Vad är det för fel på mig?

[Heltfuckedup]

Jag vet knappt ens var jag ska börja.
Var sambo med en helt fantastisk man som verkade avguda mig. (detta visade sig senare inte vara helt sant då han bit för bit ändrade på mig.)
Men jag var i princip alltid någon annan stans i tankarna.
Alltid med någon annan. Jag spenderade mycket tid online och pratade med många olika människor. Framför allt tre stycken.
Vi kan kalla dem x, y och z.
X spenderade jag timmar och åter timmar med på Skype, vi bara pratade, lärde känna varandra och jag avgudar honom!
Y är den typen av kille som verkligen är perfekt. Snygg som satan, trevlig och väluppfostrad, och han avgudar mig av någon konstig anledning.
Z är väldigt speciell och rätt svår att ha och göra med men av olika anledningar så hamnade jag med honom.

Jag har fortfarande sporadisk kontakt med x och y.
Dock ej med min x-sambo.
Jag bor ihop med z och har förklarat att jag inte vill ha ett traditionellt förhållande för jag kommer aldrig kunna sluta flirta.
Jag kan inte hjälpa mig själv, jag flirtar alltid. Ibland går det längre, ibland inte.
Jag älskar uppmärksamheten och det ger mig en kick när någon vill ha mig.
Som mest har det varit kanske 6-7 killar "på g" (återigen till 99% online)

Samtidigt så gillar jag alla dessa grabbar jag "håller på med" det är extremt fina människor och jag vill göra dem lyckliga.
Jag ser att z tycker att det är jobbigt men säger att det är okej. Han avgudar mig över allt annat och skulle göra vad jag än bad om. Och jag tror att det är anledningen till att han står ut.

Samtidigt kan jag inte släppa tankarna på x och y.
X har varit speciell för mig sedan dag 1 och y är bara för perfekt för att släppa.

Har jag inte hittat den "rätta " än eller är jag bara helt fucked up? Långt och osammanhängande och förvirrat men jag ville bara ventilera lite för det gör mig så frustrerad att jag inte kan älska denna fantastiska man som jag bor med.
Eller.. Jag älskar honom, bara inte på det viset

 

[escodobe]

Du borde kanske vara i ett förhållande där du både älskar din partner och får flirta på nätet?

 

[Heltfuckedup]

Fast jag blir galet svartsjuk och sårad om han gör det och känner att jag inte duger till. Dubbelmoralen är hög =/

 

[pajaztar]

Vill du vara såhär eller är det något du vill ändra på? Tvåsamhetsnormen är stark men det finns rent krasst inget som säger att alla måste vara monogama jämt.

 

[Heltfuckedup]

Jag vet inte. Blir bara så frustrerad att jag inte kan älska dessa människor så som "man ska"
Hade en lite problematisk uppväxt med bla.våldtäkt och det ledde till att sex inte betyder något alls för mig, kanske det är därför jag funkar som jag funkar. Kärlek finns liksom inte, du kan få vad du vill genom sex och sex betyder ingenting

 

[stjarnhimmel]

Jag tänker att grundfrågan måste vara om du är nöjd och mår bra med det. Vill du vara monogam? vill du ha ett förhållande?
Eller tänker du att du är styrd av vad du "borde" vilja ha?

Du skriver att du gillar kicken när någon gillar dig. Samma sak där att det behöver ju inte vara fel om det är något som du mår bra av. Däremot om du känner att det blir något som är destruktivt för dig- ja då är det något att jobba med.

Sen får jag bara lust att ge dig en kram när du undrar om det är fel på dig och du är helt "fucked up".
nej.. det är inte fel på dig..

 

[tanten]

Jag vet inte. Blir bara så frustrerad att jag inte kan älska dessa människor så som "man ska"
Hade en lite problematisk uppväxt med bla.våldtäkt och det ledde till att sex inte betyder något alls för mig, kanske det är därför jag funkar som jag funkar. Kärlek finns liksom inte, du kan få vad du vill genom sex och sex betyder ingenting

Hela det här inlägget känns som moget för en annan tråd. Men...

Nej det är inget FEL på dig men du behöver sortera ut dig själv, vad du tycker och hur du vill leva.
Försök bena ut vilka delar i problemen du vill koncentrera dig på. Hela paketet känns väldigt stort?

*klappar om*

 

[Andromedae]

Förhållanden kan se ut på många olika sätt. Huvudsaken är att deltagarna i förhållandet trivs med hur det ser ut. Alla är inte monogama, alla vill inte leva monogamt och känslor behöver inte vara exkluderande för att vara sanna. Det är inget fel på dig om det är så att du inte vill leva traditionellt tvåsamt. Det är inte nödvändigtvis så att det bara finns en "den rätte" för en.

Däremot så verkar du inte må särskilt bra av den nuvarande situationen, och det indikerar ju att du bör försöka bena ut den. Vill du ha flera intima (kärleks)relationer i ditt liv, eller vill du inte det?

 

[gulan]

Jag vet knappt ens var jag ska börja.
Var sambo med en helt fantastisk man som verkade avguda mig. (detta visade sig senare inte vara helt sant då han bit för bit ändrade på mig.)
Men jag var i princip alltid någon annan stans i tankarna.
Alltid med någon annan. Jag spenderade mycket tid online och pratade med många olika människor. Framför allt tre stycken.
Vi kan kalla dem x, y och z.
X spenderade jag timmar och åter timmar med på Skype, vi bara pratade, lärde känna varandra och jag avgudar honom!
Y är den typen av kille som verkligen är perfekt. Snygg som satan, trevlig och väluppfostrad, och han avgudar mig av någon konstig anledning.
Z är väldigt speciell och rätt svår att ha och göra med men av olika anledningar så hamnade jag med honom.

Jag har fortfarande sporadisk kontakt med x och y.
Dock ej med min x-sambo.
Jag bor ihop med z och har förklarat att jag inte vill ha ett traditionellt förhållande för jag kommer aldrig kunna sluta flirta.
Jag kan inte hjälpa mig själv, jag flirtar alltid. Ibland går det längre, ibland inte.
Jag älskar uppmärksamheten och det ger mig en kick när någon vill ha mig.
Som mest har det varit kanske 6-7 killar "på g" (återigen till 99% online)

Samtidigt så gillar jag alla dessa grabbar jag "håller på med" det är extremt fina människor och jag vill göra dem lyckliga.
Jag ser att z tycker att det är jobbigt men säger att det är okej. Han avgudar mig över allt annat och skulle göra vad jag än bad om. Och jag tror att det är anledningen till att han står ut.

Samtidigt kan jag inte släppa tankarna på x och y.
X har varit speciell för mig sedan dag 1 och y är bara för perfekt för att släppa.

Har jag inte hittat den "rätta " än eller är jag bara helt fucked up? Långt och osammanhängande och förvirrat men jag ville bara ventilera lite för det gör mig så frustrerad att jag inte kan älska denna fantastiska man som jag bor med.
Eller.. Jag älskar honom, bara inte på det viset

Du nämner flera gånger ordet avguda. Att vilja avguda någon och att andra ska avguda dig.
Hur som så tycker jag att någon form av terapi vore bra för dig. Att söka så mycket bekräftelse som du gör, brukar resultera att livet blir stökigt. Det är något du själv kommer att förlora mycket på i framtiden. Psykiskt alltså
gulan

 

[Heltfuckedup]

Jag vet inte. Det känns som att så länge folk håller sig på avstånd (internet) och att dom tycker om mig så går det bra
Men irl skulle jag aldrig orka med flera olika människor på samma sätt
Jag skulle vilja vara flera olika personer så jag kunde ge mig själv till alla dessa fina människor utan att behöva "dela mig".

 

[Heltfuckedup]

Har gått i terapi förut, dock inte för detta och har tyvärr inget förtroende alls för vården.
Ja, jag har extrem låg självkänsla och beroende personlighet utan spärrar.
Antingen äter jag inget och går mil per dag, eller vräker i mig chips och godis.
Antingen hatar jag världen eller älskar alla.
Jag vill att folk ska tycka om mig men jag kan inte förmå mig att älska dem förbehållslöst tillbaka.

 

[tanten]

Jag vill att folk ska tycka om mig men jag kan inte förmå mig att älska dem förbehållslöst tillbaka.

Jösses vilka krav du ställer på dig själv!

Varför måste dina känslor vara så stora? Varför inte bara tycka om dem som de tycker om dig?
Hur vanligt är det att människor älskar förbehållslöst tror du?

 

[Heltfuckedup]

För att det känns som att det ska vara så. Jag menar, här har jag en helt fantastisk människa som varje dag berättar för mig att jag duger precis som jag är, som suckar åt mig när jag sminkar mig och förklarar att jag är vacker utan, som älskar när mitt hår är trassligt och ofixat, som älskar mina fula myskläder.
Och ändå ser jag åt ett annat håll det tar knäcken på mig att denna människa är så mycket mer än jag förtjänar

 

[Andromedae]

Vad tycker du att du förtjänar då?

 

[tanten]

För att det känns som att det ska vara så. Jag menar, här har jag en helt fantastisk människa som varje dag berättar för mig att jag duger precis som jag är, som suckar åt mig när jag sminkar mig och förklarar att jag är vacker utan, som älskar när mitt hår är trassligt och ofixat, som älskar mina fula myskläder.
Och ändå ser jag åt ett annat håll det tar knäcken på mig att denna människa är så mycket mer än jag förtjänar

Sluta tänka i termer av "förtjäna".
Sluta tänka på hur det ska vara.

Du är du. Din sambo är din sambo.

det är extremt fina människor och jag vill göra dem lyckliga.

Jag skulle vilja vara flera olika personer så jag kunde ge mig själv till alla dessa fina människor utan att behöva "dela mig".

Det här får mig att misstänka att du tror att du måste göra andra till lags?
Varför ska du ge av dig till andra? Varför är det du som ska göra dem lyckliga?

Är du Messias? Nä knappast. Du kan inte gå omkring och göra andra människor lyckliga. det måste de klara själv. Precis som du själv är den enda som kan se till att du är lycklig.

 

[Lovisaleonora]

Jag tror du måste jobba med dig själv, din självkänsla och ditt självförtroende.

När jag läser ditt inlägg känns det som du är en tom mugg. Du är helt beroende av att andra kommer och fyller muggen åt dig, genom att bekräfta dig. Ju mer, desto bättre. Muggen ska alltid vara full, annars känner du dig tom.

Ingen annan än du själv kan hjälpa dig med det. Du måste fylla din egen mugg.

 

[tanten]

Jag tror du måste jobba med dig själv, din självkänsla och ditt självförtroende.

När jag läser ditt inlägg känns det som du är en tom mugg. Du är helt beroende av att andra kommer och fyller muggen åt dig, genom att bekräfta dig. Ju mer, desto bättre. Muggen ska alltid vara full, annars känner du dig tom.

Ingen annan än du själv kan hjälpa dig med det. Du måste fylla din egen mugg.

Mycket bra liknelse. Du satte ord på mina tankar.

 

[Heltfuckedup]

Det är ganska exakt så ja.
Och alla tankat på om jag ångrar mig. Jag är närmare 30, börjar redan känna mig för gammal för att skaffa barn och speciellt i den sits jag är i. Vill inte ha barn just nu men tänk om jag ångrar mig

 

[lil-sis]

Det är ganska exakt så ja.
Och alla tankat på om jag ångrar mig. Jag är närmare 30, börjar redan känna mig för gammal för att skaffa barn och speciellt i den sits jag är i. Vill inte ha barn just nu men tänk om jag ångrar mig

Att skaffa barn för att man kanske ångrar sig sedan är en dålig idé.

Red ut ditt liv och dina känslor till att börja med. Har du inte ens fyllt 30 har du mest troligt minst tio år kvar innan det börjar närma sig sluttampen att kunna bli gravid.

 

[Mammadutt]

Jag har bara läst trådstart och i mina ögon låter det som att du är all over the place och försöker leta något utanför dig själv som man bara kan finna inom sig själv. Jag tänker att du behöver jobba på självkänslan och bekräfta dig själv...