Vad FÅR man prata om?

[SpanskaLoppan]

Den senaste tiden har jag läst en hel del trådar där TS och många andra har stört sig, blivit irriterade, ledsna, arga, upprörda osv om saker folk frågar och undrar om dom.
Vissa saker är ju uppenbara att man inte frågar någon man inte känner så väl, t ex varför man inte har barn. Andra frågor är sånt som jag själv skulle fråga/prata om med en människa jag inte känner så väl, för att lära känna personen. Som varför man bor där man gör, hur det kommer sig att man har det yrke man har och om man tycker om sitt jobb, vart man kommer ifrån, om den som bor långt från sin födelseort inte saknar sin släkt eller barndomsvänner osv.
Och just sånt har jag kunnat läsa här att man har blivit ledsen/upprörd/irriterad etc av.

Men vad FÅR man fråga en ytlig bekant då?

Någon man träffar på en fest, en arbetskamrat på nya jobbet, en släktings nya partner eller vem det nu är man vill lära känna lite bättre. Vad är okej? Och hur ska man då föra ett samtal utan att trampa på ömma tår när man inte känner personen och därmed inte vet vad som är känsligt?

 

[em-pirre]

Sv: Vad FÅR man prata om?

Det beror ju på hur man frågar. Man kanske väljer "Hur trivs du?" istället för "Hur kan du vilja bo där?"

Jag förstår inte varför någon skulle bli sårad över det.

 

[Karfitsa]

Sv: Vad FÅR man prata om?

Den senaste tiden har jag läst en hel del trådar där TS och många andra har stört sig, blivit irriterade, ledsna, arga, upprörda osv om saker folk frågar och undrar om dom.
Vissa saker är ju uppenbara att man inte frågar någon man inte känner så väl, t ex varför man inte har barn. Andra frågor är sånt som jag själv skulle fråga/prata om med en människa jag inte känner så väl, för att lära känna personen. Som varför man bor där man gör, hur det kommer sig att man har det yrke man har och om man tycker om sitt jobb, vart man kommer ifrån, om den som bor långt från sin födelseort inte saknar sin släkt eller barndomsvänner osv.
Och just sånt har jag kunnat läsa här att man har blivit ledsen/upprörd/irriterad etc av.

Men vad FÅR man fråga en ytlig bekant då?

Någon man träffar på en fest, en arbetskamrat på nya jobbet, en släktings nya partner eller vem det nu är man vill lära känna lite bättre. Vad är okej? Och hur ska man då föra ett samtal utan att trampa på ömma tår när man inte känner personen och därmed inte vet vad som är känsligt?

Du kan aldrig vara säker på att inte trampa på ömma tår. Man pratar om relativt ytliga saker och håller en trevlig ton, mer kan man inte göra. Om någon har ömma tår som råkar trampa på - ja, det kan man inte hjälpa. Jag tycker att innehavaren av de ömma tårna också har ett visst ansvar att inte visa de ömma tårna på t ex en fest. Självklart menar jag nu inte att man ska tåla eller behöva svara på allt, men om man nu har ömma tår kan man kanske förbereda sig lite på hur man ska svara om någon råkar snudda vid dem.

Exempel: Jaså, du har just flyttat hit? Hur kommer det sig? En ganska oskyldig fråga, men personen kanske flyttade pga att hen blev dumpad = öm tå. Eftersom frågan är ganska oskyldig och naturlig så kan hen vara förberedd på att den kommer och ha ett neutralt svar färdigt....

 

[AgentCarter]

Sv: Vad FÅR man prata om?

Till en av mina kompisar sa jag första gången vi träffades "Åh, din man tjänar riktigt bra"
Det var att trampa på ömma tår men vi hade så mycket annat gemensamt att vi kunde komma förbi det.
Annars brukar jag vara väldigt taktisk när det kommer till den sociala biten och inte var jag full heller

(Min sambo och hennes man hade jobbat ihop ett litet tag)

 

[tanten]

Sv: Vad FÅR man prata om?

Den enkla regeln är väl att inte ta upp sådant som kan besvära eller genera den andre?

 

[Karfitsa]

Sv: Vad FÅR man prata om?

Den enkla regeln är väl att inte ta upp sådant som kan besvära eller genera den andre?

Men om jag förstår ts fråga rätt är det det som är problemet. En till synes oskyldig fråga kan gå fel, hur hänsynsfull och försiktig man än är.

 

[SpanskaLoppan]

Sv: Vad FÅR man prata om?

Den enkla regeln är väl att inte ta upp sådant som kan besvära eller genera den andre?

Ja det är ju givet. Man frågar ju inte en ytlig bekant varför dom inte har barn/sambo eller fråga något med en otrevlig ton.
Men efter de trådar jag läst här inser jag att folk tar illa upp av de mest basala frågor, som om dom trivs på orten eller hur dom kom att studera det dom gör.


Vad pratar ni om när ni vill lära er mer om någon då? Vad är ömma tår för er?

Det verkar som folk nuförtiden väntar sig att inget någonsin ska vara obekvämt eller svida lite. Att man förväntar sig att folk bara ska fatta att dom ju inte kan fråga om t ex studierna eftersom det inte var så intressant som man trodde och går dåligt och därför är det jobbigt att prata om det. I samtal med okända människor finns ju risken att det dyker upp ett, för mig, känsligt ämne som inte är ett dugg känsligt för de flesta andra.

 

[Tora]

Sv: Vad FÅR man prata om?

Vädret

 

[Koltrast]

Sv: Vad FÅR man prata om?

Äh, man får använda sitt sunda förnuft. Det är ju omöjligt att veta om eventuella ömma tår, så viktigast är att läsa av signaler och inte envisas när den du talar med vill byta ämne. Får du ett svävande svar fortsätter du inte fråga utan är lite smidig och talar om nåt annat. Lyhördhet och samspel, helt enkelt.

Sen måste ju inte småprat med nya bekantskaper vara privat, så att säga. Det finns ju så mycket annat att prata om än vad folk jobbar med eller var de kommer ifrån.

 

[SpanskaLoppan]

Sv: Vad FÅR man prata om?

Ja, jag är helt med på att man inte kan prata om vad som helst med en okänd människa. Och det är väl egentligen inte vad man pratar om jag funderar över inser jag. Det är mer det mönster jag tycker mig se att inget någonsin får bli obekvämt. Det förväntas att oavsett vart ens ömma tår finns ska ingen någonsin komma åt dem så att säga. Trots att att det handlar om ämnen som i allmänhet inte är särskilt känsliga.

 

[Lillagoajag]

Sv: Vad FÅR man prata om?

Jag tänker att man kommer långt med lite sunt förnuft (som du nämnde själv. Typ "Ah, hörde att din man lämnade dig i förrgår - har du hittat nån ny?" är kanske inte så lämpligt) och lyhördhet. Sedan tror jag att vi behöver bli lite mindre rädda för att trampa på ömma tår. Det är inte livsfarligt, möjligtvis obekvämt, men de flesta fall överlever båda parter Men jag tycker också att det är en 2 way street. Om jag får en fråga om något "allmänt" typ vad jag jobbar med, och det är känsligt för mig tycker inte jag att jag kan bli sur för det. Då får jag väl helt enkelt säga att jag inte gärna pratar om det.

 

[SpanskaLoppan]

Sv: Vad FÅR man prata om?

Mina funderingar kommer sig nog mycket av att jag är väldigt dålig på att läsa signaler. Jag har svårt att uppfatta när folk blir obekväma helt enkelt. Och då är det skrämmande att läsa om att de mest oskyldiga frågor får folk att ta illa upp. VAD ska jag prata om ifall jag inte får ta upp det mest uppenbara om folk... Hur ska någon som mig klara det sociala spelet om det inte får bli det minsta fel...

 

[Pepson2]

Sv: Vad FÅR man prata om?

Ja det är ju givet. Man frågar ju inte en ytlig bekant varför dom inte har barn/sambo eller fråga något med en otrevlig ton.
Men efter de trådar jag läst här inser jag att folk tar illa upp av de mest basala frågor, som om dom trivs på orten eller hur dom kom att studera det dom gör.


Vad pratar ni om när ni vill lära er mer om någon då? Vad är ömma tår för er?

Det verkar som folk nuförtiden väntar sig att inget någonsin ska vara obekvämt eller svida lite. Att man förväntar sig att folk bara ska fatta att dom ju inte kan fråga om t ex studierna eftersom det inte var så intressant som man trodde och går dåligt och därför är det jobbigt att prata om det. I samtal med okända människor finns ju risken att det dyker upp ett, för mig, känsligt ämne som inte är ett dugg känsligt för de flesta andra.

Som barnlös (barnfri?) singel, upplever jag att det är mest ytliga bekanta/ nya bekantskaper som ställer frågor om varför jag inte har barn, varför jag är singel etc... Det kan iofs bero på att mina nära vänner känner mig bättre och respekterar mitt liv och mina livsval.

Sen, kan jag hålla med om att folk nuförtiden inte vill ha något jobbigt i sina liv. Tror att det handlar lite om tidsandan i samhället, ytan är så väldigt viktig. Man ska uppvisa en perfekt fasad och många verkar också tro att man alltid ska "må bra", dvs inte känna några som helst negativa känslor.

 

[tanten]

Sv: Vad FÅR man prata om?

KL

När jag var utan arbete och när jag var långtidssjukskriven kändes det som om den vanligaste initiala frågan var -vad jobbar du med?

Jag skämdes otroligt för min arbetslöshet. Det var en skam större än det mesta. Att ingen ville ha det jag kunde. Att jag inte var tillräckligt betydelsefull för att någon kunde tänka sig betala för mitt jobb.

Jag inser ju att det är fånigt och överkänsligt. Nu har jag jobb och fullt upp men då var det traumatiskt.

MEN - Det är ju jag som blir besvärad, jag som skäms. Det ska inte drabba den som frågar.

 

[Koltrast]

Sv: Vad FÅR man prata om?

Fast om du läser vad jag skriver säger jag ju att det inte är nödvändigt att gå in på jobb, studier, boende eller dylikt. Jag syftar alltså inte på uppenbart olämpliga ämnen utan menar att det finns mycket annat att tala om än det traditionella "Vad jobbar du med?".

 

[Enya]

Sv: Vad FÅR man prata om?

Bra fråga. Man använder sitt sunda förnuft. Mer kan man inte göra.

Folk är så hemskt känsliga ibland, har jag märkt.

 

[SpanskaLoppan]

Sv: Vad FÅR man prata om?

Fast om du läser vad jag skriver säger jag ju att det inte är nödvändigt att gå in på jobb, studier, boende eller dylikt. Jag syftar alltså inte på uppenbart olämpliga ämnen utan menar att det finns mycket annat att tala om än det traditionella "Vad jobbar du med?".

Då kan du få hjälpa en socialt obegåvad människa. Vad pratar man om med en människa man bara träffat hastigt en eller ett par gånger förut? man vet kanska vad dom jobbar med, vad dom studerar eller att dom flyttat hit från en annan ort. Vad är bra(ej känsliga)ämnen då, när man inte vet mer?

 

[ASKAPLASKA]

Sv: Vad FÅR man prata om?

Du får gärna fråga mig om jag har barn men börjar du ifrågasätta mitt val att inte ha det och tala om för mig att jag gör fel och vad jag missar så ligger du risigt till
Handlar om vanlig hyfs och fason.

 

[mandalaki]

Sv: Vad FÅR man prata om?

Alltså dina frågor går ju inte att besvara, det du frågar är egentligen Hur umgås man med folk? Dvs, det som vardagen oftast består av.

Men: utgå från något utanför er. Typ anledningen till festen, maten som ligger på tallriken, en tidskrift som ligger framme på ett bord, stadsdelen ni befinner osv. Och så småprata lite lättsamt om det för att känna in den andra lite grand och se var ni landar.

 

[em76]

Sv: Vad FÅR man prata om?

Vad pratar ni om när ni vill lära er mer om någon då? Vad är ömma tår för er?

Katter.

Det går bra att fråga mig om varför jag inte har pojkvän, sex, barn, jobb, körkort, tro, äter kött, rakar benen o s v, fast ibland vill jag inte svara mer utförligt än "jag vill inte" och då bör man låta bli att fortsätta, om man tänkt sig en framtida relation.