M
Malichca
Jag och sonen firade Hjul i söndags med paket och Hjulskinka och Hjulmys. Idag firar han Jul med sin pappa, pappas sambo och alla deras släktingar.
Jag började idag med morgonfodring i stallet, sedan 10 timmars jobb och sedan tillbaks till stallet för kvällsfodring. På väg hem från stallet får jag ett sms från exet att sonen nog förväntar sig att jag kommer dit en sväng.
Kommer hem och ringer dit, exets sambo svarar. Jag säger hej, hon frågar om jag kommer förbi, jag säger nej, hon säger då att sonen kommer nog bli jättebesviken då. Jag svarar att jag tänkte prata med honom, är han i närheten? Ja, men han förväntar sig verkligen att du kommer, han kommer bli jättebesviken... Ja, kan jag få prata med honom?
Sonen kommer till luren, säger God Jul, undrar hur dan har varit, fått paket osv, pratar ca 10 min om allt och inget, avslutar med att vi hörs igen om några dar eller så.... Han säger inte ett ljud om jag ska komma dit eller inte?? Vem är det egentligen som förväntar sig saker? För mig har det hela tiden varit självklart att eftersom vi firade i söndags så var det klart för min del, när jag pratade med sonen kändes det som han tyckte likadant.
Varför känns det som att ju äldre folk blir desto mer "kinkiga" blir de när det gäller julafton? Det Måste vara på ett speciellt sätt annars är julen förstörd?? Och hur många av dessa julhysterikor är ens kristna? Jag är det inte, därför firar jag hellre midvintern, sen plockar jag ur godbitarna ur traditionerna så det blir ett hopkok som jag gillar. Jag vet inte vad jag vill få ur mig riktigt, mest att det kändes som exet och hans sambo har förväntningar på mig som inte sonen har... Och deras förväntningar känner jag att jag inte har nån som helst skyldighet att infria..
Jag började idag med morgonfodring i stallet, sedan 10 timmars jobb och sedan tillbaks till stallet för kvällsfodring. På väg hem från stallet får jag ett sms från exet att sonen nog förväntar sig att jag kommer dit en sväng.
Kommer hem och ringer dit, exets sambo svarar. Jag säger hej, hon frågar om jag kommer förbi, jag säger nej, hon säger då att sonen kommer nog bli jättebesviken då. Jag svarar att jag tänkte prata med honom, är han i närheten? Ja, men han förväntar sig verkligen att du kommer, han kommer bli jättebesviken... Ja, kan jag få prata med honom?
Sonen kommer till luren, säger God Jul, undrar hur dan har varit, fått paket osv, pratar ca 10 min om allt och inget, avslutar med att vi hörs igen om några dar eller så.... Han säger inte ett ljud om jag ska komma dit eller inte?? Vem är det egentligen som förväntar sig saker? För mig har det hela tiden varit självklart att eftersom vi firade i söndags så var det klart för min del, när jag pratade med sonen kändes det som han tyckte likadant.
Varför känns det som att ju äldre folk blir desto mer "kinkiga" blir de när det gäller julafton? Det Måste vara på ett speciellt sätt annars är julen förstörd?? Och hur många av dessa julhysterikor är ens kristna? Jag är det inte, därför firar jag hellre midvintern, sen plockar jag ur godbitarna ur traditionerna så det blir ett hopkok som jag gillar. Jag vet inte vad jag vill få ur mig riktigt, mest att det kändes som exet och hans sambo har förväntningar på mig som inte sonen har... Och deras förväntningar känner jag att jag inte har nån som helst skyldighet att infria..