För att göra en lång historia kort; barnens pappa och jag delade på oss för två år sen efter år där jag mer och mer blivit förälder år både barn och man.
I bakgrunden ligger en psykisk ohälsa hos honom, ett riskbeteende med alkohol och allvarlig strutsmetodik. Boendet för barnen skall enligt ursprungsplan vara halvtid hos honom och halvtid hos mig. Det sker otroligt sällan. Kanske att det har skötts på ett ungefär 10 ggr under dessa två år. Han har svårigheter i framförallt omsorgen kring barnen, hygien (tandborstning, rena kläder, dusch - de har nog aldrig duschat hos honom under denna tid), städa sitt hem, se till att de får mat (de svälter inte men han glömmer att de ska ha mat), mental närvaro - det blir otryggt. Förra våren blev han soc anmäld av barn- och ungdomshälsan i kommunen då de bedömde att han inte kunde uppfylla barnens bashov. Av det blev det inget eftersom han inte medverkade i utredningen. Barnen är idag 7 och 9 år.
Det äldsta barnet klarade inte detta och bröt ihop under förra året då hon fick vara ansvarig vuxen hos honom vilket har resulterat att hon numera sover hos mig, men är på kvällarna hos pappa när det är hans dagar. Lillasyster sover där.
Nu har han deklarerat att han kommer ha en inneboende i sin trea som ska ha barnens rum. Barnen ska få vara i hans sovrum. Personen i fråga har själv en psykisk ohälsa och får inte träffa sitt ena barn utan att en neutral person är med. Spontant känner jag att det här inte är en alls bra ide. Men till min fråga; har jag rätt att säga att barnen inte ska vara hos honom under tiden den andra personen bor där? Kan jag ta ett sådant beslut själv? Min oro är att det blir än mer otryggt hos honom och i värsta fall att barnen tar mer skada av det än vad som redan är gjort.
Vad tror ni? Jag ska ringa familjerätten i morgon...
undrar en trött Patsy...
I bakgrunden ligger en psykisk ohälsa hos honom, ett riskbeteende med alkohol och allvarlig strutsmetodik. Boendet för barnen skall enligt ursprungsplan vara halvtid hos honom och halvtid hos mig. Det sker otroligt sällan. Kanske att det har skötts på ett ungefär 10 ggr under dessa två år. Han har svårigheter i framförallt omsorgen kring barnen, hygien (tandborstning, rena kläder, dusch - de har nog aldrig duschat hos honom under denna tid), städa sitt hem, se till att de får mat (de svälter inte men han glömmer att de ska ha mat), mental närvaro - det blir otryggt. Förra våren blev han soc anmäld av barn- och ungdomshälsan i kommunen då de bedömde att han inte kunde uppfylla barnens bashov. Av det blev det inget eftersom han inte medverkade i utredningen. Barnen är idag 7 och 9 år.
Det äldsta barnet klarade inte detta och bröt ihop under förra året då hon fick vara ansvarig vuxen hos honom vilket har resulterat att hon numera sover hos mig, men är på kvällarna hos pappa när det är hans dagar. Lillasyster sover där.
Nu har han deklarerat att han kommer ha en inneboende i sin trea som ska ha barnens rum. Barnen ska få vara i hans sovrum. Personen i fråga har själv en psykisk ohälsa och får inte träffa sitt ena barn utan att en neutral person är med. Spontant känner jag att det här inte är en alls bra ide. Men till min fråga; har jag rätt att säga att barnen inte ska vara hos honom under tiden den andra personen bor där? Kan jag ta ett sådant beslut själv? Min oro är att det blir än mer otryggt hos honom och i värsta fall att barnen tar mer skada av det än vad som redan är gjort.
Vad tror ni? Jag ska ringa familjerätten i morgon...
undrar en trött Patsy...