Vad gör vi? del 3 - Kids Edition

Status
Stängd för vidare inlägg.
Dricker kaffe och njuter av lugnet eftersom alla fyra barn sover. Hade planerat Liseberg idag men ösregn hela dagen går bort så jag har inte väckt några barn än. Minstingen var taggad på att krama kaninerna men får se vad jag kan "omtagga" henne med.
 
Jag har en nyfunnen respekt för människor som har drygt tre års åldersskillnad mellan sina barn. Att ha en 2,5-åring och inte bli avskräckt utan tvärtom aktivt se till att man ska få uppleva det på nytt, det är i mina ögon övermänniskor. Hade inte vår lillebror redan varit ett halvår vet jag sjutton om det hade blivit någon O_o

(Ja, jag älskar min stora unge, men alltså fy fasiken vad jobbigt det periodvis är att vara hans mamma)

Jag är inte säker på att vi hade fått en tvåa om vi inte blivit med barn av misstag 😆 Men oj vad glad jag är att det blev så, såklart. Men att fatta det beslutet aktivt vet jag inte om jag gjort.
 
Jag har en nyfunnen respekt för människor som har drygt tre års åldersskillnad mellan sina barn. Att ha en 2,5-åring och inte bli avskräckt utan tvärtom aktivt se till att man ska få uppleva det på nytt, det är i mina ögon övermänniskor. Hade inte vår lillebror redan varit ett halvår vet jag sjutton om det hade blivit någon O_o

(Ja, jag älskar min stora unge, men alltså fy fasiken vad jobbigt det periodvis är att vara hans mamma)
Det där har jag också tänkt på, att människor med en 2,5-åring känner att de orkar ha ett barn till 😅. Och många verkar ju känna det eftersom det är en vanlig åldersskillnad med drygt tre år. Jag är sjukt imponerad.
 
Hej dig kämpa!

Går utmärkt detta!

IMG_6362.jpeg
 
Det där har jag också tänkt på, att människor med en 2,5-åring känner att de orkar ha ett barn till 😅. Och många verkar ju känna det eftersom det är en vanlig åldersskillnad med drygt tre år. Jag är sjukt imponerad.
Jamen precis, väldigt vanlig ju och säkert väldigt praktisk så jag kan helt förstå planeringen. Men att sen stå där med en 2,5-åring och ändå fullfölja planen... hardcore!
 
Jamen precis, väldigt vanlig ju och säkert väldigt praktisk så jag kan helt förstå planeringen. Men att sen stå där med en 2,5-åring och ändå fullfölja planen... hardcore!
Alla barn är ju olika! Våran snart 3-åring är riktigt enkel att vara med! Typ inga sammanbrott, tycker det mesta är roligt och gillar utflykter! Nu kan han ju göra så mycket mera grejer än han kunde tidigare.
Så jag tycker ju ännu att vi har den ”lättaste” ålderskillnaden.
 
Alla barn är ju olika! Våran snart 3-åring är riktigt enkel att vara med! Typ inga sammanbrott, tycker det mesta är roligt och gillar utflykter! Nu kan han ju göra så mycket mera grejer än han kunde tidigare.
Så jag tycker ju ännu att vi har den ”lättaste” ålderskillnaden.

Jag sållar mig till skaran som tycker att det blir enklare för varje månad som går med barnen, så ju äldre den första blivit ju större sannolikhet för syskon skulle jag gissa. Med stor ödmjukhet inför att kurvan kanske inte kommer att fortsätta vara en rak linje uppåt. Dottern blir ju mer och mer självständig, men ja visst har det ju tillkommit en del attitydproblem på sistone :D
 
Jag har en nyfunnen respekt för människor som har drygt tre års åldersskillnad mellan sina barn. Att ha en 2,5-åring och inte bli avskräckt utan tvärtom aktivt se till att man ska få uppleva det på nytt, det är i mina ögon övermänniskor. Hade inte vår lillebror redan varit ett halvår vet jag sjutton om det hade blivit någon O_o

(Ja, jag älskar min stora unge, men alltså fy fasiken vad jobbigt det periodvis är att vara hans mamma)
Här är det också utmanande 2-2,5 år. Utbrott var och varannan minut och kan liksom aldrig bara följa med nånstans. Alltid en kamp till blöjbyte, till tandborstning, att gå ut, att gå in, att gå till bilen, från bilen osv. Vartenda moment, dagarna i ända!! Vägrar gå själv och vägrar bli buren. Pust!
 
Utflykten idag gick toppen! Visst är det slitsamt att ha barnen ensam i 7 h, släpa vagn av och på bussar och tåg, byta blöjor på offentliga toaletter, få mat och vila och fungera osv. men våra barn är verkligen enkla när vi är ute och gör saker. Jag har en vän som tycker att det är svårt att komma iväg och göra saker när hon är själv med barnen, och hon har sagt några gånger att hon tycker att jag är ambitiös som alltid hittar på så mycket. Men sanningen är att det är lite självbevarelsedrift från min sida. Hemma är det mycket göra saker de vet att de inte får, bråka och puttas, dra och slita i samma leksaker, tjat. Det tar inte lång stund innan man är helt dränerad och frustrationen börjar skava. Så att ge sig ut på någonting är ett måste. Båda barnen blir lugnare när de har mycket stimulans. Det blev ett äventyr att åka buss och tåg, trycka på knappen, åka hissar, äta matsäck och titta på allt på museet. Se sitter som ljus i vagnen, babblar och skrattar. Vi var ute 5 h, och så fort vi kom innanför dörren hemma så hade jag behövt en exorcist igen 😄 Så det där med att inte jämföra sig kan man inte påminna nog om. För vännen är det helt tvärtom, fungerar bra hemma men trassligt att försöka göra saker så hon sitter ofta hemma med dåligt samvete över att de inte kom ut, och själv kan jag känna stress över att alltid behöva vara kreativ och hitta på saker.
 
Utflykten idag gick toppen! Visst är det slitsamt att ha barnen ensam i 7 h, släpa vagn av och på bussar och tåg, byta blöjor på offentliga toaletter, få mat och vila och fungera osv. men våra barn är verkligen enkla när vi är ute och gör saker. Jag har en vän som tycker att det är svårt att komma iväg och göra saker när hon är själv med barnen, och hon har sagt några gånger att hon tycker att jag är ambitiös som alltid hittar på så mycket. Men sanningen är att det är lite självbevarelsedrift från min sida. Hemma är det mycket göra saker de vet att de inte får, bråka och puttas, dra och slita i samma leksaker, tjat. Det tar inte lång stund innan man är helt dränerad och frustrationen börjar skava. Så att ge sig ut på någonting är ett måste. Båda barnen blir lugnare när de har mycket stimulans. Det blev ett äventyr att åka buss och tåg, trycka på knappen, åka hissar, äta matsäck och titta på allt på museet. Se sitter som ljus i vagnen, babblar och skrattar. Vi var ute 5 h, och så fort vi kom innanför dörren hemma så hade jag behövt en exorcist igen 😄 Så det där med att inte jämföra sig kan man inte påminna nog om. För vännen är det helt tvärtom, fungerar bra hemma men trassligt att försöka göra saker så hon sitter ofta hemma med dåligt samvete över att de inte kom ut, och själv kan jag känna stress över att alltid behöva vara kreativ och hitta på saker.
Exakt så är det för mig med, jag klarar absolut inte av en heldag hemma pga otaliga utbrott och bråk om allt men att ha dem på utflykt är aldrig något problem! Skönt att det funkar bra nånstans. Man ska bara få ut dem genom dörren vilket kan vara nog så jobbigt.
 
Exakt så är det för mig med, jag klarar absolut inte av en heldag hemma pga otaliga utbrott och bråk om allt men att ha dem på utflykt är aldrig något problem! Skönt att det funkar bra nånstans. Man ska bara få ut dem genom dörren vilket kan vara nog så jobbigt.

100% igenkänning. Att komma ut genom dörren är dessutom min absoluta akilleshäl i livet. Det var det redan innan barn, och med barn har det givetvis blivit mycket värre. Det är alltid här min stress når sin topp pyser ut. Vi ska bygga om i hallen nu och står mellan IKEA Pax och Elfa. Elfa är betydligt dyrare men ärligt talat, om jag kan hitta en garderobslösning som minimerar risken att ha tappat bort en vante när båda barnen vrålar från vagnen så betalar jag vad som helst just nu 😂
 
100% igenkänning. Att komma ut genom dörren är dessutom min absoluta akilleshäl i livet. Det var det redan innan barn, och med barn har det givetvis blivit mycket värre. Det är alltid här min stress når sin topp pyser ut. Vi ska bygga om i hallen nu och står mellan IKEA Pax och Elfa. Elfa är betydligt dyrare men ärligt talat, om jag kan hitta en garderobslösning som minimerar risken att ha tappat bort en vante när båda barnen vrålar från vagnen så betalar jag vad som helst just nu 😂
Haha, exakt samma här, finns inget som stressar mig mer och jag har noll tålamod från början.
 
Vi har 2,5 års skillnad på våra stora och kommer ha rättså precis 2år mellan 3 och 4an de har vi tyckt varit perfekt :)

Idag har hela familjen varit på resturang, mamman höggravid, pappan sliten, 5 åringen med mycket spring i benen, blivande 2 åringen tyckte allt var spännande 😁 men väldigt mysigt dag 😍 stora sonen skulle på 8 års kalas hos en tjejkompis så han ville till parfymerian och köpte ett fint färdigt paket med hudvård, 5 åringen åkte till en lågpris butik och köpte hink till fotbad som han var sugen på och jag har sovit 2,5 timme middag! Helt perfekt dag 😁
 
Vi har ganska precis 2.5 år mellan våra och även om det känns som en del retande och bråk nu när äldsta är 6 år så har de så roligt tillsammans.
Jobbigt ibland, helt klart. Men också så underbart, särskilt när de numera kan leka tillsammans och jag kan få fixa i trädgården eller annat så länge.
 
Jag sållar mig till skaran som tycker att det blir enklare för varje månad som går med barnen, så ju äldre den första blivit ju större sannolikhet för syskon skulle jag gissa. Med stor ödmjukhet inför att kurvan kanske inte kommer att fortsätta vara en rak linje uppåt. Dottern blir ju mer och mer självständig, men ja visst har det ju tillkommit en del attitydproblem på sistone :D
Nu högg jag bara ditt inlägg så inte specifikt till dig. Men på ämnet ☺️
Vi har 5,5 mellan våra, och jag gratulerade mig själv till alla fördelar. Innan bebisen väl kom. Nu har jag förstått vilka utmaningar som ändå finns i att barnen är väldigt osynkade i sin behov 😅
Och stora är i en jobbig fas i sitt liv. Plus att hon varit ensambarn så länge och att plötsligt behöva dela med sig av uppmärksamheten var tuff.
Med det sagt så har jag insett att alla åldersskillnader kommer med fördelar och utmaningar. Vi hade tänkt oss 4 år mellan, men det ville sig inte. Och jag tror nog det hade både blivit jobbigt och bra det också.
 
Nu högg jag bara ditt inlägg så inte specifikt till dig. Men på ämnet ☺️
Vi har 5,5 mellan våra, och jag gratulerade mig själv till alla fördelar. Innan bebisen väl kom. Nu har jag förstått vilka utmaningar som ändå finns i att barnen är väldigt osynkade i sin behov 😅
Och stora är i en jobbig fas i sitt liv. Plus att hon varit ensambarn så länge och att plötsligt behöva dela med sig av uppmärksamheten var tuff.
Med det sagt så har jag insett att alla åldersskillnader kommer med fördelar och utmaningar. Vi hade tänkt oss 4 år mellan, men det ville sig inte. Och jag tror nog det hade både blivit jobbigt och bra det också.
Ja men exakt, så tror jag också, att alla åldersskillnader kommer med både och. Plus att det beror på vilka barn man får. Min kompis har fyra år mellan sina barn och de leker hur bra som helst medan min systers barn i samma åldrar inte alls har något utbyte av varandra än.
Mina är ju exakt lika gamla och det är just det där att de har samma behov som är praktiskt, och att de vill göra samma saker. Samtidigt är det just det som också är svårt eftersom de alltid behöver samma sak samtidigt 😅
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Barn Kände mig manad att starta nästa tråd, så vi fortsätter väl här 😊 Fortsätt dela med er av vad ni och ungarna hittar på!
30 31 32
Svar
632
· Visningar
36 988
Övr. Barn Precis varit hos barnpsykolog och pratat om sonens sömn. Hon tycker att vi ska lära honom att somna själv. Vi kan sitta bredvid...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
6 501
Senast: CaisaCax
·
Övr. Barn Svåraste just nu är att tillgodose barnens önskemål efter förskolan samtidigt som jag får mat på bordet och en hyfsad tid för läggdags...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
3 197
Senast: Krålus
·
Övr. Barn Halloj, En del har nog sett att jag börjat smyga runt här i trådarna. Jo, vi har pratat om barn rätt länge hemma nu och jag har...
2 3
Svar
41
· Visningar
2 330

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Valp 2025
  • Avels fråga
  • Hur är processen

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp