Jag har en nyfunnen respekt för människor som har drygt tre års åldersskillnad mellan sina barn. Att ha en 2,5-åring och inte bli avskräckt utan tvärtom aktivt se till att man ska få uppleva det på nytt, det är i mina ögon övermänniskor. Hade inte vår lillebror redan varit ett halvår vet jag sjutton om det hade blivit någon
(Ja, jag älskar min stora unge, men alltså fy fasiken vad jobbigt det periodvis är att vara hans mamma)
Men oj vad glad jag är att det blev så, såklart. Men att fatta det beslutet aktivt vet jag inte om jag gjort.Hej dig kämpa!Idag ska jag ge mig på en dag på Naturhistoriska med barnen själv, och en dryg timmes kollektivtrafik dit och hem. Börjar med att springa till bussen som väljer att åka förbi. 20 min till nästa. Önska mig lycka till idag
Det där har jag också tänkt på, att människor med en 2,5-åring känner att de orkar ha ett barn tillJag har en nyfunnen respekt för människor som har drygt tre års åldersskillnad mellan sina barn. Att ha en 2,5-åring och inte bli avskräckt utan tvärtom aktivt se till att man ska få uppleva det på nytt, det är i mina ögon övermänniskor. Hade inte vår lillebror redan varit ett halvår vet jag sjutton om det hade blivit någon
(Ja, jag älskar min stora unge, men alltså fy fasiken vad jobbigt det periodvis är att vara hans mamma)
. Och många verkar ju känna det eftersom det är en vanlig åldersskillnad med drygt tre år. Jag är sjukt imponerad.
Så nu har vi varit och köpt lördagsgodis för de vaknade upp krassliga så resten av dagen blir så lugn den kan med barn inomhus 
Jamen precis, väldigt vanlig ju och säkert väldigt praktisk så jag kan helt förstå planeringen. Men att sen stå där med en 2,5-åring och ändå fullfölja planen... hardcore!Det där har jag också tänkt på, att människor med en 2,5-åring känner att de orkar ha ett barn till
Alla barn är ju olika! Våran snart 3-åring är riktigt enkel att vara med! Typ inga sammanbrott, tycker det mesta är roligt och gillar utflykter! Nu kan han ju göra så mycket mera grejer än han kunde tidigare.
Här är det också utmanande 2-2,5 år. Utbrott var och varannan minut och kan liksom aldrig bara följa med nånstans. Alltid en kamp till blöjbyte, till tandborstning, att gå ut, att gå in, att gå till bilen, från bilen osv. Vartenda moment, dagarna i ända!! Vägrar gå själv och vägrar bli buren. Pust!Jag har en nyfunnen respekt för människor som har drygt tre års åldersskillnad mellan sina barn. Att ha en 2,5-åring och inte bli avskräckt utan tvärtom aktivt se till att man ska få uppleva det på nytt, det är i mina ögon övermänniskor. Hade inte vår lillebror redan varit ett halvår vet jag sjutton om det hade blivit någon
(Ja, jag älskar min stora unge, men alltså fy fasiken vad jobbigt det periodvis är att vara hans mamma)
Så det där med att inte jämföra sig kan man inte påminna nog om. För vännen är det helt tvärtom, fungerar bra hemma men trassligt att försöka göra saker så hon sitter ofta hemma med dåligt samvete över att de inte kom ut, och själv kan jag känna stress över att alltid behöva vara kreativ och hitta på saker.Exakt så är det för mig med, jag klarar absolut inte av en heldag hemma pga otaliga utbrott och bråk om allt men att ha dem på utflykt är aldrig något problem! Skönt att det funkar bra nånstans. Man ska bara få ut dem genom dörren vilket kan vara nog så jobbigt.Utflykten idag gick toppen! Visst är det slitsamt att ha barnen ensam i 7 h, släpa vagn av och på bussar och tåg, byta blöjor på offentliga toaletter, få mat och vila och fungera osv. men våra barn är verkligen enkla när vi är ute och gör saker. Jag har en vän som tycker att det är svårt att komma iväg och göra saker när hon är själv med barnen, och hon har sagt några gånger att hon tycker att jag är ambitiös som alltid hittar på så mycket. Men sanningen är att det är lite självbevarelsedrift från min sida. Hemma är det mycket göra saker de vet att de inte får, bråka och puttas, dra och slita i samma leksaker, tjat. Det tar inte lång stund innan man är helt dränerad och frustrationen börjar skava. Så att ge sig ut på någonting är ett måste. Båda barnen blir lugnare när de har mycket stimulans. Det blev ett äventyr att åka buss och tåg, trycka på knappen, åka hissar, äta matsäck och titta på allt på museet. Se sitter som ljus i vagnen, babblar och skrattar. Vi var ute 5 h, och så fort vi kom innanför dörren hemma så hade jag behövt en exorcist igen
Haha, exakt samma här, finns inget som stressar mig mer och jag har noll tålamod från början.100% igenkänning. Att komma ut genom dörren är dessutom min absoluta akilleshäl i livet. Det var det redan innan barn, och med barn har det givetvis blivit mycket värre. Det är alltid här min stress når sin topp pyser ut. Vi ska bygga om i hallen nu och står mellan IKEA Pax och Elfa. Elfa är betydligt dyrare men ärligt talat, om jag kan hitta en garderobslösning som minimerar risken att ha tappat bort en vante när båda barnen vrålar från vagnen så betalar jag vad som helst just nu
men väldigt mysigt dag 
stora sonen skulle på 8 års kalas hos en tjejkompis så han ville till parfymerian och köpte ett fint färdigt paket med hudvård, 5 åringen åkte till en lågpris butik och köpte hink till fotbad som han var sugen på och jag har sovit 2,5 timme middag! Helt perfekt dag 
Nu högg jag bara ditt inlägg så inte specifikt till dig. Men på ämnetJag sållar mig till skaran som tycker att det blir enklare för varje månad som går med barnen, så ju äldre den första blivit ju större sannolikhet för syskon skulle jag gissa. Med stor ödmjukhet inför att kurvan kanske inte kommer att fortsätta vara en rak linje uppåt. Dottern blir ju mer och mer självständig, men ja visst har det ju tillkommit en del attitydproblem på sistone
Ja men exakt, så tror jag också, att alla åldersskillnader kommer med både och. Plus att det beror på vilka barn man får. Min kompis har fyra år mellan sina barn och de leker hur bra som helst medan min systers barn i samma åldrar inte alls har något utbyte av varandra än.Nu högg jag bara ditt inlägg så inte specifikt till dig. Men på ämnet
Vi har 5,5 mellan våra, och jag gratulerade mig själv till alla fördelar. Innan bebisen väl kom. Nu har jag förstått vilka utmaningar som ändå finns i att barnen är väldigt osynkade i sin behov
Och stora är i en jobbig fas i sitt liv. Plus att hon varit ensambarn så länge och att plötsligt behöva dela med sig av uppmärksamheten var tuff.
Med det sagt så har jag insett att alla åldersskillnader kommer med fördelar och utmaningar. Vi hade tänkt oss 4 år mellan, men det ville sig inte. Och jag tror nog det hade både blivit jobbigt och bra det också.
