Sv: Vad tycker ni är ok för barn att få läsa om, bara det som är bra lr även det dåli
När man är liten fattar man nog inte riktigt vad som menas med hennes sagor, man tittar och lyssnar ungefär!
Tycker att hans pappa är en sjukt snål jävel som är mycket orättvis mot lille Emil som bara busar! Emil därimot är väldigt godhjärtad och borde få massor med kredit av sina föräldrar!
MEN, jag tänker stå fast vid att det är ganska tragiska historier som har lättats upp för att det är just, sagor!
Fattar inte? Jo nog fattar man - fast det kanske beror på uppväxt. Jag har en hel del av Astrids kultur i mig av familjeskäl.
Näpp. Emil är inte alls bara sagor utan en historisk skildring av hur det var förr i Småland - inte alltid så kul. Mycket av det Astrid skrivit i särskilt Emil och Bullerbyn men även Madicken är lokalhistoria och detta inkluderar rädsla för myrlingar och kometer. Hon har bara glömt att ta med t.ex. lyktgubbar vilket var en stor grej uppe hos mina förfäder i Rumskulla som är just där Gibberyd ("Katthult") ligger. Det dräller av gammal bondekultur av alla de slag från norra Småland av denna tid - min mormors far från trakten forskade i det så till den grad att det uppmärksammades av Nordiska muséet så vi har en hel del litteratur i hyllorna om hur folk tyckte och tänkte här. Auktionen i Backorva är ju förövrigt som vilken auktion som helst i trakten än idag förutom slagsmålet och att man inte längre säljer djur...Läs det som en historisk skildring och visa barn hur det kan ha fungerat förr (och strunta i språket som retar även mig
) så blir det vettigt.
Hans pappa är en "sjukt snål jävel" för att man i Småland lever på land som är så fullt av sten att det enda man gör tycks vara att försöka få bort den för att odla saker. Det finns inte pengar till att bara "ha roligt" för (kanske blir det lättare att förstå Astrids tidsperspektiv om man ser till den "mesigare" Madicken där man konfronteras med fattigdom i form av både Mia och Abbe). Rätt som det är dör en ko under kalvning eller så måste man vara med och betala församlingen för kostnader för något i kyrkan. Anton räknar ju till och med på hur många kronor de kan tjäna hos doktorn när Emil fastnat med huvudet i soppskålen. Det är dessutom en trakt som än idag är väldigt religiös och sent 1800-tal och tidigt 1900-tal var knappast öppnare utan snarare fulla av regler att förhålla sig till i samhället och med tvång att gå i kyrkan som hade stor makt över trakten. Det förekommer ju husförhör i filmerna också t.ex.
Anton är ju nykterist och Emil själv blir godtemplarnas ordförande som vuxen så hela tiden visas i böckerna också vikten av att sköta sig och rädsla för "vad grannarna ska tycka?" och detta tänk finns det kvar en hel del av i trakten iallafall bland den äldre generationen.
När det gäller pappans ilska och skakanden så vill Astrid nog dels visa hur det faktiskt var (och betänk som sagt att böckerna är från en tid då man fortfarande fick aga barn i Sverige) men här tror jag också att hon lagt till lite extra ilska för att verkligen göra skillnad på pappan och den alltid glade Emil. Som Sweetsmell skriver ovan så finns det också tydliga bilder av hur allt inte är antingen ont eller gott utan pappan har dagar då han verkligen har roligt med Emil och de hittar på saker. Som Rina säger så framställs ju snickerboa heller inte som en kall plats - mer än en gång tar Emil själv sin tillflykt dit inte bara för att han vill hinna före sin far som han vet kommer att skicka ut honom utan för att få vara ifred. Han har alltså viss kontroll själv och jo, Emil
får ju credit - hela tiden skriver Alma i den lilla blå boken om hur godhjärtad han är trots att han är "spritt språngande galen" (när det alltså gäller hur man uppför sig enligt norm för denna tid).
Sjalen - 75% från Kalmar län vare sig jag vill eller ej Gud hjälpe mig!
Resten är stockholmsk och här måste jag trots detta säga att den där Karlsson, honom får man gärna bunta ihop och slå ihjäl någonstans. Maken till vidrig karaktär...! Mio min Mio älskade jag däremot mycket mer än den i mina ögon töntiga Bröderna Lejonhjärta som jag aldrig fattat även om jag var livrädd för de "svarta bananerna" hos riddar Kato.
