Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Haha, tänkte precis att det är helt orimligt att inte Babblarnas vaggvisa är min mest spelade låt i årJag kan också avslöja att detta är en LÖGN eftersom jag VET att det är Djurens Vaggvisa som spelas mest. Den är högst upp på hennes godnatt-lista och spelas varje gång oavsett om hon somnar snabbt eller vi tar oss ner till Ovan Regnbågen. Men eftersom den legat (ligger?) på svenska topplistan så gissar jag att de undantar sådana låtar från statistiken efter en tid. Gäller även Babblarnas som legat som andra låt på min lista.
Fint En vän brukar säga liknande. Att det är tufft men samtidigt den bästa tiden i ens liv.Jag tänker ibland på hur det här livet vi lever nu, senare kommer vara någonting vi ser tillbaka på. Då kanske jag tänker på den där eftermiddagen när vi dansade i köket till Arne Alligator, jag tvättade bort blåbär från dotterns mun och sen ramlade hon och behövde tröstas och så satt jag där med båda barnen i knät och kramade eftersom lillebror också blev ledsen när storasyster blev det.
”När barnen var små” är liksom NU och det går så snabbt och långsamt på samma gång
Nyss hemkommen från farmor och farfar, som vi inte träffat på flera veckor då vi varit sjuka i omgångar. Farmor som har bukspottskörtelcancer hade försämrats mycket, nu känns hon sjuk. Lillan var så glada att se dem. För första gången så ville hon sova över där, tjatade flera gånger. Det är så oerhört sorgligt att nu när hon blivit så pass stor att hon uppskattar umgänget med farmor och farfar, så ska det sammanhanget ryckas bort. Och vad svarar man henne när hon frågar så varmt om att få sova med dem. Farmor sa "En annan gång kanske, Kajsa".
Livet så jäkla orättvist. Jag är så ledsen för allas skull.
Åh vad jag känner med er! Vi gjorde exakt den resan för fem år sen (herregud vad tiden går…). Det är brutalt. Jag hade en nära relation till min svärmor men var ändå värre att se barnen förlora sin farmor (och min man sin mamma givetvis).
Om jag får komma med några tips så fota massor! Farmor och dottern tillsammans med farmor. Det är ovärderlig att ha sådana foton sen. Filma så att ni har hennes röst. Och om möjligt be farmor skriva ner saker. Och då menar jag mer alldagliga saker, inte nödvändigtvis hennes innersta tankar. Finns ”fyll i”-böcker för detta om man har svårt för det själv.
Mina barn ju fem år äldre nu. De minns inte farmor men det betyder inte att hon inte finns. Ju äldre de blir desto mer frågor har de om vem hon var. Häromdagen när vi pratade favoritfärger sa dottern att undra vilken favoritfärg farmor har. Då är det fantastiskt att ha ett svar. Som kommer från farmor själv och inte vad någon tror sig minnas
Jag tror oxå det är jättebra tips. Min dotter har börjat prata mycket som sin farfar som är död sen många år med sin farmor och hennes” nya”(gifte sig långt innan farfar gick bort) hon får fina svar och det finns berättelser kvar, sen är de ju lite mer komplicerade då dotterns farfar absolut var en snäll man men inte någon superfarfar och den hon har idag är 1000 gånger mer
Åh vad jag känner med er! Vi gjorde exakt den resan för fem år sen (herregud vad tiden går…). Det är brutalt. Jag hade en nära relation till min svärmor men var ändå värre att se barnen förlora sin farmor (och min man sin mamma givetvis).
Om jag får komma med några tips så fota massor! Farmor och dottern tillsammans med farmor. Det är ovärderlig att ha sådana foton sen. Filma så att ni har hennes röst. Och om möjligt be farmor skriva ner saker. Och då menar jag mer alldagliga saker, inte nödvändigtvis hennes innersta tankar. Finns ”fyll i”-böcker för detta om man har svårt för det själv.
Mina barn ju fem år äldre nu. De minns inte farmor men det betyder inte att hon inte finns. Ju äldre de blir desto mer frågor har de om vem hon var. Häromdagen när vi pratade favoritfärger sa dottern att undra vilken favoritfärg farmor har. Då är det fantastiskt att ha ett svar. Som kommer från farmor själv och inte vad någon tror sig minnas
Åh så otroligt sorgligt och orättvist, för er allihop!Nyss hemkommen från farmor och farfar, som vi inte träffat på flera veckor då vi varit sjuka i omgångar. Farmor som har bukspottskörtelcancer hade försämrats mycket, nu känns hon sjuk. Lillan var så glada att se dem. För första gången så ville hon sova över där, tjatade flera gånger. Det är så oerhört sorgligt att nu när hon blivit så pass stor att hon uppskattar umgänget med farmor och farfar, så ska det sammanhanget ryckas bort. Och vad svarar man henne när hon frågar så varmt om att få sova med dem. Farmor sa "En annan gång kanske, Kajsa".
Livet så jäkla orättvist. Jag är så ledsen för allas skull.
Åh så otroligt sorgligt och orättvist, för er allihop!
Vår lilla tjejs farmor har också obotlig cancer. Har svarat bra på behandling fram till nyligen, så nu får hon inga cellgifter längre. Jätterädd för hur fort det kommer gå nu..