I gar skulle en kvinna provrida min "Turd" (Michico) for en eventuell "half lease". Hon forklarade att hon hade tranings ridit galloporer och utbildat Quarter horses, sa hon. Det lat ju bra for min hast ar ganska angslig och behover en en sjalvsaker ryttare sa han kan slappna av med att ryttaren tar hand om alla laskiga saker, hade jag forklarat.
"Michico ar himla sot och SAAAAA gullig att klappa pa och gulla med" fick jag veta.
Jag satt upp for att rida lite i arenan innan hon med all sin erfarenhet skulle rida. Han hatar arena ridning. HATAR det. Han ar en Paso Fino med en gangart som ser "stressad och nervos" ut, men det ar sa han ror sig om han inte far stracka ut pa skogs ritter.
Att han sag "stressad och nervos" ut hade nog rackt ... men han var en riktig TURD
och gjorde allt han kunde for att tala om for mig hur illa han tycker om att vara i arenan nar det inte ar nagon annan hast dar.
SA ... there I was. Han stampade med foten, skakade pa huvudet, frustade och morrade (yep, han morrar nar han ar sur och jag kraver att han ska fortsatta). Han stannade och forsokte backa upp nar han inte fick som han ville. Han borjade "poppa" (han stegrar sig inte, men poppar garna upp med framfotterna en halvmeter fran marken for att visa sitt missnoje och det kan leda till regelratta bockningar om man inte stoppar det) men slutade genast nar jag rot at honom att det inte var acceptabelt.
Nar jag efter allt det fick honom att lungt och sansat ga en halv langd till det horn han absolut inte gillade i arenan (nagon gjorde nagot pa andra sidan vaggen sa det var LJUD dar och han tog alla chancer att visa sitt missnoje
) slutade vi "pa en good note".
Tror nagon att hon ville "half lease" min Turd?
Det visade sig att hon hade forvantat sig en "docile" (jag kan inte ens oversatta det?) och lugn hast. Trots mina langa forklaringar om hur "opinionated" han ar och hur han backar av nar man forklarar livets allvar for honom.