Vad gör vi? del 3 - Kids Edition

[Madalitso]

Så är det absolut

Både jag och maken har börjat puttra på sistone. Det är mycket bråk just nu från dottern, så vi får sätta oss ner och komma på lite strategier. Ilska föder ilska och jag vill inte att det ska bli en nedåtgående spiral.

Finns en Dr. Becky som pratar en del om barnuppfostran som pratar mycket om "repair", där hon pratar om att alla tappar humöret eller gör fel ibland, men det viktiga är vad man gör efter. Så att om det blir fel och man tappar humöret totalt så kan man efter att man lugnat sig komma och säga typ "du, jag blev jättearg innan och det var inte bra, jag borde inte skrika på dig. Förlåt" (anpassas efter vad som hänt). Och att det viktigaste är att inte bli fast i ilskan eller försvara den eller skylla den på barnen (dvs, inte komma till barnet och säga typ "jag hade faktiskt inte blivit arg om inte du bråkade").

Om du vill se henne prata om det kan du söka dr Becky ted talk repair, så kommer det upp en med titeln "single most important parenting strategy". Jag försöker använda det med stora dottern, och tycker jag märker att det hjälper henne, och tänker att det förhoppningsvis också lär henne att själv ta ansvar för sina egna handlingar.

 

[Midsommarblomster]

Dottern får melt down över att mamma dricker vatten ur sitt eget glas och inte ur hennes mugg, samtidigt som sonen försöker ställa sig på en tennisboll och blir ledsen varje gång han ramlar. Och ungefär där vet ni det mesta man behöver veta om att ha en 1-åring och en 2-åring

 

[Midsommarblomster]

Tidiga och bråkiga morgnar just nu. Igår packade jag pick-nick och ska se om det blir bättre av att komma ut en sväng direkt.

 

[Fille]

Jag och två barn sitter i soffan och kollar på Bluey. Ska snart väcka pappan och tredje barnet. Idag åker vi till Kolmården och sover på hotellet till imorgon. En kompis med familj ska med!

 

[Snubbelfot]

Riktigt ruttna nätter senaste dryga veckan. Killarna har börjat vakna tvärt - oberoende av varandra - och nästan ångestskrika, svårkontaktbara. Magkänslan och intrycket är att det är psykiskt snarare än somatiskt men det är bara en känsla. I de lägena vill de inte ha flaska, inte napp, spänner sig i kroppen och om man inte lyckas bryta det så kan det fortgå åtminstone någon timme. Flera gånger per natt.
Vissa bitar stämmer med nattskräck men inte allt. Men en vecka nu med 3-4 timmar sömn per natt tar på marginalerna.

 

[nejlica]

Riktigt ruttna nätter senaste dryga veckan. Killarna har börjat vakna tvärt - oberoende av varandra - och nästan ångestskrika, svårkontaktbara. Magkänslan och intrycket är att det är psykiskt snarare än somatiskt men det är bara en känsla. I de lägena vill de inte ha flaska, inte napp, spänner sig i kroppen och om man inte lyckas bryta det så kan det fortgå åtminstone någon timme. Flera gånger per natt.
Vissa bitar stämmer med nattskräck men inte allt. Men en vecka nu med 3-4 timmar sömn per natt tar på marginalerna.

Hade precis bästa natten på länge, yngsta vaknade bara en gång och jag märkte knappt att äldsta bredde ut sig över hela sängen förrns det var dags att gå upp så jag har lite energi över, önskar att jag kunde dela med mig!

Just det där när de vaknar så otröstliga är ju så svårt att hantera också, hoppas att det blir bättre snart.

 

[julgrisen]

Riktigt ruttna nätter senaste dryga veckan. Killarna har börjat vakna tvärt - oberoende av varandra - och nästan ångestskrika, svårkontaktbara. Magkänslan och intrycket är att det är psykiskt snarare än somatiskt men det är bara en känsla. I de lägena vill de inte ha flaska, inte napp, spänner sig i kroppen och om man inte lyckas bryta det så kan det fortgå åtminstone någon timme. Flera gånger per natt.
Vissa bitar stämmer med nattskräck men inte allt. Men en vecka nu med 3-4 timmar sömn per natt tar på marginalerna.

Fy vad hemskt! En av mina hade så ett par tillfällen med några månaders mellanrum ett tag, det var jättejobbigt! Att det sker varje natt och med båda två verkar fruktansvärt.

 

[Midsommarblomster]

Riktigt ruttna nätter senaste dryga veckan. Killarna har börjat vakna tvärt - oberoende av varandra - och nästan ångestskrika, svårkontaktbara. Magkänslan och intrycket är att det är psykiskt snarare än somatiskt men det är bara en känsla. I de lägena vill de inte ha flaska, inte napp, spänner sig i kroppen och om man inte lyckas bryta det så kan det fortgå åtminstone någon timme. Flera gånger per natt.
Vissa bitar stämmer med nattskräck men inte allt. Men en vecka nu med 3-4 timmar sömn per natt tar på marginalerna.

Usch vad jobbigt, för både er och barnen

Vi har haft lite liknande faktiskt en vecka nu. Dottern har vaknat ett par gånger per natt och varit ledsen, inte så som det låter som det varit för er. Men jag tror hon drömt mardrömmar. Så då har vi nattat om. Sonen gråter till och från under nätterna, halvt vaken halvt sovande oftast. Han har tandsprickning på tre kindtänder samtidigt.. Vid 4 vaknar han nästan alltid, och då brukar också dottern komma uppflygande. Sen försöker vi få dem att somna om igen. Ibland, går det, ibland inte. Oftast ligger vi lite i dvala allihopa någon timme till.

Annars ska jag säga, peppar peppar, att innan och efter höstblåsorna sov han lite bättre faktiskt. Sen kom tandsprickningen. Men jag ser ändå ljuset. Dottern vet jag inte vad det är med just nu, men de går ju igenom lite olika faser så jag hoppas det ska gå över snabbt.

Hoppas ni kan ta igen lite vila i helgen!

 

[Bexzor]

Har precis gjort sommarlovsbingo för att få ena sonen att träna mer på att läsa och simma. Men för att göra det rättvist så får båda sönerna varsina likadana bingobricka som är anpassat efter veckans väder och inplanerade aktiviteter.

 

[Mirre]

Sitter och känner mig allmänt tom och maktlös efter 5 åringens extrema utbrott för en stund sedan.

 

[Kilauea]

Sitter och känner mig allmänt tom och maktlös efter 5 åringens extrema utbrott för en stund sedan.

Usch, stackare. Det sägs att det är jobbigt för barnet och det tror jag definitivt, men det är synd om den vuxna med.
Sonen var så trött igår och hade världens utbrott innan läggning. Lyckades hålla mig lugn, men som du säger- man dräneras på energi.

 

[Mirre]

Usch, stackare. Det sägs att det är jobbigt för barnet och det tror jag definitivt, men det är synd om den vuxna med.
Sonen var så trött igår och hade världens utbrott innan läggning. Lyckades hålla mig lugn, men som du säger- man dräneras på energi.

Det är otroligt dränerande. Nu sover hon och vi fick ändå ett bra avslut på kvällen.

 

[FeatherCloud]

Idag hann vi äntligen göra något som sonen längtat efter. Han fick pyssel för att måla på kläder och några enfärgade tröjor av sin farmor när han fyllde år och idag målade vi med schabloner och textilfärg på dem. Så kul och ganska lätt att få fint lilla E fick också måla på en bit lakan och hade jättekul utan att skapa alltför mycket kaos

 

[julgrisen]

Vi har varit på barnens första biobesök idag! Det var så mysigt. Såg Bamse och världens minsta äventyr, den var lite läskigare än vad jag trodde och mina barn är ganska rädda av sig så H spenderade besöket i sin pappas knä där han höll för ögonen till och från men det gick fint ändå! När vi gick därifrån sa jag att den var lite läskig varpå H sa ”jag tyckte inte den var läskig alls!”

 

[Blyger]

Idag hann vi äntligen göra något som sonen längtat efter. Han fick pyssel för att måla på kläder och några enfärgade tröjor av sin farmor när han fyllde år och idag målade vi med schabloner och textilfärg på dem. Så kul och ganska lätt att få fint lilla E fick också måla på en bit lakan och hade jättekul utan att skapa alltför mycket kaos
Visa bifogad fil 147446

Vad fina!!

 

[FeatherCloud]

Världens bästa grej just nu är affärer med lekhörna
Barnen och jag har påbörjat planering inför renovering och de har följt med mig och tittat på köksutställningar och tapeter och färg. Intresset för att inreda sina rum är lågt men de har lekt så fint ihop i affärernas små barnhörn Vi hann med en tur till trädgårdshandel också och köpte lite blommor till en kruka vid vår infart. Nu jordgubbar och sen en promenad/cykeltur om vädret tillåter.

 

[Human]

Jahopp, nu kom den, första dagen i mitt liv som förälder när jag ägnat orimligt lång tid åt att leta efter en försvunnen plastfigur. Saken i fråga, en typ dm hög plastdinosaurie som är mycket älskad, hade lyckats hänga med på en utflykt till stan och mot alla odds hade ungen den fortfarande i handen när vi kom hem. Så står vi ute på gården och pratar med några entreprenörer som gräver på vår gård. Och när vi ska gå in sen är dinosaurien borta. Vi letar, sen får pappan gå in med barnen medan jag letar ett varv till. Kommer in, barnet storgråter och frågar efter dinosaurien, jag går ut och letar igen. Hittar ingen, går in och hämtar barnet i hopp om att han kanske vet var han haft den men nej, fortfarande fruktlöst. Nu på kvällen var jag ute ett varv till och grävde i jordhögarna från grävjobbet, men fortfarande utan framgång. Vilken annan dag som helst hade vi sagt att jaja, den kommer fram, men idag är ju risken tyvärr överhängande att den råkat bli nedgrävd (vilket ju ironiskt nog är var en dinosaurie hör hemma men min 2,5-åring är nog inte så intresserad av ironi).

Åh vad jag hade velat hitta den där sketna plastklumpen, bara för att få se leendet det hade genererat hos min son. Och fan vad det känns när jag inser att det här är en av de mildaste sorgerna i livet som jag inte kommer kunna skydda honom ifrån.

 

[FeatherCloud]

Jahopp, nu kom den, första dagen i mitt liv som förälder när jag ägnat orimligt lång tid åt att leta efter en försvunnen plastfigur. Saken i fråga, en typ dm hög plastdinosaurie som är mycket älskad, hade lyckats hänga med på en utflykt till stan och mot alla odds hade ungen den fortfarande i handen när vi kom hem. Så står vi ute på gården och pratar med några entreprenörer som gräver på vår gård. Och när vi ska gå in sen är dinosaurien borta. Vi letar, sen får pappan gå in med barnen medan jag letar ett varv till. Kommer in, barnet storgråter och frågar efter dinosaurien, jag går ut och letar igen. Hittar ingen, går in och hämtar barnet i hopp om att han kanske vet var han haft den men nej, fortfarande fruktlöst. Nu på kvällen var jag ute ett varv till och grävde i jordhögarna från grävjobbet, men fortfarande utan framgång. Vilken annan dag som helst hade vi sagt att jaja, den kommer fram, men idag är ju risken tyvärr överhängande att den råkat bli nedgrävd (vilket ju ironiskt nog är var en dinosaurie hör hemma men min 2,5-åring är nog inte så intresserad av ironi).

Åh vad jag hade velat hitta den där sketna plastklumpen, bara för att få se leendet det hade genererat hos min son. Och fan vad det känns när jag inser att det här är en av de mildaste sorgerna i livet som jag inte kommer kunna skydda honom ifrån.

Alltså sånt där är mycket tuffare än jag någonsin trodde det skulle vara. Min son och hans pappa glömde sonens nalle under en resa till annan stad. Sonen var 5 ungefär då och accepterade ödet, men som jag sörjde! Det gjorde ont i hjärtat vid tanken på att min unge blivit av med sin äldsta vän. (Nallen hittades sen hos en släkting så det löste sig till min stora lättnad ,)

Hoppas dinon kommer fram!

 

[Human]

Dino-update:
När vi gjorde oss i ordning för att gå ut till bilen imorse började H prata om sin dinosaurie och peka på dörren. Vi föräldrar svarade undvikande och pratade över hans huvud om att min man skulle stanna förbi en leksaksaffär efter jobbet och titta efter en ersättare.
Så går min man och H ut och H går raka vägen till en fläck där vi letat många gånger (noga!) och plockar upp dinosaurien. Alltså, hur?! Men också - jaaa! Nu sitter ungen i baksätet med dinosaurien i ett järngrepp i handen och jag ska strax ta striden att få honom att släppa den för att vi ska gå in till förskolan. Men just idag känns den fighten rätt ok

 

[Blyger]

Åhh vad härligt @Human ! Någon annan kanske hittat dino och lagt honom där
Känner igen stressen och oron när något sånt viktigt är borta.