Vad säger er tränare? (instruktionsfråga)

[Amanda_F]

Jag har funderat rätt mycket på slutet om vad tränare egentligen använder för uttryck och hur vissa relaterar hästens uttryck (symptomet) till orsaken (ryttarens hjälper).

Har ridit för (och lyssnat på) ett antal bra och vissa mindre bra tränare under åren och många av dem har varit väldigt fokuserade på hur hästen ser ut och inte varför den gör det.

Exempel: jag släpper ut höger axel ibland när jag inte tänker mig för. Då får jag ofta kommentaren om att min häst flyter ut eller inte får med sig bakbenen. Är det så att mina tränare tänker (tänkte snarare kanske eftersom jag inte tränat på ett tag) att jag själv borde fatta att jag borde rätta axeln när de kommenterar hästen. Risken för mig är att jag rättar fel sak (något som kanske inte var fel?), och så blir det en ond spiral, för axeln är kvar i felaktigt läge.

Ett annat exempel är att jag förr satt med vinklat bäcken, så sittbenen sa "gå bakåt". På den tiden fick jag ofta kommentaren att hästen inte hade tillräckligt med framåtbjudning. När det egentligen bara var resultatet av att hästen lyssnade på vad jag faktiskt sa.

Jag utbildar mig just nu till dressyrdomare och domaren får inte utbilda ryttare på det sättet utan ska bara döma det vi ser för dagen, vilket också är fokuserat på hästen, därav min fundering.

Hur uttrycker sig din tränare? Och är det bara jag som tycker att det här har blivit lite snett?

 

[Araminta]

Som ridskoleunge så vill jag bara säga: jag längtar efter den dagen jag har en tränare som kan se mina fel istället för resultaten som felen ger i hästen!

 

[fio]

Mina tränare rättar alltid sitsfel vare sig det gäller hopp, dressyr eller terräng.

 

[Wonderwoman]

Har också märkt av det problemet. Är inte många lärare/tränare som kunnat se och rätta eller som överhuvudtaget vågat.

För när man rider för tränare/lärare så är det ju framförallt för att man själv vill bli bättre, så man kan få hästen att gå bättre.
För det är ju så att är du duktig och gör rätt så kommer ju hästen också att gå rätt

 

[Tualma]

Absolut ett stort problem. Jag har sökt efter en tränare som klarar detta med ljus och lykta i en hel massa år. Då har jag tränat för många "bra, erkända trönare/ridlärare bl.a. ett par stycken som undervisat på Strömsholm. Men deras undervisning har inte hjälpt mig att komma vidare med MINA problem. På träning kunde jag få positivt resultat just för oss som ekipage under just det passet, men eftersom grundfelen fanns kvar var det ingen långvarig/stadigvarande utveckling. Mycket frustrerande eftersom jag kände att jag var spänd/sned etc, men jag fick/kunde inte ta till mig några nycklar till hur jag skulle ändra på det. "Slappna av" är inte en särskilt konstruktiv instruktion.

Nu har jag hittat rätt i nuvarande tränare som tränar enligt CR och då i synnerhet "jämförbara delar" (kan man översätta det så? ). Detta gör så otroligt stor skillnad på min ridning. Jag rider gärna bara med hand och skänkel annars och glömmer helt bort mellandelen... Dessutom har det medfört ökad kroppsmedvetenhet utanför ridningen också, så att jag börjat använda min kropp mer effektivt och på ett mer skonsamt sätt.

 

[ginnies]

Har också märkt av det problemet. Är inte många lärare/tränare som kunnat se och rätta eller som överhuvudtaget vågat.

Tror vågat, tror tränare tröttnar till slut på elever som slutar o träna för dem för att de håller kvar grundarbete o sits, därför släpps det så mkt- eleverna styr.

 

[ginnies]

Jag utbildar mig just nu till dressyrdomare och domaren får inte utbilda ryttare på det sättet utan ska bara döma det vi ser för dagen, vilket också är fokuserat på hästen, därav min fundering.

Lite märklig dressyrdomarutbildare då.

 

[As_Vegas]

Jag har funderat rätt mycket på slutet om vad tränare egentligen använder för uttryck och hur vissa relaterar hästens uttryck (symptomet) till orsaken (ryttarens hjälper).

Har ridit för (och lyssnat på) ett antal bra och vissa mindre bra tränare under åren och många av dem har varit väldigt fokuserade på hur hästen ser ut och inte varför den gör det.

Exempel: jag släpper ut höger axel ibland när jag inte tänker mig för. Då får jag ofta kommentaren om att min häst flyter ut eller inte får med sig bakbenen. Är det så att mina tränare tänker (tänkte snarare kanske eftersom jag inte tränat på ett tag) att jag själv borde fatta att jag borde rätta axeln när de kommenterar hästen. Risken för mig är att jag rättar fel sak (något som kanske inte var fel?), och så blir det en ond spiral, för axeln är kvar i felaktigt läge.

Ett annat exempel är att jag förr satt med vinklat bäcken, så sittbenen sa "gå bakåt". På den tiden fick jag ofta kommentaren att hästen inte hade tillräckligt med framåtbjudning. När det egentligen bara var resultatet av att hästen lyssnade på vad jag faktiskt sa.

Jag utbildar mig just nu till dressyrdomare och domaren får inte utbilda ryttare på det sättet utan ska bara döma det vi ser för dagen, vilket också är fokuserat på hästen, därav min fundering.

Hur uttrycker sig din tränare? Och är det bara jag som tycker att det här har blivit lite snett?

Jag skulle tro att många ryttare fokuserar på hästen mer än sig själva, och då tvingas tränarna anpassa sig för att göra eleven tillräckligt nöjd för att återkomma.

När det gäller dressyrdomare tycker jag att det är bra att man bara dömer det man ser för dagen. Hur sjutton ska man kunna ge vettiga, meningsfulla råd till ett ekipage man ser i 5-6 minuter?

 

[Piaff]

Min tränare fokuserar nästan bara på mig och vad jag pysslar med/hur jag sitter etc., nästan alla problem vi stöter på kommer från att jag fastnar i en tygel, sitter snett eller liknande. Jag red för honom på ponny och flyttade tillbaka "hem" nu i våras och kunde börja rida för honom igen. Han är utbildad till mästarberidare i Tyskland och verkar använda samma tänk på mig, på den här tiden har jag märkt otroligt stor skillnad i min sits och inverkan. Han säger ungefär samma saker som Carl Hester sa på sin clinic så det känns som att jag verkligen bygger om grunden. Min häst utvecklas också fastän det mest är fokus på mig, det jobbet vi gör har stärkt henne otroligt mycket.

 

[Tualma]

Tror vågat, tror tränare tröttnar till slut på elever som slutar o träna för dem för att de håller kvar grundarbete o sits, därför släpps det så mkt- eleverna styr.

Så kan det absolut vara, men jag tror att åtminstone en del av problemet är att många tränare inte ens ser vad som felas och/eller brister i kunskap hur detta ska rättas till. De tittar bara på hästen, men har för lite kunskap om ryttaren. Många tränare är ju talangfulla ryttare själva och för dem är korrekthet i sits och hjälpgivning så självklar att de inte ens själva är medvetna om de där små detaljerna som vi vanliga dödliga gör fel och vad det får för utslag i ridningen. Eller så rider de så bra så att det kompenserar för de små felaktigheter (hittar inget bättre ord just nu) de har/gör, men vilka får större betydelse för oss elever som är på hobbynivå. Förstår ni hur jag menar?

 

[ginnies]

När det gäller dressyrdomare tycker jag att det är bra att man bara dömer det man ser för dagen. Hur sjutton ska man kunna ge vettiga, meningsfulla råd till ett ekipage man ser i 5-6 minuter?

Bara för att vissa ryttares vissa fel inte är något som blir mer rätt eller annorlunda utanför tävlingsbanans staket.

 

[As_Vegas]

Bara för att vissa ryttares vissa fel inte är något som blir mer rätt eller annorlunda utanför tävlingsbanans staket.

Vad menar du?

 

[Pancakes]

Min tränare brukar vara bra på att berätta vad som blir fel för ponnyn och vad jag gör som orsakar det (han går i princip alltid så bra eller dåligt som man själv rider, finns väldigt sällan något annat att skylla på). Nu tränar vi ju bara på lätt nivå (startat LA:1 som mest och ponnyn är 24 år gammal) så det blir mycket grundarbete för oss. Men vi pratar mycket om vad som blir rätt och vad som blir fel i övningarna och vad jag ska förändra för att förbättra det som inte varit bra utan att tappa det som blev rätt. Det som blir fel blir oftast det för att jag inte gjort rätt och då blir det helt obegripligt om jag skulle korrigera utifrån ponnyn när han gjort precis det jag bad, bara det att jag inte hade koll på att jag bad om fel sak.

 

[Lingon]

Min ridlärare brukar säga så här: Du gör så här med X därför gör hästen Y. Gör istället så här med X så kommer du lyckas bättre. Jag tycker att jag sällan får andra kommentarer än sånt jag ska korrigera på mig själv.

 

[Elo]

MIn tränare blandar. Ibland blir det ett "yttersida!" (dvs, hästens yttersida flyter ut för att jag lutar utåt) och ibland "luta inte" (dvs hästens yttersida flyter ut för att jag lutar utåt).

Fokus är på min position och min inverkan på hästen, men ibland slarvar vi, och påpekar hästens 'fel', fast jag vet att det är min inverkan, och vad det är jag behöver göra. Är det en 'ny' sak som dyker upp, brukar vi få sakta av till skritt och så går tränaren igenom vad som hände, och varför.

 

[tuaphua]

Mina tränare påtalar absolut sitsfel och vi har renodlad sitsträning.
Jag själv i egenskap av tränare gör detsamma.

Däremot måste man som tränare bestämma sig för ett fåtal saker som är mest akut och jobba med dem.
Ingen ryttare klarar av att lära sig allt på en gång.
Är sitsfelen mindre störande, av mildare karaktär, än något i hästen måste man välja att inte direkt jobba med dem.
Men stör ryttaren hästen måste man börja med sitsen.

Nybörjare eller de med dålig balans, koordination som har en bussig häst dom lite lugnt tuffar på i normalt tempo om man inte inverkansrider kan man sitsträna på.
Är det en übersyressad häst/en som lever rövare mkt får man mer komma med små pointers om sitsbitarna som stör mest. Man kan inte ha renodlad sitsträning på dem - än.

 

[Happimess]

Rent generellt skulle jag vilja se mer dialog mellan tränare och elever. Mycket av instruerandet i hästvärlden utgår ju från att tränaren har en bestämd uppfattning om att beteende X hos eleven leder till konsekvens Y hos hästen, och att Y hos hästen beror på X hos ryttaren, och vidare att det är tränarens uppgift att få ryttaren att korrigera. När jag instruerar (inte utbildad tränare, ska jag väl tillägga) försöker jag vara konsekvent i att eleven själv ska fundera över sina hjälper och vad de eventuellt får för konsekvenser istället för att jag ska servera dem.

Ex. "Nu ser jag att Y händer. Vad tror du det beror på?"
eller lite omvänt, "Vad tror du händer om du gör X?"
Eller ännu mer spännande: "varför tror du att du gör X?"

Jag menar, de flesta ryttare har kvar sin talförmåga - även om de sitter till häst.

Jättespännande diskussion - och tror ni det skiljer sig åt beroende på var primärt fokus ligger; ryttarens eller hästens utbildning?

 

[Alexandra_W]

Både och här. Om det är så med alla eller anpassat för mig vet jag inte. Men jag klarar inte för många "gör si" med min kropp. Då blir det kajko av allt. Så här blir det en kombo, både "ta in bakdelen" och "tillbaka med ytter axel" tex.

Sen frågar hen väldigt mycket "hur känns hästen nu?" Och som följdfråga på svaret bra/dåligt/lösgjord/stel/etc alltid "varför tycker du hon känns så?" Vilket får mig att tänka efter vad det faktiskt är som för skillnaden och känna det - och ha det som målbild hemma med.

Första tiden var det bara kommentarer om hästen, mest för det där fanns saker som behövde lösas för att ta tag i mina sitsfel. När de sakerna hos hästen lösts så blev det mer min sits eftersom jag stör/försvårar för hästen med dem när hon väl började slappna ac och lyssna.

 

[Lingon]

Rent generellt skulle jag vilja se mer dialog mellan tränare och elever. Mycket av instruerandet i hästvärlden utgår ju från att tränaren har en bestämd uppfattning om att beteende X hos eleven leder till konsekvens Y hos hästen, och att Y hos hästen beror på X hos ryttaren, och vidare att det är tränarens uppgift att få ryttaren att korrigera. När jag instruerar (inte utbildad tränare, ska jag väl tillägga) försöker jag vara konsekvent i att eleven själv ska fundera över sina hjälper och vad de eventuellt får för konsekvenser istället för att jag ska servera dem.

Ex. "Nu ser jag att Y händer. Vad tror du det beror på?"
eller lite omvänt, "Vad tror du händer om du gör X?"
Eller ännu mer spännande: "varför tror du att du gör X?"

Jag menar, de flesta ryttare har kvar sin talförmåga - även om de sitter till häst.

Jättespännande diskussion - och tror ni det skiljer sig åt beroende på var primärt fokus ligger; ryttarens eller hästens utbildning?

Jag tror att det absolut skiljer så beroende på utbildningsnivå på både häst och ryttare. Nu rider jag på ridskola och ridläraren ser alltså mig rida ridskolehästar som hon har sett många andra rida på och själv ridit en del. Då tror jag kommentarernas typ blir lite annorlunda än de kommentarer som en betydligt duktigare ryttare får när h*n rider en ung häst under utbildning.

 

[tuaphua]

Rent generellt skulle jag vilja se mer dialog mellan tränare och elever. Mycket av instruerandet i hästvärlden utgår ju från att tränaren har en bestämd uppfattning om att beteende X hos eleven leder till konsekvens Y hos hästen, och att Y hos hästen beror på X hos ryttaren, och vidare att det är tränarens uppgift att få ryttaren att korrigera. När jag instruerar (inte utbildad tränare, ska jag väl tillägga) försöker jag vara konsekvent i att eleven själv ska fundera över sina hjälper och vad de eventuellt får för konsekvenser istället för att jag ska servera dem.

Ex. "Nu ser jag att Y händer. Vad tror du det beror på?"
eller lite omvänt, "Vad tror du händer om du gör X?"
Eller ännu mer spännande: "varför tror du att du gör X?"

Jag menar, de flesta ryttare har kvar sin talförmåga - även om de sitter till häst.

Jättespännande diskussion - och tror ni det skiljer sig åt beroende på var primärt fokus ligger; ryttarens eller hästens utbildning?

Jag ser mitt jobb som att eg se till att jag blir överflödig. Eleven ska FÖRSTÅ varför saker funkar som de gör. Med tillräckligt mkt förståelse för hur hästen funkar biomekaniskt och psykiskt kan de sen själva lösa problem vi ännu inte gått igenom.

För att nå dit tror jag mycket på det du säger. Att man har en dialog och inte bara jag har en monolog om hur och varför.
Jag tycker folk lär sig förstå mycket bättre om de själva funderat ut svaret.
Så jag ställer mycket frågor. Kan de inte svaret ställer jag ledande frågor, ev släpper någon bit info. Men jag vill att det kommer på slutsvar själv om möjligt. Då tror jag kunskapen är mer äkta och dessutom att man minns den bättre.
Det har jag lärt mig av en av mina egna tränare som är en utmärkt pedagog.