Jag har aldrig "lärt" mig använda smink (eller hur en BH "ska" sitta
) . Bodde heltid hos pappa sen jag var 11/12 års ålder. Hade jag bott med mamma hade det kanske sett annorlunda ut...
Jag försökte och har i perioder försökt sminka mig. Slutade typ alltid att jag petade mig själv i ögat med mascaraborsten.
Så jag gav upp.
Idag använder jag ibland lite lätt mineralpuder för att jämna ut färgen lite i ansiktet och ibland faller andan in och det blir lite läppglans också.
Men oftast har jag fullt upp med att komma ihåg att smörja mig med dagkrämen och är jag riktigt med på morgonen även fuktkräm under.
Förundras alla som hinner med så mycket. Jag själv har fullt upp och ta mig ur sängen.
Jag färgade håret mörkt förut. Då jag är blond i grunden syntes det direkt när det växte ut. Och då tid/lust inte fanns där så slutade jag.
Ibland vill jag ha något förändring. Så då lägger jag i någon extremfärg i topparna eller som slingor.
Enda gångerna jag har gått fullt ut med hår och smink var vid studenten och studentbalen.
Studenten hjälpte en kompis mig och till balen gjorde proffs smink/hår.
Jag kände mig jättevacker och var supernöjd. Men skulle aldrig orka pyssla själv.
Något som fastnade från studentbalen är kommentarer från klasskamrater mfl. "Oj så fint. Vad annorlunda hon ser ut" .
Inget som sas direkt till mig men hörde från sidan om.
Gav mig ett nytt perspektiv om hur mycket smink osv kan påverka hur andra ser en.
Jag har/kan ta på mig mer jobb än jag har tid för i dagsläget. Aldrig sökt jobb heller då dom har hittat mig, så om jag är sminkad eller inte har iallafall inte påverkat mig på något vis. Iallfall inte med det jag jobbar med just nu.