Vad är det värsta (ofarliga) ni gjort frivilligt?

[TheRedLightning]

Jag har varit (och är nog lite fortfarande) höjdrädd, jag har åkt höjdskräcken på Liseberg trots att jag tycker den är svinäcklig.

Likaså är jag världens badkruka, badar helst när det är 25-30 grader i vattnet.
I slutet av oktober 2017 fick jag fnatt, vi var på spa med jobbet och det fanns en sjö och den hoppade jag i över 20 gånger och simmade ut en bit och sedan upp. Det var under 9 grader i vattnet. Jag vet fortfarande inte riktigt vad som fick mig (badkrukan) att frivilligt hoppa i så många gånger och dessutom SIMMA ut och stanna kvar i vattnet.

Eventuellt kanske det blir bad i havet i helgen, badkrukan i mig säger nej, men jag tror nog att blir det fler som badar hakar jag nog på trots att jag egentligen inte vill eller vad man ska säga.

 

[Hyacinth]

Att renovera kök och badrum samtidigt. Toppade detta med att bo hos svärmor i Tre Månader. Inget slår det.

Eller kanske. Jag var gravid samtidigt. Eventuellt är det värre att vara gravid.

 

[Sofie.S]

Är extremt höjdrädd men samtidigt väldigt impulsiv.
Wildfire på Kolmården åkte jag frivilligt - min man sa att jag hade ett dödsvrål genom hela resen.
Värre än att föda barn!

 

[JeayL]

Är absolut ingen karusellåkare, och dessutom så höjdrädd att jag undviker balkonger och stegar men klassresa i högstadiet till Göteborg och Liseberg så var ju tvungen att åka de värsta jag Kunde hitta.... blev höjdskräcken, jag kved för mig själv att jag ville ner, sen eh ville jag inte riktigt ner så fort har dessutom haft mardrömmar om att falla från hög höjd hela livet så var typ traumatiserad för resten av dagen

 

[parellikusken]

Att ha examination för min kandidatexamen, opponeringen började med en presentation från mig (en poetisk rätt lång text) och sedan visning och lyssning på min konstnärliga installation. Sjukt läskigt att stå där inför alla i publiken och få presentera något så personligt samt att ta emot kritiska frågor på det. Och få sammanfattningen av examinatorn efteråt inför publik.
Jag får alltså ångest av att prata inför publik.

Men jag klarade det!
Och om två år blir det värre, masterexaminationen..

 

[nickan1]

Jag får nog säga att börja rida igen efter en ridolycka när jag var ung med mycket svåra skador som gjorde att jag låg i koma efteråt. Hade lång tid med rehab och operationer och bröt ihop bara jag såg en häst när jag var tillräckligt hel för att kunna åka ut till ett stall första gången. Idag rider jag nästan obehindrat och har egen häst men ibland så undrar man ju hur man är funtad som går tillbaka till en sport som nästan tagit livet av en?

 

[asfaltsflickan]

Har hoppat fallskärm ett par gånger, och planen var ett tag att ta cert och börja hoppa på egen hand. Jag och lillasyrran hade pratat om att göra nåt riktigt skitläskigt i åratal innan det blev av, och valet föll på fallskärm. Det visade sig vara såpass kul att vi gjorde det till en tradition med ett tandemhopp om året ett tag. Sen kom det förhinder i form av sjukdomar och skador (inte fallskärmsrelaterade ) men jag hoppas att vi ska kunna återuppta vår kortlivade tradition nån gång i framtiden.

Det var skitläskigt och intensivt och vackert och helt jäkla fantastiskt, och jag levde på lyckokicken i flera veckor efteråt. Och nu när jag tänker på det blir jag sugen igen...

 

[Enya]

Räknas att gå till tandläkaren? För det är ju verkligen något man gör frivilligt egentligen och i alla fall jag mår så sjukt dåligt av det så hälften vore nog! Jag har ändå gått många gånger redan och ändå, ändå är det en pina utan dess like och jag vill bara dö innan jag kommer dit varje gång! Och det är så skönt när det är överstökat, jag FIXADE DET! Utan att dö!
Jag kommer preciiiis innan jag har min tid, i stort sett prick. Och jag studerar deras fiskar i stort sett hela tiden jag väntar på att bli uppropad.
Jag behärskar mig och gör mitt yttersta för att vara lugn, medan mitt inre är helt panikslaget och minsta lilla oplanerade/smärtsamma/konstiga händelse får paniken att välla ut. Inte konstigt alls att min tandläkare inte blir klok på mitt beteende, med tanke på hur jag gör allt för att kontrollera mig!

 

[Tranan]

Urnsätta min son.

 

[fejt]

Det värsta i den stilen är nog white water rafting i Coloradofloden. Helt fruktansvärt. Jag var livrädd och ramlade ur båten det första jag gjorde. Det värsta var egentligen att jag med min panik förmodligen delvis sabbade mina kompisars upplevelse.

 

[Miks]

Urnsätta min son.

Åh vad hjärtskärande tragiskt

Kram

Miks

 

[Kilauea]

När kag kaxigt sa till min sambo när vi var på Madeira att jag ville gå på Skywalken, fritt över havet 580 m upp.. Jävlar vad jag ångrade mig när jag såg hur högt 580 m var...
https://m.facebook.com/story.php?story_fbid=2559398244087101&id=100000508515165

Jag får svindel bara av filmen

 

[Pilot]

Tandemhopp med fallskärm, eller hur man nu uttrycker det. Det första jag tänkte när jag landade var "det här gör jag aldrig om". Samtidigt så är jag fortfarande stolt över att jag vågade.
Sedan har jag ridit i vildmarken på helt galna ställen! Sånt som gör att magen vänder sig, när det går upp och ner och hoppar ner i floder och korsar dem.

 

[Kilauea]

Urnsätta min son.

heart

 

[Whirlie]

Takvandring. Fick det innan födelsedagspresent. Guiden fick ha ett långt motiverande samtal med mig för att få ned mig från taket. Sista biten skulle man gå på en takås utan något räcke. Behöver jag poängtera att jag är sjukt höjdrädd?

Många år senare fick jag takvandring i bröllopspresent. Jag lät det kuvertet ligga på ett väl undangömt ställe, till min mans sorg (han fick erbjudande om att göra det med någon annan än mig). Inte så sugen på att göra om det.

Det enda som slog takvandringen var nog att föda mitt andra barn. Allt gick bra men hela förlossningen var så otroligt intensiv. Känns bra att vi redan innan beslutat att det var sista.

 

[Kilauea]

Hos en bekant på Island, på en dagstur till häst, red (gick med hästarna) vi ner i en ravin. Och sen skulle vi upp igen...fast då red vi. Fy fan, jag försökte koncentrera mig på att hålla lösa tyglar, fast grepp i manen och titta mellan hästens öron. Så jävla brant ner.
Ni ser ju på orden jag väljer hur illa jag gillade det .
Skulle aldrig frivilligt rida där igen.

 

[nickan1]

Jag är väldigt o-äventyrlig av mig, så det läskigaste jag kan komma på att jag har gjort av fri vilja är nog att åka Liserbergsloopen (som väl är skrotad sen många år, numera...)

i den fastnade jag en gång, inte i själva loopen alltså utan i första backen upp. Jag satt i första vagnen, var uppe på toppen av backen och insåg hur högt det var ner till marken och då stannar fanskapet. Satt där uppemot en timme innan de fick igång den och vi fick åka klart den, vet inte om de inte kan backa den ner, det kanske inte går.

 

[Raderad medlem 94602]

Urnsätta min son.

 

[Mirre]

Efter fobi-tråden satt jag och funderade lite på detta.. Det vore kul att höra vad ni gjort av egen fri vilja, som varit helt fruktansvärt? pluspoäng om det är något som andra gör med nöje! Hoppa fallskärm kanske? Klappat en ren?

Min egen får bli när jag åkte fritt fall på gröna lund för.. ja tror säkert det börjar närma sig 20 år sedan? Jag ville verkligen inte då jag är lite höjdrädd. Blev dock övertalad av lite äldre vänner, jag var väl ingen mes och alla coola kidsen åkte ju.

Kön var lång, över en halvtimme stod vi och det blev bara värre och värre ju närmare vi kom. Minns att det var som att gå genom vatten när det väl var våran tur, jag ville verkligen inte. Minns hur det liksom kändes som livets misstag när man blev fastlåst. Hela vägen upp målade jag upp scenario på scenario i huvudet om hur bromsen inte skulle funka och vi skulle dö. Sedan väntan, VÄNTAN!! där uppe på att den väl skulle släppa och falla. Den anspänningen var verkligen inte att leka med, det kändes på riktigt som säkert tio minuter men var nog på sin höjd en halv.

Komiskt nog minns jag inte så mycket av själva fallet, det sög ju i magen såklart men allt innan var så otroligt mycket värre. Töntigast av allt är att jag så här långt, långt senare nästan fortfarande känner mig lite.. stolt? på något sätt för att jag gjorde det. Har dock aldrig gjort om det sedan dess och har inga planer på det heller

Så.. har ni några bra historier att dela med er av?

Vi var ner i London Dungeons och åkte deras fritt fall (som skulle simulera en hängning var det tänkt). Det var fruktansvärt och något jag ångrar att jag gjorde faktiskt, mådde bara dåligt av det

 

[karamelldrottningen]

Urnsätta min son.

Något en förälder aldrig ska behöva göra

Kl

Spontant tänker jag när jag frivilligt valde att bada isvak.
Vissa blir lyriska och älskar det. Känner väl mest att en gång räckte för min del