Vad gör jag??

[amå]

*Nytt nick*
Min man har fått cancerbesked, kaos här hemma med barn och deras partners som äter oss ur huset, tigger pengar, hjälper till men gnäller osv. Jag har fått göra det bästa att styra upp, det gäller 9 pers, 4 över 20, förutom mig och min man. Så nu har jag åkt på en djup depression, hög medicinering, men hemma bryr sig ingen utan gnäller att jag inte hjälper till. Jag vet inte vad jag ska göra för att någon ska bry sig om hur jag mår Jag tänkte åka till en släkting och sova där ett par dagar och ladda batterierna. Men jag är så ledsen att ingen ser mig...Jag vill bara ha det lugnt och vara men min man, ha det som vanligt..

 

[Kilauea]

Åk till din släkting tycker jag, så kanske de andra förstått hur illa det är. Vet din man hur du mår och kan tala med era barn?

 

[Manji]

*Nytt nick*
Min man har fått cancerbesked, kaos här hemma med barn och deras partners som äter oss ur huset, tigger pengar, hjälper till men gnäller osv. Jag har fått göra det bästa att styra upp, det gäller 9 pers, 4 över 20, förutom mig och min man. Så nu har jag åkt på en djup depression, hög medicinering, men hemma bryr sig ingen utan gnäller att jag inte hjälper till. Jag vet inte vad jag ska göra för att någon ska bry sig om hur jag mår Jag tänkte åka till en släkting och sova där ett par dagar och ladda batterierna. Men jag är så ledsen att ingen ser mig...Jag vill bara ha det lugnt och vara men min man, ha det som vanligt..

Har du fått hjälp av sjukvården med det psykiska? Ett sjukdomsbesked, speciellt om det handlar om oviss eller dålig prognos, påverkar anhöriga väldigt mycket. Det är nog lätt att tappa bort sig själv och inte se sina egna behov, och för andra att också glömma bort en. All fokus är på den sjuka.

Du kan inte sätta hårt mot hårt att de vuxna barnen får flytta ut? Om inte annat så i alla fall deras partners (både vuxna sådana och minderåriga). Då blir det säkert lite mer lugn och ro. Barn kan tyvärr vara ganska egoistiska utan att förstå det, dom ser dig säkerligen, men inte ur vuxna ögon.

Åk iväg till din släktning, eller kanske ännu bättre om pengar och ork finns, ta en hotellnatt med din man och ät god hotellfrukost tillsammans.

 

[Malin_L]

Dom vuxna barnen med partner, har dom inte egna boenden?

 

[Vogue]

*Nytt nick*
Min man har fått cancerbesked, kaos här hemma med barn och deras partners som äter oss ur huset, tigger pengar, hjälper till men gnäller osv. Jag har fått göra det bästa att styra upp, det gäller 9 pers, 4 över 20, förutom mig och min man. Så nu har jag åkt på en djup depression, hög medicinering, men hemma bryr sig ingen utan gnäller att jag inte hjälper till. Jag vet inte vad jag ska göra för att någon ska bry sig om hur jag mår Jag tänkte åka till en släkting och sova där ett par dagar och ladda batterierna. Men jag är så ledsen att ingen ser mig...Jag vill bara ha det lugnt och vara men min man, ha det som vanligt..

De vuxna barnen kan väl skaffa egna boenden?
Om inte annat får de väl betala för sig och handla sin egen mat, se till att du och din man får lugn och ro!

 

[Lovisaleonora]

*Nytt nick*
Min man har fått cancerbesked, kaos här hemma med barn och deras partners som äter oss ur huset, tigger pengar, hjälper till men gnäller osv. Jag har fått göra det bästa att styra upp, det gäller 9 pers, 4 över 20, förutom mig och min man. Så nu har jag åkt på en djup depression, hög medicinering, men hemma bryr sig ingen utan gnäller att jag inte hjälper till. Jag vet inte vad jag ska göra för att någon ska bry sig om hur jag mår Jag tänkte åka till en släkting och sova där ett par dagar och ladda batterierna. Men jag är så ledsen att ingen ser mig...Jag vill bara ha det lugnt och vara men min man, ha det som vanligt..

Ni är mitt i en kris, då får ALLA ta hänsyn. Alla som är vuxna får flytta ut. Ni får skapa andrum för er själva att försöka hantera den här sitsen, för det är ingen lätt sak.

 

[amå]

Åk till din släkting tycker jag, så kanske de andra förstått hur illa det är. Vet din man hur du mår och kan tala med era barn?

Jo, han vet men verkar inte förstå djupet

 

[Kilauea]

Jo, han vet men verkar inte förstå djupet

Förmodligen för att han har egna tankar att handskas med i och med diagnosen.
Har för mig att 1177 har rätt bra text om vad man kan tänka på som anhörig till nån med depression. Kanske kan vara nåt att skriva ut och lämna på bordet innan du åker.

 

[amå]

Har du fått hjälp av sjukvården med det psykiska? Ett sjukdomsbesked, speciellt om det handlar om oviss eller dålig prognos, påverkar anhöriga väldigt mycket. Det är nog lätt att tappa bort sig själv och inte se sina egna behov, och för andra att också glömma bort en. All fokus är på den sjuka.

Du kan inte sätta hårt mot hårt att de vuxna barnen får flytta ut? Om inte annat så i alla fall deras partners (både vuxna sådana och minderåriga). Då blir det säkert lite mer lugn och ro. Barn kan tyvärr vara ganska egoistiska utan att förstå det, dom ser dig säkerligen, men inte ur vuxna ögon.

Åk iväg till din släktning, eller kanske ännu bättre om pengar och ork finns, ta en hotellnatt med din man och ät god hotellfrukost tillsammans.

Jo, så är det. Inga av de vuxna barnen har eget boende. De har bott hos sin mamma tidigare, men bor här nu iom att deras pappa är sjuk. Tyvärr har de inga pengar att bidra till hushållskassan.

Vi har inga pengar över till hotellvistelse.

 

[amå]

Dom vuxna barnen med partner, har dom inte egna boenden?

Nix, eller jobb... En har fått jobb nyligen, så förhoppningsvis kan de söka bostad snart.

 

[amå]

De vuxna barnen kan väl skaffa egna boenden?
Om inte annat får de väl betala för sig och handla sin egen mat, se till att du och din man får lugn och ro!

Jo, det hade man kunnat hoppas. Och hjälpa till självmant.

 

[purity_666]

*Nytt nick*
Min man har fått cancerbesked, kaos här hemma med barn och deras partners som äter oss ur huset, tigger pengar, hjälper till men gnäller osv. Jag har fått göra det bästa att styra upp, det gäller 9 pers, 4 över 20, förutom mig och min man. Så nu har jag åkt på en djup depression, hög medicinering, men hemma bryr sig ingen utan gnäller att jag inte hjälper till. Jag vet inte vad jag ska göra för att någon ska bry sig om hur jag mår Jag tänkte åka till en släkting och sova där ett par dagar och ladda batterierna. Men jag är så ledsen att ingen ser mig...Jag vill bara ha det lugnt och vara men min man, ha det som vanligt..

Är dina barn bara hemma över jul eller har de inte flyttat ännu? Då kanske ni lite fint får knuffa ur dom ur boendet, alternativt så får dom börja betala för sig och hjälpa till mer. De skulle ju kunna vara en avlastning för er, istället för tvärtom. Ni kanske kan be dom vara lite mer hos sina respektives föräldrar tills de hittar nåt eget.

 

[amå]

Ni är mitt i en kris, då får ALLA ta hänsyn. Alla som är vuxna får flytta ut. Ni får skapa andrum för er själva att försöka hantera den här sitsen, för det är ingen lätt sak.

Min man kan inte skicka ut dem.

 

[amå]

Är dina barn bara hemma över jul eller har de inte flyttat ännu? Då kanske ni lite fint får knuffa ur dom ur boendet, alternativt så får dom börja betala för sig och hjälpa till mer. De skulle ju kunna vara en avlastning för er, istället för tvärtom. Ni kanske kan be dom vara lite mer hos sina respektives föräldrar tills de hittar nåt eget.

Min man kan inte det som det ser ut.

 

[Lovisaleonora]

Min man kan inte skicka ut dem.

NI kan berätta att det är tid att flytta.

 

[purity_666]

Min man kan inte det som det ser ut.

Varför? Varför kan de inte vara hos mamma och/eller respektives familjer?
Eller för den delen hälsa på släkt i jul
Alternativet är ju att hjälpa till mer.
Och är det ungdomar som gått ut gymnasiet så är ni inte försörjningsskyldiga längre. Då kan de söka socbidrag och därigenom bidra till hushållskassan.

 

[Modest]

@amå De är dina bonusbarn om jag förstår det rätt?
Om jag hade varit du så hade jag pratat enskilt med min man, sagt att jag inte orkar med situationen hemma just nu och att jag behöver andrum. Sedan hade jag åkt till släktingen, som akut lösning på problemet.

Beroende på diagnos och prognos kanske det med tiden kan vara värt att undersöka möjligheten till eget boende där du kan återhämta dig.

 

[Manji]

Jo, så är det. Inga av de vuxna barnen har eget boende. De har bott hos sin mamma tidigare, men bor här nu iom att deras pappa är sjuk. Tyvärr har de inga pengar att bidra till hushållskassan.

Vi har inga pengar över till hotellvistelse.

Men åk du till släktingen, du har rätt att vara sjuk också. Din partner kommer inte bli varken sämre eller bättre av att du inte får chans att läka. Eran levnadssituation kommer inte heller bli bättre av att du biter ihop fast du känslomässigt är helt trasig. Ta en time out

Du kan inte axla ansvaret för alla andra och du är i huvudsak främst skyldig att ta hand om dig själv (och ev. minderåriga barn).

Även arbetslösa vuxna bör ha lite slantar att röra sig med. Det är inte fett men tror jag fick ut ca 2800 kr som frisk arbetslös utan rätt till a-kassa. Även socialbidrag bör det kunna få. Så visst, det kanske inte kan betala för boende men maten bör dom banne mig kunna stå för.

 

[Jeffery]

Inga av de vuxna barnen har eget boende. De har bott hos sin mamma tidigare, men bor här nu iom att deras pappa är sjuk. Tyvärr har de inga pengar att bidra till hushållskassan.

Men i så fall måste väl ändå tanken med att komma till er vara att de ska underlätta för sin sjuka pappa, inte att sänka själva infrastrukturen runt honom?
Jag tror barnen behöver 1) förstå vad deras roll är, samt 2) lära sig att mat normalt inte växer och frodas i kylskåp, att kök sällan städar sig självt och att smutsvätt på golv aldrig automat-transformeras till nytvättat in i respektive garderob.

Uncurl. Men läget är uselt för barnuppfostan.
Om du känner att du inte har ork eller mandat eller vadsomhelst för att bryta ert kaos ligger också min röst på släktingen.

Om inte pengar hade varit ett problem, hade en eller ett par nätter på hotell löst något för er två?

 

[stjarnhimmel]

*Nytt nick*
Min man har fått cancerbesked, kaos här hemma med barn och deras partners som äter oss ur huset, tigger pengar, hjälper till men gnäller osv. Jag har fått göra det bästa att styra upp, det gäller 9 pers, 4 över 20, förutom mig och min man. Så nu har jag åkt på en djup depression, hög medicinering, men hemma bryr sig ingen utan gnäller att jag inte hjälper till. Jag vet inte vad jag ska göra för att någon ska bry sig om hur jag mår Jag tänkte åka till en släkting och sova där ett par dagar och ladda batterierna. Men jag är så ledsen att ingen ser mig...Jag vill bara ha det lugnt och vara men min man, ha det som vanligt..

Det låter som du är helt slutkörd.
Om det är så- kan släktingen eller någon annan komma in och styra upp?
På kort sikt- alla som bor hemma måste ju hjälpa till.
De vuxna barnen måste skaffa sig en inkomst. De får ta och sätta sig direkt och ringa runt till alla företag som finns i närheten dvs MCdonalds, vården, butiker etc.
Skriva in sig på arbetsförmedlingen etc.

Kan du åka någonstans och vila några dar om du känner att du håller på att rasa?