Svårt i början, de har även svårt att länka ihop information (från olika kapitel t.ex.). De är tyvärr vana vid ett system där någon står framför dem och bara pratar hela lektionerna och allt de ska göra är att lyssna och lära sig att repetera information. De har också lärt sig att det är otroligt dåligt att ge fel svar.
Man får träna dem helt enkelt så att de känner sig trygga i klassrummet, att det är ok att ha fel. Bara att få dem att lämna skolbänken och använda klassrummet för att hitta information är svårt i början. Efter det brukar personligheterna komma fram, de börjar vara mer involverade i lektionerna, de vågar fråga saker (så att läraren inte frågar dem konstant) och vågar säga till när de inte förstår någonting. När de grunderna är där kan man börja jobba mer mot att länka ihop information, hur använder man den information på helt nya frågor och öven att det faktist är helt ok att ha en diskussion med läraren och man behöver inte ens hålla med läraren
Vi kollade på dokumentären Blackfish innan jul och en av eleverna hade så oväntat bra, insiktsfulla, empatiska svar på frågorna de skulle besvara att jag var helt paff. Så det finns men man måste få fram det och ge dem modet.
Jag kanner sa val igen det har. Jag hade fler elever fran ovriga Asien, Japan, Hongkong, Malaysia, etc an jag hade Saudier (de var tvungna att ha special tillstand for att satta barnen i en icke Saudisk skola vilket innebar att bara familjer med starka band med kungafamiljen hade barn i annat an Saudi Skolor). Nu undervisade jag pa upper elementary/junior high school (mellan/hogstadiet) men, som man sager i Saudi, "Same, same, but different".
En av de fa Saudi elever jag haft var i en arskurs 6, han gav mig en av de basta komplimanger jag fatt. Det var slut pa dagen och en klunga elever stod kvar innanfor dorren runt mig och vi pratade (formodligen om laxor) nar Ahmed, med upprord rost, utbrister, "Varfor svarar du aldrig nar vi fragar?"
Med stor forvaning svarade jag, "Vad menar du? jag gor inget annat an svarar pa fragor hela dagen lang?"
Ahmed fortsatte, "Det gor du inte alls, du fragar alltid vad vi tycker."
Ah ... sa jag som plotsligt forstod. (Jag hade/har for vana att nar det gar stalla fragan, "Vad tycker du?" eller "Varfor tror det det ar sa?" och svarade sa klart, "Why do you think I do that?"
Varpa Ahmed upprort utbrast, "See! There it is!"
medan flera andra elever svarade, "Because you want to know how we think" och en tjej med lite trott rost svarade, "You want to know that we can think critically and figure out things for ourselves". (Yes, det var en A+ elev)
