Nu har jag läst lite bra böcker på sistone som känns roliga att nämna.
Först ut får bli Sveablot av Jan-Erik Ullström, en historisk fantasy som utspelar sig på 1700-talet och ger oss ett annat perspektiv på några av de stora händelserna, och de förändringens vindar som blåste under denna tideålder. Dock ligger största fokus på Sebastian och hans människa, Beata. När vi träffar dem i röken av kanoneld får vi nästan genast veta att anledningen till att de befinner sig på detta slagfält är som följer: Det har bestämts att Karl XII har gjort sitt, och nu skall han dö.
Jag som är en ganska tjurig läsare av historisk fiction blev mycket glatt överraskad över hur äkta boken kändes, samtidigt som den såklart inte alls är äkta då vi rör oss utanför verklighetens gränser. Karaktärerna är mycket dynamiska och tangerar gränsen mellan intressanta och frustrerande mycket väl (enligt mig). Deras förhållande sinsemellan har otaliga problem som ibland ledde till mer eller mindre arga utrop från min sida men ändå så får jag intrycket av att detta gjorts medvetet för att belysa problem som senare tas upp i handlingen. Språket är starkt och rättframt och jag tycker nivån på författandet är hög.
Sen gav jag mig på ett par böcker som jag tycker är science fiction. Recursion och Dark Matter, båda skrivna av Blake Crouch.
I Recursion möter vi en forskare, Helena, som försöker utveckla teknik som skall kunna bevara minnen, alltså en maskin som skall låta oss återuppleva starka minnen. På en annan plats, vid en annan tidpunkt möter vi Barry, en polis som kallats in då en kvinna står på taket av en hög byggnad. Hon säger "My son has been erased", och sedan kliver hon över kanten. Om det vi upplever och minns utgör verkligheten runt oss, vad händer då om det finns teknik som låter oss återuppleva våra minnen?
Jag vill inte säga mer om handlingen, som för mig var något av ett påskägg. Jag trodde den skulle handla om en sak, men istället så överträffande den alla förväntningar och bjöd på mycket intensiv, ibland rent gastkramande läsning. Detta var den mest fantasieggande och medryckande sci-fi jag läst. Den är värd alla skyhöga betyg och hyllningar den fått. Tyvärr tror jag inte hans böcker finns översatta på svenska ännu.
Jason Dessen skall i Dark Matter ta en snabb sväng på stan för att köpa glass då han blir överfallen av en man iklädd en mask. Denne man tar med honom till en avskild plats där han förhör Jason och till sist injicerar honom med något. Nästa gång Jason vaknar upp befinner han sig i ett laboratorium omringad av entusiastiska människor som alla vet vem han är, men som han aldrig träffat förut.
Ytterligare en mycket engagerande sci fi som teoriserar kring vår uppfattning av tid och rum, och hur våra val oundvikligt leder till att en stig slås in på medan alla andra möjliga stigar vi kunde tagit blir, för oss, oåtkomliga. Jag gillar verkligen hur Blake Crouch ställer människan (och vår mänsklighet) i relation till de tekniska uppfinningar han teoriserar runt i sina böcker. Det är inte "en man uppfinner en tidsmaskin och åker x år in i framtiden/det förslutna" böcker som handlar om mötet med de kulturerna och strukturerna den typen av böcker brukar handla om, utan de här böckerna går mer åt hur människan tvingas konfrontera sig själv, och kanske även sidor och en natur de själva inte visste att de hade.
På tal om män som åker i tidsmaskiner: Hollow World av Michael J. Sullivan. Ellis Rogers får ett besked om att han har (jag tror det var) lungfibros och har mycket kort tid kvar att leva. I samma veva drar hans döende äktenskap sitt sista andetag då han får reda på att hans fru haft ihop det med hans barndomsvän kort efter deras sons bortgång. Ellis bestämmer sig därför att använda den hemmasnickrade tidsmaskinen i hans garage för att färdas 500 år in i framtiden, förhoppningsvis mot ett botemedel, och ett nytt liv. Dock går inte allt enligt planen och den nya verkliget han möts av är inte något han ens i sin vildaste fantasi skulle kunnat föreställa sig.
Denna bok har oväntat mycket värme och hjärta, och under min läsning kände jag hur den gav mig en upplevelse likt Ursula Le Guins The Left Hand of Darkness. För den som inte läst Le Guins bok så handlar den om en representant för ett intergalaktiskt förbund som åker till Vinter, en planet vars invånare är tvåkönade, och där både kultur, struktur och identitet är helt olik den vi människor är vana vid. Hollow World leker med liknande koncept och jag blev förvånad över hur fin jag tyckte den var. Handlingen (bortom det tankeexperiment den erbjöd läsaren) däremot var lite mer typiskt amerikansk, lite actionhjältekomplex, men gick också hand i hand med de koncept som för mig var mer intressanta än "Whodunnit".
Flickorna som sprang och I skuggan av sektor 5 av Simon Häggström. Författaren har själv jobbat med utredningen av människohandel och sexualbrott, och det märks i dessa två böcker som är helt fiktiva, men samtidigt hämtas all inspiration från verkligheten. Här kombineras starka fiktiva karaktärer (inte den vanliga tråkiga deckarensemblen) med en verklighetsförankring som kom väldigt nära. Dessa böcker, och Simons true-crime böcker borde vara obligatorisk läsning för alla sexköpare, verklighetsfrånvända och stoppa-huvudet-i-sanden människor som inte vill se hur det ser ut på riktigt. Riktigt bra men riktigt tunga böcker, den som inte skyr ämnet kan läsa dem i bokform eller mycket bra inlästa av Niklas Engdahl på Storytel.
Nu läser jag She Who Became the Sun av Shelley Parker-Chan, vars officiella beskrivning är så bra att jag snor lite av den: "In a famine-stricken village on a dusty yellow plain, two children are given two fates. A boy, greatness. A girl, nothingness…"
Detta är en historisk fantasy i Mulan-anda som inte bara är grymt fascinerande på grund av den kultur vi får uppleva, den är också så vackert skriven att jag får gåshud. Jag är så glad att författaren valde just denna, för folket, mycket svåra och turbulenta tidsperiod att skriva en episk historia där flickan är hjälten, hon vars öde var ingenting. Jag har inte kommit så väldigt långt, men den antagonist som hittills uppenbarat sig är även han en mycket komplex och väl utvecklad karaktär som, på grund av en speciell omständighet, behandlas mycket illa av de flesta han möter, inklusive sitt eget folk.