Vad ångrar du-tråd?

Sv: Vad ångrar du-tråd?

Oj oj, jag har gjort så många misstag...

Men det som jag kommer på spontant är två saker:

Jag band fast min ponny i en staketstolpe. Hon drog till, det lossnade lite och då blev hon rädd och skenade med staketet farandes efter sig. Jag blev fast i vinkeln mellan häst och staket och fick springa det fortaste jag nånsin sprungit men fick ändå rejäla smällar av staketpinnar....

Det andra är att jag var lat/ball/whatever när ridskolehästarna skulle tas in, så jag genade genom ridhuset där hästarna sprang lösa för att sen slussas in i stallet. Går in i flocken och ligger plötsligt platt på marken efter en spark i bakhuvudet...
 
Sv: Vad ångrar du-tråd?

Jag ångrar att jag klantade mig vid frånspänning en gång tack vare lathet och "han har ju aldrig gjort nåt "och "pappa gör alltid så här" mentalitet vilket slutade med kraschad hövändare samt skärsår UNDER ena fram och i ljumskarna

Han kunde ha dött spetsad!!

samt att jag sålde drömhästen, kommer aldrig få en sån häst igen och nu kämpar jag med ett idiotiskt halvblod som ser spöken överallt
 
Sv: Vad ångrar du-tråd?

Jag ångrar att jag är så himla feg och inte sagt ifrån åt männsikor som betett sig illa mot mig. Jag har fått må mkt dåligt över detta och jag ångrar så mkt att jag inte varit snäll mot mig själv.

Varför slåss man för sina nära och kära men inte för sig själv? Man finns där, man stöttar dem, man lyssnar och ger råd. Man snackar om all möjlig skit i denna världen och man tar många gånger parti för de som är nära. man 8iaf jag) har t.o.m. försökt lösa rena konflikter mellan vänner och deras bekanta.
Visserligen har jag jättemånga fina och eviga kompisar som är tacksama för detta och jag skulle finnas för dem igen och igen och igen...

Men varför slåss man inte för sin egen skull?

Jag ångrar att jag inte skaffat mig lite mer skinn på näsan helt enkelt!

//Lillan
 
Sv: Vad ångrar du-tråd?

Jag ångrar:
* att jag trodde att jag var en så duktig hästmänniska att jag kunde ta hand om ett galet halvblod som hatade folk, vilket resulterade i en blödning i levern efter spark. Hade jag överlämnat det åt någon kunnigare hade det aldrig hänt.

* ångrar de gånger jag tappat humöret och varit orättvis.

* ångar när jag band min häst i en konteiner och skulle spola benen. =häst på rymmen o trasig grimma. Korkat!

* Ångar att jag haft för mycket täcken på mina hästar så att de inte fått njuta av solen på vår och höst.
 
Sv: Vad ångrar du-tråd?

Ambra skrev:
Me and all!!! Jag fick hem min i uselt skick:crazy:
Kallade på vet för blodprov men han tyckte att han såg ok ut....
Sa åt honom att: Jag ser ju att glansen har försvunnit från ögonen, han tog blodprovet och det konstaterades att han hade låga vita! Som tydde på en infektion, typ herpesvirus eller abortvirus.. Det hade han fått(enl. vet) Av för mkt träning i kombination med dåligt foder!!!!
Å en sån skickade jag iväg min häst till:eek: :eek:

Över det kommer jag alltid att må dåligt!!/C

Låga vita är inte tecken på infektion, däremot höga vita... och infektion behöver ju inte vara jämställt med EHV (abortviruset är ett av flera herpesvirus hos häst; EHV) det finns ju mängder av orsaker till infektion. Inte för att jag misstror din veterinärs diagnos, men så att ingen går och tror att det är så enkelt att dra slutsats av blodprovets resultat. Herpesvirus hos häst ärj u som på människor (jämför med munsår som är herpes) det blossar upp om man är nedsatt av annan anledning, tex stress, hård träning eller så.
 
Sv: Vad ångrar du-tråd?

Jag ångrar att jag inte tidigare började med "ascociala och folkilskna" hästar, som till på köpet var ranghöga som höghus för den jag har nu är av den sorten och det finns ingen häst som skänkt mig så mycket glädje som hon genom sina dagliga infall. (anfall):angel:
 
Sv: Vad ångrar du-tråd?

jag ångrar mycket men ändå inget..

det som hänt mig har gjort mig till den jag är i dag, ... jag har vunnit livserfarenhet, djup kunskap om tragedier, fått lärdom om hur världen och allt som innefattas i det begreppet fungerar.. Jag kan känna glädje för små ting men jag kan även hänföras utan rädsla för stora ting..

jag önskar att jag kunde leva livet ännu mer, men allt har sin tid & jag har ett liv som växer inuti mig just nu, det är ganska speciellt..

jag har en fantastisk man som jag lever varje dag med, en fin vän har jag oxå..

om jag måste ångra något så är det att;

jag ångrar att jag inte alltid kunnat rädda situationer, liv eller annat som varit beroende av min närvaro...

men jag jobbar med att förstå att allt hänger ej på mig, jag måste kunna släppa taget oxå..

Deep ... japp de e ja de.. lite roliga gubbar hade ej skadat för att lätta upp stämmningen:bump: :banana: :rofl: :bow: :bump: :banana: :rofl: :bow:
 
Sv: Vad ångrar du-tråd?

Jag ångrar att jag stoppade in ett skarpare bett i munnen på min 4 åring när hon blev för het. När jag kom till min westernlektion sa ridläraren till mig att byta till et Billy Allen D-bett som är mycket snällare. Att tro att man vinner något på att trappa upp våldet var det dummaste jag gjort. Följden blev att hon blev ännu hårdare i munnen. Nu går det bra efter mycket träning med snällt bett. Jag använder även westernsporrar som "rullar" över huden istället för att "hacka" rakt in. hästen är mindre känslig i sidorna än i munnen. Tänk på det ni alla som drar hästarna i munnen men inte vågar använda sporrar.;)
 
Sv: Vad ångrar du-tråd?

den där tränaren... han råkar inte ha en fruga som också är i "eliten"?
 
Sv: Vad ångrar du-tråd?

Brolinskan skrev:
Oh my, man gör ju hela tiden misstag, men det mesta lär man sig utav och får inte alltför allvarliga följder.
Vissa saker däremot...

Jag ångrar...

  • Att jag inte hindrade mamma från att låna ut sin ögonsten till en vän för att ta ett föl på, hon fick matförgiftning och avled. :cry:
  • Att jag inte förstod att Karta skulle vilja ta sig igenom två staket för att ta sig ut på isen, på intill liggande sjö, som brast, hon drunknade och fölet i magen dog också :cry:
  • Att jag skickat iväg mitt sto till hingst TVÅ gånger , till proffs med mycket gott rykte, och båda gångerna fått hem en mager häst utan glans i ögonen. Aldrig mer.
  • Att jag sålde min lovande unghingst Kaktus.
  • Att jag aldrig tog reda på på riktigt var min första häst hamnade någonstans i slutändan
  • Att jag lät mamma sälja Isak och Ismael.
  • Att jag idag tog det felaktiga beslutet att binda ett sto i transporten, som två år tidigare slagit en kullerbytta över bommen, samma otäcka olycka hände igen.
  • Att jag inte kommit ut och låtit Glitnir få visa framfötterna på tävlingsbanan

Min Stormy dog också genom drunkning. Mitt fel rakt igenom. Jag ångrar att jag ens steg upp ur sängen den dagen. Då hade Stormy fortfarande levt. Jag och en väninna red ut på isen med våra hästar, det var mycket snö, och vi hade broddar och skydd, för att komma ut till en ö som har underbar ridterräng dit man bara kan komma på vintern. Av någon anledning var isen tunn på ett ställe, och jag och Stormy gick igenom isen, min väninna for iväg efter hjälp, och jag låg i vaken med min häst för att få hjälp. det tog flera minuter innan tanken ens slagit mig att jag kanske borde ta mig upp ur vaken.. (jag hade försökt slå sönder isen, i tron att han kanske kunde simma in till land eller något)

När jag tagit mig upp fick jag panik och insåg vad som höll på att hända, och slet och drog i min häst som låg där hjälplös i vaken. Och som ett under fick han upp bägge framhovarna upp på isen, och jag blev så lycklig, trodde att det var över, att han skulle fixa det nu. och när jag såg att brandkåren var på väg ut på isen fick Stormy panik och gled ner i vattnet, och under isen. Jag fick panik och hoppade i, och simmade efter honom, blev sparkad i ansiktet, och svimmade av. Räddningspersonalen hittde mig, fick upp mig ur vattnet och fick iväg mig till sjukhuset. Jag vaknade upp i ambulansen, och undrade hur Stormy mådde, jag var helt säker på att de räddat honom också. Men de hade inte hittat honom, de tog två dagar att hitta honom under isen, och tog en vecka innan vi kunde bärga hans kropp. Jag har bara mig själv att skylla, jag tog livet av min egen häst, för att rida på en jävla väg som vi lika gärna kunnat vara utan.

Detta hände Samma dag som tsunamin kom. Så prata med någon var ju bara att glömma, all sa att"de har det mycket värre där, tänk på dom då..." Så det gjorde jag, men ändå..

Stormy var 15 år, jag växte upp med honom, min mammas uppfödning, och han blev min direkt. jag tävlade första gången på honom när jag var 10 år (han var fem). Stormy har också varit med i lite olika hästtidningar pga av att han hade ett hjärna i pannan. (stjärn)
 
Sv: Vad ångrar du-tråd?

Andrea86 skrev:
Min Stormy dog också genom drunkning. Mitt fel rakt igenom. Jag ångrar att jag ens steg upp ur sängen den dagen. Då hade Stormy fortfarande levt. Jag och en väninna red ut på isen med våra hästar, det var mycket snö, och vi hade broddar och skydd, för att komma ut till en ö som har underbar ridterräng dit man bara kan komma på vintern. Av någon anledning var isen tunn på ett ställe, och jag och Stormy gick igenom isen, min väninna for iväg efter hjälp, och jag låg i vaken med min häst för att få hjälp. det tog flera minuter innan tanken ens slagit mig att jag kanske borde ta mig upp ur vaken.. (jag hade försökt slå sönder isen, i tron att han kanske kunde simma in till land eller något)

När jag tagit mig upp fick jag panik och insåg vad som höll på att hända, och slet och drog i min häst som låg där hjälplös i vaken. Och som ett under fick han upp bägge framhovarna upp på isen, och jag blev så lycklig, trodde att det var över, att han skulle fixa det nu. och när jag såg att brandkåren var på väg ut på isen fick Stormy panik och gled ner i vattnet, och under isen. Jag fick panik och hoppade i, och simmade efter honom, blev sparkad i ansiktet, och svimmade av. Räddningspersonalen hittde mig, fick upp mig ur vattnet och fick iväg mig till sjukhuset. Jag vaknade upp i ambulansen, och undrade hur Stormy mådde, jag var helt säker på att de räddat honom också. Men de hade inte hittat honom, de tog två dagar att hitta honom under isen, och tog en vecka innan vi kunde bärga hans kropp. Jag har bara mig själv att skylla, jag tog livet av min egen häst, för att rida på en jävla väg som vi lika gärna kunnat vara utan.

Detta hände Samma dag som tsunamin kom. Så prata med någon var ju bara att glömma, all sa att"de har det mycket värre där, tänk på dom då..." Så det gjorde jag, men ändå..

Stormy var 15 år, jag växte upp med honom, min mammas uppfödning, och han blev min direkt. jag tävlade första gången på honom när jag var 10 år (han var fem). Stormy har också varit med i lite olika hästtidningar pga av att han hade ett hjärna i pannan. (stjärn)


Jag gråter och lider verkligen med dig!!!! skickar Massa tröstkramar!!!
 
Sv: Vad ångrar du-tråd?

Vännen... Det du och en del andra skriver här är INTE ert fel!!! Hur i hela friden skulle DU kunna veta att isen var tunn precis just där du och din häst klev??? Du skriver att du tagit livet av din egen häst, men det har du ju inte alls gjort! Du hoppade jag faktiskt tillbaka ner med risk för ditt eget liv för att rädda honom!!!
Du skriver hur du reagerade, att du plötsligt kom på att du kanske skulle försöka ta dig upp på isen själv, att du försökt slå sönder isen i hopp om att ni kanske skulle kunna simma i land. Detta är fullkomligt normala reaktioner!!! Vi är inte mer än människor och när vi blir utsatta för press och stress och sånt så slår våra stenålders-hjärnor in, vi producerar en massa adrenalin och sånt och plötsligt så kan viinte längre tänka med sunda förnuftet!
Jag lider så med dej, jag har själv aldrig haft någon egen häst, men jag har skött och ridit en hel del och vet hur ett hjärta kan slitas itu när man går skilda vägar...

Snälla vännen, det var INTE ditt fel!
Det är helt ok att sörja och vara ledsen, precis som de som förlorat sina nära och kära i tsunamin gör! du har ju faktiskt förlorat en av dina bästa vänner och det är väl klart som 19 att man är ledsen över!!!
Jag vet att jag läste någon annans inlägg också men jag skrev inget svar då... Dumt av mig... Men sånt här kan man inte rå för! Man kan ju inte förutspå allt här i världen...
Du kan alltid pm:a mig om du vill något...

//Lillan
 
Sv: Vad ångrar du-tråd?

Det är sant. men jag har lagt all skuld på mig själv. Om jag kanske hindrat honom från att få upp hovarna på isen, kanske det inte hade hänt. för jag såg ju brandbilarna och allt. de hade kunnat rädda honm, om jag hindrat honom. Man ångrar att man inte gjorde det. finns föresten en liten, suddig bild på honom bland bilder...Scannade in en bild från när han var 12... av nån anledning hitatr jag inga foton på honom :(
 
Sv: Vad ångrar du-tråd?

Sanne:L skrev:
Jag ångrar att jag lyssnade på min tränare för 12 år sedan som sa åt mig att piska min ponny när han inte hoppade, och då menar jag med vinklat spö varv efter varv... tränaren tillhör för övrigt den svenska eliten... Ponnyn är idag utdömd pga kotledsinflammation i båda fram, hade troligtvis början till detta redan när jag satt och piskade honom... :( :cry: jag var 15 år själv, tränaren var gud i klubben!!


den där tränaren... han råkar inte ha en fruga som också är i "eliten"? o kanske just nu bor i skåne?
 
Sv: Vad ångrar du-tråd?

Vännen.. Du har ju tusentals bilder av honom!!! Leta i djupet av ditt hjärta så kan jag lova att du hittar hur många som helst!!!:love: Både roliga och mindre roliga minnen finns där av din bästa kompis med ett hjärta i pannan! Du kanske inte kan visa andra hur han såg ut men du vet ju själv.

citat:
Om jag kanske hindrat honom från att få upp hovarna på isen, kanske det inte hade hänt. för jag såg ju brandbilarna och allt. de hade kunnat rädda honm, om jag hindrat honom.


Det vet du inte... det är inget du kan rå över. Och även om de fått upp honom så kanske han inte överlevt, det är det INGEN som vet. Det är fortfarande inte ditt fel och det som har hänt har hänt... Du gjorde ditt bästa i den situationen du var i då och det är inget som du kan ändra på. Jag kan tänka mig hur det känns och att du frågar dig varför du skulle rida där just då, men du har ju inte tagit livet av din häst med vilje, tvärtom! När han fick panik så hoppade du i till honom, riskerade ditt eget liv för honom... Tänk på det varje gång du ångrar detta, du fanns där för din kompis när han behövde dig, du kanske inte kunde rädda honom men du fanns där, villkorslöst!
Jag TROR att flera av oss Bukare skulle ha gjort samma sak om vi hamnade i den situatioen som du var...

Jag håller på dig...

//Lillan
 
Sv: Vad ångrar du-tråd?

*kl*
Jga ångrar att jag lät en tränare visa mig hur min häst skulle ridas, och att jag var så dum att jag gick på det. Det finns inga ursäkter, även om jag var 10 år gammal...:(

Jag ångrar att jag inte var med och sa hej då till min hästs första avkomma, när hon skar av sig djupa böjsenan och nödslaktade spå strömsholm...jag lät mamma köra ut mig för att det var "magstarkt", och jag fick aldrig säga hej då till Diana:cry:

Jag ångrar att jag lät betäcka om Sunny, och jag ångrar att jag inte sa ifrån när mor o henne skompis valde en hingst jag inte gillade.
Stoet vartrivdes fruktasnvärt hos hingsten, hon bokstavligen skrek efter mig när vi kom för att hämta hem henne. Avkomman blev en liten tanig typ som aldrig kommer gå att använda till någonting, och stoet tappade massa hull för att han gick och diade för länge...

Jag ångrar att jag inte gifte mig rikt, så jag kunde ta hand om massa hästar...:angel:

Jag ångrar att jag inte kan säga ifrån när min kompis rider sin häst så den blöder i munnen:cry: :mad:

/Migo
 
Sv: Vad ångrar du-tråd?

*Kl*

Oj... Några saker jag ångrar

* Att jag släppte iväg mitt Nordsvenska sto :love: på bete,blev skadad och inte gick att åtgärda annars kanske hon levt idag.:cry:

*Sålde shettis fölet:love: som 3 månader senare avled pga tarmvred och slöa ägare som inte gjorde någonting för att rädda henne :cry:

*Sålde min underbara shettis/Welsh :love:

*Köpte den mest bortskämda shettisvallack :eek: jag någonsin stött på i mitt liv,som jag dessutom i slutändan fick betala dubbelt för att bli av med:mad: :mad: :mad:

Ja en massa annat jag ångra givetvis men för personligt för att tas upp här :cool:
 
Sv: Vad ångrar du-tråd?

Jag ångrar att jag slutade på ridskolan. >.O Red i 10 år på ridskola, sedan jag var 3. Har blivit lite "dåligare" nu.

I och för sig, så hade vi inte råd, men jag ångrar det ändå.:cry:


När jag skulle gå på cirkus så såg jag en häst som stod uppbunden med snöret alldeles för långt nersatt på väggen! Hästen fastnade med benet & ramlade omkull. Jag stod bara & glodde. Jag såg hur repet band sig hårt runt benet på hästen & det blödde jättemycket .. Till slut så skulle vi gå in & då såg jag att tre män sprang till hästen och försökte hjälpa den. Det sista jag såg av hästen var hans skräckslagna blick.
Efter cirkusen fick jag veta att hästen avlivades p.g.a. att en sena var avskuren. :'(
 
Senast ändrad av en moderator:

Liknande trådar

Katthälsa Hej Jag provar att fråga här. Snälla inga påhopp, jag är här för att be om tips o råd. Jag gör det bästa jag kan för mina katter efter...
Svar
18
· Visningar
4 425
Ekonomi & Juridik Hej! Någon som var lite koll på hur jag kan gå tillväga i min situation. Långt inlägg men tyvärr nödvändigt för att förklara hela...
2 3
Svar
57
· Visningar
11 351
Hästvård Hejsan! Natten till igår fick min ena häst tas bort akut pga troligtvis akut tarmvred. Är i chock & kan inte sluta gråta. Det hela...
2
Svar
21
· Visningar
5 440
Hundhälsa Kan riskera att bli en rörig tråd, men det är för att det är rörigt just nu. Lite historik: Min vinthund fick urinträngningar och hade...
Svar
5
· Visningar
2 022
Senast: Lime
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CCIV
  • Black Friday
  • Dejtingtråden del 38

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp