Vad tycker ni om klädkoder?

[godisklubba]

Nu får du snart svaret ”men fest med folk man inte känner är ju jättekul ”.

Intressant läsning är den här tråden iaf.

I så fall ser jag det som att jag totalt misslyckats med att förklara att vi alla är olika och att alla inte gillar den sociala biten lika mycket. Så det hoppas jag faktiskt inte

Men jag kan också uppskatta den sociala biten och vara översocial. Fast det har sitt pris och jag lär inte gå ostraffad ur det.

 

[Problematisk]

Fast det handlar inte om under någons nivå, det handlar om att jag hade blivit ledsen om en "normalfungerande" person inte brytt sig om att klä upp sig på ex min bröllopsdag.
Hade jag känt dig, och jag bjudit in dig på min bröllopsdag, hade jag antagligen inte kollat två gånger på vad DU hade haft på dig. Hade min moster kommit i de kläder hon tränar sina hundar med hade jag faktiskt blivit illa berörd.

Känner dock att det är svårt att diskutera hypotetiska tillfällen och specifika individer, det finns alltid undantag för allting. Jag hade överlag kännt att folk skitit i mig och min fest om de dykt upp i skitiga kläder, även om jag säkert kunnat hitta undantag på individer.

Men det finns ju ett jättestort spann mellan "enligt klädkod" och "skitiga kläder"?
Hel och ren tror jag de allra flesta är överens om, det är väl mer (förväntningar på att gäster ska följa) klädkod som kan bli problematisk för vissa.

 

[Badger]

Ridkläder grundar ju sig i bottnen att det ska vara praktiskt och säkert. Jag bryr mig inte dyft om ifall någon rider i jeans eller flipflops (mer än att jag nog tänker ”AJ, skavsår” om det ena och ”AJ om hen blir trampad på tårna” om det andra). Jag är dessutom hemskt lycklig över att jag var tonåring för rätt länge sedan när stallet verkligen var en fristad och inte idag, när märken och mode på ridkläder och övriga saker och perfekt färgmatchning av all utrustning nästan verkar vara viktigare än själva hästintresset och ridningen. Jag hade nog ärligt talat trivts mycket sämre och kanske t o m tappat sugen som tonåring i det klimat som verkar vara rätt utbrett idag.
Angående friskis. Det är ju samma. Det är ju bra med något luftigt som inte hindrar rörelserna när man gympar? Jag hade nog valt någon T-shirt och troligen ett par 20 år gamla shorts!

Priset var inte det viktiga i det jag skrev. Inte i min pappas kretsar heller, så länge det ser ”korrekt ut”. Resten av orden förstår jag knappt. Scrunchie ballerina?? Problemet är att jag inte äger sådana plagg som är ”normala” för de flesta...

De flesta tänker ju inte aj skavsår utan säger det men det är ju egentligen såklart ok. (jeans numera är ju inte 80-talsjeans utan himla stretchiga.)

 

[Iamia]

Känner igen mig rätt mycket i vad @godisklubba skrev om obekväma kläder. Jag kan helt på riktigt bli fysiskt illamående av att ta på mig något obekvämt...

 

[the_connemara]

Fast jag förstår inte tvärtom. Varför är det så himla ok att alla har en viss typ av kläder i stallet? Det är så att jag fått kommentarer när jag rider i jeans rent av, fastän jeans går alldeles utmärkt att rida i. Det är ju mer kommentar än man skulle få om man gick på fest i jeans sannolikt (dvs om alla körde att man inte får kommentera andras klädsel. Sannolikt skulle kanske någon dock kommentera).

(Folk är ju helt hysteriska på ridkläder, nästan som om man rider sämre om man har fel kläder)

Egentligen kan man ju rida i shorts och flipflops som någon kille gjorde i Egypten när vi skulle rida en bit i öknen och han var ridguide.

Eller jag har faktiskt aldrig sett någon i jeans på jumpapasset på Friskis. Självklart får man gå in i jeans och jumpa i jeans. Men folk verkar inte göra det.

Det är ju lite av en osagd klädkod som gör att det syns om man missat den och man då sticker ut. På just fest är folk artigare och meddelar ungefär vad som var tänkt så att de som inte vill sticka ut inte behöver göra det.

Men inte heller på friskispass kommenterar man ju folks kläder om de sticker ut. (det är nog stallet som är värst där)



Fast det är kanske annorlunda i din pappas krets? För jag skulle nog kunna ta en av mina HM-200 kr trikåklänningar, ha nylonstrumpor (tjocka och två storlekar större än jag är så de är bekväma), ett par scrunchie ballerina. Och en plastnypa i håret på en kavaj tillställning. Dvs typ klänningen jag har när jag latar mig i soffan med en bok. Ingen skulle reagera. Nu råkar jag gilla att använda någon annan klänning men tex senaste julfesten på jobbet hade jag precis just detta (förutom inte scrunchie ballerinaskorna för de nyper tårna lite så jag hade högklackat).

Jag sminkar mig oftast inte, så jag kan lätt glömma det innan en fest. Har inte varit hos frissan på 5 år och brukar tycka håruppsättningar är ganska fula även på andra. Har haft en gång när jag gifte mig och ångrade mig pga all sprej i håret. Inte speciellt mycket finare blev det heller.



Pappa är totalt hysterisk när det gäller kläder, vett och etikett. Han ger mig en blick och nickar om det duger. Hade marginellt bättre kläder senaste julafton hos honom och blev godkänd. (Men det skulle ju inte passerat på smokingmiddag men det har jag bara drabbats av en gång, och även då sminkade jag mig knappt och ingen hade håruppsättning och jag köpte inget nytt till den. Inte ens på enstaka frackmiddag har folk haft håruppsättning (iofs Mårten Gås gasque men.).

Älskar att du skriver drabbats av

 

[Voeux]

Flikar in att klänning verkligen är ett drömplagg för mig av två skäl:

1. De sitter löst och fladdrigt (åtminstone de jag köper) och eftersom min ångest lätt triggas igång av plagg som sitter tight runt mage och revben så är det super.

2. De är smickrande för min figur vilket också gör att min sociala ångest dämpas lite.

Mina kollegor påpekar ofta att jag är så fin och piffig i mina klänningar. De skulle bara veta att de är de enda plaggen jag kan ha utan att få en ångest attack vissa dagar. Jag har dock tackat nej till tillställningar som innehåller bad och nakenhet pga ångesten. Skulle en tillställning kräva shorts eller jeans skulle jag inte heller gå. Så jag kan relatera till känslan hos er som är obekväma i klänning, för jag gissar att det kanske känns lite likadant som byxor eller avklätt gör för mig.

 

[godisklubba]

Fast det handlar inte om under någons nivå, det handlar om att jag hade blivit ledsen om en "normalfungerande" person inte brytt sig om att klä upp sig på ex min bröllopsdag.
Hade jag känt dig, och jag bjudit in dig på min bröllopsdag, hade jag antagligen inte kollat två gånger på vad DU hade haft på dig. Hade min moster kommit i de kläder hon tränar sina hundar med hade jag faktiskt blivit illa berörd.

Känner dock att det är svårt att diskutera hypotetiska tillfällen och specifika individer, det finns alltid undantag för allting. Jag hade överlag kännt att folk skitit i mig och min fest om de dykt upp i skitiga kläder, även om jag säkert kunnat hitta undantag på individer.

Jag förstår att du hade blivit besviken/ledsen om någon som normalt sett klär sig fint och gillat att klä upp sig inte skulle göra det inför din dag. Även om jag inte är den som klär upp mig utan gärna har mina likadana kläder även på kalas så väljer jag givetvis inte det äldsta och mest slitna klädesplagget inför ett kalas, utan snarare det som jag köpte senast och som är minst slitet. För att det känns mer... respekterande mot personen som fyller år

Det jag reagerade på var att du lät väldigt bestämd och att samma "regler" gäller alla, men om du kan se undantag för personer du vet har svårt att hitta passande kläder är det jättebra!

 

[Migo]

Känner igen mig rätt mycket i vad @godisklubba skrev om obekväma kläder. Jag kan helt på riktigt bli fysiskt illamående av att ta på mig något obekvämt...

Samma här. Jag åkte tvärs över världen på dejt iförd fivefingers, friluftsbyxor och en urtvättad svart tshirt med texten "I'm not procrastinating, Im doing side quests"

 

[the_connemara]

Förlåt, men just det du gör nu, att ge förslag på vad andra ska ha på sig, är det som gör att jag hade avstått att gå på en fest. Att andra ska lösa mina problem med kläder för att de tycker att "det inte är så farligt" får mig att känna att jag inte duger som jag är och att mina klädval är dåliga. För att någon annan hade minsann hittat femtio olika finare kombinationer som jag hade kunnat välja utan att lägga ner för mycket energi/pengar på det.

Jag är i allra högsta grad autistisk och har en sensorisk överkänslighet. Det innebär för mig att kläder skaver, kliar, sticker, trycker, klämmer eller känns för mycket. Allt som neurotypiska anser inte är så farligt eller inte känns, känns för mig obehagligt, sticker, kliar, trycker eller skaver.

Till skillnad från "vanliga" personer innebär det också att jag inte vänjer mig. Om en "vanlig" person gått i mjukiskläder en månad så är det ovant/obekvämt att ta på sig jeans sen, men den känslan brukar gå över efter npgra timmar eller kanske en dag eller två. Men för mig går det inte över, den där stickiga obekväma känslan kommer vara kvar hela tiden, så länge jag har på mig det där klädesplagget. All min energi och alla mina tankar kommer gå till det obekväma klädesplagget då. Och det i kombination med mina icke-existerande sociala skills, som innebär att jag måste tänka mig fram till det som kommer automatiskt för de flesta neurotypiska... ja, det tar väldigt mycket energi. Mycket, mycket mer än vad jag har. Alternativt så kommer jag inte orka vara social, för att klä upp mig och ta mig till festen har redan tagit slut på all energi och lite till.

Det i sin tur kommer resultera att jag blir irriterad, stör mig mer på saker (som annars hade varit hanterbara) och slutligen ett meltdown.

Jag kan inte ha tröjor med tryck på, för trycken skaver och känns på insidan av tröjan. Kläderna får inte heller sitta åt och måste vara i ett jättemjukt material (tänk dig lverdrivet mjukt). Mina val av kläder är med andra ord rätt begränsade. Och när jag får höra att jag hade kunnat göra si och så för att se finare ut så får det mig att känna att jag inte duger som jag är. Vilket får mig att inse ännu mer hur lite världen är anpassad för oss med NPF. Och det i sig får mig att inte vilja visa mig ute bland folk, för att jag ändå inte duger som jag är.



Jag säger inte att det är likadant för alla med NPF. Men så är det för mig i alla fall.

Åh, vad jag känner igen mig förutom att jag är mycket mindre känslig än du. Men det där med att uppleva att "man borde" och "bara hade behövt anstränga sig lite" så hade det varit så mycket bättre ur andras ögon. Så fort jag får den känslan vill jag verkligen inte vara med, då känner man sig ju bara helt värdelös.

 

[Ullmerkott]

Hur tänker ni som inte gillar klädkoder om att gå på tillställningar utan angiven klädkod, men där "alla andra" är finklädda? Själv har jag vid flera tillfällen kommit gravt underklädd då jag helt missat den outtalade klädkod som tydligen rådde, det upplever jag som obekvämt.

 

[Badger]

Flikar in att klänning verkligen är ett drömplagg för mig av två skäl:

1. De sitter löst och fladdrigt (åtminstone de jag köper) och eftersom min ångest lätt triggas igång av plagg som sitter tight runt mage och revben så är det super.

2. De är smickrande för min figur vilket också gör att min sociala ångest dämpas lite.

Mina kollegor påpekar ofta att jag är så fin och piffig i mina klänningar. De skulle bara veta att de är de enda plaggen jag kan ha utan att få en ångest attack vissa dagar. Jag har dock tackat nej till tillställningar som innehåller bad och nakenhet pga ångesten. Skulle en tillställning kräva shorts eller jeans skulle jag inte heller gå. Så jag kan relatera till känslan hos er som är obekväma i klänning, för jag gissar att det kanske känns lite likadant som byxor eller avklätt gör för mig.

Jag gillar också klänning av de orsakerna och har det väldigt gärna. Jag tycker mjukisbyxor är stora och åbäkiga och sitter åt runt magen och är för varma och för kalla och allt möjligt. Men ett par rejält tjocka för stora nylonstrumpbyxor och en trikåklänning är typ bekvämare än pyjamas. Och man kan ha det på jobbet . (upptäckte tricket med för stora när jag lånade mammas, hon är längre än jag är. De hasar aldrig ned i grenen.)

Sedan har jag iofs inget emot jeans heller utan har det väldigt gärna, så det är hälften hälften av det.

(Har gärna kjol också och har inget emot att kläder är tighta, faktum är att jag föredrar tighta stretchtoppar iom att raka t-shirts tex stramar runt bysten eller blir stora, men klänning är väldigt bekvämt.)

 

[the_connemara]

Jag äger inte en enda uppsättning kläder som funkar och är uppenbarligen inte ensam om det. Jag har friluftsbyxor (typ jaktbyxor) och snickarbyxor. T-shirts med tryck och hoodtröjor. Fivefingers, gummistövlar eller foppatofflor.

Vi har samma grunduppsättning skor

 

[Ninnurur]

Hur tänker ni som inte gillar klädkoder om att gå på tillställningar utan angiven klädkod, men där "alla andra" är finklädda? Själv har jag vid flera tillfällen kommit gravt underklädd då jag helt missat den outtalade klädkod som tydligen rådde, det upplever jag som obekvämt.

Jag går sällan på tillställningar öht. Sist var jag underklädd, men ändå hel och ren. Det var ok, jag kände mig välkommen. Men drt var en av mina närmsta vänner som bjöd och mina kläder var "godkända" innan.

 

[godisklubba]

@godisklubba: Om du är känslig för hur kläder känns på huden tror jag du skulle älska sidenkläder

Tack för tipset! Jag borde nog prova det igen

Min mamma brukade köpa "kinaklänningar" i siden när jag var mindre och jag tyckte alltid att de var väldigt obekväma. Men de sitter åt och är rätt tighta, så "vanliga" kläder hade nog gått bättre.
Typ sånna här:

De är väldigt fina, men samtidigt väldigt obekväma (enligt mig)

 

[Voeux]

Jag gillar också klänning av de orsakerna och har det väldigt gärna. Jag tycker mjukisbyxor är stora och åbäkiga och sitter åt runt magen och är för varma och för kalla och allt möjligt. Men ett par rejält tjocka för stora nylonstrumpbyxor och en trikåklänning är typ bekvämare än pyjamas. Och man kan ha det på jobbet .

Sedan har jag iofs inget emot jeans heller utan har det väldigt gärna, så det är hälften hälften av det.

Visst är det super! Sambon är avundsjuk på mina klänningar, särskilt på sommaren och särskilt de jag inte ens har BH under. Han tycker det ser så skönt, svalt och fladdrigt ut och det är det verkligen.

Svarta klänningar med lösa strumpbyxor och kofta över är standard på vinter Så säger folk att man är finklädd när man typ ja, går i pyjamas Jag går aldrig i strama eller obekväma kläder längre.

 

[Problematisk]

Hur tänker ni som inte gillar klädkoder om att gå på tillställningar utan angiven klädkod, men där "alla andra" är finklädda? Själv har jag vid flera tillfällen kommit gravt underklädd då jag helt missat den outtalade klädkod som tydligen rådde, det upplever jag som obekvämt.

Jag har visserligen inget emot klädkoder (men ser att det kan vålla problem) men jag HATAR tillställningar utan angiven klädkod där det ändå finns en outtalad klädkod. Helt värdelöst!
Jag är i princip alltid antingen över- eller underklädd, även på typ jul- och födelsedagsfiranden med släkten Men jag bryr mig inte så mycket om det längre.

 

[Migo]

Hur tänker ni som inte gillar klädkoder om att gå på tillställningar utan angiven klädkod, men där "alla andra" är finklädda? Själv har jag vid flera tillfällen kommit gravt underklädd då jag helt missat den outtalade klädkod som tydligen rådde, det upplever jag som obekvämt.

Jag har slutat att ens försöka gå på tillställningar. Senast var min systers bröllop för typ 12 år sedan, då fick jag låta sy upp en damskjorta som passade mig (mina överarmar var då >40cm i omkrets och midjan ganska precis 60 cm. Jag hade ännu inte blivit tillräckligt desillusionerad för att skita i vad min partner tyckte och kunde alltså inte köpa en herrskjorta). För en del av oss är det inte "bara att köpa nått lagom dyrt och gulligt".

Folk vet att jag kommer som jag är. De som inte accepterar det bjuder inte in mig.

 

[Iamia]

Hur tänker ni som inte gillar klädkoder om att gå på tillställningar utan angiven klädkod, men där "alla andra" är finklädda? Själv har jag vid flera tillfällen kommit gravt underklädd då jag helt missat den outtalade klädkod som tydligen rådde, det upplever jag som obekvämt.

Om det inte fanns nån klädkod så bryr jag mig inte om andra är mer uppklädda, sålänge jag känner mig hyfsat bekväm i vad jag har på mig själv. Det är liksom normalläget för mig i typ alla sammanhang ändå, det där att ”alla andra” ser snofsigare ut.

 

[Human]

Jag har svårt för sociala tillställningar, och får lätt ångest över att jag inte ska passa in eller bete mig fel eller annat. För mig är en klädkod en hjälp, jag får något konkret att fokusera på och förhålla mig till. Fester utan klädkoder är mycket jobbigare, då lägger jag för mycket energi på att fundera över vad jag ska ha på mig.

Intressant med så många olika erfarenheter och upplevelser.

 

[Migo]

Visst är det super! Sambon är avundsjuk på mina klänningar, särskilt på sommaren och särskilt de jag inte ens har BH under. Han tycker det ser så skönt, svalt och fladdrigt ut och det är det verkligen.

Trist att din partner inte känner sig bekväm nog med vardagliga klädkoder för att kunna klä sig som hen vill. Passande exempel på det jag försöker få fram dock.