Val där ”magkänslan” säger stopp? Hjälp!

[95johsv]

Jag står inför ett val, inget av de två alternativen är dåliga på något vis. Ena är att bara fortsätta som nu, samma hjulspår jag kört i över 10 år. Andra är att byta till nya hjulspår, kasta mig ut i något nytt. Jag kände jag ville prova något nytt och valde två, men har sedan jag bestämde mig inte kunnat sova ordentligt, mardrömmar och en allmän ångest och panikkänsla över beslutet. Kan börja gråta helt plötsligt när jag tänker på beslutet. När jag sätter mig och verkligen funderar så kan jag inte sätta ett finger på dessa känslor varför de kommer. Det går dessutom att göra om längre fram om det skulle behövas. Just nu behöver jag inte ge något besked ännu, allting är öppet så jag kan välja om men hur mycket bör man lyssna på sin magkänsla när det inte finns logik bakom? Gjort andra beslut som egentligen varit större i livet men detta är första gången jag nästan ångrar mig när jag valt förändringen. Har ångrat att jag fortsatt innan delvis därför jag valt förändringen denna gången. Hur bör jag tänka?

 

[iNHALE]

Jag försöker lita på magkänslan så mycket som möjligt. Känns något genuint fel (eller rätt) i magen så brukar det ofta vara så. Däremot tycker jag du ska försöka rannsaka känslorna lite. Är det beslutet som känns fel, eller är det förändringen som känns otäck? Bolla tankarna lite fram och tillbaka, tänk först lite på beslutet och vad det var som gjorde att du valde så från början, tänk sedan på förändringarna beslutet innebär, inte på själva beslutet utan enbart på förändringarna. Vilka känslor får du med de olika tankarna? Blir känslorna mer negativa när du tänker på en viss aspekt eller känns båda två lika jobbigt? Försök sätta ord på det du känner, kör lite brainstorming där du skriver ned spontana tankar och känslor som kommer till dig när du tänker på förändringen och gör sen likadant med motsatsen, dvs alt ett att inte genomföra förändringen, jämför sedan båda och se vad resultatet blev.

 

[Jumangi]

Jag gick nyligen igenom en sådan situation. I mitt fall gällde det byte utav jobb. Redan direkt efter att jag tackat ja till mitt nya erbjudande började det skava i magkänslan som bara växte sig större och större. Efter att jag börjat kändes det först ok, för att sen gå över till total ångest och som du beskriver - Panik och kunde börja gråta när som helst jag tänkte på mitt beslut.
Nu har plötsligt gått 6 månader och det känns bra. Riktigt bra till och med. Sakta men säkert började dagarna med panik bli färre och färre. Sen blev de tråkiga och oroliga dagarna färre och de roliga dagarna fler. Nu är det inga dagar med panik och det känns lätt att gå dit.

Jag lyckades faktiskt inte bena ut varför det kändes som det gjorde, hade liksom du gjort betydligt större och mer omvälvande saker i mitt lit utan att blinka innan så därför kom det som en chock att jag kände såhär. Jag tror att det var en kombination av allt. Prestationsångest, osäkerhet men också att kanske många av mina tidigare stora förändringar kom ikapp mig plötsligt i det här beslutet.
Har tyvärr inget superbra tips men om du fortfarande står i vägskälet så brukar jag försöka gå in i mig själv, tänka tanken att om du är kvar i nuvarande situation om 1-3 år, hur tror du att du känner i den situationen, samt göra samma om du går den andra vägen och försöka föreställa vilken väg du tror är bäst för dig.