Himmel, vad jag tydligen gick igång på det här...

Hjärnan ältade lite nu på hundpromenaden, och nu vill endel av det ut (sorry, det är rätt mycket bull shit och inte alldeles helt on topic).
1) Varför är det så viktigt just i finare festsammanhang att man anpassar sig och ”ska vilja” passa in i gruppen och vara och se ut som alla andra, när det (som tur är) är helt ok och näst intill lite trendigt att vara individuell i andra sammanhang? (Man skulle ju knappast (som tur är!) säga till gäster med partners av samma kön att ”Nej, på mitt bröllop vill jag att alla ser heterosexuella ut och det är faktiskt MIN stora dag, så ni kan väl hitta varsin ersättningspartner av motsatt kön bara för dagen, så att ni passar in?” Men man kan tydligen mycket väl säga att ”Nej, de kläder du känner dig bekväm och glad i är inte fina nog för mitt bröllop. Du kan väl köpa nåt som är fint på riktigt och låtsas lite, bara nu över dagen så att du passar in?” Förlåt, jag vet att detta var väldigt tillspetsat och möjligen lite korkat, men för mig känns det lite samma, faktiskt...)