Själv går jag i taket av dåligt språk mot barn. Det är faktiskt en av de stora stötestenarna med min man eftersom han som engelsman har en helt annan och mer sarkastisk ton mot barn för det har man ofta som britt där det ska vara "stiff upper lip" och klassamhälle och allt det där och där man utan att blinka säger "silly girl" och annat med ett lättsamt leende. Jag jämför med min skotske kollega som säger att hans svenska sambo har precis samma "problem" som jag med detta och det är vad de bråkar om också. Jag älskar den sarkastiska brittiska humorn (i t.ex. filmer) men jag vänder tvärt när den vänder sig mot barn. Tack och lov verkar vår dotter ha ärvt lite av sin fars sarkasm för hon ger tillbaka mer än hon tar åt sig.
Däremot finns det i den brittiska arbetarklassen föräldrar som är mer än "brittiskt sarkastiska" mot sina barn. Ofta ser man i t.ex. snabbköpsköer hur mammor skakar sina barn i vagnarna så de ska sitta still osv.
Men för att återgå till språk så hör man ju dessutom ofta britter skoja om att "oh, I wish I could send her to boarding school and take her back when she's 18". För mig är detta inte roligt alls. Jag blir bara beklämd. En del riktar dessutom detta mot sina barn och säger det till dem. Är barnen tillräckligt små så måste det vara hemskt.