Vad säger er tränare? (instruktionsfråga)

[mackan]

Min tränare utgår från ryttaren och utbildar med stor prio på att ryttaren ska utvecklas i att själv känna och förstå sitt språk och sin hjälpgivning så pass att denne förstår hur dess egen ridning är avgörande för hur hästen svarar och arbetar . Mycket grundar sig därmed på att fokusera på hur ryttaren rider och hjälpger dvs som du är inne på, påtala justeringar /ändringar gällande just ryttaren primärt .

Självklart kommer det även relaterat snack att "hästen gör såhär det är för att du" , och även "nu är han inte rak" . Men det är ju anpassat utifrån hur tränaren känner sina elever dvs tränaren vet att jag då förstår vad som avses och hur jag korrigerar det .
Min tränare har ju som mål att eleverna ska bli duktigare och då måste denne ju även Anpassa sig dvs inte detalj coacha hur exakt ngt ska rättas om denne anser att eleven vet bara den får påtalat "läget" just då s.a.s.

Jag ser att många pratar om sitsträning som svar på din reflektion ? För mig är sitsträning en annan sak, inte alls vad jag relaterar till som svar på din tråd .

Edit: Tua har kommenterat ypperligt tycker jag.

 

[lil-sis]

Min tränare korrigerar mig.
Ibland med föregående förklaring till vad ponny gör som jag behöver rätta men det beror nog helt på om det är jag som är orsaken just då. Oftast är det ju jag men inte riktigt alltid. Är det bara jag som gör fel kommenteras inte ponnyns insats.

Men jag vet att andra har svårt att rida för honom för de förstår inte instruktionerna och så är det ju, man pratar inte samma språk med alla.

 

[lil-sis]

Jag ser mitt jobb som att eg se till att jag blir överflödig. Eleven ska FÖRSTÅ varför saker funkar som de gör. Med tillräckligt mkt förståelse för hur hästen funkar biomekaniskt och psykiskt kan de sen själva lösa problem vi ännu inte gått igenom.

För att nå dit tror jag mycket på det du säger. Att man har en dialog och inte bara jag har en monolog om hur och varför.
Jag tycker folk lär sig förstå mycket bättre om de själva funderat ut svaret.
Så jag ställer mycket frågor. Kan de inte svaret ställer jag ledande frågor, ev släpper någon bit info. Men jag vill att det kommer på slutsvar själv om möjligt. Då tror jag kunskapen är mer äkta och dessutom att man minns den bättre.
Det har jag lärt mig av en av mina egna tränare som är en utmärkt pedagog.

Jag gillar inte den typen av undervisning. Om jag inte förstår varför vi gör en viss sak eller varför si händer när jag gör så, så frågar jag. Men annars vill jag bli instruerad.

(Sen underlättar det säkert att min ponny svarar korrekt direkt när jag gör rätt, dvs jag får facit på en gång och då sitter lösningen kvar i min kropp eftersom jag vet vad jag ändrade och vilken effekt det gav.)

 

[Ray]

Tror det behövs både och.
Det är ibland svårt med vad som är hönan och ägget. Instruktören får ju ha fokus på hur häst och ryttare samspelar. Bara hästen eller bara ryttaren gör ju att man missar en individ i ekipaget tycker jag.
Diskussion gillar jag. Ofta är bästa delen av träningen eftersnacket. Jag vill inte diskutera mitt i träningen utan rida- stämma av vad vi behöver jobba på som ekipage. Jobba på det och sen diskussionen. Då kan jag gå hem och tänka och har saker att fundera på till nästa träning.

Perioder i livet har det varit fokus på bara mig som ryttare. Och det behövs...

 

[tuaphua]

Jag gillar inte den typen av undervisning. Om jag inte förstår varför vi gör en viss sak eller varför si händer när jag gör så, så frågar jag. Men annars vill jag bli instruerad.

(Sen underlättar det säkert att min ponny svarar korrekt direkt när jag gör rätt, dvs jag får facit på en gång och då sitter lösningen kvar i min kropp eftersom jag vet vad jag ändrade och vilken effekt det gav.)

Alla är ju olika. Man märker rätt fort hur man måste tas med folk. Både vad gäller fråga eller säga åt och om det ska vara silkeshandskar/peppigt eller "gör för i helvete".
Alla är olika och man måste kunna anpassa sig.

Däremot tycker jag generellt att det är bra att fråga folk för att väcka deras intresse i att själv börja fundera kring saker och ställa sig själv frågor.

 

[Degree]

Som tränare fokuserar jag alltid på att få bort eventuella sitsfel hos ryttaren. Då först ser man vad som fattas hästen. Hästen är alltid en spegel av ryttaren så jag försöker alltid att inte fastna på hästens "fel", det är alltid så fascinerande att se hur dessa "fel" många gånger försvinner när man korrigerar ryttarens sits. Som domare ska jag bara ge ett kvitto på var ekipaget befinner sig för dagen men om jag ser grundläggande sitsfel även här så tar jag mig friheten att påpeka dessa. Skjut mig. :P

 

[Cherarriduracell]

En del av diskussionerna på yrkesprov för ridlärare kan behandla hur en bra instruktion är och vilken bild det ger eleven om man påpekar hästens brister. Jätteintressant att förbundet verkar lägga så stor vikt vid det.

Blir det mycket "brunte skjuter ut bogen" etablerar man en bild av att brunte är en häst med ytterbogen konstant utanför. Rättar man ryttaren i orsak-verkan istället blir bilden av brunte mer positiv samtidigt som eleven till större del förstår sin inverkan.

Level 1 är en spegel, level 2 ska förklara orsak -verkan, det är skillnaden undervisningsmässigt i stora drag. Tror ett visst problem kan vara tränare som ägnar sig åt häst/ekipageinriktad träning innan ryttaren har grunderna. Ryttarutbildning kommer man rätt långt på, framförallt lär sig eleverna ett universalsystem. Eleven ska ju helat bli så bra på att rida att den kan rida alla hästar och inte bara sin egen.

 

[Fritidsryttare]

Jag har ridit för en 'sitspedant' i några år. Kanonbra att man är noga med grunderna men jag upplever inte att min ridning blev bättre, snarare blev det stelt och konstlat. När jag hela tiden satt och fokuserade på att hålla in höger axel så var det rätt mycket annat som jag glömde. Detaljerna blev bra men helheten sämre.

Tränaren jag rider för nu passar mig suveränt. Jag rider och så tar vi det därifrån typ. Jag rider jättemycket med känsla och märker ofta själv när nåt blir galet, t.ex. sist så kom jag på mig själv med att fastna i innertygeln, vilket påverkade hela ridningen och hästen. Då jobbade vi på att jag skulle få henne bort från vänster tygel och att mjukna i den handen.
Självklart går hon in och säger till om nåt blir galet, jag har t.ex. en tendens att krypa ihop och att följa med hästens takt istället för att bestämma takten åt hästen

Såg att nån beskrev det jättebra tidigare i tråden, vi har mer av en dialog än en monolog. Vi diskuterar problem, lösningar och vägen dit, och fokuserar mycket på det positiva. Istället för att "pusha igenom" vissa moment som är svåra så bryter vi ner dem i så små delar att de funkar och så tar vi det därifrån.

Jag är väldigt nöjd med det upplägget, jag känner mig friare och mer avslappnad, hästarna trivs jättebra med henne och de går ofta riktigt bra efter några gånger.

 

[Ray]

Jag har ridit för en 'sitspedant' i några år. Kanonbra att man är noga med grunderna men jag upplever inte att min ridning blev bättre, snarare blev det stelt och konstlat. När jag hela tiden satt och fokuserade på att hålla in höger axel så var det rätt mycket annat som jag glömde. Detaljerna blev bra men helheten sämre.

Tränaren jag rider för nu passar mig suveränt. Jag rider och så tar vi det därifrån typ. Jag rider jättemycket med känsla och märker ofta själv när nåt blir galet, t.ex. sist så kom jag på mig själv med att fastna i innertygeln, vilket påverkade hela ridningen och hästen. Då jobbade vi på att jag skulle få henne bort från vänster tygel och att mjukna i den handen.
Självklart går hon in och säger till om nåt blir galet, jag har t.ex. en tendens att krypa ihop och att följa med hästens takt istället för att bestämma takten åt hästen

Såg att nån beskrev det jättebra tidigare i tråden, vi har mer av en dialog än en monolog. Vi diskuterar problem, lösningar och vägen dit, och fokuserar mycket på det positiva. Istället för att "pusha igenom" vissa moment som är svåra så bryter vi ner dem i så små delar att de funkar och så tar vi det därifrån.

Jag är väldigt nöjd med det upplägget, jag känner mig friare och mer avslappnad, hästarna trivs jättebra med henne och de går ofta riktigt bra efter några gånger.

Precis så känner jag oxå. Jag fastnar lätt vid detaljer och blir det mycket fokus på mig blir jag spänd och tappar känslan.

 

[Fritidsryttare]

Precis så känner jag oxå. Jag fastnar lätt vid detaljer och blir det mycket fokus på mig blir jag spänd och tappar känslan.

Det är nog olika hur man är som person. Jag är väldigt känslig/osäker som ryttare och blir det för stort fokus på mig så krymper självkänslan ännu mer och jag rider ännu sämre. Som det är nu så "vågar" jag t.ex. ta in hästen på en volt istället för att fatta galopp utmed spåret ifall jag känner att hästen rinner iväg för mig och fattningen (och således galoppen) blir bättre. Har jag någon som är på mig med instruktioner hela tiden kopplar jag bort ridkänslan och väntar på nästa instruktion istället för att själv känna efter vad jag behöver göra för att få hästen dit jag vill och att göra det bra.
Sen självklart får jag inte sitta som en hösäck och slarva för då blir jag tillsagd, men när jag är avslappnad finner jag ro att själv korrigera.
Men som sagt, man är olika som person och ryttare. Jag är dock jättenöjd med hur min tränare fungerar för mig.

 

[ginnies]

Som domare ska jag bara ge ett kvitto på var ekipaget befinner sig för dagen men om jag ser grundläggande sitsfel även här så tar jag mig friheten att påpeka dessa. Skjut mig. :P

Tack för det Degree, precis det jag ville få fram med mitt inlägg förut,.

 

[Hoarfrost]

Min tränare (jag är ridskoleryttare) gör både och. Jag kan till exempel bli spänd i benen ibland, vilket leder till att jag drar upp hälarna och blir lite allmänt vinglig. Hon har förklarat jättebra för mig varför detta är ett problem och jag försöker jobba med problemet.
Det vet min tränare - så hon påminner mig om det är så att hästen går dåligt pga mina spända ben.
Är det däremot så att det är tvärtom - Hästen går/ rör sig på ett sätt som hon ser orsakar felet hos mig, då kommenterar hon att något hos hästen är fel och försöker förklara hur hon skulle göra för att lösa problemet och varför. Oftast är det dock mitt fel.
För mig är detta optimalt. Sen kan jag alltid fråga om jag tycker att hon rättar till något hos mig/häst som jag inte förstår eller ser poängen med.

 

[Piaff]

Jag tror min tränare är ganska fåordig egentligen, men jag får en övning jag ska göra, exempelvis öppna utmed långsidorna, så där har vi ju övningen som förbättrar hästen, sen är det mycket fokus på mig då och vad jag gör, men det speglar ju på hästen. En del är väldigt konkret: "böj inte för mycket", en del mer abstrakt som "tänk mer uppåt i traven" osv. Förvisso har jag nu ridit för min tränare länge och jag håller väl själv en hyfsat hög nivå och vet vad jag ska göra, men uppskattar ändå att han är inne och petar mycket i mig och min inverkan.

 

[fio]

Precis så känner jag oxå. Jag fastnar lätt vid detaljer och blir det mycket fokus på mig blir jag spänd och tappar känslan.

Det är ju tex därför man har rena sitsträningar i lina på inspänd häst, just för att rätta till uppenbara felaktigheter. Det blir ju enklare än att fokusera både på sig själv och hästen på samma gång. Men jag håller med dig om att det är svårt att rida om man hela tiden ska fokusera på vad som händer med en själv hela tiden.

 

[Ray]

Det är ju tex därför man har rena sitsträningar i lina på inspänd häst, just för att rätta till uppenbara felaktigheter. Det blir ju enklare än att fokusera både på sig själv och hästen på samma gång. Men jag håller med dig om att det är svårt att rida om man hela tiden ska fokusera på vad som händer med en själv hela tiden.

Ja det är ju en jäkla skillnad på lina!

Sen är det ju skillnad på kommentarer som tvära mindre, mer böjning, tänk mer uppåt i traven som @Piaff s tog som exempel. Det tycker jag riktar sig till ekipaget och inte bara ryttaren.
På en grundläggande nivå är det ju bara ryttaren som korrigeras men sen kommer man till mer finstilta saker där det krävs att hästen går rätt för att man ska kunna sitta rätt.

 

[the_connemara]

Det absolut roligaste för en nörd som mig var att börja rida för en CR-tränare. Enda gången hen rättar min häst är när hen vill visa något stillastående på kort tygel o han drar i bettet för mkt.

Det tog dock rätt lång tid för mig (jag hakar fortf upp mig) att komma ur fokuset/det delade fokuset på att "rätta" min häst. Men det är så sjukt coolt när jag faktiskt kan lyckas vara här och nu i min egen kropp. Hästen svarar DIREKT när jag gör rätt o då känns det precis som vilken dressyrträning som helst.

Den tränaren pratar oavbrutet, är inte tyst en sekund och jag trodde aldrig det skulle passa mig så bra som det gör. Jag vill tänka o känna en massa själv men när hen säger saker som passar i min känsla o förståelse så plockar jag liksom upp det direkt och det jag inte rakt av förstår sätter jag jättelätt åt sidan eller frågar om under tiden.

Det är så olikt en vanlig träning (av alla jag själv ridit resp tittat på) att jag undrar hur folk kan nöja sig enbart med vanliga träningar. Det känns lite som att en vanlig träning är endimensionell o de för CR-tränaren är tredimensionella. Dock tror jag det mycket har o göra med vilken nivå man befinner sig på. En massa saker som jag behöver hjälp med att tänka på sitter säkert i ryggmärgen för de på högre nivå (obviously) o då dels betyder väl en enklare instruktion mer o dels så finns ju inte behovet av lika många instruktioner kanske.

Gud vad neggo jag lät! Jag har en vanlig tränare också som rättar mest min ridning o dessutom rider min häst och jag skulle inte vilja vara utan hen. Jag är nog mest bara en sådan som gärna plockar många russin ur olika kakor o vill ha dem att funka ihop vilket jag tycker dessa två gör. Den vanliga tränaren skulle jag vilja påstå rättar just mer min ridning och inte bara min häst. Eller så är det för att jag börjat förstå lite mer? Hmm.

 

[the_connemara]

Precis så känner jag oxå. Jag fastnar lätt vid detaljer och blir det mycket fokus på mig blir jag spänd och tappar känslan.

Så kände jag innan. Innan CR-tränaren faktiskt kunde förklara för mig vad jag EGENTLIGEN skulle göra. Innan var det mer "slappna av i benen". Vilket ledde till att jag blev tokspänd precis överallt inkl i benen för min kropp förstod helt enkelt inte vad den skulle göra. Nu kan CR-tränaren be mig slappna av i mitt sämsta ben eller säga åt mig att inte spänna det och jag har lärt mig vilken känsla i kroppen jag ska leta upp. Ibland går det inte o då hjälper hen mig direkt på plats och så funkar det. Det är en sådant ENORM känsla att komma ur mitt (alltid....) spända läge och inte bara hamna i en ond spiral (jag är likadan i resten av livet) där jag tillslut får megaont/kramp.

 

[kryddelydd]

Hur uttrycker sig din tränare? Och är det bara jag som tycker att det här har blivit lite snett?

De tränare jag rider regelbundet för, brukar föreslå förändringar i min sits för att få resultat i hästen.

 

[SkogsToka]

Jag har funderat rätt mycket på slutet om vad tränare egentligen använder för uttryck och hur vissa relaterar hästens uttryck (symptomet) till orsaken (ryttarens hjälper).

Har ridit för (och lyssnat på) ett antal bra och vissa mindre bra tränare under åren och många av dem har varit väldigt fokuserade på hur hästen ser ut och inte varför den gör det.

Exempel: jag släpper ut höger axel ibland när jag inte tänker mig för. Då får jag ofta kommentaren om att min häst flyter ut eller inte får med sig bakbenen. Är det så att mina tränare tänker (tänkte snarare kanske eftersom jag inte tränat på ett tag) att jag själv borde fatta att jag borde rätta axeln när de kommenterar hästen. Risken för mig är att jag rättar fel sak (något som kanske inte var fel?), och så blir det en ond spiral, för axeln är kvar i felaktigt läge.

Ett annat exempel är att jag förr satt med vinklat bäcken, så sittbenen sa "gå bakåt". På den tiden fick jag ofta kommentaren att hästen inte hade tillräckligt med framåtbjudning. När det egentligen bara var resultatet av att hästen lyssnade på vad jag faktiskt sa.

Jag utbildar mig just nu till dressyrdomare och domaren får inte utbilda ryttare på det sättet utan ska bara döma det vi ser för dagen, vilket också är fokuserat på hästen, därav min fundering.

Hur uttrycker sig din tränare? Och är det bara jag som tycker att det här har blivit lite snett?

Det finns ju olika tränare, jag rider just nu för 2 olika, en ridlärare och en utbildad C tränare. Ridläraren påpekar oftast hästen okorrekthet medans tränaren påpekar mitt/mina fel i att hästen går okorrekt. Vilket jag tycker i utbildningssyfte är ganska logiskt, när man rider på ridskola rider man oftast på deras hästar - dom känner dom, vet vad dom kan/inte kan. När man rider för tränare så fokuserar man på ekipaget, utbildning och träning av både hästen OCH ryttaren. Där blir det gärna lite konstigt i situationen då man har med sin egen häst på vanlig ridlektion, jag känner då att det missas saker på lektionerna, som jag vet själv att min tränare hade påpekat/ uttryck annorlunda.

 

[Ullmerkott]

Det finns ju olika tränare, jag rider just nu för 2 olika, en ridlärare och en utbildad C tränare. Ridläraren påpekar oftast hästen okorrekthet medans tränaren påpekar mitt/mina fel i att hästen går okorrekt. Vilket jag tycker i utbildningssyfte är ganska logiskt, när man rider på ridskola rider man oftast på deras hästar - dom känner dom, vet vad dom kan/inte kan. När man rider för tränare så fokuserar man på ekipaget, utbildning och träning av både hästen OCH ryttaren.

Jag upplever det precis tvärt om! När jag red ridskolehäst för B-tränare var det väldigt mycket fokus på huruvida hästen var eftergiven i nacken. Mina vanliga ridlärare fokuserar istället mer på sits och korrekt hjälpgivning, vilket är logiskt då deras jobb är mer inriktat på att utbilda ryttaren än på att ekipaget ska nå tävlingsframgångar.