Utredning utåtagerande barn

[Milosari]

Sonen född -16 har redan stora problem i skolan, det är mycket slagsmål och skolpersonalen verkar inte ha någon koll på hur och varför, utan säger att han slåss helt oprovocerat. De ringer nästan varje dag och berättar att han har slagits, skrikit fula ord, räckt fulfingret etc. De har frågat oss hur de ska hantera honom, men vi vet inte. Vi känner bara delvis igen beteendet hemifrån. Sonen är mycket duktig på att förklara för oss föräldrar och säger att de andra barnen retar honom, och när han blir tillräckligt arg så tappar han förmågan att kontrollera sig själv. Han har lite dåligt självförtroende och tror att de andra barnen tycker att han är korkad. Detta verkar han inte ha förmåga att berätta i skolan, eller så är det ingen som frågar honom. Det är lite oklart. Han har aldrig riktigt haft några stora sociala skills, förmågan att interagera med andra barn har alltid varit sämre än för jämåriga. Men jag skulle inte påstå att förmågan saknas helt, och han fungerar bra i grupper om 2-3 barn. Han verkar också ha lite svårt att koncentrera sig på/känna sig motiverad att utföra det de ska göra i skolan och vill bara sitta och rita. Men inlärningsförmågan är det inget fel på egentligen, han har kunnat läsa sedan han var 3 år (läste hela alfabetet på 2-årskontrollen) och klarar med lätthet matteuppgifter för mycket äldre barn.

Jag anser att det här med att slåss så mycket inte är ett normalt beteende och även om han uppför sig på hemmaplan så bör han kanske utredas för att se om det finns något i botten som förklarar. Och som framförallt ger möjlighet till anpassningar. För hur jobbig de än tycker att han är i skolan så är det BY FAR värre för honom. Han kommer ju aldrig att få några kompisar om han slår dem.

Men hur går jag tillväga? Vi har begärt möte med specialpedagogen i skolan men inte fått någon återkoppling på när detta kan ske, bara att det blir efter sportlovet. Kan vi själva gå till vårdcentralen och begära en utredning, eller måste det vara skolan som initierar?

 

[Voeux]

Jag vet faktiskt inte, men rent spontant tänker jag att går man själv till vårdcentralen så kommer de ju sakna en stor del av bilden eftersom den kommer från just skolan. Så kanske bäst att prata ihop dig med skolan först, och göra en utredning där skolan också kan vara behjälplig? Jag tänker att de också måste tycka att en utredning kan vara på sin plats. Vet som sagt inget som detta, men tänker att ju mer synk och samsyn det finns bland de vuxna i barnens liv desto bättre. Alla är i loopen så att säga. Skulle skolan ha en annan syn så kan man säkert söka sig vidare på egen hand!

 

[Fille]

Tror du kan skriva egenremiss till bup, men tror de önskar från skolan i första hand.

 

[gammalek]

Sonen född -16 har redan stora problem i skolan, det är mycket slagsmål och skolpersonalen verkar inte ha någon koll på hur och varför, utan säger att han slåss helt oprovocerat. De ringer nästan varje dag och berättar att han har slagits, skrikit fula ord, räckt fulfingret etc. De har frågat oss hur de ska hantera honom, men vi vet inte. Vi känner bara delvis igen beteendet hemifrån. Sonen är mycket duktig på att förklara för oss föräldrar och säger att de andra barnen retar honom, och när han blir tillräckligt arg så tappar han förmågan att kontrollera sig själv. Han har lite dåligt självförtroende och tror att de andra barnen tycker att han är korkad. Detta verkar han inte ha förmåga att berätta i skolan, eller så är det ingen som frågar honom. Det är lite oklart. Han har aldrig riktigt haft några stora sociala skills, förmågan att interagera med andra barn har alltid varit sämre än för jämåriga. Men jag skulle inte påstå att förmågan saknas helt, och han fungerar bra i grupper om 2-3 barn. Han verkar också ha lite svårt att koncentrera sig på/känna sig motiverad att utföra det de ska göra i skolan och vill bara sitta och rita. Men inlärningsförmågan är det inget fel på egentligen, han har kunnat läsa sedan han var 3 år (läste hela alfabetet på 2-årskontrollen) och klarar med lätthet matteuppgifter för mycket äldre barn.

Jag anser att det här med att slåss så mycket inte är ett normalt beteende och även om han uppför sig på hemmaplan så bör han kanske utredas för att se om det finns något i botten som förklarar. Och som framförallt ger möjlighet till anpassningar. För hur jobbig de än tycker att han är i skolan så är det BY FAR värre för honom. Han kommer ju aldrig att få några kompisar om han slår dem.

Men hur går jag tillväga? Vi har begärt möte med specialpedagogen i skolan men inte fått någon återkoppling på när detta kan ske, bara att det blir efter sportlovet. Kan vi själva gå till vårdcentralen och begära en utredning, eller måste det vara skolan som initierar?

Det ser nog olika ut i olika delar av landet, hur det är organiserat. Men här kan vårdnadshavarna skriva en egenremiss till BUP, som inhämtar information från er. Om de bedömer att det finns skäl att gå vidare, begär de in en pedagogisk kartläggning och en skolsocial kartläggning från skolan. Därefter gör de en egen utredning.

 

[villhöver]

Sonen född -16 har redan stora problem i skolan, det är mycket slagsmål och skolpersonalen verkar inte ha någon koll på hur och varför, utan säger att han slåss helt oprovocerat. De ringer nästan varje dag och berättar att han har slagits, skrikit fula ord, räckt fulfingret etc. De har frågat oss hur de ska hantera honom, men vi vet inte. Vi känner bara delvis igen beteendet hemifrån. Sonen är mycket duktig på att förklara för oss föräldrar och säger att de andra barnen retar honom, och när han blir tillräckligt arg så tappar han förmågan att kontrollera sig själv. Han har lite dåligt självförtroende och tror att de andra barnen tycker att han är korkad. Detta verkar han inte ha förmåga att berätta i skolan, eller så är det ingen som frågar honom. Det är lite oklart. Han har aldrig riktigt haft några stora sociala skills, förmågan att interagera med andra barn har alltid varit sämre än för jämåriga. Men jag skulle inte påstå att förmågan saknas helt, och han fungerar bra i grupper om 2-3 barn. Han verkar också ha lite svårt att koncentrera sig på/känna sig motiverad att utföra det de ska göra i skolan och vill bara sitta och rita. Men inlärningsförmågan är det inget fel på egentligen, han har kunnat läsa sedan han var 3 år (läste hela alfabetet på 2-årskontrollen) och klarar med lätthet matteuppgifter för mycket äldre barn.

Jag anser att det här med att slåss så mycket inte är ett normalt beteende och även om han uppför sig på hemmaplan så bör han kanske utredas för att se om det finns något i botten som förklarar. Och som framförallt ger möjlighet till anpassningar. För hur jobbig de än tycker att han är i skolan så är det BY FAR värre för honom. Han kommer ju aldrig att få några kompisar om han slår dem.

Men hur går jag tillväga? Vi har begärt möte med specialpedagogen i skolan men inte fått någon återkoppling på när detta kan ske, bara att det blir efter sportlovet. Kan vi själva gå till vårdcentralen och begära en utredning, eller måste det vara skolan som initierar?

Bra att det är ett möte med skolan på gång. Jag (jobbar i skola) hade tyckt det var intressant att höra vad skolan gör för anpassningar idag? Man har ju konstaterat att det händer saker, ofta, och då bör man ju även kunna identifiera situationer när det händer. Det är ju sällan så att det här beteendet ÄR oprovocerat, däremot kanske det SER UT att vara oprovocerat - det luriga är att komma fram till vad/när det är som utlöser/utlöses och arbeta kring det.

En utredning kan ju absolut vara bra, men oavsett om det blir en utredning (eller vad den visar) så behöver det anpassas ändå. Jag tänker såhär: möte med skolan, lyssna vad de har tänkt hittills om vad som händer - vilka anpassningar som görs och hur dessa utvärderas - samt förslag på andra anpassningar. Berätta det du skriver ovan om hur ni ser på det (jag tänker också att det är inte jättekonstigt att ni inte ser precis samma beteende utan bara vissa delar av det/eller på andra sätt, hemmiljö och skola är ju inte samma - bara det antal interaktioner och olika kontakter han har under en dag skiljer ju enormt), vad sonen berättar om att han upplever att han blir retad, hur ni upplever att han fungerar socialt med ork att interagera osv.
Skolan kan (bör) ju göra en pedagogisk utredning (den tar även upp en del sociala bitar) och se om han även behöver särskilt stöd utöver de extra anpassningarna. Ett pedagogiskt underlag från skolan efterfrågas ofta av vården vid utredningar, om det är där ni landar.

 

[KarinStarfighter]

Sonen född -16 har redan stora problem i skolan, det är mycket slagsmål och skolpersonalen verkar inte ha någon koll på hur och varför, utan säger att han slåss helt oprovocerat. De ringer nästan varje dag och berättar att han har slagits, skrikit fula ord, räckt fulfingret etc. De har frågat oss hur de ska hantera honom, men vi vet inte. Vi känner bara delvis igen beteendet hemifrån. Sonen är mycket duktig på att förklara för oss föräldrar och säger att de andra barnen retar honom, och när han blir tillräckligt arg så tappar han förmågan att kontrollera sig själv. Han har lite dåligt självförtroende och tror att de andra barnen tycker att han är korkad. Detta verkar han inte ha förmåga att berätta i skolan, eller så är det ingen som frågar honom. Det är lite oklart. Han har aldrig riktigt haft några stora sociala skills, förmågan att interagera med andra barn har alltid varit sämre än för jämåriga. Men jag skulle inte påstå att förmågan saknas helt, och han fungerar bra i grupper om 2-3 barn. Han verkar också ha lite svårt att koncentrera sig på/känna sig motiverad att utföra det de ska göra i skolan och vill bara sitta och rita. Men inlärningsförmågan är det inget fel på egentligen, han har kunnat läsa sedan han var 3 år (läste hela alfabetet på 2-årskontrollen) och klarar med lätthet matteuppgifter för mycket äldre barn.

Jag anser att det här med att slåss så mycket inte är ett normalt beteende och även om han uppför sig på hemmaplan så bör han kanske utredas för att se om det finns något i botten som förklarar. Och som framförallt ger möjlighet till anpassningar. För hur jobbig de än tycker att han är i skolan så är det BY FAR värre för honom. Han kommer ju aldrig att få några kompisar om han slår dem.

Men hur går jag tillväga? Vi har begärt möte med specialpedagogen i skolan men inte fått någon återkoppling på när detta kan ske, bara att det blir efter sportlovet. Kan vi själva gå till vårdcentralen och begära en utredning, eller måste det vara skolan som initierar?

Jag tycker att det låter vettigt att börja i skolan och att de får göra en ordentlig pedagogisk kartläggning. Stå på er om att träffa specialpedagogen.

I den region där jag jobbar finns det något som heter ”En väg in”. Dit kan man ringa som förälder och lotsas vidare till rätt vårdnivå. Men det funkar olika i olika regioner. Olika regioner har också olika krav på vad som ska göras innan utredning på specialistnivå. För er del låter det ju som ett större problem i skolan är hemma så skulle rekommendera att börja där.

 

[Mois]

En väg in finns i Skåne och är till BUP. Jag kan rekommendera det även om jag också tycker du ska börja i skolan, för du behöver ändå veta mer kring vad som sker i skolan för att få rätt hjälp från BUP.

 

[Badger]

Sonen född -16 har redan stora problem i skolan, det är mycket slagsmål och skolpersonalen verkar inte ha någon koll på hur och varför, utan säger att han slåss helt oprovocerat. De ringer nästan varje dag och berättar att han har slagits, skrikit fula ord, räckt fulfingret etc. De har frågat oss hur de ska hantera honom, men vi vet inte. Vi känner bara delvis igen beteendet hemifrån. Sonen är mycket duktig på att förklara för oss föräldrar och säger att de andra barnen retar honom, och när han blir tillräckligt arg så tappar han förmågan att kontrollera sig själv. Han har lite dåligt självförtroende och tror att de andra barnen tycker att han är korkad. Detta verkar han inte ha förmåga att berätta i skolan, eller så är det ingen som frågar honom. Det är lite oklart. Han har aldrig riktigt haft några stora sociala skills, förmågan att interagera med andra barn har alltid varit sämre än för jämåriga. Men jag skulle inte påstå att förmågan saknas helt, och han fungerar bra i grupper om 2-3 barn. Han verkar också ha lite svårt att koncentrera sig på/känna sig motiverad att utföra det de ska göra i skolan och vill bara sitta och rita. Men inlärningsförmågan är det inget fel på egentligen, han har kunnat läsa sedan han var 3 år (läste hela alfabetet på 2-årskontrollen) och klarar med lätthet matteuppgifter för mycket äldre barn.

Jag anser att det här med att slåss så mycket inte är ett normalt beteende och även om han uppför sig på hemmaplan så bör han kanske utredas för att se om det finns något i botten som förklarar. Och som framförallt ger möjlighet till anpassningar. För hur jobbig de än tycker att han är i skolan så är det BY FAR värre för honom. Han kommer ju aldrig att få några kompisar om han slår dem.

Men hur går jag tillväga? Vi har begärt möte med specialpedagogen i skolan men inte fått någon återkoppling på när detta kan ske, bara att det blir efter sportlovet. Kan vi själva gå till vårdcentralen och begära en utredning, eller måste det vara skolan som initierar?

Han säger ju att han slåss väldigt provocerat, det känns som att jag hade velat börja där och gå hårt åt personalen på den biten, säga att han säger att han är retad och att det ska ju självklart inte vara så på förskolan. Han kan ju rent av vara mobbad och försvarar sig?

Sedan iofs såklart arbeta med annat gensvar? Försöka få honom att springa till personal och skvallra när de retas istället? (vet inte hur effektivt det är istället om inte personalen också jobbar på att få bort det beteendet från de andra barnen.)

Sedan skulle jag funderat på hur skolan hanterar när han har agerat ut, stressar de upp situationen ytterligare genom olika mer eller mindre effektiva "konsekvenser" istället för att försöka komma till botten med enskilda situationen så att han därför inte känner sig sedd och det är därför han inte berättar vad det andra barnet gjorde.

(om det låter som jag varit där kan det vara så, och på frågan om det löste sig så gjorde det det. Om man grävde kunde det vara situationer som att andra barn står i ring runtom och en retas mer och andra mindre osv.)

Som början i alla fall. Eftersom Om det är så att de andra barnen retas och Om det i så fall är så att personalen inte märker det och Om i så fall personalen är mindre pedagogisk i att reda ut konfliktsituationer. Så är det ju de andra barnen och personalen som behöver hjälp inte ts barn -av den centrala förskolepedagogen som brukar finnas i kommunen. Be kanske om att hen kommer in och ser på det. Men såklart om det inte är så så är säkert utredning super.

 

[Badger]

Han säger ju att han slåss väldigt provocerat, det känns som att jag hade velat börja där och gå hårt åt personalen på den biten, säga att han säger att han är retad och att det ska ju självklart inte vara så på förskolan. Han kan ju rent av vara mobbad och försvarar sig?

Sedan iofs såklart arbeta med annat gensvar? Försöka få honom att springa till personal och skvallra när de retas istället? (vet inte hur effektivt det är istället om inte personalen också jobbar på att få bort det beteendet från de andra barnen.)

Sedan skulle jag funderat på hur skolan hanterar när han har agerat ut, stressar de upp situationen ytterligare genom olika mer eller mindre effektiva "konsekvenser" istället för att försöka komma till botten med enskilda situationen så att han därför inte känner sig sedd och det är därför han inte berättar vad det andra barnet gjorde.

(om det låter som jag varit där kan det vara så, och på frågan om det löste sig så gjorde det det. Om man grävde kunde det vara situationer som att andra barn står i ring runtom och en retas mer och andra mindre osv.)

Som början i alla fall. Eftersom Om det är så att de andra barnen retas och Om det i så fall är så att personalen inte märker det och Om i så fall personalen är mindre pedagogisk i att reda ut konfliktsituationer. Så är det ju de andra barnen och personalen som behöver hjälp inte ts barn -av den centrala förskolepedagogen som brukar finnas i kommunen. Be kanske om att hen kommer in och ser på det. Men såklart om det inte är så så är säkert utredning super.

Sorry räknade fel på år, men skolan istället för förskolan (de har nog tyvärr ingen central pedagog däremot). Och självklart var det ovan inte någon kommentar om utredning vilket verkar jättebra och provokationer kanske minskar med anpassningar men det är ju inte kul att bli retad oavsett.

 

[TeamLundVer]

Sonen född -16 har redan stora problem i skolan, det är mycket slagsmål och skolpersonalen verkar inte ha någon koll på hur och varför, utan säger att han slåss helt oprovocerat. De ringer nästan varje dag och berättar att han har slagits, skrikit fula ord, räckt fulfingret etc. De har frågat oss hur de ska hantera honom, men vi vet inte. Vi känner bara delvis igen beteendet hemifrån. Sonen är mycket duktig på att förklara för oss föräldrar och säger att de andra barnen retar honom, och när han blir tillräckligt arg så tappar han förmågan att kontrollera sig själv. Han har lite dåligt självförtroende och tror att de andra barnen tycker att han är korkad. Detta verkar han inte ha förmåga att berätta i skolan, eller så är det ingen som frågar honom. Det är lite oklart. Han har aldrig riktigt haft några stora sociala skills, förmågan att interagera med andra barn har alltid varit sämre än för jämåriga. Men jag skulle inte påstå att förmågan saknas helt, och han fungerar bra i grupper om 2-3 barn. Han verkar också ha lite svårt att koncentrera sig på/känna sig motiverad att utföra det de ska göra i skolan och vill bara sitta och rita. Men inlärningsförmågan är det inget fel på egentligen, han har kunnat läsa sedan han var 3 år (läste hela alfabetet på 2-årskontrollen) och klarar med lätthet matteuppgifter för mycket äldre barn.

Jag anser att det här med att slåss så mycket inte är ett normalt beteende och även om han uppför sig på hemmaplan så bör han kanske utredas för att se om det finns något i botten som förklarar. Och som framförallt ger möjlighet till anpassningar. För hur jobbig de än tycker att han är i skolan så är det BY FAR värre för honom. Han kommer ju aldrig att få några kompisar om han slår dem.

Men hur går jag tillväga? Vi har begärt möte med specialpedagogen i skolan men inte fått någon återkoppling på när detta kan ske, bara att det blir efter sportlovet. Kan vi själva gå till vårdcentralen och begära en utredning, eller måste det vara skolan som initierar?

Man ska aldrig göra antaganden på internet, med det sagt undrar jag om inte din son är särbegåvad och känner en stor frustration i skolan. Det kanske inte skulle förklara allt men jag personligen hade börjat där.

Filurum Sverige finns på FB och drivs av en psykolog som är inriktad just på särbegåvning. Gå in och läs, skicka ett meddelande till henne så finns möjligheten att komma in i de dolda grupperna där mycket stöd och erfarenhet finns att få.

Min son är inte utåtagerande men vägrade svara sin lärare på annat än engelska under ett halvår i FK. Dessutom grät han varje dag han skulle till skolan.
Nu, i års 2 har hans lärare förstått vad han behöver och han får den extra utmaning han behöver.

 

[Milosari]

Tusen tack för all input. Jag försökte ringa BUP idag men kom till en telefonsvarare som sa att det var för många som ringde och att jag skulle försöka i morgon igen.

Skolan svarade väldigt kort på mitt mail och meddelar att de ska ha möte med klasslärare, rektor, skolsköterska, kurator, psykolog och specialpedagog. Inget svar på vad mötet förväntas leda fram till. Inte heller på om sonens beteende avviker väldigt mycket från de andra barnens. Vi kommer i alla fall att träffa klassläraren och specialpedagogen (skolan har en egen) efter sportlovet, nu har vi spikat en tid.

Det är en montessoriskola så de trycker ju rätt hårt på det där med personligt ansvar. Men jag vet inte om de har missförstått, för kravställning över individens förmåga är ju inte vad det ska handla om. Utöver att han har fått ett enskilt skrivbord som bara är hans så har de nog inte gjort några större anpassningar. Han tillbringar en del tid med de som går i 1:an eftersom de har fler och bättre böcker, men om jag har uppfattat det rätt så är det mer på rasterna och att han själv kan välja ut en bok och gå och läsa någonstans ostört.

 

[Verdandi]

Sonen född -16 har redan stora problem i skolan, det är mycket slagsmål och skolpersonalen verkar inte ha någon koll på hur och varför, utan säger att han slåss helt oprovocerat. De ringer nästan varje dag och berättar att han har slagits, skrikit fula ord, räckt fulfingret etc. De har frågat oss hur de ska hantera honom, men vi vet inte. Vi känner bara delvis igen beteendet hemifrån. Sonen är mycket duktig på att förklara för oss föräldrar och säger att de andra barnen retar honom, och när han blir tillräckligt arg så tappar han förmågan att kontrollera sig själv. Han har lite dåligt självförtroende och tror att de andra barnen tycker att han är korkad. Detta verkar han inte ha förmåga att berätta i skolan, eller så är det ingen som frågar honom. Det är lite oklart. Han har aldrig riktigt haft några stora sociala skills, förmågan att interagera med andra barn har alltid varit sämre än för jämåriga. Men jag skulle inte påstå att förmågan saknas helt, och han fungerar bra i grupper om 2-3 barn. Han verkar också ha lite svårt att koncentrera sig på/känna sig motiverad att utföra det de ska göra i skolan och vill bara sitta och rita. Men inlärningsförmågan är det inget fel på egentligen, han har kunnat läsa sedan han var 3 år (läste hela alfabetet på 2-årskontrollen) och klarar med lätthet matteuppgifter för mycket äldre barn.

Jag anser att det här med att slåss så mycket inte är ett normalt beteende och även om han uppför sig på hemmaplan så bör han kanske utredas för att se om det finns något i botten som förklarar. Och som framförallt ger möjlighet till anpassningar. För hur jobbig de än tycker att han är i skolan så är det BY FAR värre för honom. Han kommer ju aldrig att få några kompisar om han slår dem.

Men hur går jag tillväga? Vi har begärt möte med specialpedagogen i skolan men inte fått någon återkoppling på när detta kan ske, bara att det blir efter sportlovet. Kan vi själva gå till vårdcentralen och begära en utredning, eller måste det vara skolan som initierar?

Missade att du hann skriva innan mitt svar. Man får hänga på låset till Bup..
Hoppas det löser sig.

----‐------‐----------------

Ring BUP:s rådgiving så hjälper de er hur ni kan ta er vidare utifrån er situation.

En utredning kan ta tid, så bra att ni kontaktat skolan. Inkludera även hans mentor/klasslärare och t.ex. fritidspedagog i mötet. Ni behöver samverka allihop.
En sak ni kan ta upp med skolan är frågan om de kan göra en pedagogisk kartläggning av sonen. Den kan delas med Bup i ett senare skede.

Under tiden så behöver ni hjälp så att din son får rätt stöd under dagarna (med eller utan diagnos). Ni kan förslagsvis ha några avstämningsmöten under en period framåt med klasslärare/pedagog.

 

[skiesabove]

Har du eller den andra föräldern möjlighet att sitta med under några skoldagar och observera?

Dvs inte blanda er i undervisningen, bara finnas där och se om ni kan se varför sonen blir så triggad att han slåss, när det beteendet inte syns hemma.

 

[Badger]

Tusen tack för all input. Jag försökte ringa BUP idag men kom till en telefonsvarare som sa att det var för många som ringde och att jag skulle försöka i morgon igen.

Skolan svarade väldigt kort på mitt mail och meddelar att de ska ha möte med klasslärare, rektor, skolsköterska, kurator, psykolog och specialpedagog. Inget svar på vad mötet förväntas leda fram till. Inte heller på om sonens beteende avviker väldigt mycket från de andra barnens. Vi kommer i alla fall att träffa klassläraren och specialpedagogen (skolan har en egen) efter sportlovet, nu har vi spikat en tid.

Det är en montessoriskola så de trycker ju rätt hårt på det där med personligt ansvar. Men jag vet inte om de har missförstått, för kravställning över individens förmåga är ju inte vad det ska handla om. Utöver att han har fått ett enskilt skrivbord som bara är hans så har de nog inte gjort några större anpassningar. Han tillbringar en del tid med de som går i 1:an eftersom de har fler och bättre böcker, men om jag har uppfattat det rätt så är det mer på rasterna och att han själv kan välja ut en bok och gå och läsa någonstans ostört.

Ok, men eftersom Montessori är en så speciell pedagogik med mycket personligt ansvar och ditt barn kanske inte var väldigt socialt moget, har förstått att montessori kräver att man interagerar för att få tag i skolarbete genom köande och dyl och tar tag i sina egna uppgifter med stor egen energi osv så kanske en snabbkik på lokala kommunala skolor kan vara en tanke? Nu kan det vara hugget som stucket iofs (om det är en dålig kommunal skola o en bra montessori antar jag) men ändå (en liten släkting tex fungerade inte alls bra på montessori och bytte, blev bättre men var lite efter, var lite jobbigt, men vid 7 kanske man inte hunnit lagga ännu, lättare komma ikapp. Nu dröjde det till gymnasiet innan ikapp tror jag.) För mitt barns klass i 7 årsåldern hade det du beskriver ovan varit ganska ovanligt. Det verkar som att det borde behövas en orsak för att vara så olika hemma och i skolan, fast vissa familjer svär mycket såklart.

 

[Badger]

Ok, men eftersom Montessori är en så speciell pedagogik med mycket personligt ansvar och ditt barn kanske inte var väldigt socialt moget, har förstått att montessori kräver att man interagerar för att få tag i skolarbete genom köande och dyl och tar tag i sina egna uppgifter med stor egen energi osv så kanske en snabbkik på lokala kommunala skolor kan vara en tanke? Nu kan det vara hugget som stucket iofs (om det är en dålig kommunal skola o en bra montessori antar jag) men ändå (en liten släkting tex fungerade inte alls bra på montessori och bytte, blev bättre men var lite efter, var lite jobbigt, men vid 7 kanske man inte hunnit lagga ännu, lättare komma ikapp. Nu dröjde det till gymnasiet innan ikapp tror jag.) För mitt barns klass i 7 årsåldern hade det du beskriver ovan varit ganska ovanligt. Det verkar som att det borde behövas en orsak för att vara så olika hemma och i skolan, fast vissa familjer svär mycket såklart.

(jag menade att vissa man känner svär mycket och det är helt ok såklart, bara så det var liknande.)

 

[Mois]

Tusen tack för all input. Jag försökte ringa BUP idag men kom till en telefonsvarare som sa att det var för många som ringde och att jag skulle försöka i morgon igen.

Skolan svarade väldigt kort på mitt mail och meddelar att de ska ha möte med klasslärare, rektor, skolsköterska, kurator, psykolog och specialpedagog. Inget svar på vad mötet förväntas leda fram till. Inte heller på om sonens beteende avviker väldigt mycket från de andra barnens. Vi kommer i alla fall att träffa klassläraren och specialpedagogen (skolan har en egen) efter sportlovet, nu har vi spikat en tid.

Det är en montessoriskola så de trycker ju rätt hårt på det där med personligt ansvar. Men jag vet inte om de har missförstått, för kravställning över individens förmåga är ju inte vad det ska handla om. Utöver att han har fått ett enskilt skrivbord som bara är hans så har de nog inte gjort några större anpassningar. Han tillbringar en del tid med de som går i 1:an eftersom de har fler och bättre böcker, men om jag har uppfattat det rätt så är det mer på rasterna och att han själv kan välja ut en bok och gå och läsa någonstans ostört.

Tror det är nästan omöjligt att komma fram till BUP via telefon, du kan göra en egen vårdbegäran via 1177. Jag försökte ringa länge till bup och möttes bara av samma meddelande som sig. Tills jag en dag kom till en telefonsvarare som rekommenderade mig att skriva en egen vårdbegäran. Det gick mycket enklare att få kontakt efter det.

https://vard.skane.se/psykiatri-ska...18-ar/kontakta-bup/sok-vard-digitalt-hos-bup/

 

[Fibusen]

Min son har haft problem i skolan, mest motivation/förståelse/ork och med det ilska och frustration i skolan. (Aldrig hemma, dock andra svårigheter) Talsvårigheter som nu blivit bättre med åren och med många vändor till logoped. Vi föräldrar har kämpat oss blå för att få hjälp!

Först var det BVC, sen blev han för stor och skulle då tas om hand av skolhälsovården. Börja om. Väl där så fick vi efter många om och men träffa skolpsykologen. Han såg själv problemet och skickade då en remiss till bup. Börja om. Fick komma på första samtal sen tog det stopp igen pågrund av väntetider utan dess like. Vi fick sen via vårdgarantin vända oss till privat vård, så då var det bara att börja om från början. Igen.

Det är först nu vi är inne i en riktig utredning, sonen går i fjärde klass och vi har försökt sen första klass. Jag blir arg, ledsen och frustrerad över att det är så här det ser ut för de flesta när det kommer till psykiatrin, och jag hoppas verkligen att det kommer se ljusare ut för er. Som jag ser det så är snart 4 års skolgång för sonen helt bortkastat, bara för att han inte haft rätt förutsättningar och resurser. Och han har verkligen kämpat så hårt för att lyckas, men det når inte hela vägen.

Idag fick vi en ”antagligen” diagnos, jättetråkigt, men samtidigt väntat, och jag hoppas att det nu vänder för oss. Hoppet är det sista som överger en sägs det ju.

 

[Milosari]

Min son har haft problem i skolan, mest motivation/förståelse/ork och med det ilska och frustration i skolan. (Aldrig hemma, dock andra svårigheter) Talsvårigheter som nu blivit bättre med åren och med många vändor till logoped. Vi föräldrar har kämpat oss blå för att få hjälp!

Först var det BVC, sen blev han för stor och skulle då tas om hand av skolhälsovården. Börja om. Väl där så fick vi efter många om och men träffa skolpsykologen. Han såg själv problemet och skickade då en remiss till bup. Börja om. Fick komma på första samtal sen tog det stopp igen pågrund av väntetider utan dess like. Vi fick sen via vårdgarantin vända oss till privat vård, så då var det bara att börja om från början. Igen.

Det är först nu vi är inne i en riktig utredning, sonen går i fjärde klass och vi har försökt sen första klass. Jag blir arg, ledsen och frustrerad över att det är så här det ser ut för de flesta när det kommer till psykiatrin, och jag hoppas verkligen att det kommer se ljusare ut för er. Som jag ser det så är snart 4 års skolgång för sonen helt bortkastat, bara för att han inte haft rätt förutsättningar och resurser. Och han har verkligen kämpat så hårt för att lyckas, men det når inte hela vägen.

Idag fick vi en ”antagligen” diagnos, jättetråkigt, men samtidigt väntat, och jag hoppas att det nu vänder för oss. Hoppet är det sista som överger en sägs det ju.

Jag hoppas verkligen att det går snabbare för oss. Det är ju något med skolmiljön som inte fungerar, och då måste den miljön förändras innan den gör permanent skada. Förra veckan lämnade jag in sonen på Ikeas barnpassningsavdelning, han kände inte en kotte men efter en timme hade han fått nya vänner och allt gick hur bra som helst. Idag var det dags för skola och det blev bråk direkt. Fröken ringde och sa att han vill komma hem nu, och när jag pratade med honom så sa han att han var väldigt aggressiv. Aggressiv! Det var ett ord fröken hade lärt honom! Pratar man verkligen så om människor? Jag blev helt ställd och sa bara att det var ett konstigt ord som vi använder om hundar. Barn är ledsna och arga. Känner mer och mer att jag måste få till en utbildningsomgång för personalen, kan man begära det av rektorn? Eller åtminstone tipsa om föreläsningar för skolpersonal?

 

[Libbsticka]

Stackars er. Verkligt misstänkt att det fungerar i ikea miljön och inte i skolan. Det hade jag lyft och ifrågasatt.

 

[julgrisen]

Jag hoppas verkligen att det går snabbare för oss. Det är ju något med skolmiljön som inte fungerar, och då måste den miljön förändras innan den gör permanent skada. Förra veckan lämnade jag in sonen på Ikeas barnpassningsavdelning, han kände inte en kotte men efter en timme hade han fått nya vänner och allt gick hur bra som helst. Idag var det dags för skola och det blev bråk direkt. Fröken ringde och sa att han vill komma hem nu, och när jag pratade med honom så sa han att han var väldigt aggressiv. Aggressiv! Det var ett ord fröken hade lärt honom! Pratar man verkligen så om människor? Jag blev helt ställd och sa bara att det var ett konstigt ord som vi använder om hundar. Barn är ledsna och arga. Känner mer och mer att jag måste få till en utbildningsomgång för personalen, kan man begära det av rektorn? Eller åtminstone tipsa om föreläsningar för skolpersonal?

Jag förstår att du får lite frågetecken kring hur skolan bemöter honom, låter jättemärkligt att säga till ett barn att han är aggressiv! Tycker du ska säga till rektorn att du önskar att de utbildar sig i allafall.