Vad händer nu då??

[boccia]

Känner mig tillräckligt anonym här på buke för att kunna ventilera händelsen med er. Ni som vet vem jag är, eller tror er veta på denna beskrivning, håll det för er själva är ni snälla.


Kort sammanfattning:

Min syster har en son på 9 år. Syster och sonens pappa är separerade sedan lite drygt 7 år tillbaka, då pappan flyttade till sina hemtrakter, 20 mil bort. I samband med separationen var det en del strul kring hur allt skulle lösas, men det löste sig relativt snabbt, och de senaste 6 åren har det varit hur lugnt som helst, samarbetet har fungerat klockrent (med ett par små undantag, men inget allvarligt).
Både min syster och sonens pappa har nya samboförhållanden, pappan har även fått ytterligare ett barn sedan några månader tillbaka.
Sonen har alltid bott hos min syster, tillbringar varannan helg och vissa andra lediga perioder hos sin pappa. Igår skulle min syster hämta hem sonen efter att han hade tillbringat sportlovet hos sin pappa, men när hon ringde för att bestämma tid (de kör halva vägen var) så fick hon till svar av pappans nya sambo att "vi tänker inte lämna tillbaka honom till er"

Har de rätt att göra så? Min syster åkte hem till dem igårkväll (20 mil enkel resa) bara för att prata och diskutera saken, försöka få fram VARFÖR de inte ville att sonen skulle få komma hem igen (hon fick ingen förklaring alls på telefon). Har tyvärr inte fått tag i syster idag, så jag vet inte hur det gått, men självklart håller jag tummarna för att det löst sig. Jag hoppas verkligen att sonen inte hamnar i kläm i den här historien, och vet att min syster troligen hellre skulle backa och låta pappan och hans sambo få som de vill, än att riskera att sonen blir någon bricka i ett spel. Blir bara så ledsen på hela historien, vill så gärna hjälpa min syster, men vet inte hur...

 

[Elinkan]

Sv: Vad händer nu då??

Har inga bra svar alls, men skickar en mental styrkekram till din syster och dig!

 

[Calazirya]

Sv: Vad händer nu då??

Nej dom kan absolut under INGA omständigheter vägra att lämna ut sonen på eget initiativ, det är olagligt så in i bängen!!!

Skickar lite pepp och styrka!

 

[cirkus]

Sv: Vad händer nu då??

Håller med Cali, detta är umgänges sabotage och helt felaktigt. Väldigt dumt av dem eftersom det kan göra det svårare för dem att umgås med pojken i slutänden.
Dessutom har pojken skolplikt, skall de köra honom 20 mil till skolan varje dag ?

 

[Teilani]

Sv: Vad händer nu då??

De reder nog upp det, så länge båda föräldrarna verkligen bryr sig om barnet så går det nog bra. Om det inte varit bråk kring saker som pengar eller missunsamhet tidigare handlar det säkert mer om att pappan vill ha hela sin familj samlad, eller att sonen uttryckt att han vill stanna, men inte vågar berätta för mamma. En vän till mig bytte familj när hon var 10, hon ville hellre bo hos sin pappa än sin mamma. Hennes mamma blev rätt knäckt, men ville inte bråka mer än nödvändigt. Det är inte självklart att detta är pappans påhitt.

Dock får man ju vara lite mer diplomatisk än pappan i det här fallet varit.

 

[boccia]

Sv: Vad händer nu då??

Uppdatering:

Syster och sonen kom hem igen vid tvåtiden natten mot måndagen. Efter timmar av diskussioner så är (förhoppningsvis) det hela utrett. Handlade om massor av missförstånd (de flesta beroende på olika rutiner i de olika hemmen). Inget ont som inte har något gott med sig, nu har de båda sidorna fått prata ut och förklara sig hur de gör/tänker osv, och förhoppningsvis kommer samarbetet flyta ännu smidigare nu.

Tidigare strul har handlat 100% om pengar, uteblivet underhåll, obetalda skulder till min syster osv osv. Detta är dock som jag nämnt utrett sedan många år tillbaka.

 

[Calazirya]

Sv: Vad händer nu då??

Så skönt att det löst sig.

Kan inte annat än undra hur man tänker som pappa i detta läge, skicka sin sambo att tala om för barnet mor att hon minsann inte kommer få tillbaka sitt barn !!

 

[Jenny1]

Sv: Vad händer nu då??

Nej dom kan absolut under INGA omständigheter vägra att lämna ut sonen på eget initiativ, det är olagligt så in i bängen!!!

Skickar lite pepp och styrka!

Om det inte finns något skrivet kring umgänget så är det inte olagligt. Jag har haft mycket strul med barnens pappa sedan jag lämnade honom. Han ville inte att jag skulle lämna och har gjort sitt bästa för att djävlas.

I början, när det var som värst, drack han väldigt mycket och även när han hade barnen. Vi var gifta tidigare och har gemensam vårdnad. Inget har blviit skrivet kring umgänget eftersom han vägrat gå till vare sig familjerådgivning, familjerätt eller annat. Jag pratade med flera, (familjerätt, familjerådgivning och bup har jag för mig att det var), om hur jag skulle göra då jag inte ville att barnen skulle vara där när han drack. Jag fick veta att eftersom inget fanns skrivet om hur barnen skulle bo eller hur umgänget skulle se ut så hade jag rätt att hålla barnen kvar hos mig, att inte lämna dem till honom. Så det behöver inte vara olagligt ...

För oss har det löst sig till det bättre och barnen blir äldre, men ville bara säga att det inte alls behöver vara olagligt att inte lämna ifrån sig barnen. Däremot skulle jag önska att det fanns någon lag eller något som tvingade separerade föräldrar att skriva något om umgänge och boende. För barnens bästa. Men det finns inget som ser till barnens bästa vid en separation, tyvärr. Sex månaders betänketid innan man får skilja sig - my ass! Hade varit bra om de sex månaderna använts till att vi fått ordentligt på papper hur allt skulle se ut kring barnen. Men där kunde jag inget göra då vi har gemensam vårdnad och han vägrade samarbeta. T o m advokater sa åt mig "ja, jag kan inte säga annat än att du sitter i en jävla sits ..."

Lite OT på slutet kanske, sorry! Jag hoppas det löser sig för TS syster!! Inte kul när barnen kommer i kläm!

 

[Calazirya]

Sv: Vad händer nu då??

Sonen har alltid bott hos min syster, tillbringar varannan helg och vissa andra lediga perioder hos sin pappa. Igår skulle min syster hämta hem sonen efter att han hade tillbringat sportlovet hos sin pappa, men när hon ringde för att bestämma tid (de kör halva vägen var) så fick hon till svar av pappans nya sambo att "vi tänker inte lämna tillbaka honom till er"

Såhär skrev TS och eftersom TS syster är boendeförälder så är jag nästan säker på att det är olagligt. Hur som är det olagligt att på eget bevåg vägra att låta den andra föräldern träffa barnet öht vilket var det som pappans sambo hotade med.

 

[Jenny1]

Sv: Vad händer nu då??

Inte olagligt om inget finns skrivet som sagt. Men den andra föräldern kan ju tvingas gå till tingsrätt för att få träffa barnet och få något skrivet. Och då är det ju inte till fördel för den som gjort så om det inte finns bra skäl för det! Som tur är behövdes inte det i det här fallet.

 

[Calazirya]

Sv: Vad händer nu då??

Vad jag kan läsa mig till kan det handla om egenmäktigt förfarande om han vägrar att lämna barnet åter på överenskommen dag ( i detta fall hotades det med att inte lämna alls ).

 

[YorkWann]

Sv: Vad händer nu då??

Om det inte finns något skrivet kring umgänget så är det inte olagligt. Jag har haft mycket strul med barnens pappa sedan jag lämnade honom. Han ville inte att jag skulle lämna och har gjort sitt bästa för att djävlas.

I början, när det var som värst, drack han väldigt mycket och även när han hade barnen. Vi var gifta tidigare och har gemensam vårdnad. Inget har blviit skrivet kring umgänget eftersom han vägrat gå till vare sig familjerådgivning, familjerätt eller annat. Jag pratade med flera, (familjerätt, familjerådgivning och bup har jag för mig att det var), om hur jag skulle göra då jag inte ville att barnen skulle vara där när han drack. Jag fick veta att eftersom inget fanns skrivet om hur barnen skulle bo eller hur umgänget skulle se ut så hade jag rätt att hålla barnen kvar hos mig, att inte lämna dem till honom. Så det behöver inte vara olagligt ...

För oss har det löst sig till det bättre och barnen blir äldre, men ville bara säga att det inte alls behöver vara olagligt att inte lämna ifrån sig barnen. Däremot skulle jag önska att det fanns någon lag eller något som tvingade separerade föräldrar att skriva något om umgänge och boende. För barnens bästa. Men det finns inget som ser till barnens bästa vid en separation, tyvärr. Sex månaders betänketid innan man får skilja sig - my ass! Hade varit bra om de sex månaderna använts till att vi fått ordentligt på papper hur allt skulle se ut kring barnen. Men där kunde jag inget göra då vi har gemensam vårdnad och han vägrade samarbeta. T o m advokater sa åt mig "ja, jag kan inte säga annat än att du sitter i en jävla sits ..."

Lite OT på slutet kanske, sorry! Jag hoppas det löser sig för TS syster!! Inte kul när barnen kommer i kläm!

Man får inte förvägra barn rätten till en förälder.

 

[Jenny1]

Sv: Vad händer nu då??

Man får inte hålla undan barnet från föräldern för all framtid nej. Men så som det sas till mig då var att eftersom jag och exet inte hade något skrivet kring hur barnen skulle bo så fanns ju heller ingen överenskommelse om när de skulle till honom. Då menade hon på familjerätten att jag hade rätt att behålla barnen hos mig och att han då skulle bli TVUNGEN att gå till tingsrätten/familjerätten för att få "tillgång till" barnen. Vilket ju var vad jag ville, att vi skulle gå till familjerätten och få hjälp att få skrivet hur barnen skulle bo. Det har vi tyvärr fortfarande inte, har aldrig lyckats få honom till det. Men barnen blir ju äldre i alla fall. Men, för min del, var det ju aldrig tal om att han aldrig skulle få träffa barnen mer! Har jag aldrig velat, bara att han skulle bete sig bättre och framför allt inte vara full stup i ett när barnen var där. Det sa jag ju också till familjerätten, kanske därför de sa så till mig.

Detta var en desperat grej från mig för att få honom att inte dricka sig full när han hade barnen hela tiden. Jag behövde dock inte ta till det, han skärpte till sig bara av hotet om det. Det hade nog inte varit helt enkelt heller då sonen då var 12,5 år och hade ett väldigt behov av att kolla och ta hand om sin pappa hela tiden...

Det här är kanske delvis OT, men var vad man sa till mig då i alla fall, sommaren 2008.

 

[Calazirya]

Sv: Vad händer nu då??

Men en muntlig överenskommelse är ju också en överenskommelse, detta plus att pappan i detta fall bor i en annan stad 20 mil därifrån så kanske det är lite annorlunda jämfört med din situation?

 

[Jenny1]

Sv: Vad händer nu då??

Vi hade ingen exakt muntlig överenskommelse heller eftersom det ändrades hela tiden. Han var helt hopplös i början. Men det är en annan historia!

Jag ville bara säga att det inte nödvändigtvis är "olagligt så in i bängen" att inte lämna ifrån sig barnen!

 

[Calazirya]

Sv: Vad händer nu då??

Nej såklart inte, men jag hävdar dock att i detta fall så är det olagligt att fullfölja hotet med den information som vi har att gå på .

 

[boccia]

Sv: Vad händer nu då??

...och nu har pappan och hans familj börjat tjafsa igen

 

[Jenny1]

Sv: Vad händer nu då??

Nej, vad tråkigt! Har ni skrivet hur barnet ska bo, umgänge osv eller är det bara muntligt?

 

[boccia]

Sv: Vad händer nu då??

Vet faktiskt inte ifall det finns något skrivet eller inte. Syster har iaf varit i kontakt med socialen i sin hemkommun för att få råd hur hon ska gå vidare. Kan säga att hon är inte så värst sugen på att släppa iväg sonen till hans pappa kommande helg, men hon har ju egentligen inget val Önskar jag kunde göra något för att hjälpa henne, hennes son är som en son för mig också efter att jag dagligen hjälpt syster med passningen av honom i samband med att hon och pappan gick isär och hon inte hade barnomsorg åt honom. Eftersom vi jobbade på samma företag men motsatta skift så hade jag honom när hon jobbade, han var med mig överallt!

 

[Jenny1]

Sv: Vad händer nu då??

Det är så jobbigt när det blir tjafs med ex. Så synd om barnen...

Bra att hon ber om råd! Jag håller tummarna för att de har något skrivet, annars blir det jobbigt. Jag hoppas att allt löser sig till det bästa för barnet!!