Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Fast om dina katter ger sig på andra människor eller andra människors ägodelar tycker du inte då att dessa människor har rätt att på ett för katten ofarligt sätt straffa katten.
Du kanske tycker att de ska gå till dig och klaga men det är kanske inte så lätt att veta att justr du äger katten.
Jag skulle aldrig tillåta att mina katter förstörde för andra människor. Och nej, det är inte alls OK att uppfostra andra människors djur. Väljer man att skaffa ett djur så ska man banne mig ta ansvar för det också. Punkt.
Det du kallar "ofarligt" kallar jag "grymt", för övrigt. Som att t.ex. stänga in katten i en bur i bestraffningssyfte, spruta vatten eller gud vet vad på den eller skrämma den i största allmänhet. Det är absolut inget jag skulle vilja att något av mina djur skulle utsättas för.
Om man aldrig låter andra fostra ens djur kan man ju aldrig låta andra umgås med dem. Jag förstår faktiskt inte hur du tänker här.
Jag har haft uteKATT, alltså utan -er på slutet. Katten ifråga gick dessutom aldrig långt från oss, hans revir har i alla år sträckt sig över vår tomt plus en liten bit utanför. Vi har hela tiden haft mycket god koll på vad han gjort. För honom var familjen viktig och han ville vara med oss, han följde t.ex. gärna med på promenad. Detta har jag tidigare skrivit i tråden och går att upptäcka om man tar sig tid att läsa...
För övrigt har jag förstått att du tycker det är helt i sin ordning att alla katter ska springa omkring huller om buller, andra människor får gärna, för att inte säga SKA enligt dig, uppfostra dina och andras katter. Allergiker får skylla sig själva, de är ju ändå tydligen så få... Jag har också förstått att du anser att även avelsdjuren ska springa fritt. Om någon stänger in dina eller andras katter i bur några timmar så är det helt OK. Att skrämma katterna med diverse metoder är också helt OK enligt dig. ID-märkning är enligt dig absolut ingenting som behövs.
Det är en sammanfattning av hur jag uppfattat din ståndpunkt. Jag kan bara konstatera att våra åsikter står eoner ifrån varandra. Jag kan dessutom förstå att det ser ut som det gör eftersom du knappast är ensam om dina åsikter. Som slutkläm kan man alltid ta till att "lagen tillåter..."
Tja, lagen är tolkningsbar. Jag är inte så säker på att lagen i alla lägen skulle tolkas så som du tycker, faktiskt.
Om inte annat skulle jag verkligen önska att fler tog ansvar för sina katter och arbetade för att höja den uselt låga status katten fortfarande har. Någon högre status kommer den dock inte att kunna få med det tänk som bl.a. du har.
Efter alla dina inlägg så förstår jag mer än väl att du har svårt att förstå att det faktiskt finns människor som har mycket god koll på sina djur. Och att det finns katter som faktiskt trivs med sin familj och allra helst vill vara i dess närhet.
Att du inte alls vill sträva efter att höja kattens status har jag också insett efter allt du skriver. Det framgår mycket tydligt faktiskt. Den senaste jämförelsen mellan statusbilar och katter säger mig också att du inte egentligen förstår vad vi pratar om när vi nämner kattens "status". Det har ingenting med exklusivitet att göra, utan om att katten ska ses som något annat än en "slit-och-släng"-vara som man kan behandla lite hur som helst. Det är verkligen synd att du anser det löjligt att försöka åstadkomma något sådant där katten ses som det sällskapsdjur den är och tas omhand av ansvarsfulla ägare som vill den väl. Jag kan faktiskt inte inse det "löjliga" i det, det som du kallar "tjafs"...
Du verkar ha en övertro på lagen för övrigt. Lagen är inte så jättetydlig utan behöver tolkas. Precis som all annan normtext. Därmed är inte allt så svartvitt som du inbillar dig. Hade det varit det så hade man aldrig någonsin behövt ifrågasätta några domslut alls.