Vad får ni ångest/Panik av?

[MJLee]

Frågan ställer sig själv. Men vad får folk/du ångest och/eller panik över och hur tar det sig uttryck?

 

[Kilauea]

Riktig ångest?
Svårt hitta mönster, hör ihop med mitt mående. Sämre i depression = lättare få panikångestattack.

Oavsett vad som triggar så blir det tackykardi, hyperventilation och tårarna sprutar.

 

[bettysmatte]

Att tala inför grupp är en väldigt ångestframkallande sak för mig. Jag oroar mig i flera dagar innan.

Ibland går det bra, men ibland blir symtomen lika de vid en panikångestattack. Jag skulle vilja säga att detta helt klart är en fobi för mig. Min åskrädsla har blivit bättre, men när det var som värst var den rätt lik ångesten jag känner inför att tala för grupp/publik.

 

[pajaztar]

När jag får mina dippar och ska åka till jobbet, då brukar jag fulgråta i bilen på vägen dit. Jobbet alltså

 

[nightcrawler]

Riktig ångest?
Svårt hitta mönster, hör ihop med mitt mående. Sämre i depression = lättare få panikångestattack.

Oavsett vad som triggar så blir det tackykardi, hyperventilation och tårarna sprutar.

Samma här

 

[parellikusken]

Det mesta just nu. Kan vakna på natten med ångest som leder till panikångest. Men just nu är det nog tanken på att aldrig ta mig ur depressionen som ger mig mest ångest.
Panikångest får jag rätt ofta numera och kan komma när som helst typ, men ofta när tankarna drar iväg och jag tänker på hur värdelös jag är och hur omöjligt allt känns.
Kan också få det bland folk, känner att luften tar slut och jag får svårt att andas.
Eller så kommer det plötsligt när jag är ute och rider, får hoppa av hästen och försöka hantera attacken.

Har generaliserat ångestsyndrom och panikångestsyndrom.

Tar numera stesolid och xanor regelbundet under dagen för att slippa det värsta. Men det enda som tar bort ångesten helt är att röka på, men det gör jag inte nu.

 

[parellikusken]

De symptom jag får av panikattackerna är hyperventilation, hjärtklappning, tunnelseende eller i värsta fall att allt blir svårt, ont i hela kroppen, skakar och gråter okontrollerat. Kan hända att jag får minnesluckor också efteråt.

 

[monster1]

Frågan ställer sig själv. Men vad får folk/du ångest och/eller panik över och hur tar det sig uttryck?

Illamående är en trigger för mig, vet inte riktigt varför, dessutom börjar jag må illa av att få panikångest så det hela triggar igång sig själv om man har otur.

 

[pannkaka]

Mitt jobb tyvärr, sover typ inget natten innan jag ska jobba blir lätt arg och irriterad stressad.

 

[Sonic76]

Av ensamhet, sorg och lite annat.
Blir jättejobbigt och så, men kan hantera det numer

 

[dobbis]

Ångest har jag aldrig haft så vitt jag vet.Panik är enkelt, spindlar!

 

[Modest]

Frågan ställer sig själv. Men vad får folk/du ångest och/eller panik över och hur tar det sig uttryck?

Har aldrig haft en panikattack. Kan få ångest av att visa mig sårbar, ha jobbiga beslut som ligger framför mig eller efter att ha umgåtts i nya konstellationer av människor (väldigt konstigt, det lägger sig efter ett tag). Är dock överlag väldigt förskonad från ångest.

 

[Bapelsin]

Jag har Asperger med extrem hypersensibilitet och jag kan få sådan panik att jag nästan är beredd att hugga av foten ibland när mina tår envisas med att ligga tätt intill varandra. Vilket de ju alltid gör, det är liksom tår vi snackar om. Ibland måste jag ta Stesolid.

Det mänskliga psyket, så märkligt ibland!

 

[aiquen]

Jag har ganska mycket ångest i perioder. Mest ganska ”generell ångest” som tar sig uttryck i svår ospecificerad/överdriven oro, tryck över bröstet och ibland plötsliga hjärtrusningar. Panikattacker har jag inte så ofta, men det händer att de uppkommer väldigt plötsligt ibland. Oftast om jag blir väldigt stressad över något, även om det är något nog så litet.

Senast jag hade en riktig attack var för ett tag sedan i samband med att jag hade skrapat upp ett sår på ett knä. Mitt i rengöring och vånda huruvida jag skulle kontakta vården eller inte (om det behövdes djupare rengöring än jag klarade själv p.g.a. smärtan, alternativt sys), vek sig benen och jag blev sittande på golvet med tjut i öronen, tunnelseende, en flod av svett och hjärtklappning.

Jag hade möjligen förstått reaktionen om benpiporna stack ut, men för ett mindre sår ... Det är märkligt hur kroppen reagerar ibland. Mindre kul som den gången det hände mitt under en ”nu ska vi ha kul tillsammans”-gruppaktivitet på en jobbfest. Sorry, jag kan inte stå upprätt just nu och ska bara ta mig undan och ev. tuppa av lite diskret här ... Ofta är det så jag känner det som att jag är på väg att göra när de mer regelrätta attackerna kommer, för hela kroppen påverkas så starkt.

Men någon specifik fobi eller liknande som skapar panik har jag inte.

 

[Raderad medlem 120709]

Typ det mesta?
Men okej, mer seriöst, framför allt så är det sociala sammanhang där jag känner mig bedömd, missförstådd eller helt enkelt pinsam. Det sätter igång en kedjereaktion där jag känner att hela jag är fel och inte borde finnas och bör ge mig själv ett kok stryk för att jag är så dum i huvudet...
Det hänger till stor del ihop med min neuropsykiatriska diagnos; jag vet inte vad det kallas på svenska men på engelska heter det "rejection sensitive dysphoria". Gamla trauman från barn- och ungdomstiden spelar också in.

Jag får väldigt klassiska ångestsymptom - skakar i hela kroppen, svårt att andas, fulgråter okontrollerat, allmänt illamånde. Efteråt är jag så slutkörd att jag kan sova i flera dagar. Jag får också förväntansångest när jag vet att jag måste utsätta mig för vissa sociala situationer, men den är då ett mer lågmält gnagande i bakhuvudet, inte total panik som när jag fysiskt är bland folk och något går snett. Jag undviker människor i största möjliga mån...

 

[iNHALE]

Jag har generell ångest som triggas av stress och osäkerhet under långa perioder. Det visar sig ofta med ökad oro över potentiella scenarion där min hjärna tar en aktuell situation och sedan målar upp ett skräckscenario som denna situation i teorin skulle kunna utveckla sig till. Exempelvis ett misstag man gjort på jobbet som fiktivt i hjärnan sedan leder till att man får sparken/blir omplacerad och att alla ens kollegor kommer gå runt och hata en resten av ens liv för att man är en jäkla sopa. Mycket självhat knutet till detta där jag överanalyserar mitt eget beteende och drar slutsatser som bygger på att jag är en efterbliven sopa som inte passar in i samhället. Denna typen av tankar ökar markant när jag har mycket ångest pga stress eller andra negativa faktorer i vardagen vilka i sin tur ökar ångesten ytterligare så det blir som ett ekorrhjul tillslut. Huvudvärk, illamående, hjärtklappning, överhoppade hjärtslag och tryck över bröstet är vanliga fysiska symptom. Ibland kan jag även börja gråta om någon faktiskt skäller eller säger åt mig på skarpen när jag befinner mig i en sån period. Nyckeln till att bryta detta är att stressa ned och göra saker som får hjärnan att byta fokus och glömma det jobbiga. Använder också en del tankeövningar för att hantera ekorrhjulet i perioder där jag upplever att det inte är möjligt att bryta mönstret.

 

[Kilauea]

Vad intressant att så många skriver att de gråter.
När jag gick nån KBT eller liknande i min första depression sa han som höll den att han aldrig hört talas om nån som grät under en panikångestattack, när jag berättade om hur jag reagerade.
Kände mig liten och konstig då, som att jag inte ens kunde ha en "normal" panikångestattack.
Men nu, 15 år senare, har jag börjat förstå att jag inte är ensam om den reaktionen.

 

[iNHALE]

Typ det mesta?
Men okej, mer seriöst, framför allt så är det sociala sammanhang där jag känner mig bedömd, missförstådd eller helt enkelt pinsam. Det sätter igång en kedjereaktion där jag känner att hela jag är fel och inte borde finnas och bör ge mig själv ett kok stryk för att jag är så dum i huvudet...
Det hänger till stor del ihop med min neuropsykiatriska diagnos; jag vet inte vad det kallas på svenska men på engelska heter det "rejection sensitive dysphoria". Gamla trauman från barn- och ungdomstiden spelar också in.

Jag får väldigt klassiska ångestsymptom - skakar i hela kroppen, svårt att andas, fulgråter okontrollerat, allmänt illamånde. Efteråt är jag så slutkörd att jag kan sova i flera dagar. Jag får också förväntansångest när jag vet att jag måste utsätta mig för vissa sociala situationer, men den är då ett mer lågmält gnagande i bakhuvudet, inte total panik som när jag fysiskt är bland folk och något går snett. Jag undviker människor i största möjliga mån...

Har du även ADHD eller ADD? hade ingen aning om vad RSD var innan du skrev det och jag googlade och det stämmer så jäkla bra på hur jag känner... Men det verkar som att det nästan uteslutande är personer med någon av dessa diagnoser som har RSD.

 

[Raderad medlem 120709]

Har du även ADHD eller ADD? hade ingen aning om vad RSD var innan du skrev det och jag googlade och det stämmer så jäkla bra på hur jag känner... Men det verkar som att det nästan uteslutande är personer med någon av dessa diagnoser som har RSD.

Inte diagnostiserad, men jag har kraftiga misstankar om det. Jag ligger inom autismspektrumet och det är jättevanligt att man även har drag av ADHD då. Det finns tom teorier om att diagnoserna ADHD och autism egentligen borde slås ihop till ett enda spektrum eftersom så många symptom delas mellan de två, och ju mer jag lär mig desto mer lutar jag också åt det hållet.

 

[iNHALE]

Inte diagnostiserad, men jag har kraftiga misstankar om det. Jag ligger inom autismspektrumet och det är jättevanligt att man även har drag av ADHD då. Det finns tom teorier om att diagnoserna ADHD och autism egentligen borde slås ihop till ett enda spektrum eftersom så många symptom delas mellan de två, och ju mer jag lär mig desto mer lutar jag också åt det hållet.

Okej. Jag har inga diagnoser och känner inte heller igen mig speciellt väl i någon av de diagnoser som man frekvent kopplar ihop med RSD. Så blev fundersam ifall man kan ha RSD utan någon annan diagnos eller om man "måste" ha ADHD/ADD/autism för att kunna ha RSD.