Sv: Vad är samling för dig?
Risken med att fokusera för mycket på att ställa separat från resten (mer eller mindre, det svåra är ju att få ihop helheten inte att vinkla nacken) är att man har stelheter och ojämnheter bakifrån som då är lättare att maskera.
En ställning i nacken ska alltid motsvaras av samma "ställning" i höften, och där faller väldigt mycket av det man ser till vardags.
Medans det för någon som rider mycket enligt att böja hela hästen ofta faller i att ställningen visar felkvittot, att hästen blir förböjd och vrider nacken fel (inte bara som symptom för att man böjt för mycket utan även som ett sätt för hästen att avlasta när man kommer åt ett jobbigt läge, bakifrån) eller börjar sladda med rumpan el. dylikt.
Hästar som sladdar med rumpan och inte är linjerade tycker jag man ser rätt ofta/rätt så högt på tävlingsbanorna också eller som har mer vikt på ena bogen. Det är förståeligt eftersom det är väldigt svårt och som sagt något man kan få jobba med mer eller mindre hela tiden bara på olika nivåer, men börjar man ta bort det ur ekvationen och koppla bort nacken som en separat del, då undrar jag hur man tänker med rakriktningen egentligen?
Som sagt - är det verkligen att "börja bakifrån" och "det är det som händer bakifrån som är viktigast" eller "rida bakifrån och fram" som väl är en universalt överenskommen "sanning" om hur man helst bör rida och träna sin häst? (att man stundvis gör övningar för att lättare komma åt innerhöften eller med helt annat syfte kan jag förstå, men då är det ju utifrån enstaka situationer/enstaka dagsstatus/med ett visst syfte som är väldigt litet i helheten av utbildningen, tänker jag).
Risken med att fokusera för mycket på att ställa separat från resten (mer eller mindre, det svåra är ju att få ihop helheten inte att vinkla nacken) är att man har stelheter och ojämnheter bakifrån som då är lättare att maskera.
En ställning i nacken ska alltid motsvaras av samma "ställning" i höften, och där faller väldigt mycket av det man ser till vardags.
Medans det för någon som rider mycket enligt att böja hela hästen ofta faller i att ställningen visar felkvittot, att hästen blir förböjd och vrider nacken fel (inte bara som symptom för att man böjt för mycket utan även som ett sätt för hästen att avlasta när man kommer åt ett jobbigt läge, bakifrån) eller börjar sladda med rumpan el. dylikt.
Hästar som sladdar med rumpan och inte är linjerade tycker jag man ser rätt ofta/rätt så högt på tävlingsbanorna också eller som har mer vikt på ena bogen. Det är förståeligt eftersom det är väldigt svårt och som sagt något man kan få jobba med mer eller mindre hela tiden bara på olika nivåer, men börjar man ta bort det ur ekvationen och koppla bort nacken som en separat del, då undrar jag hur man tänker med rakriktningen egentligen?
Som sagt - är det verkligen att "börja bakifrån" och "det är det som händer bakifrån som är viktigast" eller "rida bakifrån och fram" som väl är en universalt överenskommen "sanning" om hur man helst bör rida och träna sin häst? (att man stundvis gör övningar för att lättare komma åt innerhöften eller med helt annat syfte kan jag förstå, men då är det ju utifrån enstaka situationer/enstaka dagsstatus/med ett visst syfte som är väldigt litet i helheten av utbildningen, tänker jag).
Senast ändrad:
