Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Har bara sminkat mig ett fåtal gånger när jag var yngre och föll för trycket, t.ex. när jag tog studenten. Tyckte det var oerhört jobbigt att det då blev så många komplimanger för nåt som inte alls kändes som jag. Som att jag inte dög annars.
Men ja. Jag har bara fått tråkiga kommentarer (både om att jag borde sminka mig och att jag inte borde sminka mig) från andra kvinnor. Aldrig från män. Aldrig. Och det har varit både rent anklagande kommentarer och kommentarer som personen tycker är ”i all välmening”.Det tråkiga är ju kommentarer som att; " -Om hon inte ens bryr sig om hur hon ser ut..." Så kanske jag är en fenomenal medarbetare i alla fall! Och dom kommentarerna kommer inte från osminkade karlar. Dom kommer från kvinnor. Apropå att stötta varandra.
Alltså detta. De få gånger jag provat att vara sminkad så har det kommit orimligt mycket beröm, till skillnad från annars då jag i stort sett aldrig får kommentarer om mitt utseende (och jag föredrar det så pga hatar att påminnas om att andra noterar hur man ser ut). De menar säkert väl men det känns bara så fel när känslan inom mig är att jag lika gärna kunde ha full clownmundering.
Jag har också kört med "krigsmålning" när jag var mer kreativ i stil och uttryck, och det var himla roligt tycker jag! Definitivt mer för att matcha stilen än för att vara traditionellt vacker, och jag saknar det faktiskt ibland, att gå all in och se ut som någon helt annan.Jag har aldrig sminkat mig utöver en kort goth-period mellan ca 15-16, och då var det mer att likställa med krigsmålning, inte att jag skulle se mer pigg och fräsch ut. Nu har jag psoriasis och allmänt känslig hy så jag är försiktig med produkter överhuvudtaget. Ibland färgar jag håret men det är långt mellan gångerna.
Alltså detta. De få gånger jag provat att vara sminkad så har det kommit orimligt mycket beröm, till skillnad från annars då jag i stort sett aldrig får kommentarer om mitt utseende (och jag föredrar det så pga hatar att påminnas om att andra noterar hur man ser ut). De menar säkert väl men det känns bara så fel när känslan inom mig är att jag lika gärna kunde ha full clownmundering.
Andra får göra precis som de vill, men stereotypiskt kvinnliga könsmarkörer har aldrig passat mig. Av de som haft problem med det genom åren har en övervägande majoritet varit just kvinnor. Det har kommit diverse oombedda "välmenande" råd om hur jag ska fixa mitt utseende, som att jag är lite dum och behöver hjälp på traven.
Nu när jag identifierar mig som ickebinär så känns det som mer av ett ställningstagande att vara osminkad. Att andra tycker att jag ser ut som en icke tillräckligt kvinnlig kvinna får vara deras problem.
Jag var för övrigt betydligt äldre än tonåring när jag pysslade med detta, men det är fortfarande länge sedan jag slutade.Jag har också kört med "krigsmålning" när jag var mer kreativ i stil och uttryck, och det var himla roligt tycker jag! Definitivt mer för att matcha stilen än för att vara traditionellt vacker, och jag saknar det faktiskt ibland, att gå all in och se ut som någon helt annan.
Just nu har jag inga kläder som passar som skulle matcha sådan sminkning och tycker väl inte att jag är i form för att bära dem heller, så jag låter bli. Det är dock ingenting jag skulle orka med till vardags och gjorde inte under den tiden heller, utan det var för speciella event för mig.
Jag har ju vänner som har smink och hudvård som intresse, så jag förstår att en del tycker det är roligt och trevligt även om jag är helt oestetiskt lagd.För mig blir diskussionen lite märklig om man ser att användandet av smink hänger ihop med hudvård. Det måste ju bero på varför man sminkar sig och hur.
Själv började jag för att jag ville utstråla något och att ansiktet skulle passa ihop med resten av min utstyrsel. Jag var först proggare, sen punkare, sen svartrockare. Det var blek hy, enorma mängder svart eyeliner och rött läppstift som gällde.
Idag kör jag detsamma fast i en dämpad och mer mogen variant för mig handlar det om att jag gillar att designa outfit och hår och då blir det självklart att göra det även med ansiktet.
Jag känner det inte som konstigt eller ovanligt alls. Det är den stora skillnaden från osminkad till sminkad som är uppmärksammat.
Det vore också, för mig, ganska nedtryckande om någon inte ”såg” skillnaden eller inte kommenterade den. Man både klär upp sig och sminkar sig för att bli sitt ”bättre” jag och om ingen såg skillnaden skulle iallafall jag bli väldigt besviken.
Men vilket trist negativt svar! Hur du sminkar dig eller inte, och bemötande därefter kan du inte belasta andra för. Det är ditt ansvar.Jaha, grattis? Jag har bevisligen inte samma upplevelse, och jag tycker att det är ledsamt att få den här typen av svar när jag öppnar mig om något som i grunden är ett känsligt ämne. Majoriteten av de gånger jag varit sminkad har det varit för att andra insisterat på det, inte för att jag själv har känt någon lust.
Det har alltså inte varit mina egna känslor som spelat roll, utan att andra tycker att jag ser bra ut enligt deras ideal. Jag har bara upplevt att det har peppats på när jag ser Korrekt Feminin ut, och att jag känner mig sjukt obekväm med det har ingen alls noterat. Jag tror inte att jag kan förklara det på ett sätt som är helt förståeligt för någon som inte har samma komplicerade relation till genus.
Du kanske känner dig bättre och snyggare med full makeup, men som sagt, för min del kunde det lika gärna vara full clown-look, det vore precis lika obekvämt. Att du valde just mitt inlägg att spinna vidare på gör att även du får sälla dig till de kvinnor som känt ett behov av att ha åsikter om hur lite jag sminkar mig.
Kan en inte lasta andra för hur de bemöter en utifrån om en är sminkad eller ej? Så deras bemötande är mitt fel?Men vilket trist negativt svar! Hur du sminkar dig eller inte, och bemötande därefter kan du inte belasta andra för. Det är ditt ansvar.
Såklart det inte ska spela någon roll om en är sminkad eller ej. Men att börja ett inlägg med "Jaha, grattis" är rätt dålig stil, då det troligtvis uppfattas som nedsättande. Eller är det okej för att uttrycka sig så för att en mår psykiskt dåligt?Kan en inte lasta andra för hur de bemöter en utifrån om en är sminkad eller ej? Så deras bemötande är mitt fel?
Såklart det inte ska spela någon roll om en är sminkad eller ej. Men att börja ett inlägg med "Jaha, grattis" är rätt dålig stil, då det troligtvis uppfattas som nedsättande. Eller är det okej för att uttrycka sig så för att en mår psykiskt dåligt?
Se ovan.Du gör inte ett dugg bättre genom att gå till angrepp själv och dra in mitt mående. Jag har trianglat dina inlägg för de är på gränsen, stör du dig på vad och hur jag skriver så är det fritt fram att använda ignorera-funktionen.
Haha, även om jag inte lägre satsar på krigsmålning så är grejen med att se "pigg och fräsch ut" fortfarande främmande för mig. Är idag 36 år gammal och målbilden är fortfarande att se hyfsat likblek ut.Jag har aldrig sminkat mig utöver en kort goth-period mellan ca 15-16, och då var det mer att likställa med krigsmålning, inte att jag skulle se mer pigg och fräsch ut.
Haha. Minns när mina kompisar skulle färga mitt hår svart i högstadiet och jag frågade "Kommer jag se blek ut?" de svarade att det är en risk och jag sa "Bra!". Älskar att ha varit goth.Haha, även om jag inte lägre satsar på krigsmålning så är grejen med att se "pigg och fräsch ut" fortfarande främmande för mig. Är idag 36 år gammal och målbilden är fortfarande att se hyfsat likblek ut.