Vabruari

[nejlica]

Har så sjukt ont i ryggen (ryggskott, sträckning eller något sådant) och fixar verkligen inte att lyfta barnen just nu. Var lite orolig över hur jag ska kunna hämta dem bägge själv från förskolan imorgon efter deras första riktiga dag där med tanke på att ettåringen inte riktigt går själv än.

Vi kan väl säga som så... Att nu är inte det ett problem längre eftersom stora tjejen just kräktes ned hela sin säng (kul att ta reda på när man inte kan böja sig! )

Väntar på att maken ska komma in från sin kvällspromenad med hunden så att jag kan berätta för honom att hans första dag på heltid på jobbet efter ett års föräldraledighet kommer att innebära VAB.

Livet med förskolebarn alltså.

YOLO!

 

[zassoo]

Okej så ena barnet hade 40 graders feber hela helgen, har precis blivit frisk och båda barnen har varit hemma en extra dag för att ladda för förskolan imorgon. De har varit superpigga hela dagen båda två. Så nu på kvällen helt plötsligt har andra barnet jätteont i örat, ligger nu och sover i soffan och har nästan 39 grader

Det är verkligen alltid något. Förra veckan vårdbesök pga misstanke om uvi hos ena barnet, det var dock falskt alarm tack och lov.

 

[SiZo]

Tack snälla för dina fina ord. Själv tampas jag med så många känslor om att vi är de enda som känner såhär. Vi är vuxna, vanligtvis friska, fullt normalbegåvade människor som har två småbarn. Hur svårt ska det vara? Var och varannan människa gör ju det här. Har det alltid varit såhär, genom evolutionen? Eller har vi gjort det svårt för oss i ett modernt samhälle? Eller är det bara jag som är ovanligt vek helt enkelt?

Det är ju inte alltid såhär, såklart, måste jag förtydliga eftersom det ibland känns som att jag missförstås. Vi har lättare dagar, vi har roligt och mysigt tillsammans. Det är mycket kärlek och känslor åt alla håll. Men visst är det väldigt slitsamt just nu. Jag pratade med en vän igår som just nu är helt knäckt över vardagen med en 4-åring och en 1,5-åring. Jag har aldrig upplevt att hon pratat så innan, men just nu går hon på knäna så jag blev lite överraskad. Kanske är det lite så, att det går i faser.

Jag tror att vi är menade att leva mer i familjegrupper, inte två och två med ett gäng barn. I familjegrupper skulle man få mer avlastning än som det är nu. Nu riskerar man att bli väldigt ensam och få dra ett väldigt stort lass själv, framförallt som kvinna.

För mig som barnfri känns det som att alla föräldrar känner sig helt knäckta med jämna mellanrum. Jag tror att det kanske är lättare att öppna sig för mig utan att bli dömd? Jag får ofta höra hur otroligt krävande och jobbigt det är, på ett sätt som jag tror att många annars håller inne med.

Och som sagt, jag tror verkligen inte att vi är menade att bo som vi gör. Och att dessutom ha barnen på dagis där folk lämnar barnen fast de tex hade feber på morgonen "men det gick över med en panodil" osv osv. Det är som gjort för att barnen, och de vuxna, ska dra runt på sjukdom efter sjukdom.

Jag tänker hur det ser ut på de ställena där vi har kvar urbefolkning. De lever inte två och två, ensamma. Man turas om att ta hand om barnen. Barn är tufft, och jag tycker absolut inte att du ska ha dåligt samvete över att du tycker att det är jobbigt.

 

[vemsomhelst123]

Jag tror att vi är menade att leva mer i familjegrupper, inte två och två med ett gäng barn. I familjegrupper skulle man få mer avlastning än som det är nu. Nu riskerar man att bli väldigt ensam och få dra ett väldigt stort lass själv, framförallt som kvinna.

För mig som barnfri känns det som att alla föräldrar känner sig helt knäckta med jämna mellanrum. Jag tror att det kanske är lättare att öppna sig för mig utan att bli dömd? Jag får ofta höra hur otroligt krävande och jobbigt det är, på ett sätt som jag tror att många annars håller inne med.

Och som sagt, jag tror verkligen inte att vi är menade att bo som vi gör. Och att dessutom ha barnen på dagis där folk lämnar barnen fast de tex hade feber på morgonen "men det gick över med en panodil" osv osv. Det är som gjort för att barnen, och de vuxna, ska dra runt på sjukdom efter sjukdom.

Jag tänker hur det ser ut på de ställena där vi har kvar urbefolkning. De lever inte två och två, ensamma. Man turas om att ta hand om barnen. Barn är tufft, och jag tycker absolut inte att du ska ha dåligt samvete över att du tycker att det är jobbigt.

Det är helt sant. Och där är kvinnan inte heller ensam ansvarig för barnen. Jag känner mig sällan ”knäckt” som just förälder, men jag har också valt att bara ha ett (vilket gör det otroligt mycket enklare vid tex sjukdom oavsett vem som är sjuk) och jag är nästan totalt ansvarsfri (ingen disk, ingen städ, ingen vab, ingen matlagning) halva tiden och den andra halvan behöver jag inte tänka på att vara en bra partner ovanpå allt. Idag är det lite tungt ändå eftersom jag knappt jobbat pga egen sjukdom i år och barnet inte får vara på förskolan pga lite gegg i ögonen.. vabba ett friskt barn är nästan jobbigare än ett sjukt, och jobbigast av allt är att mina kollegor förväntar sig att jag ska vobba.

 

[Midsommarblomster]

Jag tror att vi är menade att leva mer i familjegrupper, inte två och två med ett gäng barn. I familjegrupper skulle man få mer avlastning än som det är nu. Nu riskerar man att bli väldigt ensam och få dra ett väldigt stort lass själv, framförallt som kvinna.

För mig som barnfri känns det som att alla föräldrar känner sig helt knäckta med jämna mellanrum. Jag tror att det kanske är lättare att öppna sig för mig utan att bli dömd? Jag får ofta höra hur otroligt krävande och jobbigt det är, på ett sätt som jag tror att många annars håller inne med.

Och som sagt, jag tror verkligen inte att vi är menade att bo som vi gör. Och att dessutom ha barnen på dagis där folk lämnar barnen fast de tex hade feber på morgonen "men det gick över med en panodil" osv osv. Det är som gjort för att barnen, och de vuxna, ska dra runt på sjukdom efter sjukdom.

Jag tänker hur det ser ut på de ställena där vi har kvar urbefolkning. De lever inte två och två, ensamma. Man turas om att ta hand om barnen. Barn är tufft, och jag tycker absolut inte att du ska ha dåligt samvete över att du tycker att det är jobbigt.

Jag tycker också att folk delar med sig om att det är tufft, men jag tycker ofta att folk pratar om det lite med glimten i ögat. Man skämtar om sömnlösa nätter och brist på egentid. Lite igenkänningshumor föräldrar emellan. Det behövs ju också, att få avdramatisera och skratta lite åt eländet. När vi blev med barn så kort inpå vårt första så var det många som sa ”Oj oj oj nu får ni att göra! Hehehe..” ungefär. Men råheten i hur sömnbrist och överstimulerans faktiskt kan te sig i verkligheten sen tycker jag sällan får en plats i diskussionen. Ingen jag känner har någonsin satt sig ner med mig och pratat om det på allvar. Det är egentligen först nu som det börjat dyka upp lite berättelser. Jag har nog saknat det lite, och det är nog därför jag skriver så mycket om det också. Jag vill inte att någon annan ska känna sig ensam i det.

Jag tror som du, att våra familjekonstellationer och kultur inte direkt bidrar. Att vi dessutom lever i ett klimat som torkar ut slemhinnorna gör ju sitt också.

 

[Midsommarblomster]

Livet med förskolebarn alltså.

YOLO!

Just den där tanken kan dyka upp hos mig ibland och jag kan inte låta bli att skratta. Det blir så surrealistiskt alltihop.

När vi var på resa och sonens Forlax försvunnit tillsammans med allt annat bagage i fyra dygn (efter en mardrömsresa där vi slussades över halva Europa med extra övernattning och tighta anslutningar och övertrötta barn don’t even get me started för jag hade hellre haft två förlossningar till än den där resan) så blev han såklart förstoppad. Det fanns ingen potta så jag fick hålla honom över toaletten, men han blev ledsen så maken kom in och spelade upp Babblarna på telefonen för att få honom att sitta still en stund. Dottern ville såklart också vara med och tröck in sig i hörnet. Så där sitter jag på toalettgolvet med Stompalång Tut Pling sång vid öronen och sonen som bajsar i famnen. ”Är det här vårt liv nu?” säger maken. ”I used to be cool..”

 

[Kilauea]

Är det mer magsjuka än vanligt i år? Tycker jag läser om det överallt.

 

[nejlica]

Det fanns ingen potta så jag fick hålla honom över toaletten, men han blev ledsen så maken kom in och spelade upp Babblarna på telefonen för att få honom att sitta still en stund. Dottern ville såklart också vara med och tröck in sig i hörnet. Så där sitter jag på toalettgolvet med Stompalång Tut Pling sång vid öronen och sonen som bajsar i famnen. ”Är det här vårt liv nu?” säger maken. ”I used to be cool..”

Jag har nog aldrig relaterat mer till något i hela mitt liv tror jag...

 

[cambodia]

Nu är jag också nere för räkning
Jag brukar klara mig men nu åkte jag dit…

 

[Fille]

Carl har feber igen, förra veckan sist! Varför börjar det om?

 

[Manji]

Är det mer magsjuka än vanligt i år? Tycker jag läser om det överallt.

Ja, jag tycker det är mer. Eller i alla fall aggressivare? Eller så har det varit ovanligt lite magsjukor de år jag har varit förskoleförälder (äldsta började förskola 2020).

Den har farit runt här hemma på ett sätt den inte brukar. T ex brukar inte vi vuxna bli magsjuka, jag har blivit det två gånger och min man en gång.

Läste tidningen att våran regions smittskyddsläkare inte ens trodde vi hade nått toppen ännu

På förskolan går den också runt, i hela byn egentligen, man ser hur aktiviteter ställs in pga sjuka ledare eller ledare med sjuka barn.

Skulle inte förvåna mig om Försäkringskassan kommer med statistik att vabuari 2024 blev rekord-vabuari.

 

[julgrisen]

Nu är S sjuk igen, det är tredje omgången på typ en månad, och så två omgångar för H på samma tid. Man blir ju tokig!

 

[vemsomhelst123]

Ja, jag tycker det är mer. Eller i alla fall aggressivare? Eller så har det varit ovanligt lite magsjukor de år jag har varit förskoleförälder (äldsta började förskola 2020).

Den har farit runt här hemma på ett sätt den inte brukar. T ex brukar inte vi vuxna bli magsjuka, jag har blivit det två gånger och min man en gång.

Läste tidningen att våran regions smittskyddsläkare inte ens trodde vi hade nått toppen ännu

På förskolan går den också runt, i hela byn egentligen, man ser hur aktiviteter ställs in pga sjuka ledare eller ledare med sjuka barn.

Skulle inte förvåna mig om Försäkringskassan kommer med statistik att vabuari 2024 blev rekord-vabuari.

Jag tycker det suttit lappar på vår förskola hela januari och februari. Vi har peppar peppar klarat oss, men barnet var också sjukt efter nyår och sen ledig från förskolan en vecka i januari. Nu är vi hemma med ögoninflammation, känns som mest onödiga vabandet i världen med piggt barn.. däremot fattar jag inte vilka barn som haft det för typ ingen förälder jag pratat med verkar ha varit drabbad och det har varit fullt med barn alla dagar utom någon enstaka. Iofs såg jag när jag var och hämtade en jacka på fsk igår att det satt uppe en skarp varningslapp om ögoninflammation också, så det kanske räcker med ett barn för att lapparna ska upp. Det finns minst ett barn på förskolan som absolut inte bör få magsjuka så jag hoppas alla sköter karensen..

 

[Midsommarblomster]

Vi fick i varje fall tag på barnens inhalatorer igår vilket kände som en lättnad, och bidrog till en lite bättre natt. Sköterskan i telefonen beklagade sig lite över att det är mycket som är slut i lager just nu, och att så många hämtar ut i förebyggande syfte. Jag tänkte bara att det är väl helt rimligt att folk vill ha sina mediciner tillgängliga när behovet uppstår. Våra barn behöver sina inhalatorer för att kunna andas ordentligt. Däremot var flytande Alvedon och Ipren slut under en tid och så fort det kom in bunkrade folk upp hemma. Det känns ju lite tristare.

 

[Crossline]

Jag har inte haft någon magsjuka sen jag var liten, samma med min man. Vi har haft dottern på förskola i 1,5 år men vi har aldrig fått hem magsjuka, trots att det står på tavlan att det går med jämna mellanrum. Är vi immuna eller blir det vår tur någon gång?

Tål att tilläggas att jag har tidigare jobbat inom vården och då jobbat med patienter och vårdtagare med magsjuka, och kollegor har då blivit sjuka, men inte jag.

 

[BernT]

Jag har inte haft någon magsjuka sen jag var liten, samma med min man. Vi har haft dottern på förskola i 1,5 år men vi har aldrig fått hem magsjuka, trots att det står på tavlan att det går med jämna mellanrum. Är vi immuna eller blir det vår tur någon gång?

Tål att tilläggas att jag har tidigare jobbat inom vården och då jobbat med patienter och vårdtagare med magsjuka, och kollegor har då blivit sjuka, men inte jag.

Jag trodde också jag var immun. Tills för några år sen när min man var på jobbresa och jag blev sjuk. Första 3-4 kräkningarna stod min dotter bredvid mig (typ 2 år gammal) och grät för hon förstod inte varför jag var sjuk. Sen efter det satt hon i soffan och ropade ”heja mamma, bra mamma” när jag spydde

Kan ju säga att det blev mycket iPad och tv och glass de dagarna

 

[PathOfClovers]

Vi fick i varje fall tag på barnens inhalatorer igår vilket kände som en lättnad, och bidrog till en lite bättre natt. Sköterskan i telefonen beklagade sig lite över att det är mycket som är slut i lager just nu, och att så många hämtar ut i förebyggande syfte. Jag tänkte bara att det är väl helt rimligt att folk vill ha sina mediciner tillgängliga när behovet uppstår. Våra barn behöver sina inhalatorer för att kunna andas ordentligt. Däremot var flytande Alvedon och Ipren slut under en tid och så fort det kom in bunkrade folk upp hemma. Det känns ju lite tristare.

Åh det där med bunkring gör mig tokig! Såg i en fb-grupp att någon desperat eftersökta alvedon-suppar till sin bebis. Då hade någon svarat typ "de är alltid slut överallt! Jag har köpt hem ett lager", man ba jaaa undra varför det tar slut?! Pucko.

 

[Ems]

Åh det där med bunkring gör mig tokig! Såg i en fb-grupp att någon desperat eftersökta alvedon-suppar till sin bebis. Då hade någon svarat typ "de är alltid slut överallt! Jag har köpt hem ett lager", man ba jaaa undra varför det tar slut?! Pucko.

Men hur ska man göra då? Jag har gärna en uppsättning hemma så att det räcker till en omgång sjuka, och som det ser ut nu köper jag med god marginal så möjligtvis att det till och med skulle räcka till två rejäla omgångar kraftig influensa Det kan väl vara att se som ett lager?

Känner mig oavsett inte så intresserad av att springa ut mitt i natten för att köpa Alvedon när barnet vaknar feberyrande, det behövs ju en viss uppsättning hemma.

 

[Bexzor]

Jomen feber och eventuellt tandsprickning lagom till att jag har tagit ut två semesterdagar på sportlovet. Det är andra helgen i rad som jag fått ändra planer för sjuka barn på tal om vabruari så tur i oturen att vi inte bokat in något än

 

[vemsomhelst123]

Men hur ska man göra då? Jag har gärna en uppsättning hemma så att det räcker till en omgång sjuka, och som det ser ut nu köper jag med god marginal så möjligtvis att det till och med skulle räcka till två rejäla omgångar kraftig influensa Det kan väl vara att se som ett lager?

Känner mig oavsett inte så intresserad av att springa ut mitt i natten för att köpa Alvedon när barnet vaknar feberyrande, det behövs ju en viss uppsättning hemma.

Håller med. Också varit med om att det tar slut, vi har två oöppnade flaskor Alvedon hemma. Jag kan inte ens springa ut på natten om vi är själva.