Vad skulle ni har gjort om ni var jag?

[Iso]

Sv: Vad skulle ni har gjort om ni var jag?

Låter nästan som om du redan har bestämt dig innerst inne?

 

[Lillfi]

Sv: Vad skulle ni har gjort om ni var jag?

Jo, jag har förstått att det sitter mycket i mitt huvud. Jag har fått jättedåligt självförtroende av det här. Mitt nya tränare säger att jag liksom "kryper ihop" i sadeln när han protesterar.

Det är det som gör mig så irriterad. Jag önskar att jag bara kunde säga åt mig själv innan jag sitter upp, att nu ska jag rida honom som jag skulle rida vilket häst som helst (helt förutsättningslöst, utan scenarion om vad som kommer att hända i mitt huvud) och sen när det dyker upp problem bara helt orädd lösa dem (så som jag vet att man ska göra och som duktiga ryttare har gjort när de har ridit honom).

Jag känner verkligen igen mig i din historia. Jag hade en häst på prov 3 månader, också min dåvarande dressyrtränares häst, en urläcker häst efter chapman. Helt underbar att rida och så länge hon red regelbundet så var det inga problem för mig. Hon hade fött upp honom. När jag sedan hade honom mer ensam började han med än det ena än det andra hysset, till slut blev han så farlig och totalt okontaktbar under sina braver , tex han kunde få för sig att inte svänga höger ute, han vägrade gå förbi dörren i ridhuset, han sköt rygg och skulle ha mig ur sadeln, m.m.m.m. Då hade jag året innan ridit på mamman och tävlat henne i msv dressyr, det här var 10 år sen ingefär, så jag var alltså inte nybörjare, men jag hade för första gånge blivit RÄDD och var så förbannad på mig själv för att jag var rädd när jag kulle rida. Alla sa att det bli samma med vilken häst som helst, men det var inte sant för mamman kunde jag rida utan problem. Och mina 2 hästar efter det har inte heller varit några problem. Jag hade ju ridit hela mitt liv och ALDRIG varit rädd förut. Jag är glad att jag inte köpte den hästen, för då hade mitt liv blivit ett helvete, det finns andra snälla hästar som gör att det blir kul att rida!! Visst kände jag också att det var ett misslyckande men nånstans måste man ju inse att hästar är olika och vi passar kanske inte för desa tuffa hästar.
Hästen såldes sen till en tjej och allt gick bra till en början, men den kom tillbaks till ägaren sen och hon har den fortfarande kvar, hon är den enda som kan rida den.
Alltså tycker jag inte du ska fortsätta med denna häst.

 

[Ozarc]

Sv: Vad skulle ni har gjort om ni var jag?

Det där med vägkorsningarna är faktiskt jäkligt skumt; i alla hästböcker står det att man aldrig får låta hästen vinna, för då har man det 20 resor värre nästa gång och jag förstår det resonemanget till fullo och håller verkligen med. Tyvärr är det så med min häst att han verkar inte tänka så. Jag har aldrig någonsin låtit honom vinna i en vägkorsning, då det har blivit problem har jag lirkat, gått på honom eller gått så snett över korsningen att han inte har greppat att vi är på väg dit han inte ville. Han gjorde så i höstas också med min mamma, hon intygar att hon heller aldrig har gått en annan väg än hon själv tänkt när han har börjat så i någon korsning. Det är det jag menar med att det är en "tuff" häst.

 

[Ozarc]

Sv: Vad skulle ni har gjort om ni var jag?

Låter nästan som om du redan har bestämt dig innerst inne?

Jag antar det...
Jag önskar bara att något kunde hända som gjorde att kunde uppbringa det självförtroendet och beslutsamheten som krävs för att jag ska göra det som behövs när han blir svår. Tuffa ryttare är avundsvärda de låter aldrig huvudet stoppa dem. En bra grej, som jag funderade på var om jag hade haft en till häst (medryttarhäst, på foder eller egen). Då kunde jag rida den, få tillbaka självförtroendet och få känna att det finns hästar som jag faktiskt klarar av samtidigt som jag fortsatte jobba med min häst. Men det är ju förstås svårt, rent praktiskt.

 

[Jerseyite]

Sv: Vad skulle ni har gjort om ni var jag?

Det skall vara roligt att ha häst. Hade jag varit i din situation hade jag nog redan sålt hästen, men jag förstår att det är svårt att göra sig av med ett djur som man innerst inne tycker om trots alla bekymmer.

 

[DonnaBella]

Sv: Vad skulle ni har gjort om ni var jag?

Jao, tillridning kan är kanske mer en tillfällig lösning. Men hur tycker din tränare att du ska göra (sälja/inte sälja)? Hade jag varit i dina skor hade jag nog jobbat vidare, är en så dålig förlorare. Men du ska följa det du känner och bara ta andras rekomendationer som just rekomendationer.

 

[Lillfi]

Sv: Vad skulle ni har gjort om ni var jag?

En bra grej, som jag funderade på var om jag hade haft en till häst (medryttarhäst, på foder eller egen). Då kunde jag rida den, få tillbaka självförtroendet och få känna att det finns hästar som jag faktiskt klarar av samtidigt som jag fortsatte jobba med min häst. Men det är ju förstås svårt, rent praktiskt.

Precis så hade jag det, då jag red mamman parallellt, men inte hjälpte det. Med henne var jag trygg och säker men så fort jag skulle upp på honom började jag darra som ett asplöv.

 

[krocket]

Sv: Vad skulle ni har gjort om ni var jag?

Först och främst jag säga att jag förstår precis hur jobbigt du har det nu. Vi har haft liknande bekymmer i vår familj. Och jag säger så här: det SKA vara roligt att ha häst. Det kan kännas tungt vissa dagar men om det känns som att det oftare är tråkigt än roligt så är det fel.

Vad du ska göra är inte så lätt att råda dig till för det beror ju helt på vad du själv vill, kan, har råd med. Jag kan komma med ett par tips som jag vet funkar:

1. Behåll hästen.

I så fall behöver du göra följande: kolla ryggen noga på klinik och skaffa en ny sadel, basta. Unghästar musklar om sig något helt otroligt - jag brukar få byta sadel till mina minst en gång i halvåret under de första åren. Illa passande sadel är ett elände. Padd är bara en nödlösning.

Skicka hästen till beridare och rid själv hos denne ett tag så får både du och hästen hjälp. Eller ta hjälp av duktig tränare flera gånger i veckan. Detta kommer att hjälpa ditt självförtroende något enormt. Du får se att hästen kan gå ordentligt med annan ryttare, du ser från marken hur han bär sig åt, du får hjälp och tips i korrigering.

2. Sälj hästen och skaffa en äldre, stabil läromästare.

Du ska inte alls ta det som ett personligt misslyckande. Att skaffa unghäst är en stor utmaning och det är inte alls så okomplicerat som många vill göra gällande: hästen utvecklas mycket under sina unga år och kräver mycket både i hantering och utbildning i övrigt då både kropp och psyke är långt ifrån färdiga. Se den tid som du haft med nuvarande häst som en god erfarenhet att ta lärdom av.

Det är för- och nackdelar med båda alternativen och det kostar pengar oavsett vilket av dem du väljer.

Jag önskar dig all lycka till! Och kom ihåg: ha roligt med din häst!

Krocket

 

[Iso]

Sv: Vad skulle ni har gjort om ni var jag?

Hade jag varit i dina skor hade jag nog jobbat vidare, är en så dålig förlorare

Att inse att man kanske inte passar ihop med en viss häst är inte att vara en förlorare. Utan mer inse faktum.

 

[BSDC]

Sv: Vad skulle ni har gjort om ni var jag?

Alltså, vad jag förstår är inte hästen i sig grundproblemet utan det är ditt bristande självförtroende. Den tror jag inte blir bättre bara för att du säljer hästen, tvärtom har du ju tidigare skrivit att det skulle kännas som ett misslyckande. Mitt råd är att inte bara skicka hästen på tillridning utan även dig själv, kanske din tränare eller någon annan i stallet har en välutbildad, stabil häst som du kan få rida lektion på nån gång i veckan samtidigt som en duktig ryttare utbildar din häst? När du känner dig lite säkrare och framför allt fått tillbaks självförtroendet kan du börja träna din häst med hjälp av din tränare och även fortsätta rida den mer utbildade hästen för att hela tiden känna att du själv utvecklas.

Ta kanske också hjälp av någon som är duktig med hästar från marken, träna ledarskap i alla vardagsmoment ( se att hästen väntar på din signal innan han får gå ur boxen till hagen, att han stannar på din signal utan drag i grimskaftet, att han ökar/minskar takten när du gör det osv.)

Sätt rimliga mål och försök att se dig och hästen som samarbetspartners som ska lösa ett problem tillsammans, inte tävla om vem som vinner detta pass. Tips är att läsa boken "prestationspsykologi i praktiken" av Johan Plate. Den boken har i alla fall hjälpt mig (som tidigare har haft orimliga krav på både mig själv och hästar innan vilket har bidragit till onödig stress vid ridning/hantering).

Om känslan däremot verkligen sitter i att hästen får dig att tappa modet kan det såklart vara en god idé att låna ut/sälja den och fundera på vad du vill med din ridning.

 

[DonnaBella]

Sv: Vad skulle ni har gjort om ni var jag?

Jao, det är ju båda delarna. Allt är ju berende på hur man ser på det.

 

[Tussinussen]

Sv: Vad skulle ni har gjort om ni var jag?

Med tanke på att sadelbytet gjordes för "några veckor sedan" så har ju problemet inte försvunnit. Vad vet vi hur den nuvarande sadeln ligger? Trycker den på punkter som gör ont efter den gamla sadeln? Har hästen fått vila och inte ridits alls emellan den gamla och den nya sadeln?

Vad 3-4 år har gjort försvinner inte över en natt bara för att man bytt sadel.

Jag avfärdar inte din teori men jag anser fortfarande att hästen bör kollas upp.

Jo men jag skrev att hon gärna fick kolla upp honom, speciellt om han ska säljas. Men detta

I våras betedde han sig fördjävligt i en korsning då han ville gå ett annat håll och stegrade sig och bockade på stället tills jag ramlade av och stukade foten.

är för mig inte ett tecken på en häst som dras med smärtor, det är tecken på en häst som är envis och svår i vissa situationer.

 

[Tussinussen]

Sv: Vad skulle ni har gjort om ni var jag?

Alltså, vad jag förstår är inte hästen i sig grundproblemet utan det är ditt bristande självförtroende

Jo men det blir lite hönan och ägget över det hela, eller hur. Jag själv "byggs upp" av hästar som jag känner är lagom för mig och "bryts ner" av hästar som skrämmer mig och får mig att känna att jag inte har kontrollen. Jag tror att dom flesta av oss, dvs dom som inte har ett orubbligt självförtroende, fungerar så. TS mår inte bra av att sitta på denna häst.

 

[Idalo]

Sv: Vad skulle ni har gjort om ni var jag?

Låter som om ni har utvecklat en osund relation du och din häst.
Men kolla först att din häst är frisk så att du kan bocka av den frågan sedan.

Efter det vore det nog en god idé för dig att rida lite andra hästar för att få tillbaka självförtroendet, och samtidigt träna din häst för den tränaren som du verkar fattat tycke för. Kanske kan tränaren tom rida din häst någon gång emellanåt för att komma över vissa trösklar och för att påskynda utvecklingen…

Så hade nog jag gjort innan jag övervägt att sälja, lycka till!

 

[FadeAway]

Sv: Vad skulle ni har gjort om ni var jag?

Fast sätter man en sådant ultimatum lär hästen inte gå att sälja alls.
Köper man en problemhäst (mer eller mindre) med massa kapacitet och utbildar den upp i klasserna och sen kanske man inte kan ha kvar den/får ett toppenbra bud på den eller dylikt och får inte sälja den
Vem köper en häst på de premisserna? Visst om det var en gammal sällskapsponny eller så men det är det ju faktiskt inte här.

 

[Elina8]

Sv: Vad skulle ni har gjort om ni var jag?

Jag tror inte att det är några problem att sälja bara för att du har förköpsrätt. Det är inte jätteovanligt, jag har det i mitt kontrakt, och jag vet ett par kompisar till som haft liknande.
Förköpsrätten är ju ingen betungande dom som ligger på köparen och påverkar ju egentligen inte köpet. Det innebär ju bara att om de någon dag vill sälja hästen så ska de fråga dig i första hand. Vill du köpa tillbaka honom (för ett skäligt pris såklart, du ska ju betala samma som vem som helst) så slipper de göra sig tid och besvär att leta efter köpare. Men om du inte är intresserad så går de bara vidare precis som vanligt och sätter honom till försäljning.

Vill du inte sälja honom så kan du ju helt enkelt hyra ut honom på foder till någon duktig som vill ha ett litet projekt.

 

[Iso]

Sv: Vad skulle ni har gjort om ni var jag?

Se Elina8´s svar under ditt, det var så jag menade fast hon var en hel del bättre på att formulera sig än mig =P

Man kan också ha en del har jag för mig där man kan vara med och "godkänna" den nya ägaren om man själv inte vill köpa tillbaka hästen.

 

[kryckan]

Sv: Vad skulle ni har gjort om ni var jag?

Fast sätter man en sådant ultimatum lär hästen inte gå att sälja alls.
Köper man en problemhäst (mer eller mindre) med massa kapacitet och utbildar den upp i klasserna och sen kanske man inte kan ha kvar den/får ett toppenbra bud på den eller dylikt och får inte sälja den
Vem köper en häst på de premisserna? Visst om det var en gammal sällskapsponny eller så men det är det ju faktiskt inte här.

Här måste jag lägga mig i...

Jag har fått lära mig att förköpsrätten inte är värd någonting om det dels inte finns ett villkor för den, t ex skadestånd om inte den förra ägaren tillfrågas vid ev försäljning. Dels så om det inte står ett pris som ska gälla vid eventuellt ”återköp” så kan ju den nya ägaren/säljaren begära vilket pris h*n vill?
Och det är väl inte juridiskt hållbart att sälja en häst med villkoret att den inte får säljas överhuvudtaget eller bara får säljas till en viss person?

Nej, förköpsrätt är bara en falsk trygghet tror jag.

 

[Elina8]

Sv: Vad skulle ni har gjort om ni var jag?

Är man osäker så kan man ju helt enkelt kontakta en jurist och få ett exakt svar på vad som gäller och inte.

Jag är väldigt osäker, men det lilla jag kommer ihåg från rättskunskapen är ju att en köpekontrakt är ett kontrakt som vilket annat, och ett kontraktsbrott är väl alltid ett kontraktsbrott och borde i så fall kunna anmälas eller något sånt. Sen hur man går vidare med det och vad det ger för följder är ju svårt att säga.

Men är det så vanligt att folk vill ställa till problem på det sättet? Varför skulle det vara så jobbigt att kontakta säljaren den dagen man ska sälja? Och varför skulle man så gärna vilja sälja till någon annan än henne? Tycker det är ganska orimligt. Har man fått ett bud från en annan så är det såklart det man utgår från när man kontaktar förra ägaren. Tycker inte det är så konstigt egentligen, men vad man har hört om hästmänniskor så ska det ju precis som med resten av befolkningen finnas en del rötägg som vill ställa till det och då är det kanske inte så mycket att göra. Men överlag så är det väl inte så många som får problem med sånt, eller?

 

[kryckan]

Sv: Vad skulle ni har gjort om ni var jag?

Jag kan komma på många anledningar till att den nya ägaren inte vill sälja tillbaka hästen, h*n tycker inte att den personen kan ge ett tillräckligt bra hem till hästen, h*n har redan en köpare, det har gått lång tid och h*n har inte ens kvar telfonnummer/adress (den förra ägaren kanske har flyttat) osv.
Men framförallt: vad händer om den förra ägaren inte tillfrågas? Ska h*n driva en process med alla kostnader det innebär för att få tillbaka sin häst? Om det nu ens håller juridiskt?
Jag menar inte att det är helt bortkastat men jag tror man lurar sig själv att tro att det är självklart att man kan köpa tillbaka sin häst.
Men, men vi ska inte kapa tråden helt