Vi har en 9-åring och en 11-åring hemma (inte mina biologiska barn) och snart en bebis. Vi "gullar" mycket med varandra inför barnen, dvs kramas, pussas, ibland någon kyss, smeker varandra på ryggen när vi går förbi, säger att vi älskar varandra och så vidare. Visar mycket kärlek och ömhet helt enkelt! Vi upplever det som att barnen blir glada av att se att vi visar kärlek till varandra och är lyckliga. Vi har dock sagt att om dom tycker att det är pinsamt eller jobbigt så ska dom säga till och självklart skulle vi i så fall respektera det. Barnen själva är väldigt kärleksfulla och ger gärna en puss, säger att dom älskar varandra och oss, kramas mycket och så. Fint tycker vi!
Vi har 11-åringen sovandes i vårt sovrum, på madrass på golvet. Ska vi göra något mer sexuellt så går vi in i hans rum. Det har väl hänt någon gång att det har passerat gränsen mellan oskyldigt pussande och förspel när han har legat och sovit i samma rum innan vi har hunnit förflytta oss (dvs att man har blivit mer upphetsad och kanske smekt varandra), men dom tror att vi bara har sex på mammaveckor så jag vill tro att vi har hanterat det ganska snyggt.
Dom vet att vuxna har sex och vi pratar mycket med dom om att sex mellan två personer som båda vill och känner lust till det är fint, men att det är jätteviktigt att känna att man verkligen vill och att man annars alltid har rätt att säga nej. Den andra parten lika så och man får aldrig tjata/tvinga sig till sex. Likaså att ta på sig själv, det är något som man gärna får göra men på sitt egna rum eller på toa med låst dörr. Det där senare har väl gått sådär, det tas gärna på snoppar till höger och vänster (barnen tar på sina egna alltså
) men nu börjar det väl sätta sig. Jag tycker inte att sex är något som man ska ha inför barnen om det kan undvikas, men sen tror jag inte att dom dör om dom skulle råka rycka upp en sovrumsdörr utan att knacka heller. Dom får lära sig, likväl som vi, att om en dörr är stängd så knackar man annars är det på egen risk det man ser.
