Sv: Vad skulle ni har gjort om ni var jag?
*kl*
Jag har varit i liknande sits som du. Är hästen kollad och han inte har ont (låter ju mer som han tramsar när man läser) så hade JAG sålt honom.
Min älskade Docka hade ju sånt trams för sig i vissa perioder. Det började med att hon backade, hon fick inte som hon ville. Då började hon backa BARA när det kom bilar på grusvägen när vi red. Hjälpte inte. Då började hon stegra och då var mitt mått rågat. Men som sagt, detta kom i testperioder. Hon kunde vara en ängel i 3 månader och sen rätt vad det var så började hon fjanta sig. Så höll det på och jag som inte är en tuff ryttare till att börja med mådde inte så bra av detta. Men jag kämpade vidare för det är ju min lilla virrpanna, men jag hade ont i magen varenda gång jag var tvungen att rida henne och otroligt lättad när jag fick hoppa av. Och så ska det ju inte kännas.
I våras flyttade vi till ett nytt stall där det är en del tävlingsryttare och stallägaren sa genast att hon såg att hästen hade potential och hon kunde rida henne lite åt mig om jag ville. Och vet du vad? Det var som om en jättestor sten lyfts från mina axlar!
Det var faktiskt otroligt skönt. Efter ett tag så bytte vi faktiskt hästar, stallägaren tog över Dockan och jag fick ett av fölen.
. Har inte ångrat mig en enda gång.
Nu är hon hos människor som INTE blir rädda, för testar gör hon ju fortfarande emellanåt men de tycker inte det är så farligt. Och de vill ha lite nerv i hästarna iom att de tävlingsrider. Rider ofta ut tillsammans med stallägaren och Dockan och varenda gång är jag så lättad att jag slipper rida henne. (även om jag kan sucka ibland eftersom jag tycker hon är så otroligt vacker) Jag vet att jag får rida henne om jag vill, men jag VILL inte.
Hon har tävlingsdebuterat nu och vem var med som väldigt nervig hästskötare? Jag.
Och jag har en häst nu som passar mig otroligt bra och jag är förvånad varenda gång vi rider och jag inte alls är rädd!