Tack snalla ni for alla fina ord om min Michico. Han var 30 ar, 2 manader och 22 dagar. Jag kopte honom nar han var 9 ar, och hade aldrig provridit en sa "fladdrig" hast, som aldrig kandes helt utom kontroll. Han kandes safe.
Det visade sig att han varit avelshingst tills han blev 6 ar da farmen kastrerade honom och salde honom av farmen. 3 ar senare nar jag kopte honom var jag hanns 6:te agare och det visade sig att de jag kopte honom fran hade kopt honom i ett paket med ett sto de ville ha, och att Michico var sald till dem som "unridable". Oridbar alltsa.
Han kunde inget for han var aldeles for nervos och stressad for att lara sig, och sedan vagade ingen rida honom da han blev radd och "spoked" for allt, inklusive stilla stenar, sma blommor som kan tankas rora sig i vinden, eller en gammal sko efter vagen.
Jag trodde att jag var en DUKTIG ryttare ... det var jag inte, men jag hyrde hast pa ett stalle dar jag kunde ta vilken hast som helst med mig ut ... utom tva av hingstarna, men tva av de yngre red jag ofta och garna. (Fantastiska hastar med andra ord, och jag trodde det var jag som var bra
) Det betydde att jag var confident, sjalvsaker och inte ett dugg nervos ... och da Michico behovde en sjalvsaker ryttare sa blev han lattad och bestamde sig for att lita pa mig.
Vi har haft sa mycket roligt, Han har gjort ALLT. Till och med hoppat, inte var det vackert inte, men sa roligt. Jag saknar honom sa, men hans metabolism gjorde att han "foundered" och sedan var det inte mer. Jag hade lovat honom att inte behova ha ont, och nu var det dags.
Visa bifogad fil 119714
- och ögonen rinner och kliar. Får nog köpa en flaska ögondroppar idag 
)
