Houdinie
Trådstartare
Jag har själv inga barn, men har en fråga till er som har det.
Det gäller kärleksbetygelser mellan vuxna. Vad är ok att göra inför sina barn och vad är "för mycket"? Jag minns att som barn blev jag glad när mina föräldrar kramades och kanske pussades lite oskyldigt, men mer än så gjorde de inte inför oss barn.
Men nu har jag hört barn (lågstadieåldern gissningsvis) som pratar om hur vuxna i deras familj tungkysser varandra, tar på varandra och det senste som fick mig att sätta kaffet i vrångstrupen; "ligger på varandra och skakar". Det lät inte som att barnen råkat gå in i sina föräldrars sovrum vid en olämplig tidpunkt på natten, utan som något som hände mer till vardags framför ögonen på barnen.
Någonstans inom mig känns detta väldigt fel.
Men var går gränsen för vad man "visar upp" för sina barn?
Det gäller kärleksbetygelser mellan vuxna. Vad är ok att göra inför sina barn och vad är "för mycket"? Jag minns att som barn blev jag glad när mina föräldrar kramades och kanske pussades lite oskyldigt, men mer än så gjorde de inte inför oss barn.
Men nu har jag hört barn (lågstadieåldern gissningsvis) som pratar om hur vuxna i deras familj tungkysser varandra, tar på varandra och det senste som fick mig att sätta kaffet i vrångstrupen; "ligger på varandra och skakar". Det lät inte som att barnen råkat gå in i sina föräldrars sovrum vid en olämplig tidpunkt på natten, utan som något som hände mer till vardags framför ögonen på barnen.
Någonstans inom mig känns detta väldigt fel.
Men var går gränsen för vad man "visar upp" för sina barn?