Utmattningssyndrom - hur lever ni med det?

[SummerBreeze]

Är lite nyfiken om det finns fler här som drabbats av utmattningssyndrom? Jag känner att det vore skönt att bolla lite med andra som är i liknande situation.

Nej, jag vill inte att detta ska vara en deppig tyck-synd-om-mig-tråd utan är mer ute efter att utbyta erfarenheter och av att kunna bolla med andra vad som får ens vardagliga liv att fungera ännu bättre.

Jag ser mig personligen inte som en depparjeppe pga detta min visst det ger ju vissa bekymmer i vardagen som vore skönt att kunna komma över mer och mer med tiden!

 

[SummerBreeze]

För att kort beskriva min historia så började det för ca 7 år sedan då pga en kombo av mycket arbetsrelaterad stress samt en dåvarande sambo som tryckte ner mig dagligen. Ingenting jag gjorde räckte och jag fick till slut panikångest, dålig självkänsla och blev även sjukskriven. Det tog ett bra tag att börja bli "normal" igen.

Jag ändrade då mitt liv radikalt och flyttade långt bort och fick en nystart. Till en början orkade jag nästan ingenting mer än att sova och ta hand om mina djur. Åka och handla var ett stort stressmoment och jag valde att handla på "lugna tider" när det var lite folk. Byggde upp mig själv långsamt och började så småningom att må mycket bättre.

Efter detta har jag försökt att komma någon vart rent karriärmässigt men trots att jag har ganska lätt för att få jobb så blir det tyvärr sällan långvarigt. Jag har insett nu att min stresskänslighet är en stor bov i detta, jag har haft otaliga jobb på timmar, allmän visstid som inte blir förlängt, extraknäck osv.

Vid ett tillfälle så fick jag ett nytt jobb i en större butik alldeles innan jul, det var otroligt mycket att lära sig på kort tid, mycket eget ansvar och väldigt mycket stress. När jag arbetat där i ca 2-3 veckor så var jag med om en ridolycka med hjärnskakning. Det läskiga var bara att biverkningarna av hjärnskakningen inte gick över, jag hade problem med hjärnan och minnet ett bra tag efteråt och min läkare konstaterade att det var pga stress som min hjärna inte kunde läka som den skulle, och då hade jag bara jobbat i 2-3 veckor! Helt galet! Jag tycker detta visar att iaf på mig så blir hjärnan väldigt negativt påverkad av stress och det ska inte mycket till för att ställa till det i hjärnkontoret

Min sjukskrivning blev förlängd, inte så populärt hos min arbetsgivare och jag behöver väl inte ens säga att jag inte fick vara kvar...

Stresskänslighet känns som ett problem som inte får finnas, men vad ska man göra när man lever med det? Jag tänker inte lägga mig ner och dö iaf!

 

[avslutat medlemskap]

Mitt enkla svar utifrån min egen erfarenhet är, stresskänsligheten går aldrig över. Jag "fick en häst i huvet" och höll på att bli ihjälsparkad så jag blir aldrig som innan olyckan. Det som stressar värst är när viljan finns och man peppar sig själv att "imorgon då ska jag jäklar anamma gå upp tidigt och göra det och det och det",,,,,,,,,,och så vaknar man lagom till middan istället för att hjärnan tryckt in knäck i lurarna så man inte ens hört alarmet.

Min lösning som funkar för mig är att göra "min grej" om det blir stressigt och sluta lyssna, jag kan öka takten rejält men då utesluts all form av yttre påverkan. En kompis som jobbar inom "blåljusmaffian" sa "du skulle bli en perfekt brandman för även om huset föll ihop så skulle du stå där i mitten och lösa problemet, det ger jag mig fan på".

Numera får omgivningen rätta sig efter mig och vad folk tycker det skiter jag i, det är dom som äger problemet i så fall.

 

[Hermelin]

Två kort tips.
1. Gå till en psykolog, det ger dig verktyg att hantera hur du fungerar nu.
2. Träna! Aerobisk träning underlättar för kroppen att hantera stressen.

 

[SummerBreeze]

Mitt enkla svar utifrån min egen erfarenhet är, stresskänsligheten går aldrig över. Jag "fick en häst i huvet" och höll på att bli ihjälsparkad så jag blir aldrig som innan olyckan. Det som stressar värst är när viljan finns och man peppar sig själv att "imorgon då ska jag jäklar anamma gå upp tidigt och göra det och det och det",,,,,,,,,,och så vaknar man lagom till middan istället för att hjärnan tryckt in knäck i lurarna så man inte ens hört alarmet.

Min lösning som funkar för mig är att göra "min grej" om det blir stressigt och sluta lyssna, jag kan öka takten rejält men då utesluts all form av yttre påverkan. En kompis som jobbar inom "blåljusmaffian" sa "du skulle bli en perfekt brandman för även om huset föll ihop så skulle du stå där i mitten och lösa problemet, det ger jag mig fan på".

Numera får omgivningen rätta sig efter mig och vad folk tycker det skiter jag i, det är dom som äger problemet i så fall.

Ja men eller hur! Man kan vara så pepp och sen kan man känna sig såååå trött när det väl gäller! Jag brukar försöka orka med det mesta som inte är extremt jobbigt eller långvarigt, oftast går det ju även om man blir riktigt trött efteråt.

Jag kör nog lite som du, "skalar av" när det är stressigt och bara agerar. Dock tar det ju fruktansvärt på krafterna efteråt istället. Sen tycker jag att stressen kan vara väldigt olika. Den vanliga "nu är det mycket att göra, tempo tempo-stressen" kan funka helt ok så länge det inte pågår för länge. Men den mer psykiska stressen av att man inte är bra nog, måste bli bättre/snabbare/duktigare, helt enkelt att man inte räcker till trots att man gör sitt bästa, den tar knäcken på mig. Det är ofta jag känt mig rent värdelös på jobbet pga detta och då mår jag dåligt för det.

Sen har jag haft en hel del oförstående och okänsliga chefer genom åren som garanterat inte gjort saken bättre. Bla en som jag faktiskt pratade med inför den intensiva sommarperioden, jag jobbade då timmar och försöke bolla med henne ang schemat och sa det att jag tycker stress kan bli jobbigt när det är för mycket och för att slippa sätta henne i skiten så tog jag upp detta så att hon skulle kunna påverka schemat utifall att jag inte skulle orka med att jobba så många timmar den värsta ruschen och ev byta till de lugnare passen.

Hennes lösning: Äschdå der klarar du!!! (Klämkäck som tusan)
Det var det sista schemat jag fick därifrån, efter det blev jag bara inringd, trots att jag faktiskt klarade ruschen bra! Det är tacken för att man är ärlig och försöker hjälpa till...

 

[SummerBreeze]

Två kort tips.
1. Gå till en psykolog, det ger dig verktyg att hantera hur du fungerar nu.
2. Träna! Aerobisk träning underlättar för kroppen att hantera stressen.

Tack för råden! Psykolog har jag gått hos otroligt mycket och tack vare det hittat bra verktyg för att bygga upp självkänslan igen. Just nu går jag inte hos någon då jag känner att det funkar helt okej, men jag har som sagt pratat med psykolog under flera år. Kommer garanterat att prata med en psykolog igen när jag känner att jag behöver det igen.

Jag har även tagit hjälp av en personlig coach, mindfulnes och KBT-terapi.

För mig har det hjälpt mest att prata med en psykolog, hästarna är en stooor del till att jag mår bättre och orkar med samt att mindfulnes kan vara riktigt bra! Det är nog väldigt individuellt vad som passar bäst

Håller med till 100%! Motion är jätteviktigt och mår kroppen bra så är det lättare för hjärnan att må bra!
Jag har egen häst så jag rider ju en hel del, utöver det så älskar jag att dansa och även det är en skön terapi! Släppa alla tankar och bara röra sig till musik, komma ut och träffa folk, ha roligt. Det är många bra fördelar som får en att må bra!

 

[susanne]

Det som hjälpt mig bäst är att börja försiktigt när man börjar jobba.
Jag hade först kravlös praktik inom ett helt annat område än mitt yrke och sen började jag jobba 1 timme per vecka när jag började på mitt vanliga jobb. Jag fick anpassa min arbetstid så att jag skulle klara av det även de sämsta dagarna och veckorna.
Bita ihop är ingen långsiktig lösning, man ska lyssna på sin kropp, en extra ansträngning kräver ordentlig vila efteråt. Det brukar finnas arbetsterapeuter på vårdcentraler, gå till en sån för stöd i hur du bäst ska kunna jobba långvarigt. Det är lätt att bli överambitiös och då behöver man någon som hjälper till att bromsa, eller om det är pepp som behövs så kan man få det.

Det har hjälpt mig en hel del att tänka på utmattningen som en hjärnskada, att en hel drös hjärnceller blivt så överasträngda så att de dog, nu måste man lära nya hjärnceller att göra det jobbet istället.

 

[SummerBreeze]

Det som hjälpt mig bäst är att börja försiktigt när man börjar jobba.
Jag hade först kravlös praktik inom ett helt annat område än mitt yrke och sen började jag jobba 1 timme per vecka när jag började på mitt vanliga jobb. Jag fick anpassa min arbetstid så att jag skulle klara av det även de sämsta dagarna och veckorna.
Bita ihop är ingen långsiktig lösning, man ska lyssna på sin kropp, en extra ansträngning kräver ordentlig vila efteråt. Det brukar finnas arbetsterapeuter på vårdcentraler, gå till en sån för stöd i hur du bäst ska kunna jobba långvarigt. Det är lätt att bli överambitiös och då behöver man någon som hjälper till att bromsa, eller om det är pepp som behövs så kan man få det.

Absolut, det är viktigt att ta det i sin egna takt och känna av vad kroppen klarar av. Att köra "hela vägen in i kaklet" bruka sällan bli bra!

Jag vet inte riktigt hur mycket jag klarar av att jobba iom att jaf inte har jobbat heltid på väldigt länge, jag har kombinerat extraknäck /timanställningar och då kan det ju variera väldigt i arbetstid från månad till månad.

Just nu sitter jag i en rätt knivig sits känner jag, jag fick en tjänst på 80% tidigare i höst som jag verkligen trodde skulle bli bra! Dock kände jag ganska direkt att det inte fungerade, det var extremt stressigt, man var själv många arbetspass och skulle då helst vara på 5 ställen samtidigt. I samråd med AF så sa jag upp mig efter att ha pratat med en arbetspsykolog hos dom. En annan detalj är att jag är gravid och ska ha barn i Maj, med tanke på detta så lovade AF att dom skulle hjälpa mig att få ett nytt jobb så fort som möjligt och att dom då går in med ett ekonomiskt stöd för mig, då är korten på bordet med att jag är stresskänslig och arbetet skall anpassas så att jag klarar av det.

So far so good... men dom glömde att berätta den lilla detaljen att det är lång kö från att psykologen gett sitt utlåtande om att jag skall få stöd till att faktiskt få hjälpen. Som tidigast kommer jag kunna få hjälp i februari och jag har bf I Maj, kommer ju kännas otroligt lockade för en arbetsgivare att anställa mig 2-3 mån innan bebisen kommer trots stöd?!

Jag blir rätt uppgiven när jag tänker på detta kaoset, som det ser ut nu kommer jag inte hinna få något stöd/nytt jobb innan jag går hem på mammaledighet = minimal föräldrapeng = en stress i sig...

Känner mig dum som bara litade på deras ord på AF

 

[Pudlan]

Är lite nyfiken om det finns fler här som drabbats av utmattningssyndrom? Jag känner att det vore skönt att bolla lite med andra som är i liknande situation.

Nej, jag vill inte att detta ska vara en deppig tyck-synd-om-mig-tråd utan är mer ute efter att utbyta erfarenheter och av att kunna bolla med andra vad som får ens vardagliga liv att fungera ännu bättre.

Jag ser mig personligen inte som en depparjeppe pga detta min visst det ger ju vissa bekymmer i vardagen som vore skönt att kunna komma över mer och mer med tiden!

Efter ha fått diagnosen utmattnings symtom /gått in i väggen m.m så har jag lärt mig efter många om o men att säga nej! Jag klarar inte att ha en aktivitet var dag utan max 1-2 vecka men sen veckorna efter måste det var "tomt" på aktiveter. Annars bir det totalt tvärstopp. Har lärt mig att jag har låg max nivå. Men har landat rätt bra nu.
Jag har mina två shettisar som gör att jag får struktur på min vardag och kommer upp på morgonen. Det är underbart att komma ut i stallet och får god morgon hälsing och mys av hästarna. Det är friskvård för mig
Mvh
pudlan

 

[Inte_Ung]

Är lite nyfiken om det finns fler här som drabbats av utmattningssyndrom?

Ja och det är nästan 10 år sedan nu.
Det tog några år och ett karriärbyte att få livet på fötter igen.
Man måste hitta nya vägar i livet då de gamla bara leder tillbaka till samma dåliga plats.

 

[Korven]

När jag lämnade och stängde dörren efter sista mötet med AF/coachen kände jag mig friiiii. Sen tog jag ut förtida pension, dyrt men nödvändigt. Då hade jag varit 3 år sjukskriven och arbetslös då mitt arbete inte ville ha kvar mig. Tack! Jobbade i ett stall och mådde bra. Nu är jag bara pensionär och har tråkigt men ingen stress. Trots det är inte hjärnan mycket bättre på att hantera stress som kommer ibland. Dessutom utlöste det kronisk urtikaria som kanske beror på sköldkörteln. Låg funktion på den kanske låg bakom utbrändheten i första hand.
Trots alla mår jag ganska bra nu. Men stress klarar jag inte.

 

[Fan of Bill]

När jag lämnade och stängde dörren efter sista mötet med AF/coachen kände jag mig friiiii. Sen tog jag ut förtida pension, dyrt men nödvändigt. Då hade jag varit 3 år sjukskriven och arbetslös då mitt arbete inte ville ha kvar mig. Tack! Jobbade i ett stall och mådde bra. Nu är jag bara pensionär och har tråkigt men ingen stress. Trots det är inte hjärnan mycket bättre på att hantera stress som kommer ibland. Dessutom utlöste det kronisk urtikaria som kanske beror på sköldkörteln. Låg funktion på den kanske låg bakom utbrändheten i första hand.
Trots alla mår jag ganska bra nu. Men stress klarar jag inte.

Hur går det att klara sig ekonomiskt på förtidspensionen? Får du extra bidrag?

 

[Habina]

Är lite nyfiken om det finns fler här som drabbats av utmattningssyndrom? Jag känner att det vore skönt att bolla lite med andra som är i liknande situation.

Nej, jag vill inte att detta ska vara en deppig tyck-synd-om-mig-tråd utan är mer ute efter att utbyta erfarenheter och av att kunna bolla med andra vad som får ens vardagliga liv att fungera ännu bättre.

Jag ser mig personligen inte som en depparjeppe pga detta min visst det ger ju vissa bekymmer i vardagen som vore skönt att kunna komma över mer och mer med tiden!

Jag blev heltidssjukskriven förra oktober och började jobba igen i april i år. Har först jobbat 25 % och jobbar nu 50 %. Det går sådär, jag orkar inte riktigt utan skulle egentligen behövt ligga någonstans däremellan. Men reglerna är ju tyvärr rätt fyrkantiga.

Jag lägger mig och vilar när jag kommit hem från jobbet, kan variera mellan 10 min vila till 4 timmars sömn beroende på hur tuff dagen varit. Så just nu har jag inte så mycket till liv. Sedan hjälper det förstås inte att jag varit konstant förkyld sedan september, så det måste jag ta upp med läkaren nästa gång...

Vi har det rätt turbulent på företaget överlag, vilket förstås inte underlättar. Men jag blev tack och lov inte sjuk av det här jobbet, utan av jobbet jag hade tidigare. Så jag trodde att jag hann byta livsstil i tid, men all stress kom ikapp mig ändå. Jag blev sjukskriven en bra bit innan den berömda väggen, men jag har ändå ungefär åtta års hysterisk tillvaro som jag måste återhämta mig ifrån.

 

[Korven]

Hur går det att klara sig ekonomiskt på förtidspensionen? Får du extra bidrag?

Jag har 2000 mindre per månad livet ut för att jag gick vid 63 år. !! Inga extra bidrag för jag har levt snålt så jag har en del sparat, sen har jag ganska låg månadsavgift (hyran) också. Inga lån på nånting.

 

[Fan of Bill]

Jag har 2000 mindre per månad livet ut för att jag gick vid 63 år. !! Inga extra bidrag för jag har levt snålt så jag har en del sparat, sen har jag ganska låg månadsavgift (hyran) också. Inga lån på nånting.

Vad skönt att du klarar dig även om det är tufft med mindre pengar.

Pengar är aldrig ett roligt kapitel när man är sjuk.

 

[Korven]

Vad skönt att du klarar dig även om det är tufft med mindre pengar.

Pengar är aldrig ett roligt kapitel när man är sjuk.

Precis. Jag fick ju räkna ordentligt innan jag bestämde mig, jag hade nog hamnat i Fas 3 annars. Men då hade jag varit ännu mera utbränd och det hade jag ingen lust med.

 

[Pudlan]

Vad skönt att du klarar dig även om det är tufft med mindre pengar.

Pengar är aldrig ett roligt kapitel när man är sjuk.

Det är bra att du har så du klarar dig. Det är inte lätt med lite inkomst.
Mvh
Pudlan

 

[ainasoja]

Jag är inte utbränd och jag har inte utmattningssyndrom men jag lever med Fatigue, både fysisk och mental.

Min fatigue härleds till att jag har MS. Efter vad jag läst så är fatigue och utmattninssyndrom väldigt lika.

Jag blir så mentalt trött vid vissa tillfällen att min hjärna koncentrar sig på att fortsätta hålla kroppen vid liv men stänger av mitt närminne och ordförrådet samt långtidsminnet blir då påverkat.

Vid stress så fungerar jag utmärkt men jag minns inte ett skit efteråt.

Jag använder min kalender på telefonen för att slippa komma ihåg allt mentalt. Lägger in påminnelser för allt och antecknar allt. Jag ser till att ha dom flesta räkningarna på autogiro och har även en påminnelse om att jag ska lägga din övriga räkningarna vid lämpligt datum.

Skriver upp det som tar slut hemma på en lapp i skafferiet, enkelt att ta med när man ska handla sedan och man slipper stå som ett fån i affären sedan och fundera på vad man skulle köpa.

Jag planerar mina dagar utifrån vad jag redan bedömt att jag klarar av. Ett möte på AF på 30 min en dag sänker mig dagen efter så jag bokar aldrig in något den dagen.

Jag har rutiner hemma, plockar på onsdagar och städar på torsdagar, då vattnar jag även blommorna! Annars hade dom varit stendöda vid dedt här laget.

Jag har svårt att vara impulsiv, jag måste planera allt så att jag kan förbereda mig mentalt på det dagen innan.

Jag tar micropauser hemma vid tex städning så att jag inte tar ut mig helt, har en benägenhet att köra på ända tills jag nästan svimmar annars. Brukar bestämma mig för att jag dammtorkar och sedan sätter jag mig vid datorn eller med en tidning, bok och dricker en kopp kaffe eller the innan jag fortsätter.

Det tar visserligen längre tid att genomföra något då MEN jag mår bättre i hjärnan av det.

Undviker att handla vid tidpunkter då det är mycket folk i äffarena, jag blir trött av alla intryck och blir "dement" då.

Jag blir även trött av att höra för mycket ljud samtidigt så musik i lurarna är helt suveränt att lyssna på då! Gärna lugnande musik som gör att kroppen slappnar av och inte går i högvarv.

 

[DressyrMupp]

Jag är inte utbränd och jag har inte utmattningssyndrom men jag lever med Fatigue, både fysisk och mental.

Min fatigue härleds till att jag har MS. Efter vad jag läst så är fatigue och utmattninssyndrom väldigt lika.

Jag blir så mentalt trött vid vissa tillfällen att min hjärna koncentrar sig på att fortsätta hålla kroppen vid liv men stänger av mitt närminne och ordförrådet samt långtidsminnet blir då påverkat.

Vid stress så fungerar jag utmärkt men jag minns inte ett skit efteråt.

Jag använder min kalender på telefonen för att slippa komma ihåg allt mentalt. Lägger in påminnelser för allt och antecknar allt. Jag ser till att ha dom flesta räkningarna på autogiro och har även en påminnelse om att jag ska lägga din övriga räkningarna vid lämpligt datum.

Skriver upp det som tar slut hemma på en lapp i skafferiet, enkelt att ta med när man ska handla sedan och man slipper stå som ett fån i affären sedan och fundera på vad man skulle köpa.

Jag planerar mina dagar utifrån vad jag redan bedömt att jag klarar av. Ett möte på AF på 30 min en dag sänker mig dagen efter så jag bokar aldrig in något den dagen.

Jag har rutiner hemma, plockar på onsdagar och städar på torsdagar, då vattnar jag även blommorna! Annars hade dom varit stendöda vid dedt här laget.

Jag har svårt att vara impulsiv, jag måste planera allt så att jag kan förbereda mig mentalt på det dagen innan.

Jag tar micropauser hemma vid tex städning så att jag inte tar ut mig helt, har en benägenhet att köra på ända tills jag nästan svimmar annars. Brukar bestämma mig för att jag dammtorkar och sedan sätter jag mig vid datorn eller med en tidning, bok och dricker en kopp kaffe eller the innan jag fortsätter.

Det tar visserligen längre tid att genomföra något då MEN jag mår bättre i hjärnan av det.

Undviker att handla vid tidpunkter då det är mycket folk i äffarena, jag blir trött av alla intryck och blir "dement" då.

Jag blir även trött av att höra för mycket ljud samtidigt så musik i lurarna är helt suveränt att lyssna på då! Gärna lugnande musik som gör att kroppen slappnar av och inte går i högvarv.

Vilken fantastisk strategi du har kommit fram till, det kräver god självkännedom! Duktigt!
Tar till mig mycket utav du skrivit, tack för att du delar med dig.

 

[ainasoja]

Vilken fantastisk strategi du har kommit fram till, det kräver god självkännedom! Duktigt!
Tar till mig mycket utav du skrivit, tack för att du delar med dig.

Har varit sjuk sedan 2003

Man lär sig sina strategier allt eftersom, det som fungerar för mig behöver inte fungera för alla men jag hoppas att det hjälper någon lite iallfall.

Tack för dina ord