Pappa ringde och sa att farmor dött när jag satt på pendeln hem. Har varit hemma hos honom och tagit hand om honom.
Hemma nu och känner mig tom och urlakad.
Farmor har varit dålig ett tag nu och demensen har tagit henne för länge sedan. Men det känns ändå piss, och ändå lite som lättnad att hon slipper nu.
Försöker mest ta det lugnt nu, vet inte alls var jag ska ta vägen med alla känslor. fina världsbästa Farmor
Även om hon 'försvann' för länge sedan är det ändå jobbigt när kroppen följer efter. Det blir så slutgiltigt då. Kram till dig och din fina pappa och ta hand om er!