De är inte intresserade av att skaffa sig inkomst..
Men jag åker till min mamma imorgon
Tror du att din mamma skulle kunna hjälpa att styra upp lite? Att du och din partner pratar med henne om hur ni helst vill ha det och hon hjälper att förmedla och "verkställa"? Det behöver inte handla om att slänga ut ungarna mitt i vintern eller svälta dom. Men ställa krav för att få bo hos er, det är inga konstigheter egentligen men kan vara rätt jobbigt att orka med i den situation som ni befinner er i.
Maten går ju att lösa hyfsat enkelt ändå. Säga att från och med om en månad ansvarar alla vuxna (som inte läser på gymnasiet och är 21 år eller yngre) för att inhandla och tillaga sin egen mat. Man gör utrymme i kyl, frys och skafferi för alla så det blir bra. Det är såklart tråkigt att bo som i ett vandrarhem, men det är inte lätt att förse nio personer med mat på två sjuklöner... Utvecklingsersättning/aktivitetsstöd från försäkringskassan räcker gott till mat och socbidrag går som sagt att ansöka om också. Det handlar bara om prioritering men på en månad bör alla vuxna ha lyckats lösa sin ekonomiska situation såpass att de får loss 1500 kr per månad.
Gemensamma utrymmen städar var och en efter sig själva. En större genomgång görs tillsammans en gång i veckan, då alla som bor under taket hjälper till med att svabba golv, rengöra toalett, dammsuga alla utrymmen osv.
En viss summa sätts in till dig eller din man varje månad för inköp av gemensamma produkter som toalettpapper, handtvål, diskmedel, tvättmedel osv.
Det är konkreta lösningar på kaosproblemet med att ni blir ätna ur huset och det görs inte rätt för sig. Enkla korta regler. Köp din egen mat, tillaga din egen mat, städa efter dig, ställ upp på veckostädet och sätt in pengar för toalettpapper.
Tiggandet om pengar - lär dig/er att säga nej. Bara nej. Det är inte upp för diskussion vad ni gör med era pengar och att ge några har ni inte råd med. Nej nej nej.
Det hjälper dock inte mot att ingen verkar bry sig om dig. Tyvärr är omtanke inget man kan tvinga folk till... Samtidigt är detta en period då både hans och dina (?) barn har det väldigt tufft. För dom är det två föräldrar som är sjuka och att som ung vuxen hantera det är kanske inte alltid så lätt. Speciellt när man inte ens har fått öva på att ta hand om sig själv ännu. Det är väl ingen tröst egentligen men...
OM allt detta känns helt omöjligt så måste du hitta en lösning för dig själv. Bli särbo tillfälligt och skaffa egen lägenhet eller bo hos din mamma delvis om det är möjligt. Att vara deprimerad kan vara minst lika dödligt som obotlig cancer, så det är inget man bara ska skita i. Du måste få läka och må bra.
