Vabb och föräldraledighet utbruten ur Barnlös slash barnfri i ett samhälle

[Enya]

Och puttes pappa eller mamma kanske behöver få sin ledighet när möjlighet finns att vila och inte vara dygnet runt själv med Putte just på semestern?

De flesta barn klarar sig bra med en förälder. Självklart finns det undantag, men om hela Sveriges barnkull nu är så extrema att båda föräldrarna alltid måste vara hemma med det så känns det som att det är ute med Sverige. Hur fanken klarar förskola och skola av mer än ett barn då? Är framtiden att vi ska ha två vuxna per barn i förskola, skola och fritids? Eller är du med på att det inte gäller alla barn? Att diskussionen är generell ändå? Att det finns undantag?

 

[Inte_Ung]

PS. De föräldrar om skriver på om ett sådant förslag ska vara beredda på ökad barnomsorgsavgift under perioden, tycker jag.

Det var ett bra förslag till finansiering.
Arbetsgivaren med personalbrist kan ju betala för det.

 

[Enya]

Varför blir det nödvändigtvis dyrare om förskolepersonalen sprider ut sin semester mer? Hälften av personalen tar semester första halvan av sommaren och hälften andra? Vissa förskolor stängda första delen av sommaren och andra andra delen av sommaren? Eller någon annan lämplig variant som innebär att inte allt klappar ihop i juli. Många verksamheter som inte kan stänga får ju sträcka sig papperstunna just industrisemestern. En justering här skulle kunna avhjälpa problemet. Eller så skiter vi i det och accepterar läget och utbildar fler om att barnkonventionen gäller just industrisemestern, punkt slut.

Eftersom industrisemestern fortfarande är en grej och svenskar oftast väljer semester då annars också så faller det lätt på det. För få barn i omsorgen. För många personal som ska vakta inga barn, mat som produceras av personal som ingen äter, lokaler som ska städas som inte används osv.

 

[Lickety]

Det var ett bra förslag till finansiering.
Arbetsgivaren med personalbrist kan ju betala för det.

Ja, ett utmärkt förslag för min del, jag tror det ändå skulle vara mer prisvärt än den privata barnpassning som vi betalar ur egen ficka, för att få ihop tillvaron med egna företag, gård, djur och ett barn. Nu låter det som vi inte är hemma med vårt barn någonsin, men det stämmer inte alls. Vi har mycket jobb men i gengäld styr vi tider själv, så dagarna på förskolan inte blir så långa. Vi tycker det är optimalt, för oss i vår familj.

 

[Inte_Ung]

Kommunens övriga innevånare får ju annars ta problemet att föräldrarna saknas på arbetsplatsen kritiska veckor. Antingen får man då vara beredd att åtgärda orsaken, eller låta bli?

Ja det är ju ett argument.
För att kunna driva det politiskt så måste fördelarna redovisas tydligt.
Vad kostar det?
Vad vinner invånarna på det?
Kan du det?

Annars så hamnar det bara på att spara skattepengar för dagen.

 

[Lickety]

Ja det är ju ett argument.
För att kunna driva det politiskt så måste fördelarna redovisas tydligt.
Vad kostar det?
Vad vinner invånarna på det?
Kan du det?

Annars så hamnar det bara på att spara skattepengar för dagen.

Ja, hur ser det ut på somrarna inom exempelvis sjukvården eller förlossningsvården, eller som i mitt fall veterinärvården? Jag kan säga att inom mitt område är det svårt på flera håll redan i normalläget som det ser ut just nu.

 

[Inte_Ung]

Och ett annat stökigt barn gick det alldeles utmärkt för trots heltidsarbetande föräldrar som inte alltid var hemma samtidigt på semestern.

Det finns alltid barn som verkar klara sig oavsett omständigheter.
Men vi kan ju inte sätta nivån efter det.

Det är de barn som behöver som vi måste ta hänsyn till.
Det blir stökigt för alla i samhället om barn inte får sina behov tillgodosedda.
För dig också.
Och även du kommer att behöva nästa generation av arbetskraft för att kunna bo i ett fungerande samhälle.
Därför så är det även ditt problem om ungarna i Stan blir ligister eller välutbildade.
Jag föredrar ju att hyresgästens unge blev rörmokare i stället för knarkhandlare alla dagar i veckan.

 

[Fruentimber]

Säkert. Men det är ju fortfarande inget kollegorna eller för den delen chefen ska lägga sig i. Har du vabbat/varit sjuk mycket själv? Jag tror man inser då att det är inte nåt man gör för att man vill..

Jag har inte skrivit att någon ska "lägga sig i". Jag skrev endast att det för en del säkert finns fler lösningar, om man vill underlätta för sina kollegor.

Det brukar vara extremt få som vill vabba med ett sjukt barn. Sen vill man inte be sina föräldrar som själva jobbar heltid och har gamla föräldrar som behöver extra hjälp att även vabba med mitt sjuka barn och riskera att smittas. Det finns säkert de mor-/farföräldrar som vabbar. Men mina föräldrar jobbade heltid nästan hela perioden då VAB var aktuellt. Min man vabbade han också. Det fanns liksom inte mer att göra än att gilla läget och strama åt utgifterna då man förlorar pengar på att vabba.

Okej? Jag har inte vänt mig till någon specifik i tråden. Jag skrev rakt ut att det förstås gäller de som kan. Uppenbarligen gällde det alltså inte er.

 

[Inte_Ung]

Efter att ha läst igenom tråden så känner jag mig ganska nöjd med att aldrig ha behövt dra FL-kortet.
Trots att jag varit ensamstående från några månader innan dotterns tvåårsdag. Trots att jag inte har släktingar i närheten. Trots att jag har ett jobb som pågår 24/7.

Det är alltså fullt möjligt att göra det men det kräver förstås förmåga att samverka med kollegor.

Jag har aldrig heller dragit FL-kortet.
Jag jobbade för att jag ville det och den som tog VAB drog det korta strået.

Men jag räknas inte riktigt eftersom jag har kunnat stanna hemma utan lön om jag har velat det.
Om jag nödvändigtvis hade behövt eller velat vara ledig så hade jag därför helt sonika kunnat säga upp mig.

 

[Sel]

Det finns alltid barn som verkar klara sig oavsett omständigheter.
Men vi kan ju inte sätta nivån efter det.

Det är de barn som behöver som vi måste ta hänsyn till.
Det blir stökigt för alla i samhället om barn inte får sina behov tillgodosedda.
För dig också.
Och även du kommer att behöva nästa generation av arbetskraft för att kunna bo i ett fungerande samhälle.
Därför så är det även ditt problem om ungarna i Stan blir ligister eller välutbildade.
Jag föredrar ju att hyresgästens unge blev rörmokare i stället för knarkhandlare alla dagar i veckan.

När ungarna vi pratar om i tråden är såpass gamla att de gör stort avtryck i arbetslivet är jag nog inte här längre så det bekymrar mig faktiskt inte på det viset. Blir området för stökigt kan jag flytta. Oavsett tror jag verkligen inte vad jag gör eller inte gör i mitt liv kommer att påverka några barn.
Återigen: jag gör det jag ska, jag betalar min skatt, sköter mitt jobb och mitt hus och är en generellt rätt anpråkslös medborgare. Mer ska jag inte behöva göra. Jag förstår och ger utrymme för folk och fä som behöver mer än mig - men jag uppskattar inte när folk kör över andra bara för att de råkar ha rätten att göra så.
Jag är hemskt glad att min chef faktiskt hade rätten att tala om för kollegan att hon inte kunde garantera total ledighet alla skollov och högtider bara för att hen har barn. Här turas vi om. Familjer har de flesta av oss.

Att föräldrar så gott som aldrig behöver arbeta under skollov eller högtid på min arbetsplats ändå (trots att det är då vi har som mest att göra) hör inte hit. Det är attityden och antagandet att någon annan alltid ska finnas till hands för att de valt att skaffa barn, medan vi som inte gjort det minsann inte kan ha något viktigt för oss, som stör.

Barn med särskilda behov kan man oftast söka hjälp för så att inte arbetsplatsen behöver ta den bördan.

 

[Lickety]

Jag har aldrig heller dragit FL-kortet.
Jag jobbade för att jag ville det och den som tog VAB drog det korta strået.

Men jag räknas inte riktigt eftersom jag har kunnat stanna hemma utan lön om jag har velat det.
Om jag nödvändigtvis hade behövt eller velat vara ledig så hade jag därför helt sonika kunnat säga upp mig.

Hehe, har inte heller dragit FL kortet, utan sade helt sonika upp mig när det inte funkade att kombinera barn och jobb på arbetsplatsen
Alla har dock inte möjlighet att göra så.

 

[Manji]

Men som jag nu sagt flera gånger, vänligen läs längre bak i tråden om det är svårt att förstå eller komma ihåg:

Jag har kollegor som ofta (varje vecka periodvis) lämnar resten i sticket pga sin privata familjesituation. En av dem tar som sagt alla läkar-tandläkartider o liknande, all vab med familjens flera barn.

Samtidigt som man givetvis måste förstå och acceptera att folk måste sköta sina barn, måste föräldrar förstå att det val de gör, dvs att ständigt avvika från arbetet får konsekvenser. Om inte uttalade så outtalade.

Mina kollegor missköter sina jobb då de lämnar sina uppgifter halvklara och förväntar sig att "nån annan" ska göra klart. "Nån annan" ska förklara för kunder, nån annan ska oförberedd gå på ett möte i deras ställe.
Gör man sånt här ofta så får man ett rykte om sig att vara opålitlig och det drabbar en.

Folk som har kroniska sjukdomar brukar i allmänhet se till så att deras uppgifter är gjorda i förtid (ifall de blir sjuka då det är deadline).

Dessutom kan en kroniskt sjuk person knappast be partnern vara sjuk istället för den. Däremot går det faktiskt i regel att ta turer med vab och sånt, om man är två föräldrar som bor tillsammans.

Jag har också andra kollegor som har barn, som kommer i tid, sköter sina uppgifter, är pålitliga kollegor. Av någon outgrundlig anledning lyckas dessa också ha en partner som tar lika stort ansvar för familjen.

Alltså jag har kollegor som lämnar högar med skit åt oss andra inför sommarsemestern. År efter år kommer gamla surdegar "jag har inte hunnit (på hela året)".

Det är ett personlighetsdag och en taktik, inte en fråga om vem som vabbar i en familj.

 

[Sel]

Alltså jag har kollegor som lämnar högar med skit åt oss andra inför sommarsemestern. År efter år kommer gamla surdegar "jag har inte hunnit (på hela året)".

Det är ett personlighetsdag och en taktik, inte en fråga om vem som vabbar i en familj.

Visst är det så, men dem kan man i alla fall hålla till svars.

 

[Inte_Ung]

Så du menar att det är i barnets intresse att en ensamstående förälder står utan inkomst under sommaren (och ev går i personlig konkurs) om hen inte har semester att ta ut? Det är så larvigt att det finns inte.

Att ett barn per automatik mår dåligt av att gå i förskola/fritids är barockt.

Nej det menar jag definitivt inte.
Det finns rutiner för det hos kommunen.
Man ansöker då om barnomsorg vid särskilda behov.
Försörjning är ju ett absolut behov.
Socialtjänsten får ju stå för den annars om det behövs.

Men de som arbetar med barn har skyldighet att arbeta för det som är bestämt som barnens bästa.
Det är dels barnkonventionen och dels riktlinjer för verksamheten.
Om de märker att barn far illa av att t.ex. inte få den vila som de behöver eller det stöd från föräldrar som kan behövas så har de skyldighet att anmäla till soc.

För barn med behov av vila där föräldrarna inte kan ta ledigt så finns alternativet att sjukskriva barnet.
Föräldrarna får då tillfällig föräldrapenning och kan försörja sig och barnet.

 

[Manji]

Visst är det så, men dem kan man i alla fall hålla till svars.

Och det kan man inte men någon som inte levererar under arbetstid, alltså när personen uppbär lön, bara för att den vabbar?

Jag är rätt säker på att det finns måttstockar inom de flesta yrken på vad en normalprestation är på arbetad timme/procent som chefen kan mäta sina anställda mot.

Problemet är om kollegorna, och kanske t.o.m chefen, förväntar sig att en person som jobbat 75 % ska leverera 100 % eller att en person ska jobba ikapp en missad arbetsvecka.

Det är osunt.

Är du sjuk, vabbar eller tjänstledig avstår du motsvarande i lön. Förvärvsarbete innefattar arbete mot ersättning, ska jag jobba 200% för att hinna ikapp en förlorad vecka ska jag också ha full lön för veckan jag var borta.

 

[vemsomhelst123]

De flesta barn klarar sig bra med en förälder. Självklart finns det undantag, men om hela Sveriges barnkull nu är så extrema att båda föräldrarna alltid måste vara hemma med det så känns det som att det är ute med Sverige. Hur fanken klarar förskola och skola av mer än ett barn då? Är framtiden att vi ska ha två vuxna per barn i förskola, skola och fritids? Eller är du med på att det inte gäller alla barn? Att diskussionen är generell ändå? Att det finns undantag?

Dom flesta barn klarar sig med en förälder, men alla föräldrar klarar inte att aldrig vara lediga. Att gå ner i tid hjälper liksom inte då eftersom det gör att man då får begränsad barnomsorg.

 

[vemsomhelst123]

Och det kan man inte men någon som inte levererar under arbetstid, alltså när personen uppbär lön, bara för att den vabbar?

Jag är rätt säker på att det finns måttstockar inom de flesta yrken på vad en normalprestation är på arbetad timme/procent som chefen kan mäta sina anställda mot.

Problemet är om kollegorna, och kanske t.o.m chefen, förväntar sig att en person som jobbat 75 % ska leverera 100 % eller att en person ska jobba ikapp När ungarna vi pratar om i tråden är såpass gamla att de gör stort avtryck i arbetslivet är jag nog inte här längre så det bekymrar mig faktiskt inte på det viset. Blir området för stökigt kan jag flytta. Oavsett tror jag verkligen inte vad jag gör eller inte gör i mitt liv kommer att påverka några barn.

Återigen: jag gör det jag ska, jag betalar min skatt, sköter mitt jobb och mitt hus och är en generellt rätt anpråkslös medborgare. Mer ska jag inte behöva göra. Jag förstår och ger utrymme för folk och fä som behöver mer än mig - men jag uppskattar inte när folk kör över andra bara för att de råkar ha rätten att göra så.
Jag är hemskt glad att min chef faktiskt hade rätten att tala om för kollegan att hon inte kunde garantera total ledighet alla skollov och högtider bara för att hen har barn. Här turas vi om. Familjer har de flesta av oss.

Att föräldrar så gott som aldrig behöver arbeta under skollov eller högtid på min arbetsplats ändå (trots att det är då vi har som mest att göra) hör inte hit. Det är attityden och antagandet att någon annan alltid ska finnas till hands för att de valt att skaffa barn, medan vi som inte gjort det minsann inte kan ha något viktigt för oss, som stör.

Barn med särskilda behov kan man oftast söka hjälp för så att inte arbetsplatsen behöver ta den bördan.

Men jag har aldrig varit med om det under mina snart 20 år i arbetslivet (varav ca 16 som barnlös), därför blir det kanske svårt att förstå. Eller så har jag bara valt att se på det som att de kollegor som just nu har det tufft ibland behöver försvinna med kort varsel. Jag har jobbat med säkert 70-80 småbarnsföräldrar och har varit med om en gång där någon tagit för givet att få ledigt på min bekostnad. Jag tolkade det som en tankevurpa och när jag berättade att det faktiskt inte gick eftersom jag redan var lovad ledigt och hade bokat resa så jobbade hen. Antingen tolkar vi olika eller så har vi helt fundamentalt olika bild av andra människors agerande.

 

[Sel]

Och det kan man inte men någon som inte levererar under arbetstid, alltså när personen uppbär lön, bara för att den vabbar?

Jag är rätt säker på att det finns måttstockar inom de flesta yrken på vad en normalprestation är på arbetad timme/procent som chefen kan mäta sina anställda mot.

Problemet är om kollegorna, och kanske t.o.m chefen, förväntar sig att en person som jobbat 75 % ska leverera 100 % eller att en person ska jobba ikapp en missad arbetsvecka.

Det är osunt.

Är du sjuk, vabbar eller tjänstledig avstår du motsvarande i lön. Förvärvsarbete innefattar arbete mot ersättning, ska jag jobba 200% för att hinna ikapp en förlorad vecka ska jag också ha full lön för veckan jag var borta.

Återigen pratar jag inte enbart om vabb. Är barnet sjukt ska man GIVETVIS vara hemma, men börjar det påverka arbetet såpass att en verkligen inte hinner med, att kollegor går på knäna - och tar samma förälder samtidigt på sig vartena tandläkarbsök etc utan att planera in för dagen så att arbetet hinns med (det är ju faktiskt en typ av planerad ledighet i det fallet tots att det räkna som vabb) bör man kanske se över sin planering.
Detsamma med föräldraledigheten - precis om man kan prata ihop sig om annan ledighet kan man väl ändå göra det om FL också? "Jaaha, du hade planerat in en resa den helgen, då kan jag kanske välja en annan". Så gör då vi och det funkar bra, men jag har också varit med om arbetsplatser där det inte gjort det.
Vi kan till exempel bara avvara en arbetare åt gången under högsäsongen - så vi har en kalender där man kan skriva in sina önskemål redan innan man skickar in och får beviljat för att se till att det inte krockar just den tiden på året. Andra kan då försöka anpassa sin egen ansökan. Det är liksom inte svårt att försöka, och vilja, ta hänsyn.
Att som förälder komma in i det läget och "Begära" sin FL trots att någon annan redan ansökt om semester vore fult. Till exempel.

 

[Inte_Ung]

Barn som blir direkt stressade och trötta behöver antingen anpassad skolgång eller få hjälp med att hantera kravställning och med stresshantering. Det är oroande om barn verkligen behöver ha loven för att vila istället för att få omväxling och förhoppningsvis göra något roligt.

Det är olika vad olika barn behöver.
Anpassad skolgång är oändligt svårt att få så då blir det att man måste göra vad man kan.
Loven är lediga så skolan klagar inte om det.

Men det är definitivt oroande.
Mitt äldsta barn var svårt mobbat och skolan hade stora brister med att hantera det.
Att komma efter i undervisningen stressade också.

 

[Sel]

Men jag har aldrig varit med om det under mina snart 20 år i arbetslivet (varav ca 16 som barnlös), därför blir det kanske svårt att förstå. Eller så har jag bara valt att se på det som att de kollegor som just nu har det tufft ibland behöver försvinna med kort varsel. Jag har jobbat med säkert 70-80 småbarnsföräldrar och har varit med om en gång där någon tagit för givet att få ledigt på min bekostnad. Jag tolkade det som en tankevurpa och när jag berättade att det faktiskt inte gick eftersom jag redan var lovad ledigt och hade bokat resa så jobbade hen. Antingen tolkar vi olika eller så har vi helt fundamentalt olika bild av andra människors agerande.

Jag har flera gånger varit med om att föräldrar dels tagit på sig ett arbetsuppdrag/kontrakttimmar de inte kan uppfylla med resultat att resten en eller flera gånger i veckan får täcka upp den arbetsbelastningen, och dels som i mitt återkommande exempel helt enkelt ansett att de har rättigheter vi andra inte har och resten skiter de väl i.

Jag minns också hur mor min som personalchef inom vården ofta kämpade och kämpade och kämpade med semesteransökningar jämte FL och hur den barnfria personalen så gott som alltid fick stryka på foten. Med bitterhet som följd.