Vacker utan spackel

Det tråkiga är ju kommentarer som att; " -Om hon inte ens bryr sig om hur hon ser ut..." Så kanske jag är en fenomenal medarbetare i alla fall! Och dom kommentarerna kommer inte från osminkade karlar. Dom kommer från kvinnor. Apropå att stötta varandra.
 
Jag har aldrig sminkat mig utöver en kort goth-period mellan ca 15-16, och då var det mer att likställa med krigsmålning, inte att jag skulle se mer pigg och fräsch ut. Nu har jag psoriasis och allmänt känslig hy så jag är försiktig med produkter överhuvudtaget. Ibland färgar jag håret men det är långt mellan gångerna.

Har bara sminkat mig ett fåtal gånger när jag var yngre och föll för trycket, t.ex. när jag tog studenten. Tyckte det var oerhört jobbigt att det då blev så många komplimanger för nåt som inte alls kändes som jag. Som att jag inte dög annars.

Alltså detta. De få gånger jag provat att vara sminkad så har det kommit orimligt mycket beröm, till skillnad från annars då jag i stort sett aldrig får kommentarer om mitt utseende (och jag föredrar det så pga hatar att påminnas om att andra noterar hur man ser ut). De menar säkert väl men det känns bara så fel när känslan inom mig är att jag lika gärna kunde ha full clownmundering.

Andra får göra precis som de vill, men stereotypiskt kvinnliga könsmarkörer har aldrig passat mig. Av de som haft problem med det genom åren har en övervägande majoritet varit just kvinnor. Det har kommit diverse oombedda "välmenande" råd om hur jag ska fixa mitt utseende, som att jag är lite dum och behöver hjälp på traven.

Nu när jag identifierar mig som ickebinär så känns det som mer av ett ställningstagande att vara osminkad. Att andra tycker att jag ser ut som en icke tillräckligt kvinnlig kvinna får vara deras problem.
 
På temat osminkad och måste då ha mer hudvård tänker jag att det snarare är tvärtom. När jag är osminkad behöver jag inte göra så mycket bara ha på lite fuktkräm på vintern så jag inte torkar bort och solskydd på sommaren så jag inte blir en röd blåsa. Men ska jag sminka mig krävs ordentlig rengöring och återfuktning och plockande och diverse, annars lägger sig sminket jättekonstigt och varenda liten blessyr framhävs.

Sen kan jag absolut tycka det är kul med smink, men då vill jag gärna att det ska synas att jag ansträngt mig, inga subtila sminkningar här inte.
mimi-from-drew-carey-show-now-1599924251017.jpg
 
Det tråkiga är ju kommentarer som att; " -Om hon inte ens bryr sig om hur hon ser ut..." Så kanske jag är en fenomenal medarbetare i alla fall! Och dom kommentarerna kommer inte från osminkade karlar. Dom kommer från kvinnor. Apropå att stötta varandra.
Men ja. Jag har bara fått tråkiga kommentarer (både om att jag borde sminka mig och att jag inte borde sminka mig) från andra kvinnor. Aldrig från män. Aldrig. Och det har varit både rent anklagande kommentarer och kommentarer som personen tycker är ”i all välmening”.
 
Jag färgar inte håret längre, är 42 och har många grå hår, men tycker det ser fint ut. Tycker att smink är roligt och sminkar mig ofta, men kan också vara helt ofixad på tex jobbet och får aldrig kommentarer oavsett. Hudvård däremot är skittråkig, tvättar inte bort sminket på kvällen och när jag tvättar ansiktet gör jag det med tvål. Använder nivea i ansiktet alt på sommaren hög solskyddsfaktor. Har bra hud som verkar tåla det mesta.
 
Jag som aldrig använt smink, har rätt ofta fått höra hur fin/vacker jag är (även om jag personligen inte delar den uppfattningen men det är en annan femma).

När jag hade tinder var det många som skrev, men jag skulle nog inte koppla det till hur jag var sminkad. Snarare hur fotona var tagna och vad jag hade skrivit i min presentation.

Aldrig haft problem på jobbintervjuer, snarare viktigt att ha hela och rena kläder på sig och de gått på hur personligheten varit.

Själv har jag aldrig mått dåligt pga jag inte använt smink snarare andra anledningar som vem som helst kan må dåligt för.
 
Alltså detta. De få gånger jag provat att vara sminkad så har det kommit orimligt mycket beröm, till skillnad från annars då jag i stort sett aldrig får kommentarer om mitt utseende (och jag föredrar det så pga hatar att påminnas om att andra noterar hur man ser ut). De menar säkert väl men det känns bara så fel när känslan inom mig är att jag lika gärna kunde ha full clownmundering.

Detta funderar jag på ofta men har kommit fram till några saker man kanske ska ha i tanken iallafall när det gäller vad man känner i dessa sammanhang.

När jag sminkade mig varje dag i några år så var det sällan någon kommenterade att jag såg extra bra ut eller att jag var extra snygg eller gett orimligt mycket beröm.
Det kunde på sin höjd vara att det var snygg färg på läpparna eller en cool färg på ögonskuggan Just den dagen.
Nu när jag går osminkad 99% av tiden kan det givetvis komma beröm när jag är sminkad för ovanlighetens skull och ofta ganska förvånade miner över hur jag ser ut.

Jag känner det inte som konstigt eller ovanligt alls. Det är den stora skillnaden från osminkad till sminkad som är uppmärksammat.
Det vore också, för mig, ganska nedtryckande om någon inte ”såg” skillnaden eller inte kommenterade den. Man både klär upp sig och sminkar sig för att bli sitt ”bättre” jag och om ingen såg skillnaden skulle iallafall jag bli väldigt besviken.
 
Jag har aldrig sminkat mig utöver en kort goth-period mellan ca 15-16, och då var det mer att likställa med krigsmålning, inte att jag skulle se mer pigg och fräsch ut. Nu har jag psoriasis och allmänt känslig hy så jag är försiktig med produkter överhuvudtaget. Ibland färgar jag håret men det är långt mellan gångerna.



Alltså detta. De få gånger jag provat att vara sminkad så har det kommit orimligt mycket beröm, till skillnad från annars då jag i stort sett aldrig får kommentarer om mitt utseende (och jag föredrar det så pga hatar att påminnas om att andra noterar hur man ser ut). De menar säkert väl men det känns bara så fel när känslan inom mig är att jag lika gärna kunde ha full clownmundering.

Andra får göra precis som de vill, men stereotypiskt kvinnliga könsmarkörer har aldrig passat mig. Av de som haft problem med det genom åren har en övervägande majoritet varit just kvinnor. Det har kommit diverse oombedda "välmenande" råd om hur jag ska fixa mitt utseende, som att jag är lite dum och behöver hjälp på traven.

Nu när jag identifierar mig som ickebinär så känns det som mer av ett ställningstagande att vara osminkad. Att andra tycker att jag ser ut som en icke tillräckligt kvinnlig kvinna får vara deras problem.
Jag har också kört med "krigsmålning" när jag var mer kreativ i stil och uttryck, och det var himla roligt tycker jag! Definitivt mer för att matcha stilen än för att vara traditionellt vacker, och jag saknar det faktiskt ibland, att gå all in och se ut som någon helt annan.
Just nu har jag inga kläder som passar som skulle matcha sådan sminkning och tycker väl inte att jag är i form för att bära dem heller, så jag låter bli. Det är dock ingenting jag skulle orka med till vardags och gjorde inte under den tiden heller, utan det var för speciella event för mig. :)
 
Jag har också kört med "krigsmålning" när jag var mer kreativ i stil och uttryck, och det var himla roligt tycker jag! Definitivt mer för att matcha stilen än för att vara traditionellt vacker, och jag saknar det faktiskt ibland, att gå all in och se ut som någon helt annan.
Just nu har jag inga kläder som passar som skulle matcha sådan sminkning och tycker väl inte att jag är i form för att bära dem heller, så jag låter bli. Det är dock ingenting jag skulle orka med till vardags och gjorde inte under den tiden heller, utan det var för speciella event för mig. :)
Jag var för övrigt betydligt äldre än tonåring när jag pysslade med detta, men det är fortfarande länge sedan jag slutade.
 
För mig blir diskussionen lite märklig om man ser att användandet av smink hänger ihop med hudvård. Det måste ju bero på varför man sminkar sig och hur.
Själv började jag för att jag ville utstråla något och att ansiktet skulle passa ihop med resten av min utstyrsel. Jag var först proggare, sen punkare, sen svartrockare. Det var blek hy, enorma mängder svart eyeliner och rött läppstift som gällde.

Idag kör jag detsamma fast i en dämpad och mer mogen variant🤣 för mig handlar det om att jag gillar att designa outfit och hår och då blir det självklart att göra det även med ansiktet.
Jag har ju vänner som har smink och hudvård som intresse, så jag förstår att en del tycker det är roligt och trevligt även om jag är helt oestetiskt lagd.


Men en del känner tvång att vara sminkade, och då är det ju sorgligt.
 
Jag känner det inte som konstigt eller ovanligt alls. Det är den stora skillnaden från osminkad till sminkad som är uppmärksammat.
Det vore också, för mig, ganska nedtryckande om någon inte ”såg” skillnaden eller inte kommenterade den. Man både klär upp sig och sminkar sig för att bli sitt ”bättre” jag och om ingen såg skillnaden skulle iallafall jag bli väldigt besviken.

Jaha, grattis? Jag har bevisligen inte samma upplevelse, och jag tycker att det är ledsamt att få den här typen av svar när jag öppnar mig om något som i grunden är ett känsligt ämne. Majoriteten av de gånger jag varit sminkad har det varit för att andra insisterat på det, inte för att jag själv har känt någon lust.

Det har alltså inte varit mina egna känslor som spelat roll, utan att andra tycker att jag ser bra ut enligt deras ideal. Jag har bara upplevt att det har peppats på när jag ser Korrekt Feminin ut, och att jag känner mig sjukt obekväm med det har ingen alls noterat. Jag tror inte att jag kan förklara det på ett sätt som är helt förståeligt för någon som inte har samma komplicerade relation till genus.

Du kanske känner dig bättre och snyggare med full makeup, men som sagt, för min del kunde det lika gärna vara full clown-look, det vore precis lika obekvämt. Att du valde just mitt inlägg att spinna vidare på gör att även du får sälla dig till de kvinnor som känt ett behov av att ha åsikter om hur lite jag sminkar mig.
 
Jaha, grattis? Jag har bevisligen inte samma upplevelse, och jag tycker att det är ledsamt att få den här typen av svar när jag öppnar mig om något som i grunden är ett känsligt ämne. Majoriteten av de gånger jag varit sminkad har det varit för att andra insisterat på det, inte för att jag själv har känt någon lust.

Det har alltså inte varit mina egna känslor som spelat roll, utan att andra tycker att jag ser bra ut enligt deras ideal. Jag har bara upplevt att det har peppats på när jag ser Korrekt Feminin ut, och att jag känner mig sjukt obekväm med det har ingen alls noterat. Jag tror inte att jag kan förklara det på ett sätt som är helt förståeligt för någon som inte har samma komplicerade relation till genus.

Du kanske känner dig bättre och snyggare med full makeup, men som sagt, för min del kunde det lika gärna vara full clown-look, det vore precis lika obekvämt. Att du valde just mitt inlägg att spinna vidare på gör att även du får sälla dig till de kvinnor som känt ett behov av att ha åsikter om hur lite jag sminkar mig.
Men vilket trist negativt svar! Hur du sminkar dig eller inte, och bemötande därefter kan du inte belasta andra för. Det är ditt ansvar.
 
Kan en inte lasta andra för hur de bemöter en utifrån om en är sminkad eller ej? Så deras bemötande är mitt fel?
Såklart det inte ska spela någon roll om en är sminkad eller ej. Men att börja ett inlägg med "Jaha, grattis" är rätt dålig stil, då det troligtvis uppfattas som nedsättande. Eller är det okej för att uttrycka sig så för att en mår psykiskt dåligt?
 
Såklart det inte ska spela någon roll om en är sminkad eller ej. Men att börja ett inlägg med "Jaha, grattis" är rätt dålig stil, då det troligtvis uppfattas som nedsättande. Eller är det okej för att uttrycka sig så för att en mår psykiskt dåligt?

Du gör inte ett dugg bättre genom att gå till angrepp själv och dra in mitt mående. Jag har trianglat dina inlägg för de är på gränsen, stör du dig på vad och hur jag skriver så är det fritt fram att använda ignorera-funktionen.
 
Senast ändrad av en moderator:
Oj. Men jag tar emot din kritik, troligtvis gick jag över gränsen- men att håna någon som du gjorde är inte okej. Jag drar inte in ditt mående- det har du skrivit öppet om i flera trådar. Att du som du själv skriver, triangulerar mina inlägg och drar dina slutsatser- gör det. Det är ett fritt forum. Det är din energi du lägger. Ett tips är att lägga bort offerkoftan och se framåt ❤️
 
Jag har aldrig sminkat mig utöver en kort goth-period mellan ca 15-16, och då var det mer att likställa med krigsmålning, inte att jag skulle se mer pigg och fräsch ut.
Haha, även om jag inte lägre satsar på krigsmålning så är grejen med att se "pigg och fräsch ut" fortfarande främmande för mig. Är idag 36 år gammal och målbilden är fortfarande att se hyfsat likblek ut. :D
 
Haha, även om jag inte lägre satsar på krigsmålning så är grejen med att se "pigg och fräsch ut" fortfarande främmande för mig. Är idag 36 år gammal och målbilden är fortfarande att se hyfsat likblek ut. :D
Haha. Minns när mina kompisar skulle färga mitt hår svart i högstadiet och jag frågade "Kommer jag se blek ut?" de svarade att det är en risk och jag sa "Bra!". Älskar att ha varit goth. 😅
 
Har inget som helst tålamod vad gäller smink och framförallt INTE skönhetsvård, att lägga ansiktsmask som någon nämnde som världens lyx är inget jag anser som lyx.

Jag tvättar ansiktet med tvål och vatten och har aldrig ens provat ansiktskrämer och kommer förmodligen aldrig att göra.

Jag sminkar mig lite till och från och då lite läppstift mascara ögonbrynspenna och ibland fondation.

PS jag kan platta håret ibland också ;)
 

Liknande trådar

Äldre Snart 36 år gammal finner jag mig plötsligt stående utan varken jobb, häst eller man. Mitt liv är ett helt oskrivet blad och det är med...
2
Svar
36
· Visningar
3 106
Senast: Tranan
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hemlösa hundar ökar
  • Senast tagna bilden XV
  • Muddypaws 24/25

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp