Vad säger er tränare? (instruktionsfråga)

[Mabuse]

Rent generellt skulle jag vilja se mer dialog mellan tränare och elever. Mycket av instruerandet i hästvärlden utgår ju från att tränaren har en bestämd uppfattning om att beteende X hos eleven leder till konsekvens Y hos hästen, och att Y hos hästen beror på X hos ryttaren, och vidare att det är tränarens uppgift att få ryttaren att korrigera. När jag instruerar (inte utbildad tränare, ska jag väl tillägga) försöker jag vara konsekvent i att eleven själv ska fundera över sina hjälper och vad de eventuellt får för konsekvenser istället för att jag ska servera dem.

Ex. "Nu ser jag att Y händer. Vad tror du det beror på?"
eller lite omvänt, "Vad tror du händer om du gör X?"
Eller ännu mer spännande: "varför tror du att du gör X?"

Jag menar, de flesta ryttare har kvar sin talförmåga - även om de sitter till häst.

Jättespännande diskussion - och tror ni det skiljer sig åt beroende på var primärt fokus ligger; ryttarens eller hästens utbildning?

Jag gillar inte tränare som kör den metoden. Dels har jag fullt fokus på tidningen, och har faktiskt inte mycket till talförmåga samtidigt. Går det bra att sitta och snacka samtidigt så är väl det snarast ett tecken på att jag inte koncentrerar mig tillräckligt på hästen, och då lär det nog vara det som är den främsta orsaken till eventuella problem. Behöver jag diskutera med tränaren gör jag halt under tiden. Dels har jag ingen nytta av en tränare som mest ställer frågor, hade jag svaren behövde jag ingen tränare. Jag är rätt analytiskt lagd, så de svaren jag har själv kommer jag i princip på ändå, då frågar jag inte tränaren. Det är inte spännande med en tränare som frågar "varför tror du att du gör x?", det är irriterande, eftersom det ger mig intrycket att tränaren tror jag är dum i huvudet och behöver hjälp för att komma på att man kan analysera själv också. Det gör jag ju ändå, såklart, och hade jag svaret själv skulle jag göra rätt.

 

[Lipperta]

Jag vill ha raka och ärliga korrigeringar, inget finkänsligt.
Jag behöver konstanta påminelser om min sits och inte lägga ner händerna i manen på hästen, inte kolla på öronen osv.

Pallar inte folk som bara stpr och skriker Braaaaaaa så det ekar

 

[Billy]

Så kan det absolut vara, men jag tror att åtminstone en del av problemet är att många tränare inte ens ser vad som felas och/eller brister i kunskap hur detta ska rättas till. De tittar bara på hästen, men har för lite kunskap om ryttaren. Många tränare är ju talangfulla ryttare själva och för dem är korrekthet i sits och hjälpgivning så självklar att de inte ens själva är medvetna om de där små detaljerna som vi vanliga dödliga gör fel och vad det får för utslag i ridningen. Eller så rider de så bra så att det kompenserar för de små felaktigheter (hittar inget bättre ord just nu) de har/gör, men vilka får större betydelse för oss elever som är på hobbynivå. Förstår ni hur jag menar?

Jag tror där ligger ett av grundfelen - många sk tränare är inte utbildade tränare utan just bara själv väldigt duktiga ryttare och kan därmed inte "se" problemen hos ryttaren, eller vad de ska göra åt det.
jag har ett ypperligt exempel på hur det kan vara. En "duktig" ryttarmamma satte den unga dottern i ridskola (det ska ju börjas i tid). Dock ansåg mamman att ridläraren inte var särskilt bra eftersom hen inte sa till dottern att räta upp sig och inte sitta och luta sig framåt. Detta kom till sin spets vid ett tillfälle och då gav ridläraren svar på tal och förklarade hur barns fysik utvecklas, nämligen att hos barn är armarna förhållandevis korta jämfört med kroppen och att hålla händerna stilla nere vid manken samtidigt som de ska räta upp sig är en omöjlighet eftersom armarna är för korta - de når helt enkelt inte dit.
Så tipset är att skaffa en utbildad tränare - inte en duktig ryttare som tränare.

 

[pulkaskurk]

Min favorittränare ser allt, hökögon, ögon i nacken och vinkelsyn.
Jag förstår inte hur hon bär sig åt.
Hon är på mig om "allt" hela tiden. Skänkeln lite dit, axeln lite hit, korta tygeln 0.5cm osv och helt plötsligt går hästen jättebra när jag får ihop kroppen samtidigt.
Jag kan nog inte minnas att hon kommenterat hästen, utan hon kommenterar mig och berättar hur saker och ting hänger ihop och vad som händer när man gör si eller så.
Hon är aldrig elak, men hon påpekar alla (egentligen bara en bråkdel av alla mina brister, hon rättar så mycket som jag kan ta åt mig av) men ger beröm när jag börjar göra rätt.
Jag vill ha mycket kritik på ett konstruktivt sätt, men jag behöver också få veta när jag är på rätt väg eller rent av gör rätt.
Jag vill inte ha några jäkla gissningslekar, jag vill veta vad rätt och fel är och varför det funkar si eller så.
Frågor och funderingar på det hon lär mig får jag ändå så det är inget jag vill ha under ridpasset. Det får vi gå igenom efteråt eller vid nästa tillfälle beroende på hur mycket jag behöver fundera.

 

[JohannaB]

Man lär sig ju på väldigt olika sätt, jag kan inte ta muntliga instruktioner medan visuella fungerar på mig. Det innebär ju inte att jag inte kan ta order, "fatta galopp" är en sak som jag kan göra och förstå muntligt men när det kommer till att ändra något eller lära in något behöver jag se det (tränaren visar på sig själv) eller bli flytta dit (tränaren flyttar min hand dit den ska vara).
Det innebär ju också att jag är sämre på att lära mig saker i gruppträning, där "stå stilla och bli visad" är svårt genomföra men istället har en förmåga att lära mig av att se mig själv rida i t ex speglar eller på film, Självklart ändras ju sakerna från visuella till order, när jag förstått hur min skänkel ska ligga genom att bli visad eller flyttad dit kan jag ju självklart förstå instruktionen "skänkeln!" muntligt.
Ibland får jag försöka förklara för tränare hur jag fungerar, och det kan bli lite ansträngt för dem att anpassa sig till mig medan det hos andra tränare fungerar klockrent från första stund.

För egen del är det trevligt få lite bakgrund till varför och motivation om vad det kommer ge för fördelar framöver, men det är inte viktigt för inlärningen utan mer för att "gotta" mig i efter träningen när jag tänker att den där tygelhjälpen kommer hjälpa mig i slutorna framöver (fast vi bara fick nöta i skritt idag och jag inte ens klarade det då )

 

[Sparksfly]

Min instruktör är bra på att ge olika sorters kommentarer;
En dressyrlektion kan hon säga..
* "Sitt upp" (mitt under lektionen). Ett uttryck som var nytt för mig när jag började rida för henne. Hon menar alltså att jag ska räta på mig och använda min sits.
* "Ställ igenom hästen mer" (ibland med tillägg "innerskänkel formar hästen")
* "Fler halvhalter" (ibland med tillägg som "så att hästen inte bara rinner iväg")
* "Du ska själv välja var du ska ha hästen"
Jag upplever att min instruktör lägger fokus på vilka hjälper man ska ge i de olika situationerna, och varför. Det tycker jag är bra och konkret.

 

[lomuxx]

Jag är välsignad med en tränare som alltid fokuserar på mina svagheter och mina missar- eftersom det i princip alltid är det som resulterar i att hästen gör en miss. Så jag har fått jobba med att inte överrotera överlivet, falla fram, korrekt placering av skänkeln osv för att få bättre kvalitet på de övningar vi gör. Sällan som jag får feedback att min häst gör fel, och om jag får det får jag även en utförlig förklaring till varför det blev så. Toppenbra!