Vad gör vi? Del CV

Status
Stängd för vidare inlägg.
Såhär mitt i natten ter sig som rätt tillfälle att blotta min smutsiga byk. :D Ni lär ju undra varför jag blev så nedslagen av Gabi Delgado´s bortgång. Haft några tuffa månader med ett krossat hjärta, pappas dåliga PSA-värden, min egen bräckliga hälsa (som väl lär leda till att jag måste vara isolerad ett bra tag om det fortsätter som det gör, pga egen hosta och infektionskänslig pga bromsmedicin.) Jag blev inlagd på psykiatrin för några veckor sedan, pga. självmordsnära. Kom till insikten att jag inte är kapabel att ta mitt eget liv, men det är en sorg i sig, eftersom jag sett det som en livförsäkring.Så allt är precis lika åt helvete som vanligt, och efter MYCKET resonerade med mig själv kom jag fram till att det enda jag skulle vilja göra för skojs skull, var att se DAF igen. Mitt ex skulle följt med, som nåt slags födelsedagspresent, även om han inte ville se konserten så kunde vi dela hotell och förmodligen fokusera på att dricka ovanlig suröl. Sedan dumpade han mig, och konserten flyttades fram pga. Corona. Hade hoppats se dem i höst istället, men sen kolade ju kraken. Set det lite som att universum valt sida den här separationen, och det är inte min. Så jag blev inte "bara" dumpad, det kom en pandemi emellan och min idol DOG . Peppigt värre. Måste hitta något annat jag vill göra, för att inte gå under ytterligare. Peppigt värre!
 
Såhär mitt i natten ter sig som rätt tillfälle att blotta min smutsiga byk. :D Ni lär ju undra varför jag blev så nedslagen av Gabi Delgado´s bortgång. Haft några tuffa månader med ett krossat hjärta, pappas dåliga PSA-värden, min egen bräckliga hälsa (som väl lär leda till att jag måste vara isolerad ett bra tag om det fortsätter som det gör, pga egen hosta och infektionskänslig pga bromsmedicin.) Jag blev inlagd på psykiatrin för några veckor sedan, pga. självmordsnära. Kom till insikten att jag inte är kapabel att ta mitt eget liv, men det är en sorg i sig, eftersom jag sett det som en livförsäkring.Så allt är precis lika åt helvete som vanligt, och efter MYCKET resonerade med mig själv kom jag fram till att det enda jag skulle vilja göra för skojs skull, var att se DAF igen. Mitt ex skulle följt med, som nåt slags födelsedagspresent, även om han inte ville se konserten så kunde vi dela hotell och förmodligen fokusera på att dricka ovanlig suröl. Sedan dumpade han mig, och konserten flyttades fram pga. Corona. Hade hoppats se dem i höst istället, men sen kolade ju kraken. Set det lite som att universum valt sida den här separationen, och det är inte min. Så jag blev inte "bara" dumpad, det kom en pandemi emellan och min idol DOG . Peppigt värre. Måste hitta något annat jag vill göra, för att inte gå under ytterligare. Peppigt värre!

Men åh, vad tufft du har det! Vilken jäkla skit! Ibland känns allt bara så orättvist. Glad ändå att du finns kvar här. Men hoppas du kan få iaf lite medvind nu snart.

Stor kram och du vet att jag finns på PM! :heart
 
Såhär mitt i natten ter sig som rätt tillfälle att blotta min smutsiga byk. :D Ni lär ju undra varför jag blev så nedslagen av Gabi Delgado´s bortgång. Haft några tuffa månader med ett krossat hjärta, pappas dåliga PSA-värden, min egen bräckliga hälsa (som väl lär leda till att jag måste vara isolerad ett bra tag om det fortsätter som det gör, pga egen hosta och infektionskänslig pga bromsmedicin.) Jag blev inlagd på psykiatrin för några veckor sedan, pga. självmordsnära. Kom till insikten att jag inte är kapabel att ta mitt eget liv, men det är en sorg i sig, eftersom jag sett det som en livförsäkring.Så allt är precis lika åt helvete som vanligt, och efter MYCKET resonerade med mig själv kom jag fram till att det enda jag skulle vilja göra för skojs skull, var att se DAF igen. Mitt ex skulle följt med, som nåt slags födelsedagspresent, även om han inte ville se konserten så kunde vi dela hotell och förmodligen fokusera på att dricka ovanlig suröl. Sedan dumpade han mig, och konserten flyttades fram pga. Corona. Hade hoppats se dem i höst istället, men sen kolade ju kraken. Set det lite som att universum valt sida den här separationen, och det är inte min. Så jag blev inte "bara" dumpad, det kom en pandemi emellan och min idol DOG . Peppigt värre. Måste hitta något annat jag vill göra, för att inte gå under ytterligare. Peppigt värre!
❤ Ibland är fan livet orättvist, det finns inte så mycket mer att säga. Jag hoppas att det vänder för dig snart. ❤
 
Såhär mitt i natten ter sig som rätt tillfälle att blotta min smutsiga byk. :D Ni lär ju undra varför jag blev så nedslagen av Gabi Delgado´s bortgång. Haft några tuffa månader med ett krossat hjärta, pappas dåliga PSA-värden, min egen bräckliga hälsa (som väl lär leda till att jag måste vara isolerad ett bra tag om det fortsätter som det gör, pga egen hosta och infektionskänslig pga bromsmedicin.) Jag blev inlagd på psykiatrin för några veckor sedan, pga. självmordsnära. Kom till insikten att jag inte är kapabel att ta mitt eget liv, men det är en sorg i sig, eftersom jag sett det som en livförsäkring.Så allt är precis lika åt helvete som vanligt, och efter MYCKET resonerade med mig själv kom jag fram till att det enda jag skulle vilja göra för skojs skull, var att se DAF igen. Mitt ex skulle följt med, som nåt slags födelsedagspresent, även om han inte ville se konserten så kunde vi dela hotell och förmodligen fokusera på att dricka ovanlig suröl. Sedan dumpade han mig, och konserten flyttades fram pga. Corona. Hade hoppats se dem i höst istället, men sen kolade ju kraken. Set det lite som att universum valt sida den här separationen, och det är inte min. Så jag blev inte "bara" dumpad, det kom en pandemi emellan och min idol DOG . Peppigt värre. Måste hitta något annat jag vill göra, för att inte gå under ytterligare. Peppigt värre!

Livet kan verkligen konsten att sopa till en med allt samtidigt. Kram till dig om du vill ha plus du har en eminent musiksmak! :heart
 
Såhär mitt i natten ter sig som rätt tillfälle att blotta min smutsiga byk. :D Ni lär ju undra varför jag blev så nedslagen av Gabi Delgado´s bortgång. Haft några tuffa månader med ett krossat hjärta, pappas dåliga PSA-värden, min egen bräckliga hälsa (som väl lär leda till att jag måste vara isolerad ett bra tag om det fortsätter som det gör, pga egen hosta och infektionskänslig pga bromsmedicin.) Jag blev inlagd på psykiatrin för några veckor sedan, pga. självmordsnära. Kom till insikten att jag inte är kapabel att ta mitt eget liv, men det är en sorg i sig, eftersom jag sett det som en livförsäkring.Så allt är precis lika åt helvete som vanligt, och efter MYCKET resonerade med mig själv kom jag fram till att det enda jag skulle vilja göra för skojs skull, var att se DAF igen. Mitt ex skulle följt med, som nåt slags födelsedagspresent, även om han inte ville se konserten så kunde vi dela hotell och förmodligen fokusera på att dricka ovanlig suröl. Sedan dumpade han mig, och konserten flyttades fram pga. Corona. Hade hoppats se dem i höst istället, men sen kolade ju kraken. Set det lite som att universum valt sida den här separationen, och det är inte min. Så jag blev inte "bara" dumpad, det kom en pandemi emellan och min idol DOG . Peppigt värre. Måste hitta något annat jag vill göra, för att inte gå under ytterligare. Peppigt värre!

Ibland undrar man lite vad man gjort för att få sådana smällar... :( Stor kram om du vill ha den.

Jag är glad att du fortfarande är här och hoppas du tänker vara det ett bra tag till :heart du har ju tom fått mig att överge Clinique! ;) :D
 
Såhär mitt i natten ter sig som rätt tillfälle att blotta min smutsiga byk. :D Ni lär ju undra varför jag blev så nedslagen av Gabi Delgado´s bortgång. Haft några tuffa månader med ett krossat hjärta, pappas dåliga PSA-värden, min egen bräckliga hälsa (som väl lär leda till att jag måste vara isolerad ett bra tag om det fortsätter som det gör, pga egen hosta och infektionskänslig pga bromsmedicin.) Jag blev inlagd på psykiatrin för några veckor sedan, pga. självmordsnära. Kom till insikten att jag inte är kapabel att ta mitt eget liv, men det är en sorg i sig, eftersom jag sett det som en livförsäkring.Så allt är precis lika åt helvete som vanligt, och efter MYCKET resonerade med mig själv kom jag fram till att det enda jag skulle vilja göra för skojs skull, var att se DAF igen. Mitt ex skulle följt med, som nåt slags födelsedagspresent, även om han inte ville se konserten så kunde vi dela hotell och förmodligen fokusera på att dricka ovanlig suröl. Sedan dumpade han mig, och konserten flyttades fram pga. Corona. Hade hoppats se dem i höst istället, men sen kolade ju kraken. Set det lite som att universum valt sida den här separationen, och det är inte min. Så jag blev inte "bara" dumpad, det kom en pandemi emellan och min idol DOG . Peppigt värre. Måste hitta något annat jag vill göra, för att inte gå under ytterligare. Peppigt värre!
Kram! Sjukt jobbigt du haft det. ❤
 
FECC250E-61AE-4B02-BFB1-421CB813AD48.jpeg


Perfekt *byter adress till Grevgatan på obestämd tid*

Edit: fan det var Nya Zeeland 😑
 
Men åh, vad tufft du har det! Vilken jäkla skit! Ibland känns allt bara så orättvist. Glad ändå att du finns kvar här. Men hoppas du kan få iaf lite medvind nu snart.

Stor kram och du vet att jag finns på PM! :heart
Och svar till @Snurrfian @Halfrek @athena_arabians @parellikusken @tornblomma ni är gulliga som svarade! :heart

Haha, alltså. Det här med medvind har sällan varit något som jag fått, mina twenties präglades psykisk ohälsa och av att min mamma gick bort i början av dem. Saker började rätta till sig året innan jag skulle fylla 30, men då började kroppen spöka i vad jag trodde var fysiska manifestationer av ångest. Året jag fyllde 30 så fick jag MS och livet fick vigas åt att lära sig att leva med en kronisk sjukdom ett tag. Det mest handikappande var hjärntrötthet, och det tog ett bra tag innan jag fick medicineras för det. Sedan har det tagit tid att lära sig vad jag orkar, och hur mycket längre tid saker tar, vad jag måste göra annorlunda osv. Sedan har ju inte mina gamla psykiska problem försvunnit för att jag fått MS, däremot har det varit ett jäkla heltidsjobb att få något slags samsyn i vården jag får från både neurologiavdelningen och psykiatrin. Förra året hade mestadels varit ett helt okej år, började komma någon vart och hade inte så stora problem med gamla MS-symtom, istället så har jag känt av det roliga livet med bromsmedicin som sänker immunförsvaret. Haft bältros, luftrörskatarr, problem med hosta, ännu mer problem med hosta, någon influensa/mykoplasma i höstas då jag har jävligt sjuk. Gått ner i vikt pga. hostan, vilket är ganska svårt att hantera som ätstörd i grunden. Sen började hälsan se lite bättre ut i december, livet såg snäppet mer hoppfyllt ut... och sen i januari så gick allt åt helvete, haha. Och det är överjävligt att det skulle sammanfalla med att jag liksom tappat de flesta sociala kontakter, osv. (tex inte ridit sedan i mars) eftersom jag varit sjuk nästan hela förra året.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Relationer Jag tänkte vara anonym först, men jag är nog rätt anonym på forumet ändå så jag skiter i det. Min man har en svårt kronisk sjukdom, han...
3 4 5
Svar
88
· Visningar
12 015
Senast: Ninnurur
·
Trädgård & Växter Funderade först på att ställa frågan i trädgårds tråden men tänkte det blir smidigare med en egen liten tråd ☺️ Jag har ett litet...
2
Svar
26
· Visningar
1 223
Senast: tanten
·
Skola & Jobb En kollega till mig började jobba i våras och det funkar inte bra. Personen har helt enkelt för många skador på bussarna och nu är det...
Svar
10
· Visningar
637
Senast: Tuvstarr
·
Kropp & Själ Hej! Jag har efter en sjukgymnast och otroped felbehandlat mig fått förlorad inkomst och sjukskrivning i 7 månader. Jag fick första...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
4 330
Senast: Sassy
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp