Vad är det värsta du har gjort som barn?

[GotAsecret]

Jag stack in fingrarna i allah

...innan jag såg inlägget med fortsättningen....

 

[supersonic]

Jag har väl gjort ett och annat som är mindre trevligt.

Jag hade lite av kleptomani en bit upp i ålder. Jag minns inte när det slutade men det måste ha varit i lågstadiet nån gång. Tog ett fint fiskedrag en gång, jag var inte äldre än fyra år, som gav utslag när vi passerade kassan. Minns att en polis/vakt pratade med mig då om att man kunde hamna i fängelse. Mina föräldrar var väldigt upprörda. Ändå fortsatte jag i flera år till, i affärer, hemma hos folk vi kände etc.

När var fem bet jag sönder ett dricksglas. Minns att alla var upprörda då och jag fick skölja munnen länge.

När jag var runt 10 lurade jag min yngre syster att pappa hade dött i en bilolycka. Mamma och pappa var inte så glada...

Jag gick hos dagmamma från sex år till jag var nio. Jag gillade henne inte alls och var tydligen väldigt otrevlig mot henne i perioder, detta är inget jag minns direkt. Syrran som gick där från hon var ett år till sex har i efterhand berättat att dagmamman låste in henne i badrummet med släckt lyse när dagmamman inte tyckte hon uppförde sig. Så då förstår jag idag varför jag var otrevlig mot dagmamman.

När jag fick börja vara hemma själv från nio års ålder släpptes jag av av skolbussen vid vår uppfart men jag var tvungen att korsa 70- vägen som gick utanför. Under flera år fick jag trycka undan en impuls att slänga mig framför en bil. Till slut började jag gå ut i stycket, bort från vägen, när det kom en bil för att inte impulsen skulle ta över. varje gång impulsen blev starkare undrade jag om mina föräldrar skulle sakna mig om jag försvann. Detta har jag dock inte berättat för någon annan än min sambo.

 

[Gnist]

Det "värsta" jag gjorde som barn var (enligt mig själv) att jag friserade dåvarande katt morrhår och allt, dock utan att blodvite uppstod på mig eller katt

Enligt den oömma modern så var kattfriseringen också det värsta jag gjorde och att jag aldrig någonsin gick, jag sprang och dessutom klättrade jag på hög höjd = många blåmärken = föräldrarna blev misstänkta för evt misshandel från vårdcentralen under en period

Fast det var ju inget medvetet från mitt håll, jag var bara mer vild än tam

 

[Problematisk]

Jag rymde hela tiden, både hemifrån och från dagis/fritids. Jag antar attt mina föräldrar blev rätt härdade
En gång passade jag på att bada när jag var på rymmen. Det var i typ mars, i en ström liten bäck...

 

[MM]

Men herregud, alla kan göra fel. Du var bara ett barn och levde dessutom utsatt för våld.

Jag kan inte föreställa mig att någon härinne lastar dig för det här.

Nej, verkligen inte. Det bekymrar mig i så fall mer om @MM fortfarande har dåligt samvete. Släng bort det, är mitt råd!

Det som gör ont i mig är inte det du gjorde utan det omvärlden, vuxenvärlden, inte gjorde. Att vuxenvärlden inte kunde skydda dig från att behöva uppleva sådan rädsla. Visst är det fel att snatta, inget tal om det men att inte våga stå för det man gjort av din orsak ska inget barn behöva uppleva. Jag hoppas verkligen att du kan släppa ditt dåliga samvete och jag är glad för både din och vännens skull att du fick förklara dig. Jag hoppas så att du fick hjälp så att du och de dina slapp leva med någon som gjorde dig så illa och så rädd för att erkänna något så simpelt. Släpp det. Visst gjorde du fel men det var inte ditt fel att du gjorde som du gjorde. Du försökte bara överleva.

Jo, jag har fortfarande hemskt dåligt samvete för det när jag tänker på det
Men försöker låta det stanna i det förflutna. Min vän har aldrig någonsin tagit upp det här under åren så får hennes del är det nog dött och begravet sen hon fick en ursäkt.
Får försöka släppa det. Jag känner fortfarande av hur pressad av panik jag var när jag sa hennes namn istället för mitt egna då jag visste vad jag hade att vänta när jag kom hem.

@TinyWiny Vi lyckades komma därifrån ca 1 1/2 år senare med hjälp av socialen och kvinnojouren

 

[cirkus]

(Med förhoppning om att detta är preskriberat vid det här laget...)
Jag var nånstans i tonåren och stan planerade sitt nya industriområde rakt över mina älskade tassemarker därhemma där jag alltid gick med min hund; alla de stora ängarna med ladorna, stigarna och skogen, allt skulle bort och bli fabriksområde. För mig var det en fullständig katastrof, ett skövlande som inte gick att ta in.

Jag var helt förtvivlad. Jag skrev brev till kommunen men fick inget gensvar (givetvis...) och snart började man mäta ut för byggstart. Man mätte och satte upp såna där pinnar över hela området, över ängarna, och det var vinter så det var ett jättejobb eftersom snön låg djup.

En natt steg jag upp, i hemlighet, och tillsammans med min hund, Gordon Settern Bamse, slet jag upp alla pinnarna. Bamse hjälpte till och sprang iväg med dem så de låg utspridda över ett jättestort område. Vi pulsade och slet. Det tog nog ett par timmar.

Två dar senare stod det om det i tidningen. Sabotage mot Gatukontoret! Dyrbart var det och byggstarten försenades! Jag fick besök av polisen eftersom jag skrivit brev och protesterat mot industriområdet, men det fanns inga bevis så jag gick fri. Mamma var mycket upprörd.

Naturligtvis var min och Bamses protest förgäves. Ett enormt industriområde byggdes och min barndoms tassemarker är borta. Det gör fortfarande ont att tänka på det.

Men jag gjorde i alla fall en markering.....

Åh jag erkänner att jag har gjort något dylikt - ett blivande dagis vars pinnar försvann, gång på gång. Dock blev det aldrig något rabalder

 

[Björk]

Inte mycket att komma med: snattade ett Bugg som tioåring, uppmuntrad av en kompis.
Något mer galet än så minns jag faktiskt inte.

 

[Sasse]

Jag har hittat på mycket skit som barn. Både allvarliga och mer eller mindre oskyldiga saker, vissa omedvetna och andra medvetna i den mån jag som barn klarade av att fundera över det.

När jag var väldigt liten knallade jag iväg från mina föräldrar på en strand i Florida. Jag skulle hämta min bror som var en bit bort och säga åt honom att vi skulle hem, men gick förbi honom (omedvetet) och fortsatte gå. Efter ett tag gick min bror tillbaka till våra föräldrar och undrade var jag tagit vägen. Panik utbryter. Min pappa springer och letar och kallar på mig. Min mamma sitter och storgråter, samtidigt som hon har tankar som ”Jaja, det blir mer plats i bilen” Det ropas ut i högtalare att en liten flicka med gul baddräkt har kommit bort. Men inga tips till vakterna kom in om att de sett mig, troligtvis för att jag var så glad. Tillslut hittade min pappa mig uppe på parkeringen.

Jag har även kommit bort som lite mer äldre (max 10 år), då jag tyckt att livet var orättvist för att jag inte fick skaffa kattunge. Så då gick jag helt enkelt ut genom dörren och ”rymde”. Gick bort till stallet där kattungarna fanns och kelade med dessa. När jag skulle bege mig hem igen kommer min pappa körandes och hämtar upp mig. Han var inte glad. Då hade jag varit borta några timmar.

Vid något tillfälle var jag, mina bröder och deras vänner ute och lekte med vattenpistoler. Vi kom på den kolossalt bra idén att lägga oss undanskymda vid vägkanten och spruta vatten på passerande bilar. Väldigt rolig syssla i säkert någon timme innan vi gav upp. På väg hem kom polisen ifatt oss och varnade för att vi inte fick göra något sådant igen. Att flera hade ringt in och tipsat.

Jag stal även en del som yngre, från bekanta och vänner. Olika typer av leksaker oftast. Blev jag påkommen av mina vänner beskyllde jag mina bröder för att ha varit den/de som tagit grejen, eller försvårat att jag kunnat lämna tillbaka det. Vid ett par tillfällen minns jag att min mamma ”frågade ut” mig var jag fått en ny pryl ifrån, om jag stulit det, men hon släppte frågan direkt om jag sa att jag fått det.

Och något som jag mår dåligt över än idag, att vi lekte med levande djur. Främst grodor, men även andra smådjur. Vi letade runt i skogen och tog med oss hem vad vi hittade. Grodorna bodde i en spann med vatten. Där kunde de vara i flera dagar och vi lekte säkert med dem varje dag. Plockade upp dem, placerade ut dem där vi ville ha dem och flyttade runt när de försökte hoppa iväg.

En stackars mus fick sätta livet till när vi, efter att den smitit, sprang efter för att fånga in igen. Svansen kom i kläm när vi smällde spannen över den… Å andra sidan var det kanske snarare tur för den musen att slippa plågas mer.

Tonårstiden blev inte mycket bättre, då visste jag (oftast) vad jag gjorde och att det var fel, men jag kunde inte behärska mig. Skrämmande händelser, men det känns som "barnaåren" räcker på den fronten. Fy vad dåligt jag har mått när jag skrivit ner detta och betänkt hur andra, människor som djur, måste ha mått...

 

[TinyWiny]

Jo, jag har fortfarande hemskt dåligt samvete för det när jag tänker på det
Men försöker låta det stanna i det förflutna. Min vän har aldrig någonsin tagit upp det här under åren så får hennes del är det nog dött och begravet sen hon fick en ursäkt.
Får försöka släppa det. Jag känner fortfarande av hur pressad av panik jag var när jag sa hennes namn istället för mitt egna då jag visste vad jag hade att vänta när jag kom hem.

@TinyWiny Vi lyckades komma därifrån ca 1 1/2 år senare med hjälp av socialen och kvinnojouren

Jag tror att du måste förlåta dig själv. Se på barnet du var med dina vuxna ögon så kommer du som jag vilja krama henne istället för att låta henne gå med dåligt samvete.

Skönt att ni kom därifrån. Hoppas att ni alla har fått läka.

 

[purity_666]

Jag var inte direkt rebellisk, mer drömmande och i min egna lilla värld.

Vi var på semester på västkusten och bodde på en stor camping. Jag hade då samlat fina löv som jag skulle ha med hem. Men jag tappade bort ena lövet och gick iväg för att hämta ett nytt. Sent på kvällen och ingen visste var jag var. Skulle egentligen gått från toaletterna till tältet. Några motorcykelmänniskor hittade mig och kunde hjälpa mig hem.

En annan gång var hemma. Jag hade promenerat iväg, gått upp till favoritstället i skogen och tiden hade väl runnit iväg. När jag kom upp till bostadsområdet igen mötte jag flera som sa att jag skulle gå hem för de letade efter mig. Då hade jag varit borta i flera timmar, de var ute och letade med ficklampor. Jag hade ju aldrig sagt till när jag gick + att vi har tomtgräns mot en kanal där vi badar ofta så de visste ju inte om jag drunknat eller vad som hänt. Först var föräldrarna ursinniga, sen rädda och lättade.

Lite äldre skulle jag och en kompis smygröka.. och öppnade ett oöppnat paket som jag snodde från mamma. Smart.

När jag var riktigt ung bajsade jag på altanen också *s* Vi hade ett sånt där leksakstält som ser ut som ett hus. Praktiskt tyckte jag tydligen.

 

[Thera]

Jag följde med en farbror in i hans hus för han frågade om jag ville ha godis.
Inget hände mer än att jag fick en påse äckliga punsch-praliner, men jag funderar ibland på det nu när jag har egna barn.

Jag visste ju så himla väl att jag aldrig fick följa med okända som lockade med hundvalpar eller godis, ändå var det helt borta när denna farbrorn frågade..

 

[Kiwifrukt]

Jag hade ett par gröna jeans som jag hatade när jag var liten. Mamma hade rätt bestämda åsikter om att barn skulle klä på sig det vuxna bestämde, och de där jeansen var bland hennes favoriter. Jag hoppade helt enkelt ner i fontänen för att de skulle bli blöta. I november. Sen kom jag på att det var rätt kul med fontänen och hoppade i typ fyra gånger till samma dag.

Jag var nog ganska uppfinningsrik som barn men kompenserade med en mycket stillsam tonårstid så mina föräldrar borde ändå vara nöjda.

 

[Heulwen]

Oj oj, vad mycket skit man hittat på. Jag och min tre år äldre bror har både snattat tändare (inte rökte vi heller) och porrtidningar som vi gömt i en grotta. Vi har stått ovanför en tunnel och spottat på bilarna som åkte förbi. Själv har jag klättrat/sneddat 10 meter ovan en motorväg för att gå ut på rälsen för att hämta en boll jag tyckte såg fin ut ...

Jag har tagit med mig vår hund och rymt hemifrån, men då köpte jag ett paket varmkorv så han inte skulle vara hungrig. Tröttnade efter ett par timmar och drog hem. Jag har när jag var 4 år sprungit mot rödljus rakt över en mycket trafikerad gata, tur bilarna hann stanna. Tutade gjorde de också medan morfar hann ikapp mig på andra sidan.

Jag stal en jättefin, stor snäcka som mina kompisar hos min dagmamma hade hittat och grävt ned. Den tog jag hem och hamnade i akvariet som prydnad.

Jag och min bror tog vårt pick och pack några gånger och rymde från pappa, när han blev psykiskt sjuk och anklagade oss för saker. Något år senare bröt vi oss in på en tomt en bit bort och släpade ut deras moped i skogen, varför är mycket oklart.

Jag råkade krossa ett fågelägg när jag ville känna på det i ett fågelbo. Tjuvridit/suttit på hästar i en hage har jag och en kompis gjort också.

Jag har helt klart gjort mycket skit. Tur att man växte upp.

 

[Heulwen]

När jag var liten retade jag ofta katter och var inte så snäll. Förmodligen för jag mådde dåligt själv men en kattunge som jag stötte på när jag följde med pappa på jobb satte jag upp på en hög garderob så den inte kunde komma ned. Till slut tog jag ned den och då blev jag riven, rätt åt mig! Idag kämpar jag för djurs rättigheter och har hjälpt till som jourhem åt katter osv så det blev människa av mig med. Men det dåliga samvetet lever kvar över den stackars desperata kattungen ...

 

[tuaphua]

Jag var lite småjobbig som barn. Full av upptåg. Klättrade högst i träd, fick andra att hänga på mina upptåg.
Pillrade in en pärla i näsan som ca 4-5 år gammal. En kille på dagis gjorde samma för att han tyckte jag var cool. Jag nös ut min efter att man suttit och rotat med pincett för att få ut den. Killen fick åka till sjukan.

Jag rymde hemifrån ibland. Då tog jag alltid med mig sopkvasten av ngt skäl. Jag gick till elskåpet i en dunge i slutet av gatan och gömde mig. Sen gick jag hem efter några h.

Jag rymde från dagis några gånger. Jag "skulle ut och leka med min väska" när jag var sist kvar sent på kvällen. Jag gick hem. Fick skällning av mamma som mötte mig på vägen.

Klippt av grannen håret. Hennes mor grät.

Rymt hemifrån och gått en mil till stallet. Pappa hittade mig där när jag varit borta hela dagen.

När jag var liten var jag tydligen på väg att ramla i vattnet hela tiden vid båten. Föräldrarna räddade mig hela tiden. Sen fick de tips om att låta mig ramla i. Och det i riktigt kallt vatten. Sagt och gjort. Pappa packade ombyte och handduk och lurpassade och jag föll i. Jag gick aldrig så nära igen.
Vet inte riktigt vad jag tyckte om den metoden riktigt. Men har inga men.

 

[astronaut]

Jag har väl gett min mamma en hel del "men" i livet. Nu tar jag bara tiden innan jag är 10 år för tiden efter är ett helvete i sig.

2 år typ:
Jag ville ut och leka. Vi bodde i ett område bredvid en stor väg (E20). Det enda som skiljde oss och vägen var en åker mer eller mindre. Som sagt, jag ville ut och leka medan mamma ville bara bli färdig med disken. Jag gick ut utan mamma. Och var försvunnen under några timmar. Alla grannar letade men hittades några timmar senare av en granne som hörde mig gråta. Jag hade somnat på åkern.

6 år typ:
Vi var hemma i Ungern. Jag var en fisk i badet så att mamma försökte hålla koll på mig genom att hålla en blick om vart jag dök ned. Jag dök neråt bara men rörde mig inom en yta på typ 2 meter åt alla håll från där jag dök. Men så var det en gång jag dök och mamma skulle bara kolla en sak. Jag var försvunnen. Hon kollade, och åter igen, så blev det dax för alla att leta efter mig. De kollade överallt typ. Kollade under ytan o.s.v. men efter ungefär tio minuter kollade mamma upp mot stranden och där stod jag med en hink och spade i handen och undrade var katten de gjorde för något. Då hade jag gått ned från brygga A, simmat till brygga B, gått upp där och gått till sandlådan..

Sedan har det ju funnits mer saker som skett som jag ännu har lite men av. Dock är det ju inget jag kunde rå för pga jag var sjukt ung (det hände t.ex. när jag var fyra år) och hade noll koll egentligen + min mamma var ouppmärksam.

Jag och mina kusiner var dock jävliga också när vi var små.
Fast allt var ju mer tänkt som bus/hyss, Såsom när vi tömde min morbrors alla tandkrämstuber och ersatte tandkrämen med vatten.. eller som den gången jag och samma kusin fick för oss att kasta småsten upp i luften bland bilarna..

Jag var nog, kort och gått, ett helvete som liten

 

[fraggelzebra]

Minns inte så mycket från när jag var liten, men kommer ihåg en gång när mina föräldrar var borta på någon grej och min farbror satt barnvakt. Min syster var inte där, men min klasskompis, måste ha varit i ettan eller tvåan. Anyway, vi skulle baka bullar och det urartade totalt i vattenkrig och bulldegskrig mellan mig och kompisen. Min stackars farbror var rätt mjäkig och hade liksom ingen erfarenhet av barn, och noll auktoritet, tror vi fortsatte tills vi tröttnade och han fick städa upp allt..

En gång när jag var typ fyra, klättrade jag upp till högsta hyllan i min garderob. Kom inte ner igen så jag tänkt

 

[Alos]

Jag och min bror när vi var kanske 8 och 11 år gamla. Vi var på semester och bodde på hotell. På dörren varje morgon skulle man hänga ut en skylt på handtaget om man ville ha städat eller inte. Vi gick igenom hotellets 5 våningar och vände på alla skyltar. Så de som ville ha städat fick det inte och städerskor stegade glatt in till de som inte ville bli störda och hittade folk som sov och folk som var nakna. Vi fick lagom mycket skäll


En gång på fritids började en ny personal. Vi gillade inte henne alls och gjorde allt för att hon skulle sluta, vilket vi också lyckades med. Tycker verkligen synd om henne idag för vi gjorde mycket som inte var okej, sa bland annat att hon la snor i maten, anklagade henne för att hon slog oss mm har fortfarande lite dåligt samvete för det. Vi förstörde mycket av hennes saker också.


En gång kastade jag glasflaskor i en pool för jag trodde de flöt De sjönk som sten och sen fick pappa dyka och plocka massa krossat glas

Tack och lov har jag aldrig varit elak mot några djur. Men min kompis lillebror dränkte sin hamster i badkaret för han trodde den kunde simma eftersom han döpt den till Delfi

 

[Umbria]

Jag och en killkompis som mamma inte gillade att jag umgicks med, la ut taggtråd över vägen för att skolbussen skulle få punktering så vi slapp skolan. Vi la ut den dagen innan vilket inte var så smart, vi tänkte inte på att många andra bilar skulle hinna passera innan skolbussen kom. Så en annan kompis pappa upptäckte den innan något hann hända som tur var. Vi var väl runt 10 år eller så. Föräldrarna var inte så glada över tilltaget.

 

[supersonic]

Minns en hemsk sak till jag gjort. Jag mådde dåligt av det när allt var utrett iaf. Jag hade tydligen berättat för skolsyster att min mamma slog mig vid ett flertal tillfällen och kastat mig nerför trappan. Jag var väl runt åtta år då. Det blev ett himla rabalder och samtal hit och dit och mina föräldrar var inte så glada på mig... Jag minns inte så mycket av just det här, men jag har fått lite smisk som yngre. När jag bet sönder glaset (se mitt tidigare inlägg) smällde mamma till mig i bakhuvudet med glasbitarna i munnen. Eller så drog hon mig i örat när jag gjort nåt dumt, ibland fick jag sår där örsnibben sitter fast i huvudet. Så jag antar att detta var någon slags reaktion från min sida. Men efter detta kan jag inte minnas att jag fått så mycket smisk.