M
marinae
Sv: Utsatta barn..aftonbladet/Liza Marklund.
Jag kan nog hålla med om det mesta i din kommentar, men om man bär ansvar för att inte ha uppmärksammat det som föregick, då måste man ha haft facit från första början. Det är lätt att i efterhand se att 2+2+2+2=8. När man lever i ett sådant helvete, då ser man bara 2: or. För facit får man oftast i efterhand.
Detta gäller också val av förälder till sina barn. En sådan man som den vi pratar om här, visar inte sitt sanna jag i tid. De är oftast otroligt charmerande och duperar hela omgivningen. De första slagen t.ex. kommer oftast inte förrän man har kommit en bra bit in i graviditeten, eller först efter att man har gift sig. När mannen känner sig trygg på att hon är fast. Han bryter oftast ned kvinnan psykiskt, men gradvist så att hon inte ens ser vad han gör. Jag tycker att det är oerhört viktigt att man sätter sig in i hur en sådan människa fungerar, och lägga skulden där den hör hemma.
I detta fall så lämnade mamman honom pga misshandel och grava hot mot både henne, barnen och resten av hennes familj. Hon sökte hjälp i samband med att pojken uppenbarligen mådde dåligt, men hjälpen uteblev. Tvärt om, så ville familjerätten att umgänget skulle utökas!
Du säger att samhället inte alltid kan skydda oss, men faktum är att samhället SKALL skydda barnen. Det är en uppgift som ligger på de sociala myndigheterna.
Och faktum är att som mamma så kan man inte skydda barnet i en sådan situation. Om hon hade vägrat lämna ut pojken till pappan, så hade det varit ”umgängessabotage” eller ”egenmäktigt förfarande med barn”, och då hade hon kunnat förlora vårdnaden. Och då hade Adam varit utelämnat till sin pappas luster på heltid. Så i Sverige KAN en förälder inte skydda barnet utan hjälp från myndigheterna! Man är beroende av att myndigheterna verkligen ser och förstår vad som försiggår. Och när myndigheterna sviker, då är man bunden till händer och fötter.
Enda möjligheten är att fly landet, men det innebär att för alltid lämna ALLA som finns i ens liv, utan att ens ha någon inkomst, bostad mm. Det är inte alla mammor som mäktar med det som den andra mamman Liza har skrivit om; Att få asyl i ett annat land.
Jag tycker att det är bra att fler reagerar på trådstartarens fördömande av Adams mamma, det visar på att vissa tänker innan de uttalar sig.
Den kvinna jag känner är en omtänksam, mjuk, vårdande och älskande mamma. Jag själv har redan världens bästa mamma, men om jag skulle vara tvungen att välja nr 2, så ligger Adams mamma mycket bra till för den placeringen!
Jag kan nog hålla med om det mesta i din kommentar, men om man bär ansvar för att inte ha uppmärksammat det som föregick, då måste man ha haft facit från första början. Det är lätt att i efterhand se att 2+2+2+2=8. När man lever i ett sådant helvete, då ser man bara 2: or. För facit får man oftast i efterhand.
Detta gäller också val av förälder till sina barn. En sådan man som den vi pratar om här, visar inte sitt sanna jag i tid. De är oftast otroligt charmerande och duperar hela omgivningen. De första slagen t.ex. kommer oftast inte förrän man har kommit en bra bit in i graviditeten, eller först efter att man har gift sig. När mannen känner sig trygg på att hon är fast. Han bryter oftast ned kvinnan psykiskt, men gradvist så att hon inte ens ser vad han gör. Jag tycker att det är oerhört viktigt att man sätter sig in i hur en sådan människa fungerar, och lägga skulden där den hör hemma.
I detta fall så lämnade mamman honom pga misshandel och grava hot mot både henne, barnen och resten av hennes familj. Hon sökte hjälp i samband med att pojken uppenbarligen mådde dåligt, men hjälpen uteblev. Tvärt om, så ville familjerätten att umgänget skulle utökas!
Du säger att samhället inte alltid kan skydda oss, men faktum är att samhället SKALL skydda barnen. Det är en uppgift som ligger på de sociala myndigheterna.
Och faktum är att som mamma så kan man inte skydda barnet i en sådan situation. Om hon hade vägrat lämna ut pojken till pappan, så hade det varit ”umgängessabotage” eller ”egenmäktigt förfarande med barn”, och då hade hon kunnat förlora vårdnaden. Och då hade Adam varit utelämnat till sin pappas luster på heltid. Så i Sverige KAN en förälder inte skydda barnet utan hjälp från myndigheterna! Man är beroende av att myndigheterna verkligen ser och förstår vad som försiggår. Och när myndigheterna sviker, då är man bunden till händer och fötter.
Enda möjligheten är att fly landet, men det innebär att för alltid lämna ALLA som finns i ens liv, utan att ens ha någon inkomst, bostad mm. Det är inte alla mammor som mäktar med det som den andra mamman Liza har skrivit om; Att få asyl i ett annat land.
Jag tycker att det är bra att fler reagerar på trådstartarens fördömande av Adams mamma, det visar på att vissa tänker innan de uttalar sig.
Den kvinna jag känner är en omtänksam, mjuk, vårdande och älskande mamma. Jag själv har redan världens bästa mamma, men om jag skulle vara tvungen att välja nr 2, så ligger Adams mamma mycket bra till för den placeringen!