Nu är jag klar med 1794 av Niklas Natt och Dag, uppföljaren till 1793. Berättelsen fångade mig inte riktigt från början, men blev bättre en bit in i boken. Den upplevs som lite mera spretig än föregångaren. Jag tror att det hade fungerat att göra boken något kortare, vissa delar känns som oväsentliga sidospår. I övrigt är mycket sig likt, det är svårt, mörkt, smutsigt och bitvis makabert. Slutet blir i alla fall riktigt spännande, och utifrån hur 1794 avslutades vill jag bara gripa tag i 1795 direkt!
Innan jag grep tag i 1795 fick det bli Jag var Mengeles patolog av Miklós Nyiszli. Den handlar om författaren själv som hamnar i Auschwitz under andra världskriget. Han är utbildad läkare och lyckas rädda sig själv genom det, då han får till uppdrag att verka som Mengeles patolog. Det faktum att han är läkare är intressant utifrån hur boken är skriven, då jag upplever texten på många sätt som en vårdjournal – saklig och utan att blanda in så mycket känslor. Det är dock uppenbart att han inte på något sätt är oberörd av det han får vara med om. Allt som allt, en intressant ögonvittnesskildring.
Jag har även läst Som en fjäder i vinden av Sofia Lundberg som jag älskade! En otroligt fin och berörande berättelse om vänskapen mellan två flickor genom hela deras liv. Den griper verkligen tag i en redan efter några sidor och är sedan svår att lägga ifrån sig. Upplägget är en sådan där klassisk ”förr- och nutidsberättelse” som sedan vävs ihop på slutet. Kanske älskade jag boken för att deras vänskap berörde mig på ett personligt plan, snarare än att det var en fantastisk bok. Boken är mycket bra, men deras vänskap fick mig att relatera till en väldigt saknad och ”borttappad” barndomsvän (eller om det är jag som är den borttappade?).
Senast utlästa är Vi mot er av Fredrik Backman, uppföljaren till Björnstad. Jag har läst den en gång tidigare för ett antal år sedan, och jag upplevde den då som bra även om den inte riktigt nådde upp till Björnstads nivå. Nu upplevde jag den faktiskt som lite segare till en början, men att berättelsen tog fart när det var typ 150-200 sidor kvar. Mitt totala intryck är nog att den var ännu bättre än jag mindes den. Dessutom är ju språket så underbart i både Björnstad och Vi mot er att det egentligen inte spelar så stor roll om det händer något eller ej.
Just nu läser jag 1795 och Vinnarna, uppföljarna till 1794 respektive Vi mot er. Jag har även påbörjat Drottninggatan av Åsa Erlandsson som handlar om terrordådet 2017.