Sv: Vad händer nu då??
Har inget råd att ge, bara uppmuntran! Jag blir såååå förbannad när det går ut över ungarna!
Har inget råd att ge, bara uppmuntran! Jag blir såååå förbannad när det går ut över ungarna!
boccia
Trådstartare
Sv: Vad händer nu då??
Tack, känner att jag kan behöva uppmuntran nu (eller, egentligen är det ju min syster som behöver den...)
Pojkens pappa har anmält att han misstänker att pojken inte har det bra hos sin mamma (min syster alltså). Givetvis kanonbra att han bryr sig, men helt ogrundade misstankar, och troligtvis är det så som någon nämnde tidigare i tråden att pappan nu vill ha hela sin familj samlad. Pappans nuvarande sambo har ett barn sedan tidigare (ungefär jämngammal med min systerson) och nu har de alltså, efter flera års försök (och motgångar) fått ett gemensamt barn också.
Syster har varit på samtal hos socialen i sin kommun i veckan
De har varit i kontakt med pojkens skola + fritids och frågat personalen ifall de sett/märkt några signaler hos honom som skulle kunna indikera på att det är något som inte är som det ska (de har inte märkt någonting säger de)
Pojken skulle idag (tror jag att det var) på enskilt samtal hos någon
Sista gången pojken skulle till sin pappa över helgen var han orolig och ville helst inte åka dit alls. När han kom hem hade han haft mardrömmar om sin pappa (
). Finns en möjlig förklaring till detta, då hans pappa hade haft med honom på ett event som kanske inte är anpassat till barn i pojkens åldersgrupp.
Pojken vill bara att allt ska vara "som det brukar vara" (han har pratat med min mamma, dvs sin mormor, om det på eget bevåg, hon har varit mkt noga med att inte fråga om det, och heller inte försöka styra samtalet eller påverka honom på något sätt. Vill han prata om det så hindras han inte, men han får själv ta upp ämnet)
Känns lite som kaos, väldigt kluven känsla... Tycker givetvis att det är jättebra att en förälders (i detta fall pappans) oro (oavsett ifall den är uppriktig eller påhittad...) tas på allvar och man verkligen försöker utreda för barnets skull, men då jag har väldigt nära relationer till min syster och hennes son så blir jag på sätt och vis fly förb*nnad då jag misstänker att pappan gör detta endast för egen vinnings skull (för om det är uppriktiga farhågor han har så vet jag att de saknar grund).
Det värsta är ju egentligen inte att det är en jobbig sits för min syster (och övriga vuxna inblandade), det värsta är ju som sagt att grabben hamnar i kläm, och används mer eller mindre som en bricka i ett spel (?) av sin egen pappa
Tack, känner att jag kan behöva uppmuntran nu (eller, egentligen är det ju min syster som behöver den...)
Pojkens pappa har anmält att han misstänker att pojken inte har det bra hos sin mamma (min syster alltså). Givetvis kanonbra att han bryr sig, men helt ogrundade misstankar, och troligtvis är det så som någon nämnde tidigare i tråden att pappan nu vill ha hela sin familj samlad. Pappans nuvarande sambo har ett barn sedan tidigare (ungefär jämngammal med min systerson) och nu har de alltså, efter flera års försök (och motgångar) fått ett gemensamt barn också.
Syster har varit på samtal hos socialen i sin kommun i veckan
De har varit i kontakt med pojkens skola + fritids och frågat personalen ifall de sett/märkt några signaler hos honom som skulle kunna indikera på att det är något som inte är som det ska (de har inte märkt någonting säger de)
Pojken skulle idag (tror jag att det var) på enskilt samtal hos någon
Sista gången pojken skulle till sin pappa över helgen var han orolig och ville helst inte åka dit alls. När han kom hem hade han haft mardrömmar om sin pappa (
). Finns en möjlig förklaring till detta, då hans pappa hade haft med honom på ett event som kanske inte är anpassat till barn i pojkens åldersgrupp.Pojken vill bara att allt ska vara "som det brukar vara" (han har pratat med min mamma, dvs sin mormor, om det på eget bevåg, hon har varit mkt noga med att inte fråga om det, och heller inte försöka styra samtalet eller påverka honom på något sätt. Vill han prata om det så hindras han inte, men han får själv ta upp ämnet)
Känns lite som kaos, väldigt kluven känsla... Tycker givetvis att det är jättebra att en förälders (i detta fall pappans) oro (oavsett ifall den är uppriktig eller påhittad...) tas på allvar och man verkligen försöker utreda för barnets skull, men då jag har väldigt nära relationer till min syster och hennes son så blir jag på sätt och vis fly förb*nnad då jag misstänker att pappan gör detta endast för egen vinnings skull (för om det är uppriktiga farhågor han har så vet jag att de saknar grund).
Det värsta är ju egentligen inte att det är en jobbig sits för min syster (och övriga vuxna inblandade), det värsta är ju som sagt att grabben hamnar i kläm, och används mer eller mindre som en bricka i ett spel (?) av sin egen pappa
Senast ändrad:
Sv: Vad händer nu då??
Usch alltså, jag kan knappt föreställa mig känslan din syster har i magen när hon ska lämna pojken där... Vilken vidrig situation!!!
Usch alltså, jag kan knappt föreställa mig känslan din syster har i magen när hon ska lämna pojken där... Vilken vidrig situation!!!
boccia
Trådstartare
Sv: Vad händer nu då??
Drar upp min gamla tråd igen, och hoppas på tips och ideér igen.
Historien upprepar sig, idag åkte min syster 10 mil förgäves, när hon kom fram till mötesplatsen för att hämta hem grabben så fick hon veta att de inte hade åkt från grabbens pappa, och inte tänkte göra det heller.
Vad kan man göra? Vad ska man tänka på? (advokat är inkopplad sedan ett par månader tillbaka, polis och socialjour kontaktades idag men ingen kunde göra någonting)
Eftersom vi har skolplikt så är ju det ytterligare en aspekt att ta hänsyn till för pappan, och när min syster frågade hur de skulle lösa den biten så fick hon till svar att grabben skulle börja skolan på sin pappas hemort imorgon. Hur har de kunnat lösa det? Jag menar, även om de har planerat detta ett tag så krävs det väl en del för att få en plats i skolan på en ort 20 mil från där barnet är skrivet, i en helt annan kommun?
Vill kunna ge all hjälp som bara är möjlig till min syster, vi pratade senast igår på telefon, och hon var så glad att de trots konflikterna som legat under ytan det senaste året kunnat få umgänget att fungera, och att hon inte längre var orolig för att lämna bort grabben till sin pappa varannan helg... Snacka om att få ett slag i magen Hon hade igår kväll fått ett SMS från grabben, där han bara hade skrivit "kan du göra mig en tjänst?", och när hon svarade så fick hon inget svar tillbaka. Hon har försökt ringa, men telefonen är avstängd. Hon får inte heller prata med sin son när hon ringer hem till hans pappa... (sonen fick en mobiltelefon av sin pappa för att han skulle kunna ringa honom "om det inte är bra hemma hos mamma")
Vi hade planerat massor för att gratulera grabben på hans 10-årsdag om en dryg vecka, men nu kommer han ju säkert inte att vara hemma ens
Man kanske ska dra med hela släkten upp till hans pappas hus, bara för att gratulera? Oss stoppar man inte så lätt
Säger bara ...... fan, fan, FAN!!!!!! Lider så med pojken
Drar upp min gamla tråd igen, och hoppas på tips och ideér igen.
Historien upprepar sig, idag åkte min syster 10 mil förgäves, när hon kom fram till mötesplatsen för att hämta hem grabben så fick hon veta att de inte hade åkt från grabbens pappa, och inte tänkte göra det heller.
Vad kan man göra? Vad ska man tänka på? (advokat är inkopplad sedan ett par månader tillbaka, polis och socialjour kontaktades idag men ingen kunde göra någonting)
Eftersom vi har skolplikt så är ju det ytterligare en aspekt att ta hänsyn till för pappan, och när min syster frågade hur de skulle lösa den biten så fick hon till svar att grabben skulle börja skolan på sin pappas hemort imorgon. Hur har de kunnat lösa det? Jag menar, även om de har planerat detta ett tag så krävs det väl en del för att få en plats i skolan på en ort 20 mil från där barnet är skrivet, i en helt annan kommun?
Vill kunna ge all hjälp som bara är möjlig till min syster, vi pratade senast igår på telefon, och hon var så glad att de trots konflikterna som legat under ytan det senaste året kunnat få umgänget att fungera, och att hon inte längre var orolig för att lämna bort grabben till sin pappa varannan helg... Snacka om att få ett slag i magen
Hon hade igår kväll fått ett SMS från grabben, där han bara hade skrivit "kan du göra mig en tjänst?", och när hon svarade så fick hon inget svar tillbaka. Hon har försökt ringa, men telefonen är avstängd. Hon får inte heller prata med sin son när hon ringer hem till hans pappa... (sonen fick en mobiltelefon av sin pappa för att han skulle kunna ringa honom "om det inte är bra hemma hos mamma")Vi hade planerat massor för att gratulera grabben på hans 10-årsdag om en dryg vecka, men nu kommer han ju säkert inte att vara hemma ens
Man kanske ska dra med hela släkten upp till hans pappas hus, bara för att gratulera?
Oss stoppar man inte så lätt Säger bara ...... fan, fan, FAN!!!!!! Lider så med pojken
P
Pacita
Sv: Vad händer nu då??
Säger bara en sak, detta är egenmäktigt förfarande av barn !! Säg till din syster att hon polisanmäler pappan, åker dit med polis och hämtar pojken. Såhär får man inte göra!!! Även om dom har gemensam vårdnad har dom ett umgänge som bägge har varit överrens om. Detta har han nu på eget bevåg brutit. Vill han ändra umgänget får han gå till familjerätten alt domstolen för att få till en ändring. Under tiden som detta utreds ska umgänget löpa på som vanligt. Man får inte göra som pappa i detta fallet gör.
Så länge din syster inte är en knarkare eller nått annat galet så ser jag ingen som helst orsak till att han ska kunna vinna detta.
Säg till din syster att ringa polisen NU !!!!
Säger bara en sak, detta är egenmäktigt förfarande av barn !! Säg till din syster att hon polisanmäler pappan, åker dit med polis och hämtar pojken. Såhär får man inte göra!!! Även om dom har gemensam vårdnad har dom ett umgänge som bägge har varit överrens om. Detta har han nu på eget bevåg brutit. Vill han ändra umgänget får han gå till familjerätten alt domstolen för att få till en ändring. Under tiden som detta utreds ska umgänget löpa på som vanligt. Man får inte göra som pappa i detta fallet gör.
Så länge din syster inte är en knarkare eller nått annat galet så ser jag ingen som helst orsak till att han ska kunna vinna detta.
Säg till din syster att ringa polisen NU !!!!
boccia
Trådstartare
Sv: Vad händer nu då??
Hon har ringt både polis och socialjour, men ingen av dem har någon möjlighet att ingripa, eftersom båda föräldrarna har lika stor rätt till barnet (hmm... jag har för mig att det är BARNET som har rätt till båda sina föräldrar....)
Så.... syster åkte hem själv, och har imorgon massor av telefonsamtal att ringa...
(hon sa uttryckligen i telefon på väg hem att hon inte tänker sjunka till pappans nivå, hon vill sköta hela den här historien den rätta vägen även om det innebär att det kommer ta lite längre tid)
Hon har ringt både polis och socialjour, men ingen av dem har någon möjlighet att ingripa, eftersom båda föräldrarna har lika stor rätt till barnet (hmm... jag har för mig att det är BARNET som har rätt till båda sina föräldrar....)
Så.... syster åkte hem själv, och har imorgon massor av telefonsamtal att ringa...
(hon sa uttryckligen i telefon på väg hem att hon inte tänker sjunka till pappans nivå, hon vill sköta hela den här historien den rätta vägen även om det innebär att det kommer ta lite längre tid)
boccia
Trådstartare
Sv: Vad händer nu då??
Är du helt hundra på detta?
Låter ju som att pappan isf gör en dundertabbe (och ändå är hans sambo lärare, så hon borde ju vara insatt i sådana lagar...)
Är du helt hundra på detta?
Låter ju som att pappan isf gör en dundertabbe (och ändå är hans sambo lärare, så hon borde ju vara insatt i sådana lagar...)
Sv: Vad händer nu då??
Detta låter nästan EXAKT som de en VÄLDIGT nära släkting till mig råkade ut för.
Hennes sambo har en son. Pojkens mamma och pappa bodde på samma ort o sonen bodde varannan vecka. Dom hade gemensam vårdnad. Han fick inte tag på mamma osv en dag, utan fick reda på att dom flyttat. Någon dag senare fick han ett samtal från mamman (sonen hade tillbringat helgen eller vad de var där) att dom flyttat ca 60 mil.
Hon har förfalskat hans namnteckning och skolat in barnet på dagis och en massa andra saker.
Jag kommer inte ihåg hela historien. Men detta polisanmäldes som egenmäktigt med barn, samt urkundsförfalskning mm.
Jag kommer inte ihåg hur snabbt pojken kom hem igen. Men de tog iaf någon vecka.
De gick upp i tingsrätten där de beslutades om att pappan skulle vara boendeförälder och att barnet skulle bo kvar där han bott nästan hela sitt liv och där alla hans nära samt vänner fanns.
De beslutades att han skulle tillbringa loven hos mamman, en del av sommarlov samt jullov. Men sen även att de skulle vara mellan loven någon tors-sönda. Vilket är väldigt märkligt nu när sonen går i skolan (jag vet inte om de fortfarande är så).
Än idag bråkar mamman om umgänget mm. Men tingsrätten är helt på pappans sida.
Lite skillnad är de dock då, mamman TOG sonen och flyttade långt bort. Jag vet inte om hon vart dömd för egenmäktigt med barn då de verkar som att den paragrafen endast gäller om man inte har gemensam vårdnad.
Efter att ha suttit och läst lite om de så verkar de tveksamt från många sidor även högstadomstolen om de gäller vid gemensam vårdnad att pappan vägrar lämna tillbaka barnet eller träffar barnet utanför umgänget.
Men som Solei69 skriver så kan INTE barnet börja på en annan skola om inte BÅDA vårdnadshavarna har skrivit under pappret.
Om pappan nu säger att barnet ska börja på skolan imorgon. Så tycker jag att mamman ska ringa skolan, begära att få den blanketten som hon skrivit under för att pojken ska få börja där. Är de så att de finns två namnteckningar så är de ju även urkundsförfalskning. Finns de ingen blankett eller bara ett namn ifyllt så har skolan gjort fel.
sen tycker jag hon ska prata med sin advokat om detta, och se om de kan vara egenmäktigt av barn eller om de inte räknas som de.
Hoppas de löser sig för din syster iaf
Detta låter nästan EXAKT som de en VÄLDIGT nära släkting till mig råkade ut för.
Hennes sambo har en son. Pojkens mamma och pappa bodde på samma ort o sonen bodde varannan vecka. Dom hade gemensam vårdnad. Han fick inte tag på mamma osv en dag, utan fick reda på att dom flyttat. Någon dag senare fick han ett samtal från mamman (sonen hade tillbringat helgen eller vad de var där) att dom flyttat ca 60 mil.
Hon har förfalskat hans namnteckning och skolat in barnet på dagis och en massa andra saker.
Jag kommer inte ihåg hela historien. Men detta polisanmäldes som egenmäktigt med barn, samt urkundsförfalskning mm.
Jag kommer inte ihåg hur snabbt pojken kom hem igen. Men de tog iaf någon vecka.
De gick upp i tingsrätten där de beslutades om att pappan skulle vara boendeförälder och att barnet skulle bo kvar där han bott nästan hela sitt liv och där alla hans nära samt vänner fanns.
De beslutades att han skulle tillbringa loven hos mamman, en del av sommarlov samt jullov. Men sen även att de skulle vara mellan loven någon tors-sönda. Vilket är väldigt märkligt nu när sonen går i skolan (jag vet inte om de fortfarande är så).
Än idag bråkar mamman om umgänget mm. Men tingsrätten är helt på pappans sida.
Lite skillnad är de dock då, mamman TOG sonen och flyttade långt bort. Jag vet inte om hon vart dömd för egenmäktigt med barn då de verkar som att den paragrafen endast gäller om man inte har gemensam vårdnad.
Efter att ha suttit och läst lite om de så verkar de tveksamt från många sidor även högstadomstolen om de gäller vid gemensam vårdnad att pappan vägrar lämna tillbaka barnet eller träffar barnet utanför umgänget.
Men som Solei69 skriver så kan INTE barnet börja på en annan skola om inte BÅDA vårdnadshavarna har skrivit under pappret.
Om pappan nu säger att barnet ska börja på skolan imorgon. Så tycker jag att mamman ska ringa skolan, begära att få den blanketten som hon skrivit under för att pojken ska få börja där. Är de så att de finns två namnteckningar så är de ju även urkundsförfalskning. Finns de ingen blankett eller bara ett namn ifyllt så har skolan gjort fel.
sen tycker jag hon ska prata med sin advokat om detta, och se om de kan vara egenmäktigt av barn eller om de inte räknas som de.
Hoppas de löser sig för din syster iaf
Sv: Vad händer nu då??
När jag flyttade till min pappa och bytte skola, så var mamma och pappa tvungen att skriva under pappret eftersom dom har gemensamvårdnad.
Gogglar man även på "inskrivning av skola gemensam vårdnad" så får man upp massor av olika skolor som skriver att inskrivningblanketten skall fyllas i av båda vårdnadshavarna vid gemensam vårdnad.
Är du helt hundra på detta?
Låter ju som att pappan isf gör en dundertabbe (och ändå är hans sambo lärare, så hon borde ju vara insatt i sådana lagar...)
När jag flyttade till min pappa och bytte skola, så var mamma och pappa tvungen att skriva under pappret eftersom dom har gemensamvårdnad.
Gogglar man även på "inskrivning av skola gemensam vårdnad" så får man upp massor av olika skolor som skriver att inskrivningblanketten skall fyllas i av båda vårdnadshavarna vid gemensam vårdnad.
Sv: Vad händer nu då??
Hur gammal är sonen?
Har för mig att barnet efter en viss ålder har laglig rätt att själv bestämma hur och var han/hon vill bo.
Är dock inte alls säker på detta.
Usch vilken hemsk situation för er och sonen framförallt.
Hoppas det löser sig.
Men soc borde och ska ju se till barnets bästa
och det kan man ju verkligen inte säga att barnets pappa gör i det här fallet.
Borde inte det kunna användas mot pappan då?
Vad säger familjerätten? Advokaten?
Har själv varit i en vårdnadstvist och det är verkligen skitjobbigt.
Nu löste vi det och är vänner idag, men det krävdes en del besök hos tingsrätt och medlare (som blev den som löste allt) för att nå dit.
Hur gammal är sonen?
Har för mig att barnet efter en viss ålder har laglig rätt att själv bestämma hur och var han/hon vill bo.
Är dock inte alls säker på detta.
Usch vilken hemsk situation för er och sonen framförallt.
Hoppas det löser sig.
Men soc borde och ska ju se till barnets bästa
och det kan man ju verkligen inte säga att barnets pappa gör i det här fallet.
Borde inte det kunna användas mot pappan då?
Vad säger familjerätten? Advokaten?
Har själv varit i en vårdnadstvist och det är verkligen skitjobbigt.
Nu löste vi det och är vänner idag, men det krävdes en del besök hos tingsrätt och medlare (som blev den som löste allt) för att nå dit.
Sv: Vad händer nu då??
Ts skrev i ett av Sina senaste inlägg att han fyllde 10.
De finns ingen ålder där barnet får bestämma vart h*n ska bo. Däremot så kan barnet ge ett önskemål som ska tas med vid ett domstolsbeslut. Sen kan ju dom bestämma något annat än vad barnet ville. Annars är de vårdnadshavare som bestämmer vart barnet ska bo, barnet kan själv inte bestämma försen denne är 18 år.
Däremot tror många att vid 12 års ålder så får barnet bestämma, vilket inte stämmer. Utan denna tro kommer ifrån en paragraf i föräldrarbalket kap 21 paragraf 5. I denna stod de fram till 2006 att barn inte fick verkställa av polismyndighetenett om barnet fyllt 12 år om barnet sa emot verkställigheten. Om de inte fanns en länsrätts beslut om de. Nu står de däremot att man ska ta hänsyn till barnet ålder och mognad o beslutet.
Därför tror många att barnet här rätt att bestämma allt rörande vårdnad, umgänge o boende när denne år 12 år.
Kommer inte ihåg exakt, skriver från mobilen o den hänger sig om jag byter sida för att kolla exakt vad de står i paragrafen.
Ts skrev i ett av Sina senaste inlägg att han fyllde 10.
De finns ingen ålder där barnet får bestämma vart h*n ska bo. Däremot så kan barnet ge ett önskemål som ska tas med vid ett domstolsbeslut. Sen kan ju dom bestämma något annat än vad barnet ville. Annars är de vårdnadshavare som bestämmer vart barnet ska bo, barnet kan själv inte bestämma försen denne är 18 år.
Däremot tror många att vid 12 års ålder så får barnet bestämma, vilket inte stämmer. Utan denna tro kommer ifrån en paragraf i föräldrarbalket kap 21 paragraf 5. I denna stod de fram till 2006 att barn inte fick verkställa av polismyndighetenett om barnet fyllt 12 år om barnet sa emot verkställigheten. Om de inte fanns en länsrätts beslut om de. Nu står de däremot att man ska ta hänsyn till barnet ålder och mognad o beslutet.
Därför tror många att barnet här rätt att bestämma allt rörande vårdnad, umgänge o boende när denne år 12 år.
Kommer inte ihåg exakt, skriver från mobilen o den hänger sig om jag byter sida för att kolla exakt vad de står i paragrafen.
Senast ändrad:
Sv: Vad händer nu då??
Det är vid sånna här tillfällen man ser bristerna i systemet.
Min sambo har två barn med sin exfru. De har gemensam vårdnad, men barnen är båda skrivna hos honom. Detta var inte helt lätt att få igenom. 8 (!!!) rättegångar krävdes innan det helvetet tog slut.
Under denna långa tid av domstolar och rättegångar så körde min sambo barnen till mamman varannan helg och hämtade. Allt för att han ville att de skulle få träffa sin mamma.
Men så en februari dag när han skulle hämta hem barnen efter att de varit hos sin mamma en vecka så vägrade mamman släppa ifrån sig sonen. Dottern (Då 6 år) fick han med sig, men pojken ( Då 5 år) skulle stanna hos henne. Det var hennes sätt att komprimissa vad gällande barnens boende, att skilja på syskon som levt hela livet ihop. För min sambo började nu en låååång kamp om att få tillbaka sin son.
Han slutade köra dottern till sin mamma av rädsla för att mamman skulle behålla även henne. Rättegångar, kontakt med soc, BUP och gud vet vad vilka fler myndigheter fortskred under 1½ års tid. Under denna tid fick inte min sambo träffa sin son mer än några minuter vid ett fåtal gånger.
Till slut, efter en 8e rättegång med ännu ett utslag i hans fördel så fick han samtalet han väntat så på. Sonen skulle hem! Han hämtades med polis då mamman fortfarande vägrade lämna ifrån sig honom.
Hem kom en smutsig, långhårig kille som trillat långt bak i utvecklingen under den tid han varit hos sin mamma.
1½ år tog det för en pappa att få återse sin son. Allt för att mamman överklagade varje beslut om och om igen innan domen tagit laga kraft.
Lycka till, peppa din syster till att hålla ut. För det kan ta tid...
Det är vid sånna här tillfällen man ser bristerna i systemet.
Min sambo har två barn med sin exfru. De har gemensam vårdnad, men barnen är båda skrivna hos honom. Detta var inte helt lätt att få igenom. 8 (!!!) rättegångar krävdes innan det helvetet tog slut.
Under denna långa tid av domstolar och rättegångar så körde min sambo barnen till mamman varannan helg och hämtade. Allt för att han ville att de skulle få träffa sin mamma.
Men så en februari dag när han skulle hämta hem barnen efter att de varit hos sin mamma en vecka så vägrade mamman släppa ifrån sig sonen. Dottern (Då 6 år) fick han med sig, men pojken ( Då 5 år) skulle stanna hos henne. Det var hennes sätt att komprimissa vad gällande barnens boende, att skilja på syskon som levt hela livet ihop. För min sambo började nu en låååång kamp om att få tillbaka sin son.
Han slutade köra dottern till sin mamma av rädsla för att mamman skulle behålla även henne. Rättegångar, kontakt med soc, BUP och gud vet vad vilka fler myndigheter fortskred under 1½ års tid. Under denna tid fick inte min sambo träffa sin son mer än några minuter vid ett fåtal gånger.
Till slut, efter en 8
e rättegång med ännu ett utslag i hans fördel så fick han samtalet han väntat så på. Sonen skulle hem! Han hämtades med polis då mamman fortfarande vägrade lämna ifrån sig honom.Hem kom en smutsig, långhårig kille som trillat långt bak i utvecklingen under den tid han varit hos sin mamma.
1½ år tog det för en pappa att få återse sin son. Allt för att mamman överklagade varje beslut om och om igen innan domen tagit laga kraft.
Lycka till, peppa din syster till att hålla ut. För det kan ta tid...
Sv: Vad händer nu då??
När min dotter bytte skola skrev varken jag eller hennes pappa på något papper om det!?
Till TS syster kan jag bara säga - lycka till! Det är ett helvete - jag har varit i det, är fortfarande mer eller mindre, men mina barn är så stora nu så de kan styra mycket själva. Jag fick överallt svaret att jag inte kan göra något i stort sätt eftersom vi har gemensam vårdnad om barnen... När sonen ett tag mådde så dåligt att han talade om att han inte ville leva längre ringde jag bup - men se, dit fick vi inte komma om inte båda föräldrarna samtyckte till det!! Och hans pappa tycker psykologer är trams. (Nu mår han mycket bättre - sonen - alltså.)
Så - inte många av lagarna och reglerna är till för barnens skull, inte mycket/många ser till barnens bästa vid en separation då föräldrarna inte kan samarbeta... Tyvärr, det är så sorgligt.
För mig och barnen är det lugnare nu och det har slagit tillbaka väldigt på mitt ex, vilket jag tycker är tråkigt, barnen har tröttnat på honom också, de är ju så stora nu att de fattar vad han håller på med och de går inte på när han snackar skit om mig - då ringer de och frågar mig helt enkelt och de har, den hårda vägen, lärt sig vem av oss det går att lita på. Mycket trist tycker jag som hade önskat att mina barn hade en mer mogen pappa som tog ansvar.
När min dotter bytte skola skrev varken jag eller hennes pappa på något papper om det!?
Till TS syster kan jag bara säga - lycka till! Det är ett helvete - jag har varit i det, är fortfarande mer eller mindre, men mina barn är så stora nu så de kan styra mycket själva. Jag fick överallt svaret att jag inte kan göra något i stort sätt eftersom vi har gemensam vårdnad om barnen... När sonen ett tag mådde så dåligt att han talade om att han inte ville leva längre ringde jag bup - men se, dit fick vi inte komma om inte båda föräldrarna samtyckte till det!! Och hans pappa tycker psykologer är trams.
(Nu mår han mycket bättre - sonen - alltså.) Så - inte många av lagarna och reglerna är till för barnens skull, inte mycket/många ser till barnens bästa vid en separation då föräldrarna inte kan samarbeta... Tyvärr, det är så sorgligt.
För mig och barnen är det lugnare nu och det har slagit tillbaka väldigt på mitt ex, vilket jag tycker är tråkigt, barnen har tröttnat på honom också, de är ju så stora nu att de fattar vad han håller på med och de går inte på när han snackar skit om mig - då ringer de och frågar mig helt enkelt och de har, den hårda vägen, lärt sig vem av oss det går att lita på. Mycket trist tycker jag som hade önskat att mina barn hade en mer mogen pappa som tog ansvar.
boccia
Trådstartare
Sv: Vad händer nu då??
Tackar alla för all pepp och omtanke, det värmer.
Har egentligen ingen direkt uppdatering att komma med, vet inte så mycket om vad som har hänt idag. Jag vet att min syster har varit i kontakt med barn- & utbildningsnämnden i pappans kommun, men vet inte vad som sagts. Jag tog igår kontakt med mitt ex, som är ganska insatt i socialarbete (dock har han inte jobbat med exakt denna typ av frågor), för att höra ifall han kan hjälpa till på något sätt. Han har lovat att kolla upp och återkomma.
Det finns ett skriftligt dokument som reglerar hur umgänget ska se ut. Inte undertecknat, men upprättat vid ett av de möten som syster och barnets pappa haft på socialen i samband med förra händelsen, och alltså finns det vittnen på att parterna var överrens om utformningen av avtalet.
Hoppas bara att det här får en lösning snabbt, för pojkens skull...
Tackar alla för all pepp och omtanke, det värmer.
Har egentligen ingen direkt uppdatering att komma med, vet inte så mycket om vad som har hänt idag. Jag vet att min syster har varit i kontakt med barn- & utbildningsnämnden i pappans kommun, men vet inte vad som sagts. Jag tog igår kontakt med mitt ex, som är ganska insatt i socialarbete (dock har han inte jobbat med exakt denna typ av frågor), för att höra ifall han kan hjälpa till på något sätt. Han har lovat att kolla upp och återkomma.
Det finns ett skriftligt dokument som reglerar hur umgänget ska se ut. Inte undertecknat, men upprättat vid ett av de möten som syster och barnets pappa haft på socialen i samband med förra händelsen, och alltså finns det vittnen på att parterna var överrens om utformningen av avtalet.
Hoppas bara att det här får en lösning snabbt, för pojkens skull...
Sv: Vad händer nu då??
De är väldigt märkligt isf. Då alla kommuner jag kollat på (ca 10-15 st) har ALLA att en blankett skall fyllas i vid inskrivning av elev och där skall båda vårdnadshavarna fylla i om de finns två.
Skolverket säger så här.
Detta hittade jag oxå. Som ska komma från skollagen, jag hittar de dock inte där. Men de stämmer juh överrens med vad familjerätten samt skolverket säger.
De är väldigt märkligt isf. Då alla kommuner jag kollat på (ca 10-15 st) har ALLA att en blankett skall fyllas i vid inskrivning av elev och där skall båda vårdnadshavarna fylla i om de finns två.
Skolverket säger så här.
Detta hittade jag oxå. Som ska komma från skollagen, jag hittar de dock inte där. Men de stämmer juh överrens med vad familjerätten samt skolverket säger.
F
Felle
Sv: Vad händer nu då??
Jo det räknas som egenmäktighet med barn även om man har gemensam vårdnad.
Det förs ut många barn ur Sverige varje år. Det är egenmäktighet med barn. Det är ingen skillnad att hålla sig inom landsgränsen. Jo en skillnad är det, att det blir nog grov egenmäktiget om du tar barnet utomlands.
Jo det räknas som egenmäktighet med barn även om man har gemensam vårdnad.
Det förs ut många barn ur Sverige varje år. Det är egenmäktighet med barn. Det är ingen skillnad att hålla sig inom landsgränsen. Jo en skillnad är det, att det blir nog grov egenmäktiget om du tar barnet utomlands.
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Jovian tillbaka hos Helgstrand inför danskens comeback på tävlingsbanorna- Hästnyheter Freestyle var väl skadad under första halvan av pandemin och de sades att de inte trodde hon skulle orka med resan samt klimatet i...
- Jerseyite
- Svar: 16
- Visningar: 760
- Hästnyheter
-
Ridskolan hälsade god jul från hästryggen: ”Lite annorlunda”- Hästnyheter Dunebo ridskola har som tradition att hälsa Mörrumsborna en god jul från hästryggen. – Ingen hästparad, ingen jul, säger Mörrumsbon...
- Gunnar
- Svar: 0
- Visningar: 92
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Kronofogden kan utmäta ditt utlånade fordon- Juridik & Ekonomi nej de vill oftast inte sätta bilmålvakterna i konkurs, då de flesta bilmålvakterna redan sitter på det tåget = inte har något att...
- corzette
- Svar: 425
- Visningar: 17 592
- Allmänt
Hund, Katt, Andra Djur
-
Intressanta uppfostringsmetoder?- Hundträning Jag tänkte precis fråga om du inte är orolig för att de är oshyssta mot hunden om du skickar iväg sådär mot meritering?
- Sel
- Svar: 136
- Visningar: 7 947
- Hund
-
Oseriös avel 2023
- Hundavel & Ras Pappan är tydligen en "tysk merle labrador". :D Jag tror faktiskt inte att säljarna försöker luras här utan de tror på vad de blev...
- Sel
- Svar: 1 244
- Visningar: 126 718
- Hund
Hästrelaterat
-
Återuppta ridningen efter 20 år! Tankar?- Hästmänniskan Det är inte höga priser på fjordhästar. Det är helt normala numera. Jag sålde tex min hanterade, men inte ens tömkörda tvååring för 40’...
- Habina
- Svar: 101
- Visningar: 4 339
- Hästmänniska
-
Täcke med bred/hög hals?- Utrustning Testa Amigo! Är det en väldigt bred häst så finns XL men de normala är rymliga. Bogvecken behövs inte, de sitter så bra. V-front är utan...
- Ketrawzc
- Svar: 2
- Visningar: 25
- Utrustning
