Men jag har inte tid/ork/ro att läsa själv, jag vill lyssnaDen finns som ebok på storytel, det var så jag läste den
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Men jag har inte tid/ork/ro att läsa själv, jag vill lyssnaDen finns som ebok på storytel, det var så jag läste den
Har avslutat Agnes Lidbecks Finna sig. Inte så imponerad. En del knivskarpt om kvinnorollen men alldeles för iskallt.
Efter The fault in our stars och Looking for Alaska trodde jag att jag satt punkt för John Green men nu har jag börjat på Sköldpaddor hela vägen ner. Blev nyfiken på hur han skildrar OCD som jag vet för lite om.
Ja, hennes språk brände till ordentligt ibland.Jag var inte heller så såld på Lidbeck. (Inte heller på Isabelle Ståhl, som alla hyllade som galningar ungefär samtidigt.) Men jag ser ändå fram emot att läsa Lidbecks nya, jag kan liksom se att hon skriver bra även om jag inte gillade Finna sig sådär våldsamt.
Efter The fault in our stars och Looking for Alaska trodde jag att jag satt punkt för John Green men nu har jag börjat på Sköldpaddor hela vägen ner. Blev nyfiken på hur han skildrar OCD som jag vet för lite om.
Du har fel! Den var jättebra! Du kanske bara inte är tillräckligt ung i sinnet för att kunna ta till dig storheten.Jag försöker läsa Caraval. Gick över till att lyssna nu på morgonen efter ungefär halva. Alltså. Två av mina icke-favorit-genrer i en, känns det ju som - romance och fantastik - jag baxnar av tönteriet.
Du har fel! Den var jättebra! Du kanske bara inte är tillräckligt ung i sinnet för att kunna ta till dig storheten.
Kul att höra! Lite mindre bombastisk låter inte fel. Å andra sidan kunde jag inte låta bli att tycka om The fault.Sköldpaddorna gillade jag! Inte så bombastisk som the fault, men mysig och trevlig tycker jag Minns dock inte ens hur den slutade, så så minnesvärd kanske den inte var
Ja det känns verkligen inte som en bok som är optimal som ljudbok och framförallt inte med henne som uppläsare (där är vi verkligen överens, om Dufvenius).Nej, så kanske det är. Jag höll på att få slita av mig hörlurarna imorse när Julia Dufvenius (som jag också har väldigt svårt för som uppläsare) började berätta om perfekta gyllenbruna magmuskler. Tyvärr var de visst täckta av blod. Som tur var - bara ett sår i huvudet. Uttalat HUV-UD-ET.
Jag gillade den också Men sköldpaddorna var lite mer ”down to earth”Kul att höra! Lite mindre bombastisk låter inte fel. Å andra sidan kunde jag inte låta bli att tycka om The fault.
Jag har lyssnar på Papperssjälar som tidvis var väldigt bra och tidvis inte riktigt lika bra. Alltså huvudpersonen tycker jag känns svår att liksom ta på allvar ibland när det blir lite mycket ”en gång i tiden gillade jag att festa, men det har jag vuxit ifrån” och personen ska vara typ 17?! Så att eh ja, jag hade lite svårt för den ibland.
.
Jo det var det ju såklart - det är bara sättet det är skrivet på som får det att låta som om hon är 90 och tittar tillbaka på sitt liv. Tycker jagFast det skulle väl inte föreställa att det var av ålder hon slutat festa? Utan snarare pga det hon gått igenom, dvs hela bokens plot. Eller?
Aha, då är jag med på hur du menarJo det var det ju såklart - det är bara sättet det är skrivet på som får det att låta som om hon är 90 och tittar tillbaka på sitt liv. Tycker jag