Jag är en gammal användare, med helt nytt konto för anonymitet. Känner mig så otroligt rådvill och vad kan vara bättre än att fråga i forumet med de mest ärligaste människor.
Bakgrund: Rätt ensam kvinna i 45-årsåldern, har en del kompisar inte så mycket vänner. Har haft flera relationer i mitt liv och de flesta har slutat i besvikelse. Ingen av relationerna har resulterat i barn eller giftermål. Bestämde mig för ca 10 år sedan att leva själv i resten av mitt liv, så länge jag inte plötsligt hittade den stora kärleken som kom till mig på vägen, vilket jag ju naturligtvis inte trodde skulle hända. Förra året blev jag ändå kär i en man, den första på 9 år. Smrickrades, bjöds ut och jag drömde en hel del om honom. Vi hade sex en gång, men nej det blev inte så mycket mer efter detta. Det sved, men han är om inte bortglömd, så inte intressant längre.
Men så träffade jag en man för bara enbart en vecka sedan. Vi träffades för ca 15 år sedan första gången, och jag la märke till honom då, men det var bara inom jobb/samma bransch vi jobbade och inget romantiskt alls. Efter samtal nu minns han mig inte alls, medan jag minns honom.
För någon vecka sedan blev det en lustig situation där han inte kom hem på kvällen/natten där vi råkade ses igen ( vi har alltså inte setts på ca 15 år) och han fick följa med hem för att sova på soffan. Vi satt uppe hela natten och bara pratade, allt flöt på så himla fint, även om jag inte kände mig ett dugg intresserad av karln just då, bara trevlig stämning och så mycket gemensamt att prata om, en go trevlig man bara. Under morgonen eller kanske förmiddag när vi vaknade, lite go frukost och fortsatte prata på, lika lätt som under natten. Sen dags för honom att åka hem. Som ensamvarg så himla skönt, men samtidigt, den kramen jag fick som hejdå värmde hela mitt hjärta. Jag saknade honom redan när han gick. Var trött som sjutton efter en lång natt, men blev så glad att han på kvällen skrev ett sms och tackade för frukost och sängplats.
Via sms bestämde vi att ses igen ( hans förslag). Jag var lite kort, jag vet inte vad jag känner/kände inför det.
Dagen efter skriver jag ett sms till honom att jag trivdes i hans sällskap, gärna ses igen om han vill. Får svar att det vill han gärna. Har efter det haft telefonkontakt ( han ringde) igår. Vi har så himla mycket gemensamt, vi tycker om samma saker och på telefon sa han saker som smälte mitt hjärta totalt om hur fin han är ( inget om kärlek, bara ord som kom ur munnen och visade upp vilken fin man han är om andra saker)
Så vad är problemet tänker ni? Helt krasst, han är 66 år, dryga 20 år äldre än mig. Jag känner hans varma kram, jag minns det vi hade gemensamt, jag minns ju hans fina sätt, den lugna mannen med pondus, men 20 år i skillnad på oss. Kär för andra gången på 10 år i en man jag inte ens känner, men drömmer om nu, och kan iallafall hinta lite om att han är intresserad tillbaka. Bör man gå vidare, glömma pga ålder när det typ händer att man blir intresserad av någon på 10 år?
Bakgrund: Rätt ensam kvinna i 45-årsåldern, har en del kompisar inte så mycket vänner. Har haft flera relationer i mitt liv och de flesta har slutat i besvikelse. Ingen av relationerna har resulterat i barn eller giftermål. Bestämde mig för ca 10 år sedan att leva själv i resten av mitt liv, så länge jag inte plötsligt hittade den stora kärleken som kom till mig på vägen, vilket jag ju naturligtvis inte trodde skulle hända. Förra året blev jag ändå kär i en man, den första på 9 år. Smrickrades, bjöds ut och jag drömde en hel del om honom. Vi hade sex en gång, men nej det blev inte så mycket mer efter detta. Det sved, men han är om inte bortglömd, så inte intressant längre.
Men så träffade jag en man för bara enbart en vecka sedan. Vi träffades för ca 15 år sedan första gången, och jag la märke till honom då, men det var bara inom jobb/samma bransch vi jobbade och inget romantiskt alls. Efter samtal nu minns han mig inte alls, medan jag minns honom.
För någon vecka sedan blev det en lustig situation där han inte kom hem på kvällen/natten där vi råkade ses igen ( vi har alltså inte setts på ca 15 år) och han fick följa med hem för att sova på soffan. Vi satt uppe hela natten och bara pratade, allt flöt på så himla fint, även om jag inte kände mig ett dugg intresserad av karln just då, bara trevlig stämning och så mycket gemensamt att prata om, en go trevlig man bara. Under morgonen eller kanske förmiddag när vi vaknade, lite go frukost och fortsatte prata på, lika lätt som under natten. Sen dags för honom att åka hem. Som ensamvarg så himla skönt, men samtidigt, den kramen jag fick som hejdå värmde hela mitt hjärta. Jag saknade honom redan när han gick. Var trött som sjutton efter en lång natt, men blev så glad att han på kvällen skrev ett sms och tackade för frukost och sängplats.
Via sms bestämde vi att ses igen ( hans förslag). Jag var lite kort, jag vet inte vad jag känner/kände inför det.
Dagen efter skriver jag ett sms till honom att jag trivdes i hans sällskap, gärna ses igen om han vill. Får svar att det vill han gärna. Har efter det haft telefonkontakt ( han ringde) igår. Vi har så himla mycket gemensamt, vi tycker om samma saker och på telefon sa han saker som smälte mitt hjärta totalt om hur fin han är ( inget om kärlek, bara ord som kom ur munnen och visade upp vilken fin man han är om andra saker)
Så vad är problemet tänker ni? Helt krasst, han är 66 år, dryga 20 år äldre än mig. Jag känner hans varma kram, jag minns det vi hade gemensamt, jag minns ju hans fina sätt, den lugna mannen med pondus, men 20 år i skillnad på oss. Kär för andra gången på 10 år i en man jag inte ens känner, men drömmer om nu, och kan iallafall hinta lite om att han är intresserad tillbaka. Bör man gå vidare, glömma pga ålder när det typ händer att man blir intresserad av någon på 10 år?
Ta det som det kommer men åldern hade iallafall inte för mig varit ett hinder som hade fått mig att avstå umgänge.
