Vad man har i handen...

Mabuse

Trådstartare
Jag var och provade på barockridning för en tid sen, och instruktören betonade då att det här är annat än "vanlig" ridning, för här vill man inte bära runt hästen i handen, utan vill att den ska bära sig själv.

Men det är ju exakt samma sak som i vanlig ridning? :confused: Inte vill man i vanlig dressyr ha en häst som hänger i handen - ett stöd, ja, men absolut inte att hästen är tung i handen.

Så vad är skillnaden? Eller är det ingen skillnad?
 
Sv: Vad man har i handen...

Min erfarenhet är att man (i alla fall tidigare) uttryckte det som att man vill ha "stöd" i handen inom den traditionella ridningen. Det behöver nu inte innebära någon tung belastning i armarna men det blev en tolkning som var ganska vanlig när ja lärde mig rida på 80-talet.

Idag tror jag det är rätt annorlunda, man pratar idag väldigt tydligt om att det ska vara kontakt och stöd men inte tungt.

Sedan kan tolkningen av vad som är stöd och kontakt skilja sig, medan man inom vissa inriktingar säger att kontakt och stöd är enbart tygelns tyngd så menar man inom andra att det är när tygeln är sträckt och en "direktkontakt" sker mellan hand och hästmun som man har stöd och kontakt.
 
Sv: Vad man har i handen...

...och ofattbart många tränare insisterar på att ryttaren ska ha "2 kg i varje hand". Tyvärr har säkert många ryttare det också, om man ser till hur de egentligen rider sina hästar.
 
Sv: Vad man har i handen...

Som jag ser det så vill barockaren inte ha något i handen. De rider inte hsäten fram till handen.

Bra dressytrträning gör det och där vill man ha ett sug framåt- men inte häng

Avarten på dressyr "Krank and spank" - som tyvärr ÄR lite för vanlig - har sina 2 kilo (minst :angel:)

Min erfarenhet
 
Sv: Vad man har i handen...

Nej, precis, som jag är skolad så är det ett sug framåt man vill ha, inte ett häng nedåt. Om det är en stark häst kan det säkert vara två kilos "drag" framåt, men aldrig nedåt, då får du ju en framtung häst som går på bogarna.

Jag frågade om man skulle ha kontakt - jodå, det skulle man. Och då ser jag faktiskt inte skillnaden alls. Men det kanske var barockinstruktören som hade en lite skev bild av vad "vanlig" ridning är då?
 
Sv: Vad man har i handen...

Men om man inte har något i handen - hur gör man då för att rakrikta hästen?
 
Sv: Vad man har i handen...

Nja, om man nu ska dra alla barockare över en kam så gör man ju samma miss som att säga att "alla tävlingsryttare gör så här". Det är ett rätt brett utbud av inriktingar inom den barocka ridningen (så som termen används dagligdags).

Det jag ser som problemet är att många försöker rida sina ej färdigutbildade hästar som om dom vore utbildade. Och det förekommer ju lite överallt så det är ju ingen direkt nyhet.

Rakriktning sitter ju nu inte enbart i handen utan är ju också något som sitter i sitsen, så har man bara en rejält finstämd sits så går det att rakrikta med sitsen som huvudhjälp. Vilket kanske också är något vi skulle sträva efter lite till mans? ;)
 
Sv: Vad man har i handen...

jag rakriktar "i min possition" så det blir ju i sitsen för mig också, men tygeln är ju för mig en del av ramen

- så utan tygeln skulle jag inte kunna göra det
 
Sv: Vad man har i handen...

jegra skrev:
Rakriktning sitter ju nu inte enbart i handen utan är ju också något som sitter i sitsen, så har man bara en rejält finstämd sits så går det att rakrikta med sitsen som huvudhjälp. Vilket kanske också är något vi skulle sträva efter lite till mans? ;)

Absolut, men det är ju i handen kvittot kommer, som jag ser, genom det jämna stödet på både tyglarna, som ett resultat av att sits och skänkel har rakriktat hästen. Eventuellt med stöd av tygeln, om hästen gärna "tappar bogen", men med sitsen, om det är bakkärran som inte driver jämt eller går snett.
 
Sv: Vad man har i handen...

Det kan du känna även med hängande tygel, saken är bara den att det är väldigt mycket svårare. Både häst och ryttare måste vara extremt känsliga. Faktum är att det är rätt sällan man ser det fungera i verkligheten.
 
Sv: Vad man har i handen...

Men vad vill man uppnå genom att ta bort tygeln? Vad är fördelen?

Det är möjligt att jag tänker fel, men jag ser det lite som att du har en obruten linje från bakbenen till tygeln. När du tar i tygeln - spänner bågen - så är det bakbenen du har i handen. Tygeln-handen-kroppen-sätet är strängen i bågen.
 
Sv: Vad man har i handen...

Jag förstår vad du menar, jag känner samma sak när jag rider och får bågen att spännas, som du säger. Jag ska säga här att jag rider inte med hängande tygel själv, men jag har följt den akademiska tanken länge nog för att förstå vad det handlar om. Jag har än idag målet om att rida på en hängande tygel, men som jag ser det är vägen dit genom år av utbildning MED kontakt i tygeln.

Jag förstår hur man tänker när man rider med hängande tygel, däremot säger mig min erfarenhet att det krävs mer än en mjuk och lösgjord häst för att verkligen kunna rida alla de svåra rörelserna på den sortens kontakt.

Det jag saknade när jag ägnade mig åt den akademiska ridningen var energin, och när jag nu fått fatt på den behöver jag ha den där tydliga kontakten i tygeln. Mitt mål är, som sagt, fortfarande den hängande tygeln.
 
Sv: Vad man har i handen...

Vilken intressant diskussion!

Jag rider inte barock utan vanlig dressyr, och fattar inte heller helt skillnaden vad gäller detta med kontakt med hästens mun. Med sakta ökande rutin får jag mindre och mindre i handen, nu kallar tränaren det för "bettets vikt", och det är ju inga två kilo som nämns i tråden.

"Sug" framåt känns inte önskvärt. Känns mer som att den hästen skulle rusa iväg vid eftergift på tygeln från min sida, vilket jag inte önskar. Men Mabuse menar kanske på ett annat sätt?

Hängande tygel - jag förstår inte varför det är ett mål i sig, och jag förstår inte ens helt vad det är. Men om jag säger att jag eftersträvar att eftergift med tygeln är min vanligaste och viktigaste typ av tygel"tag", är jag på samma spår då? Innertygel "hänger" nog ganska ofta på böjt spår, men yttertygeln handlar mer om tillfälligt "häng" och så hämtar jag upp, och ger efter igen...

Tex att jag vänder hästen (när det flyter) för skänklar, sits och eftergift i innerhanden. En anings kontakt på yttersidan, mest för att hålla bogen under kontroll. Kunde jag kontrollera ytterbogen med bara skänkel (sits) skulle jag känna mig väldigt cool, men är det ett viktigt mål?
 
Sv: Vad man har i handen...

Även jag, som rider Akademiskt, rider med kontakt i tygeln. Och vill att min häst ska gå fram ordentligt till bettet/handen.

Jegra: Kul att du är tillbaks!:)
Jag förstår vad du menar med avsaknaden av energi inom AR, på de flesta håll. Det är såklart ett problem. Och det vore toppen om det upptäcktes och lärdes ut mer.
Jag försöker rida med energi. Nu hade jag tydligen tappat lite av det. När jag prioriterade att få min häst avstressad på nytt ställe. Så jag fick skäll sist på lektionen. Men nu ska här tränas energiskt.;)
 
Sv: Vad man har i handen...

Vad roligt att du försöker bidra till en trevlig diskussion Djurjouren... *sarkastisk*
 
Sv: Vad man har i handen...

Riktigt skoj diskussion, vi får se om jag orkar hålla mig kvar. Det beror på hur inspirerad jag blir av diskuterandet, är inte speciellt intresserad av att "inriktningskrig"... *ler*

Nu är det dags att sova tror jag minsann...
 
Sv: Vad man har i handen...

Jag rider också AR och rider med kontakt, men så "mjuk" som möjligt. Funderar mycket på det där med tyglar och händer, tycker att det är mycket mycket svårt.

Vartefter min häst och jag lär oss mer, så behöver jag använda mycket mindre tygeltag för att t ex ställa, rida skolor osv. Ofta behöver jag inte alls använda tygeln, utan bara rida med en liten kontakt.

Det jag tycker är riktigt svårt är hur jag ska besvara det jag känner i tygeln, hur stor/lite eftergift jag ska göra, var jag ska ha mina händer (i vilken höjd) osv. Sen då jag väl rider träder ju tyvärr ofta reptilhjärnan in, men ibland är det en aning viljestyrt och då.

Bra diskussion detta!

OA
 
Sv: Vad man har i handen...

sug framåt handlar mest om att halsen sträcks framåt.

halsen sträcks framåt av sig själv när hästen balanserar sig bakifrån.

Därför går det att göra en überstreichen dvs att ryttaren för fram båda sina händer längs mankammen så att tygeln galppar utan att hästen ändrar form, takt, och tempo.
 

Liknande trådar

Utrustning Jag behöver ett skarpare bett till min valack då han blir för stark för dottern när de rider ut. Han bestämmer då tempot själv om de ska...
Svar
10
· Visningar
1 013
Senast: Sesca
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Fortsättning från VGV Kids. Vi träffade en sköterska på närakuten som verkade oroad. Hon verkade inte riktigt få grepp om varför han...
Svar
12
· Visningar
2 168
Hästmänniskan Jag hoppas kunna bolla lite tankar med andra hästkunniga här. Jag, min man, och vår 17-åriga dotter kommer inom kort att flytta till en...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
6 428
Senast: mamman
·
Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
99
· Visningar
15 356
Senast: Juli0a
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp