Vad sjutton ska jag göra med mitt liv?

Varje problem har en lösning upprepar jag för mig själv varje dag. Och ta ingen skit. Jag ska nog förhoppningsvis komma starkare ur det här också.
Du kommer att komma ur detta mycket starkare och mycket smartare än vad du var innan. Det fina med livserfarenheter är att när man får distans och kan analysera vad som hände så får man många aha-upplevelser och man känner att man får bättre koll på vad man vill i livet.

Tycker jag i alla fall.

Och det är klart att du ska skaffa Tinder. ;) Det är ett kul tidsfördriv om inget annat.
 
har en hyra på 6600kr/mån, och eftersom jag sedan några veckor är arbetslös har min sjukpenning sänkts avsevärt. För trots att jag har maxbeloppet för SGI (som redan det var rätt fattigt och många tusenlappar under min lön) sänks ersättningen nu till ynka 11.600kr/mån, efter skatt.
Med bostadsbidrag, underhållsbidrag (skall barnen bo hos dig?) och barnbidrag så borde det gå bra.
11 600+2 300+3 146+2 250=19 296
 
Med bostadsbidrag, underhållsbidrag (skall barnen bo hos dig?) och barnbidrag så borde det gå bra.
11 600+2 300+3 146+2 250=19 296

Eftersom barnen bor varannan vecka får jag inget underhåll och bara ett av två barnbidrag. Bostadsbidraget bör hamna runt 2000kr och barnbidraget är 1100kr :)
 
Då så kostar de å andra sidan bara varannan vecka också.
Men du får då 14 700:-.
Det blir 8 100:- kvar att leva på efter hyran.
Det borde ju fungera.

Min absoluta minimikostnad per månad är 11.000kr. Utan bil. Då har jag skalat bort precis allt som jag inte måste betala.
Men jag äter inte så mycket så maten kostar i princip bara när barnen är här, så jag ska nog klara mig. Hoppas jag :nailbiting:
 
Jag inaktiverade det för några månader sedan. Finns det någon annan bra tidsfördrivapp som inte kräver FB? :D
Ingen aning. Tinder är det enda jag använder och det är ett under ifall jag matchar med någon för jag tycker att alla killar är skitfula och oattraktiva. Då är jag ändå inte så himla utseendefixerad, utan jag letar efter andra kvaliteter i en man. Men, men...
 
Men vad gör du då?
Det är typ massor!

Ja du. Jag betalar el och förskola och CSN (som inte ville gå med på att sänka min återbetalning) och annat som man måste betala typ hemförsäkring och a-kassa. Det är dyrt att leva :meh::wtf:
 
Senast ändrad:
Jag betalar el och förskola och CSN (som inte ville gå med på att sänka min återbetalning)
Förskolan skall ni ju dela på mellan er.
Prova med CSN igen när du blir ensam på riktigt.
Gå igenom allt igen och försök att banta det hela.
Är det en hyresrätt eller bostadsrätt du bor i?
 
Förskolan skall ni ju dela på mellan er.
Prova med CSN igen när du blir ensam på riktigt.
Gå igenom allt igen och försök att banta det hela.
Är det en hyresrätt eller bostadsrätt du bor i?

Det gör vi också. Delar alltså. Jag betalar bara min halva som är baserad på min inkomst. CSN hoppas jag fortfarande på och då blir det 1000kr mindre. Hoppas hoppas. Annars finns det som sagt ingenting jag kan dra ner på. Har gått igenom allt i dagarna och ringt och "förhandlat" med alla jag kan så det är gjort.
Det är en hyresrätt, och jag har pga barnen inte möjlighet att flytta någon annanstans.
 
Snart 36 år gammal finner jag mig plötsligt stående utan varken jobb, häst eller man. Mitt liv är ett helt oskrivet blad och det är med en stor skräckblandad förtjusning jag möter det :nailbiting:

Eftersom jag har två barn kan jag inte flytta någonstans, men i övrigt kan jag göra precis vad jag vill. I teorin iaf, för i praktiken är det ju aldrig lika lätt.

Jag är sjukskriven sedan i höstas för en allvarlig utmattningsdepression. Innan jag och min sambo av olika anledningar bestämde oss för att separera hade jag/vi både kort- och långsiktiga planer och framtidsdrömmar. Vi hade just skrivit på kontrakt för att flytta till ett större hus och min kortsiktiga plan var att tillfriskna från min utmattning där. Påta i trädgården, odla, måla väggar, osv. Sådant som är balsam för själen. Till hösten skulle jag börja plugga igen, för att bättre sent än aldrig få min examen.
Nu står jag istället i en situation där jag får bli kvar i radhuset (som jag visserligen älskar, men det finns ingen trädgård), som har en hyra på 6600kr/mån, och eftersom jag sedan några veckor är arbetslös har min sjukpenning sänkts avsevärt. För trots att jag har maxbeloppet för SGI (som redan det var rätt fattigt och många tusenlappar under min lön) sänks ersättningen nu till ynka 11.600kr/mån, efter skatt. Så nu sitter jag här med lite (okej, jävligt mycket) ekonomisk panik, vilket inte direkt hjälper min utmattning att bli bättre. 11.600kr är betydligt mindre än halva min lön och jag vettefan hur jag ska kunna leva på det? Jag har lite sparpengar men de lär rätt snabbt ta slut även när jag minskar ner mina utgifter :(:confused:
Som tur är bestämde jag mig redan innan separationen för att sälja min häst, som ett led i att minska på alla krav för att kunna bli frisk. Imorgon flyttar han till sin nya ägare och det känns kanonbra, men hur lever man utan häst?

Vad gör man när (nästan) allt som varit ens trygghet i livet inom loppet av två månader försvinner. Jag står liksom helt utan sammanhang plötsligt. Jag är visserligen fortfarande mamma, men i övrigt har jag inget sammanhang alls. Jag är ingens partner längre, jag är ingens kollega, jag är ingens matte. Jag har inget ansvar, ingen som behöver mig (återigen, bortsett från barnen :heart), jag är bara helt själv :nailbiting:
Jag vet att mitt eget värde inte ligger i mitt sammanhang, men utan sammanhang är jag vilsen.

Så vad ska jag göra med mitt liv Buke? Ska jag fortsätta vara inställd på att plugga? Går det ens att leva på studiemedel som ensamstående med en hyra på 6.600kr (jag kan inte flytta)? Ska jag registrera mig på Tinder och börja ragga som tidsfördriv? Ska jag anmäla mig till ridskolan? Hur ska jag bli frisk igen? Vad ska jag gööööööra? Vad hade ni gjort om ni helt plötsligt stod i en situation där ni kunde välja att förändra hela ert liv? Jag är ju egentligen fri att forma mitt liv precis som jag vill nu. Hur coolt och läskigt är inte det?

Jag är nöjd med att ha tagit beslutet att separera. Min sambo var en stor bidragande faktor till min utmattning och jag känner ett lugn i själen. Samma sak med jobbet. Det var en stor bidragande orsak till att jag blev sjuk och när min chef ringde och meddelade att jag skulle bli uppsagd kändes det otroligt skönt. Det är ju dock inte särskilt skönt att vara arbetslös :meh:

Jag just nu: :nailbiting::nailbiting::banana::D:banghead::devil::idea::nailbiting::bow::banana::sneaky::yuck::nailbiting::love::nailbiting:
Känner helt rimliga känslostormar inombords :rofl:
Jag kan inte ge något råd som löser dina problem. men häng kvar och lös problemen i tunna skivor så klarar du det. Jag vill stödja dig på alla sätt jag kan men det är nog inte mycket jag kan göra, men lycka till och ta hand om DIG!
 

Liknande trådar

Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 442
Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
69
· Visningar
7 417
Senast: Blyger
·
Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
9 204
Senast: lundsbo
·
Juridik & Ekonomi Hej, jag skulle behöva lite hjälp hur jag ska tänka och hantera detta... För att inte gå in på för mycket detalj om denna långa...
2
Svar
30
· Visningar
5 926
Senast: Cattis_E
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Föl 2023
  • 07:or del 23
  • Ponny med springmask

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp