Vad tycker ni om klädkoder?

[Voeux]

Trist att din partner inte känner sig bekväm nog med vardagliga klädkoder för att kunna klä sig som hen vill. Passande exempel på det jag försöker få fram dock.

Jag tror att han tycker att något annat är snyggt på honom. Avundsjuk på bekvämligheten alltså, men väljer det han känner sig fin i. Jag tror inte att han skulle känna sig fin i mina klänningar.

Har dock tipsat honom om linnekläder eftersom han verkar tycka att svalt och fladdrigt ser skönt ut.

 

[Hedinn]

Fast det handlar inte om under någons nivå, det handlar om att jag hade blivit ledsen om en "normalfungerande" person inte brytt sig om att klä upp sig på ex min bröllopsdag.
Hade jag känt dig, och jag bjudit in dig på min bröllopsdag, hade jag antagligen inte kollat två gånger på vad DU hade haft på dig. Hade min moster kommit i de kläder hon tränar sina hundar med hade jag faktiskt blivit illa berörd.

Känner dock att det är svårt att diskutera hypotetiska tillfällen och specifika individer, det finns alltid undantag för allting. Jag hade överlag kännt att folk skitit i mig och min fest om de dykt upp i skitiga kläder, även om jag säkert kunnat hitta undantag på individer.

Och jag hade blivit jätteledsen om mina gäster kände sig obekväma på min bröllopsdag för att de kände sig "tvingade" att ha på sig kläder de inte var bekväma i, eller till och med avstod helt för att slippa klä upp sig. Så även värdar kan tänka olika på den fronten.

 

[Voeux]

Och jag hade blivit jätteledsen om mina gäster kände sig obekväma på min bröllopsdag för att de kände sig "tvingade" att ha på sig kläder de inte var bekväma i, eller till och med avstod helt för att slippa klä upp sig. Så även värdar kan tänka olika på den fronten.

Verkligen!

 

[athena_arabians]

Tack för tipset! Jag borde nog prova det igen

Min mamma brukade köpa "kinaklänningar" i siden när jag var mindre och jag tyckte alltid att de var väldigt obekväma. Men de sitter åt och är rätt tighta, så "vanliga" kläder hade nog gått bättre.
Typ sånna här:
Visa bifogad fil 54476
De är väldigt fina, men samtidigt väldigt obekväma (enligt mig)

Jag har också haft en sådan där och de är sjukt obekväma. Det här är mina "mysbyxor" i siden:

Mina är dock bruna. Jag har haft dem på fest flera gånger.

 

[the_connemara]

Känner igen mig rätt mycket i vad @godisklubba skrev om obekväma kläder. Jag kan helt på riktigt bli fysiskt illamående av att ta på mig något obekvämt...

För min del måste kläderna också funka över ett brett spann av hur varm/kall jag känner mig. Det är alltså något jag tänker mycket på för varje plagg och varje tillfälle jag klär mig. Och vilka kombinationer av kläder. Så man ska alltså ha tex en tillräckligt fin klänning, som är skön att ha på, som man kan bli lite för varm i utan att få panik, bli lite för kall i utan att vilja krypa ur sitt egna skinn, ha något att ta på sig om det blir kallt som både funkar att ta på sig innan man börjat frysa men även om man redan är kall (detta är den svåra punkten med kläder för mig) och som då såklart också är tillräckligt fint. Osv med precis varenda klädesgrej (och ev smycken) man har på kroppen.

Fy vad jag avskyr kläder Därför blir det alltså oftast så att jag (nu är vi ju utanför klädkod men ändå där olika förväntningar råder) har min mjuka t-shirt, mina stora jeans och mina mjuka tjocktröjor och en regnjacka (med alla prylar i fickorna pga gillar ej väska). Dvs sådant som folk brukar promenera hunden eller hänga hemma i.

Så går jag klädd även när vi är på finare vin- o champangeställen och mina vänner har snygga skor/jeans/skjorta resp tjusigare blusar/klänning snyggt smink o smycken. Och övrigt folk är sådär tjusiga som @Voeux alltid är, inkl herrarna som hänger tröjan sådär över axlarna som jag aldrig fattar hur den hänger kvar

Jag känner mig inte ett dugg obekväm för jag är bekväm i mina kläder och så länge personalen inte bemöter mig annorlunda (inte upplevt) känmer jag att jag duger som jag är.

 

[the_connemara]

Hur tänker ni som inte gillar klädkoder om att gå på tillställningar utan angiven klädkod, men där "alla andra" är finklädda? Själv har jag vid flera tillfällen kommit gravt underklädd då jag helt missat den outtalade klädkod som tydligen rådde, det upplever jag som obekvämt.

Jag råkade nog svara på det i mitt förra inlägg av bara farten utan att ha läst denna fråga

 

[Görel]

Hur tänker ni som inte gillar klädkoder om att gå på tillställningar utan angiven klädkod, men där "alla andra" är finklädda? Själv har jag vid flera tillfällen kommit gravt underklädd då jag helt missat den outtalade klädkod som tydligen rådde, det upplever jag som obekvämt.

Jag tänker att de helt enkelt har sin stil precis som jag har min. Jag är rätt finklädd till vardags och känner mig oerhört sällan obekväm med mitt eget klädval kontra andras.

 

[Gry]

Jag tycker nog kvinnor har det lite lättare än män på klädfronten. Jag har inte valt att köpa ett enda klädesplagg som sitter obekvämt på, de sista 15 åren. Och då har jag köpt en del uppklätt. Jag kan verkligen inte gå i klackar. Det går bara inte. Det ser hemskt ut när jag försöker ta mig fram. Men det finns supersköna finskor, som är extra breda. Jag menar, det går ju att lösa. Om man vill. Jag har Kalle Anka- fötter. Klänningar sitter ofta smickrande och löst. Är som att gå i värsta mjukis-stassen. Har hellre klänning än byxor tex. Jag har svårt att förstå argumentet att man inte vill komma på en klädkodsfest av anledningen att kläderna sitter åt eller att man inte kan anpassa sin stil till koden.

Men om man känner sig utklädd oavsett så gör man. Och kan man inte/vill inte lära sig hantera den känslan, ja då får man väl komma i de kläder som man känner sig ok i.

Själv hatar jag känslan av att inte känna mig fri att göra precis vad jag vill ta mig för i livet. Jag har själv jobbat stenhårt för att komma över mentala hinder och svårigheter, för att inte begränsa mig själv. Jag hade inte stått ut med tanken på att inte ha på mig vissa kläder så jag inte kan delta i det jag själv hade velat. Tex. Men det gäller också att hantera min Svåra ångest, livslånga ätstörning, att hantera min nervositet vid tävling, att prata offentligt osv. Jag hatar när mina såna sidor tar överhanden och gör att mitt livsutrymme begränsas. Ibland känner jag mig hård och kantig i detta. Jag tycker nog, känslomässigt, inte förståndsmässigt och empatimässigt, att andra borde kunna lägga två strån i kors för att leva livet lite friare/konstruktivare. Samtidigt förstår jag nog, mer än många, vilken energi och viljestyrka det krävs.

 

[Badger]

Tack för tipset! Jag borde nog prova det igen

Min mamma brukade köpa "kinaklänningar" i siden när jag var mindre och jag tyckte alltid att de var väldigt obekväma. Men de sitter åt och är rätt tighta, så "vanliga" kläder hade nog gått bättre.
Typ sånna här:

De är väldigt fina, men samtidigt väldigt obekväma (enligt mig)

Finns sådana här klänningar
https://www.sidenselma.se/dam/klanningar-kjolar

Alltså om man skulle vilja ha i allmänhet bara. Inte för något speciellt tillfälle. Men de verkar himla nice (har ett sidennattlinne i ungefär den stilen, det är som luftfluff på. Inte styvt utan lite trikåigt.). De är ganska dyra dock, runt 700. Hittade inga byxor.

 

[Lager]

Fast jag förstår inte tvärtom. Varför är det så himla ok att alla har en viss typ av kläder i stallet? Det är så att jag fått kommentarer när jag rider i jeans rent av, fastän jeans går alldeles utmärkt att rida i. Det är ju mer kommentar än man skulle få om man gick på fest i jeans sannolikt (dvs om alla körde att man inte får kommentera andras klädsel. Sannolikt skulle kanske någon dock kommentera).

(Folk är ju helt hysteriska på ridkläder, nästan som om man rider sämre om man har fel kläder)

Egentligen kan man ju rida i shorts och flipflops som någon kille gjorde i Egypten när vi skulle rida en bit i öknen och han var ridguide.

Eller jag har faktiskt aldrig sett någon i jeans på jumpapasset på Friskis. Självklart får man gå in i jeans och jumpa i jeans. Men folk verkar inte göra det.

Det är ju lite av en osagd klädkod som gör att det syns om man missat den och man då sticker ut. På just fest är folk artigare och meddelar ungefär vad som var tänkt så att de som inte vill sticka ut inte behöver göra det.

Men inte heller på friskispass kommenterar man ju folks kläder om de sticker ut. (det är nog stallet som är värst där)



Fast det är kanske annorlunda i din pappas krets? För jag skulle nog kunna ta en av mina HM-200 kr trikåklänningar, ha nylonstrumpor (tjocka och två storlekar större än jag är så de är bekväma), ett par scrunchie ballerina. Och en plastnypa i håret på en kavaj tillställning. Dvs typ klänningen jag har när jag latar mig i soffan med en bok. Ingen skulle reagera. Nu råkar jag gilla att använda någon annan klänning men tex senaste julfesten på jobbet hade jag precis just detta (förutom inte scrunchie ballerinaskorna för de nyper tårna lite så jag hade högklackat).

Jag sminkar mig oftast inte, så jag kan lätt glömma det innan en fest. Har inte varit hos frissan på 5 år och brukar tycka håruppsättningar är ganska fula även på andra. Har haft en gång när jag gifte mig och ångrade mig pga all sprej i håret. Inte speciellt mycket finare blev det heller.



Pappa är totalt hysterisk när det gäller kläder, vett och etikett. Han ger mig en blick och nickar om det duger. Hade marginellt bättre kläder senaste julafton hos honom och blev godkänd. (Men det skulle ju inte passerat på smokingmiddag men det har jag bara drabbats av en gång, och även då sminkade jag mig knappt och ingen hade håruppsättning och jag köpte inget nytt till den. Inte ens på enstaka frackmiddag har folk haft håruppsättning (iofs Mårten Gås gasque men.).

....tänker liknande.

Vi har klädkod som skiljer sig på en massa platser i vardagen, antingen yrkesmässigt typ tjänstemannen på en statlig myndighet respektive hovslagaren, vid hobby-utövande (det går utmärkt att rida i det mesta btw), vid sociala situationer, eller när vi besöker andra kulturer. Därav frågan varför just klädkod vid fest/tillställning känns obehaglig, och om det är för att den är kopplad till sociala krav - vilket det ju är... det är oftast hela poängen. Att mingla runt och nätverka för jobbet, att träffa någon annans släktingar, eller vad det nu gäller.

Jag äger ingen matchande kappa, matchande väska, eller matchande skor, använder inte smink och har kortklippt hår - jag ser inte Barbie framför mig när jag tänker klädkod kavaj. Sist kom jag med min fjällräven och hängde in den i garderoben med jackan.

Men jag har inget intresse av att kräva att alla ska vilja ha just bomullsbyxor och tröja, eller klänning, eller vad man nu lägger in ordet "kavaj". Det är ju meningslöst att gå på en tillställning om du inte vill vara där och om det är jobbrelaterat (som det ofta är för mig) så går det troligen att krångla sig ur det. Är det släktingar som har det på inbjudningskortet till sitt bröllop så går det ju att ringa och fråga hur släktingarna tänkt sig.

Jag som är funkis och därför bryter emot normen rent fysiskt med min kropp känner tvärtom ett stort behov av att markera norm klädmässigt. Det påverkar starkt hur jag blir bemött och vilken position jag kan ta mig/får i gruppen. Skulle jag gå in på en formellt kodad tillställning i något helt opassande så skulle jag bara stämplas som intellektuellt nedsatt och få skitsvårt att nätverka eller ha någon form av vettiga samtal. Bryter du ut åt sena sidan så får du överdriva åt andra liksom.

 

[Gry]

Fast klädkoder är inte till för att man ska visa respekt för värdparet utan värdparets omtanke om gästerna gällande den nivå de tänkt sig för tillställningen. Väljer sedan en gäst att avvika från den är det ok.

Ja. Exakt. Fast indirekt handlar det ju också om att respektera värdparets önskan om tillställningens nivå.

 

[Görel]

Visst är det super! Sambon är avundsjuk på mina klänningar, särskilt på sommaren och särskilt de jag inte ens har BH under. Han tycker det ser så skönt, svalt och fladdrigt ut och det är det verkligen.

Svarta klänningar med lösa strumpbyxor och kofta över är standard på vinter Så säger folk att man är finklädd när man typ ja, går i pyjamas Jag går aldrig i strama eller obekväma kläder längre.

För en 25år sedan brukade en kompis sambo gå i hennes långa kreppade kjolar från Indiska som han tyckte var svalare än shorts.

 

[Voeux]

För en 25år sedan brukade en kompis sambo gå i hennes långa kreppade kjolar från Indiska som han tyckte var svalare än shorts.

Förstår honom!

 

[Ullmerkott]

För mig är bekvämligheten till ungefär 100 % beroende av vad andra har på sig. Jag klär gärna upp/ut mig i allt från balklänning till slängkappa till Kalle Anka, men skulle känna mig grymt löjlig i allt ovanstående om sällskapet har normala förnuftiga vardagskläder.

Hemma går jag till 95 % i mjukisbyxor och t-shirt, resterande är shorts och linne om det är varmt eller friluftsbyxor om jag försöker se civiliserad ut. Ett par snygga Lundhagsbyxor och en välsittande, snygg underställströja funkar dock även på piffig lyxrestaurang har jag upplevt.

 

[athena_arabians]

Ja. Exakt. Fast indirekt handlar det ju också om att respektera värdparets önskan om tillställningens nivå.

Fast det är fortfarande inte ett krav. Värdparet talar om vilken nivå de tänkt klä sig i, inget annat.

 

[athena_arabians]

....tänker liknande.

Vi har klädkod som skiljer sig på en massa platser i vardagen, antingen yrkesmässigt typ tjänstemannen på en statlig myndighet respektive hovslagaren, vid hobby-utövande (det går utmärkt att rida i det mesta btw), vid sociala situationer, eller när vi besöker andra kulturer. Därav frågan varför just klädkod vid fest/tillställning känns obehaglig, och om det är för att den är kopplad till sociala krav - vilket det ju är... det är oftast hela poängen. Att mingla runt och nätverka för jobbet, att träffa någon annans släktingar, eller vad det nu gäller.

Jag äger ingen matchande kappa, matchande väska, eller matchande skor, använder inte smink och har kortklippt hår - jag ser inte Barbie framför mig när jag tänker klädkod kavaj. Sist kom jag med min fjällräven och hängde in den i garderoben med jackan.

Men jag har inget intresse av att kräva att alla ska vilja ha just bomullsbyxor och tröja, eller klänning, eller vad man nu lägger in ordet "kavaj". Det är ju meningslöst att gå på en tillställning om du inte vill vara där och om det är jobbrelaterat (som det ofta är för mig) så går det troligen att krångla sig ur det. Är det släktingar som har det på inbjudningskortet till sitt bröllop så går det ju att ringa och fråga hur släktingarna tänkt sig.

Jag som är funkis och därför bryter emot normen rent fysiskt med min kropp känner tvärtom ett stort behov av att markera norm klädmässigt. Det påverkar starkt hur jag blir bemött och vilken position jag kan ta mig/får i gruppen. Skulle jag gå in på en formellt kodad tillställning i något helt opassande så skulle jag bara stämplas som intellektuellt nedsatt och få skitsvårt att nätverka eller ha någon form av vettiga samtal. Bryter du ut åt sena sidan så får du överdriva åt andra liksom.

Instämmer. Om jag kom ut i skogen i klädnivå kavaj skulle ingen ta mig på allvar eftersom jag klädde mig som en idiot i den situationen. Kläder har betydelse, oavsett om vi gillar det eller ej, och inte bara i festsituationer.

 

[Gry]

Fast det är fortfarande inte ett krav. Värdparet talar om vilken nivå de tänkt klä sig i, inget annat.

Nä precis. Det är inte en lag man inför.

 

[athena_arabians]

Nä precis. Det är inte en lag man inför.

Och jag tycker inte det är respektlöst mot värden att inte följa klädkoden. Följer man korrekt etikett är klädkoden en omtanke om gästen, inte ett sätt att visa hur bildad man är.

 

[Migo]

Jag menar, det går ju att lösa. Om man vill.

För dig. Det vore fint om folk inser att alla inte har samma förutsättningar.

Jag bryter förövrigt klädkoderna även till vardags, I don't give a shit.

 

[Gry]

Och jag tycker inte det är respektlöst mot värden att inte följa klädkoden. Följer man korrekt etikett är klädkoden en omtanke om gästen, inte ett sätt att visa hur bildad man är.

Jag tycker det är respektlöst. (Om man nu inte har ngt funktionshinder eller ngt annat giltigt skäl Ekonomi mm). Jag vet inte dock av vilken anledning du sätter in argumentet om att det ska handla om hur bildad man är när du citerar mig? För mig har det inte med bildning att göra. Förr däremot osv.