Vacker utan spackel

Fascineras lite över att det verkar vara "fult, osäkert och fejk" att vara intresserad av och ägna sig åt hud/hårvård/smink och som lite "fint, äkta och präktigt" att inte bry sig om vare sig hud eller hår.
För att inte prata om skönhetsoperationer. :laugh: Men det gäller bara vissa människor.

20220422_231701.webp
 
Jag förstår inte hur det inte kan vara det, du frågade om någon slutat använda smink och färga håret, men det ändå går bra för. (Aja, du skrev framgångsrik)
Jag svarade att jag slutade för länge sedan, tänkte att det var underförstått att det gick bra för mig eftersom det, var det frågan gällde.

Nej, TS frågade det och du råkade nog få med mitt svar i ditt inlägg av misstag.
 
Men eller hur. Märklig inställning tycker jag. Det finns ju ingenting som känns så lyxigt som att göra ansiktsbehandling eller lägga en ansiktsmask. Inte för att man kanske ser bättre ut, men för att det känns bättre i själen när man unnar sig sådana saker.
Jag tänker att det inte är så konstigt att en tråd där det frågas efter personer som inte sminkar sig drar åt sig en större andel personer som är rent generellt ointresserade av hudvård än tex en tråd som handlar om smink.
Jag har nog aldrig känt mig bättre i själen de gånger jag använt en ansiktsmask, utan det är helt andra saker som känns lyxigt för mig.
 
Jag tänker att det inte är så konstigt att en tråd där det frågas efter personer som inte sminkar sig drar åt sig en större andel personer som är rent generellt ointresserade av hudvård än tex en tråd som handlar om smink.
Exakt, särskilt som TS själv gärna velat lägga mindre tid och energi på att sminka sig och verkar vilja/behöva ha pepp från andra.
Som en som själv (framför allt när jag var yngre) tyckt det varit jobbigt att sticka ut för att jag inte gjort det jag upplever förväntas av mig som kvinna (Och det är inte bara en subjektiv upplevelse. Jag har fått sminklådor i present från "välmenande", jag har fått höra "skyll dig själv om du inte får några killar" osv) känns det fint att se att det är många fler än jag som avstår sminkandet och är bekväma i det. Det betyder inte att jag ser ner på de som sminkar sig. Jag önskar bara att all slags utseendefixande kunde få vara mer ett val utifrån intresse snarare än det krav det för många kvinnor upplevs som, vilket TS inlägg är ett bevis på.
 
Håller med ovanstående. Och som jag skrev tidigare är det så himla tråkigt med attityden att man kan vara utan smink "för att man har fin hy." det känns direkt som en känga till dom som inte sminkar sig om dom inte har perfekt hy.

Jag fattar absolut att folk har smink som intresse och jag sminkar själv mig varje dag. Jag önskar att jag kunde känna att jag slapp sminka mig utan att tänka att jag bride ha perfekt hy/läggs pengar på dyra behandlingar.
 
Håller med om att svaren som ges beror lite på hur frågan ställs. Jag, och vad det verkar, fler än jag tolkade TS som att hon vill sluta sminka sig. Då blir svaren mer peppiga om att det visst går och att det visst finns personer som inte gör det, jämfört med om TS skrivit ”hjälp mig att bli bättre på smink”, typ.

Jag sminkar mig själv. Har tidigare inte gjort det. Har fått tråkiga kommentarer när jag var osminkad om att ”du hade ju kunnat vara snygg om du sminkade dig” eller ”skyll dig själv om du inte träffar en kille”. Har fått nästan ännu tråkigare kommentarer som vuxen, av andra vuxna, när jag är sminkad som går ut på att jag enbart spelar på min kvinnlighet, försöker gå sängvägen till olika saker och blev till och med anklagad i en rekrytering till en seriös tjänst hos en seriös arbetsgivare där motparten överklagade och skrev sida upp och sida ner om att hon, som inte sminkar sig och ”inte bryr sig om sitt utseende” valdes bort jämfört med ”stajlade barbiedockor som mer bryr sig om hur de ser ut än vad de har inne i skallen” och att den rekryteringen aldrig hade gått med en kvinnlig heterosexuell chef. Hon fick inte jobbet, ska väl tilläggas. Skrattretande eftersom jag förutom lite kajal och mascara inte är speciellt sminkad och dessutom definitivt inte är snygg. Om folk, oavsett vilken ståndpunkt de har, kunde sluta lägga sig i andras val och sluta anmärka på andra hade jag varit glad.
 
Framgångsrik och framgångsrik... är en inte fotomodell eller jobbar inom skönhet har jag svårt att se hur smink skulle förändra något (inom nämnda yrken bör en ju vara skicklig på sminkning, det ligger ju i yrkenas natur).

Jag brukar säga att jag lägger krigsmålning ibland... det är för att peppa mig själv, ritualen att lägga smink blir lite som en boost av mig själv. Game face helt enkelt. Sedan är jag naturligt väldigt blek, utan lite färg ser jag faktiskt lätt sjuk ut. Men jag sminkar mig verkligen inte dagligdags (läppglans brukar jag ha på varje dag dock, ett lätt och snabbt sätt att känna sig lite piggare).

Senaste jobbet fick jag utan någon sminkning och tjusiga kläder. De yrken som är intressanta för mig premierar inte utseende direkt...
 
Fascineras lite över att det verkar vara "fult, osäkert och fejk" att vara intresserad av och ägna sig åt hud/hårvård/smink och som lite "fint, äkta och präktigt" att inte bry sig om vare sig hud eller hår.

Sminkar mig förvisso sällan, men lägger en del energi på hud och hårvård för att jag gillar det och känner mig fräschare.

Ja, för mig är det att ta hand om och vara lite snäll mot mig själv. Det är underbart när en är lite trött att ge sig själv lite hemma-SPA med ansiktsmask osv.
 
Jag tänker att det inte är så konstigt att en tråd där det frågas efter personer som inte sminkar sig drar åt sig en större andel personer som är rent generellt ointresserade av hudvård .
Poängen var annars att vissa klarar inte av att meddela ts hur bra och fint livet är när man är helt ointresserad av smink/hud och hårvård utan att (lite fint, men inte osynligt) trycka till och klanka ner på de som av olika anledningar lägger lite tid/pengar på just sånt vilket gör att det ser ut som = vi som inte bryr oss om sånt bjäfs är bättre och ju mindre vi bryr oss desto bättre är vi....
 
Fascineras lite över att det verkar vara "fult, osäkert och fejk" att vara intresserad av och ägna sig åt hud/hårvård/smink och som lite "fint, äkta och präktigt" att inte bry sig om vare sig hud eller hår.

Sminkar mig förvisso sällan, men lägger en del energi på hud och hårvård för att jag gillar det och känner mig fräschare.
I tråden håller jag med. I verkligheten har jag alltid tyckt det är precis tvärtom där man är lite outsider som inte är så intresserad. Jag tycker inte heller att frågan om jobb, fest, dejtande är konstig även om ts givetvis ska göra som hon själv vill. Dessutom är det ju ingen vits att förställa sig när man tex dejtar till nåt man inte själv trivs med.
 
Det som alltid är så otroligt tråkigt när sådana här diskussioner utbryter är just att det finns några som bara måste tala om hur ful och fejk man är när man sminkar sig/håller på med hud- och hårvård/duschar med en tvål som luktar gott och har mage att hävda att det handlar om osäkerhet. Nej, det är inte osäkerhet hos den som gör/använder något utan handlar om att trycka ned och använda härskartekniker för att andra ska rätta sig i ledet. Vem behöver patriarkatet när vi har kvinnor som prompt måste uttala sig negativt om andras utseende, liksom?

Låt var och en välja hur denne vill se ut utan att kommentera det, tack! Du har absolut ingenting med hur någon annan vill se ut och vi har fan kommit längre än så.
 
För mig blir diskussionen lite märklig om man ser att användandet av smink hänger ihop med hudvård. Det måste ju bero på varför man sminkar sig och hur.
Själv började jag för att jag ville utstråla något och att ansiktet skulle passa ihop med resten av min utstyrsel. Jag var först proggare, sen punkare, sen svartrockare. Det var blek hy, enorma mängder svart eyeliner och rött läppstift som gällde.

Idag kör jag detsamma fast i en dämpad och mer mogen variant🤣 för mig handlar det om att jag gillar att designa outfit och hår och då blir det självklart att göra det även med ansiktet.
 
Jag slutade helt med smink för 4 år sen när jag fick ett stort utbrott av perioral dermatit. Var ingen storkonsument av det innan dess heller, men mascara och lite mineralpuder använde jag.
I början tyckte jag att jag såg lite trött och håglös ut utan men nu är jag van. Aldrig någon som kommenterat mig.
Jag har dock mörkt hår och mörka fransar och bryn.
Håret slutade jag färga för kanske 6 år sen. Höll ändå aldrig efter det och det fanns alltid en lång utväxt. Konstaterat att jag gillar min naturliga hårfärg bäst. Inga gråa strån (än) och jag tror det beror på när jag får dem och i vilken omfattning om jag kommer börja färga håret då. Är 36 år nu.

Nej jag är inte aktiv på varken tinder eller fester. Men ska jag ut och äta, träffa folk på sociala tillställningar förblir jag osminkad.

Ingen kommenterar en man som är osminkad?
 
Framgångsrik och framgångsrik... är en inte fotomodell eller jobbar inom skönhet har jag svårt att se hur smink skulle förändra något (inom nämnda yrken bör en ju vara skicklig på sminkning, det ligger ju i yrkenas natur).

När jag jobbade med butiksdemonstrationer så märkte jag stor skillnad i vilket bemötande/gensvar jag fick av kunder, om jag var sminkad eller inte - även om jag i övrigt agerade precis likadant. Det var betydligt lättare att få kontakt, få folk att åtminstone stanna upp ett ögonblick och/eller hälsa även om de inte var intresserade. Jag jobbade främst med livsmedel (laga/förbereda smakprover och bjuda kunderna i butiken, i syfte att sälja), vilket en kan tycka har noll och ingenting med utseende att göra.
 
Jag tycker förstås inte att det inte borde vara skillnad på om man är sminkad eller inte vad gäller framgång. Men det finns ju forskning på att "snygga" är mer framgångsrika (haloeffekten). Trist, men så är det. Sen är det ju individuellt vad man tycker är snyggt eller ej. Vad man tycker är snyggt påverkas ju dessutom av vad man får se omkring sig i större omfattning än man själv tror, tror jag. Oavsett hur mycket man stretar emot.
Det finns det ju också forskning om, fast jag har glömt vad det heter. Ju oftare och längre man utsätts för ett ansikte desto vackrare/snyggare blir det.

Själva debatten om smink eller ej, kan inte alla bara få göra som de vill och så är det bra med det? Vad man än har för anledning för att sminka sig eller inte sminka sig är ju ingen av dem bättre än den andra. You do you liksom :)
En som har som anledning att sminka sig på morgonen för att det är som en avkopplande liten kreativ stund på morgonen, är ju likvärd med den andre som säger att hen inte sminkar sig för hen vill koppla av i sängen en stund extra. Samma syfte, olika sätt att uppnå det liksom.
 
Färgar mina ögonbryn tycker det gör stor skillnad mot när de är ofärgade. Annars inte mycket smink till vardags. Mascara blir jag lätt kliig av men den jag har nu verkar funka ok men sen kanske jag kliar mig ändå och då blir jag ju svart överallt istället 😅 så den skippar jag oftast.
Annars har jag några läppstift. Tycker om dem men min favorit vet jag inte vart den har försvunnit.
Under ögonen kan jag sätta sån där vad det nu heter foundation eller liknande om jag ser alltför trötter ut.
 

Liknande trådar

Äldre Snart 36 år gammal finner jag mig plötsligt stående utan varken jobb, häst eller man. Mitt liv är ett helt oskrivet blad och det är med...
2
Svar
36
· Visningar
3 106
Senast: Tranan
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp