Utbruten: Den tragiska dödsskjutningen

[sthu]

Det är ju rätt sannolikt att man riskerar att hamna i en extrem situation om man lider av tex psykossjukdom, demens, beroendesjukdom eller annat förvirrande tillstånd.

Min sambo är schizofren. Han har aldrig hamnat i en situation där polisen "behövt" skjuta mot honom. Eller ens göra någon slags ingripande. Det finns olika grader i helvetet och långt ifrån alla med psykos är farliga på ett sånt sätt att polis måste ingripa skarpt.

 

[Singoalla]

Det är ju rätt sannolikt att man riskerar att hamna i en extrem situation om man lider av tex psykossjukdom, demens, beroendesjukdom eller annat förvirrande tillstånd.

Det håller jag med om. Men det kanske inte är lika sannolikt att oturen sammanfaller sig så att personen dessutom bär en replika av ett vapen just då och agerar hotfullt, så att det resulterar i en dödsskjutning. Att ens agerande däremot missuppfattas som hotfullt, drogpåverkat eller dylikt och att man blir omhändertagen av polis på ett felaktig sätt är nog inte helt ovanligt.

 

[monster1]

Min sambo är schizofren. Han har aldrig hamnat i en situation där polisen "behövt" skjuta mot honom. Eller ens göra någon slags ingripande. Det finns olika grader i helvetet och långt ifrån alla med psykos är farliga på ett sånt sätt att polis måste ingripa skarpt.

Det finns ändå en överrepresentation bland de som dödas av polis i den här gruppen, det betyder ju inte att din sambo är en av dessa.

 

[sthu]

Det finns ändå en överrepresentation bland de som dödas av polis i den här gruppen, det betyder ju inte att din sambo är en av dessa.

Gör det? Det skulle jag vilja se siffror på. Ofta är det narkotika inblandat vad jag kunnat läsa mig till och det räknar jag inte riktigt som en diagnos.

 

[monster1]

Gör det? Det skulle jag vilja se siffror på. Ofta är det narkotika inblandat vad jag kunnat läsa mig till och det räknar jag inte riktigt som en diagnos.

Det finns en länk tidigare i tråden när polisen själva anger det. Jag orkar inte leta upp den igen.

 

[spinxx]

Har inte läst hela tråden. Men detta är något som diskuterats mycket hemma eftersom min fästman, inkl. hela hans familj är poliser av olika grader.
Händelsen är djupt tragisk, och jag är också besviken på hur media hänsynslöst lade upp en videointervju med offrets uppenbart chockskadade mor direkt. Det kändes oetiskt på flera sätt

Utan att veta vad som hänt, så har vi alla diskuterat och vänt och vridit på olika scenarion. Eftersom man vill förstå. Vi har pratat om elvapen, polisens träningsmetoder, hjärnan under stress, grupptryck, etc. etc. En av släktingarna är vapeninstruktör. En annan är dialogpolis. En tredje arbetar på grova brott etc. Det har minst sagt både spekulerats och beklagats oss emellan.

Kontentan av alla diskussioner jag deltagit i nu, är att OM det är så att offret inte släppt sitt vapen på inrådan av polisen, och OM offret rört sig trots uppmaningar från polisen att vara still, så krävs ett skott för att polismannen inte skall riskera sitt egna liv. (Bägge "OM"-en är tyvärr högst sannolika iom offrets sjukdomsbild).
-De har inte tid att försöka avgöra äktheten av pistolen.
-För att avbryta den direkta faran måste gärningsmannen avväpnas. Detta görs inte med säkerhet med ett vådaskott mot t.ex. ben/fot. Någon som blivit skjuten i sitt ben kan fortfarande avlossa ett dödligt skott mot polis eller allmänhet. Även av misstag. Av samma skäl fungerar inte elpistol, eftersom du måste komma nära faran för att använda elvapen. I detta skedet är det enligt mig, och många av de poliser jag pratat med - helt oväsentligt om personen som håller i skjutvapnet inte är frisk.

Många skriver och säger "Men hur kan de inte ha sett att personen var annorlunda, och sjuk?"
Men om de nu faktiskt har sett att det är en sjuk person, men denne rör sig emot dem med pistol trots uppmaningar om att både släppa vapnet och att stå still. Skall man inte skjuta då, och riskera sitt eget liv - bara för att offret har en sjukdomsbild?

Att flera av polismännen sköt är snarare det som jag ställt mig frågande till. Många av poliserna anser att det har både med stresspåslag och träning att göra - avgör din kollega att det är fara för liv och bestämmer sig för skjuta - då är du själv väldigt beredd (och tränad för) att skjuta mot samma mål.
De är inte tränade för att skjuta mot en redan träffad liggande person. Alltså är det också sannolikt att offret stått upp och mottagit flera skott innan han föll, och så länge han står upp med pistol som han vägrar släppa utgör han ett livshot.

Vi är många som väntar på denna utredning..
Jag tänker mycket på alla inblandade. (

 

[sthu]

Nu har jag gått igenom hela tråden och hittar ingen sån statistik @monster1
Jag tror säkert att allvarligt psykiskt sjuka, ofta i kombination med narkotika, är ett stort hot. Men att det skulle vara så illa att alla psykiskt sjuka bör "akta sig" för polisen... Nej jag litar på polisen.

 

[MJLee]

Att det tillsatts en grundlig utredning med en särskild åklagare tog jag för givet. Det är SOP vid alla tillfällen där polisen ingripit med våld, inte bara de med dödlig utgång. Vad gäller Eric så var det en tragedi som, efter vad sagts i tidningarna och vet innan FUP är klart, berodde på en rad sorgliga händelser som var och en ledde till en skarpskjutning med dödlig utgång

Vad jag gärna skulle vilja ha en diskussion om är problematiken med vissa personer som omhändertas av polisen och tex får tillbringa natten i en sk fyllecell eller blir på annat sätt omhändertagna. Jag har Diabetes 1 och trots att jag är (nåja) tämligen laglydig är det många av symtomen som liknar fylla. Sluddrande, ingen kontroll över sin kropp som raglar, brist på kognitiv förmåga. Det som skiljer är väl framförallt att andedräkten luktar sött, äpple, men det är det nog inte många poliser som kollar direkt. Förr hade många ett armband som uppgav att de är diabetiker idag har jag en ICE app där det står men då ska polisen kolla den, vilket jag tvivlar på alltid händer.

https://www.metro.se/artikel/sex-personer-dog-i-arresten-förra-året-david-32-var-en-av-dem

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/jo-polisen-gjorde-fel-nar-ung-kvinna-dog-i-arrest

Hade jag hamnat i en cell hade det inte varit många hjärnceller kvar på morgonen, om man får uttrycka det så. Och vid dessa tillfällen skulle det kunna avhjälpas relativt enkelt genom mer resurser och att personalen tydligt följer de rutiner och regelverk som redan finns. Och det är definitivt inte ett skarpt läge.

 

[Lobelia]

Nej precis. Men många här verkar ju veta hur det gått till...

Jag tycker det framgår klart att alla spekulerar, refererar till uppgifter i media etc. Klart att alla inte orkar skriva det i alla inlägg, men det är liksom förutsättningen att ingen vet exakt hur det gått till.

 

[spinxx]

--

 

[spinxx]

Det är hemskt det som hänt, jag tänker inte uttala mig om rätt eller fel i polisens agerande eftersom jag vet för lite (men utan att veta tillräckligt skulle det inte förvåna mig om utredningen kom fram till att polisen inte gjorde något direkt fel utifrån omständigheterna). Med det sagt vill jag poängtera de faktiska maktförhållandena.

Många trycker på att poliser är utsatta i sitt yrke, men det är också en grupp som har betydligt mer makt än människor i allmänhet. Det är långtifrån alla yrkesgrupper som har de befogenheter som polisen har, med det kommer förstås ett stort ansvar. Det var polisen som hade det slutgiltiga ansvaret, det var polisen som sköt en människa till döds. En människa som där och då var maktlös.
Jag funderar på vilken värld det hade varit om detta inte hade mötts av någon kritik, bestörtning eller oro, om det inte möttes av viljan att vrida och vända på det som hänt så att det inte händer igen. Jag tror det hade varit en kall värld. Om dödsskjutningar enbart möttes med förståelse för polisens agerande och allt annat tystnade, då hade jag blivit orolig på riktigt. Makten, för dit hör trots allt polisen, ska alltid både granskas och tåla kritik. Särskilt ska den granskas och tåla kritik när den har dödat en människa.

 

[kryddelydd]

För mig är det bortom sorgligt, det var något som inte får hända. En ung man med Downs syndrom och autism, vars enda ord är ”mamma”, ska inte bli ihjälskjuten av polis, även om han bär på ett leksaksgevär i kvarter där det bor en kvinna som blivit hotad av sitt ex. Det får inte hända.

Och just därför är det enda vettiga att det nu ska utredas, eftersom det som inte får hända hände. Det är respektlöst inför allvaret i det här att säga att Ja jag förstår att de skjuter om något viftar med ett pistolliknande föremål mitt i natten. Låt utredningen ha sin gång.

Det är bra att det utreds.

Men menar du att polisen borde ha förstått att ingen ung man med Downs syndrom kan ha ett äkta vapen?
Eller borde polisen ha vetat att just den här unge mannen hade autism och inget utvecklat språk?

Jag var inte på platsen så jag, precis som alla andra, kan bara spekulera och gissa.

Men det känns inte helt orimligt att en polis känner sig hotad av en mansperson som bär ett pistolliknande föremål och inte lägger det ifrån sig på uppmaning.

 

[Singoalla]

Har inte läst hela tråden. Men detta är något som diskuterats mycket hemma eftersom min fästman, inkl. hela hans familj är poliser av olika grader.
Händelsen är djupt tragisk, och jag är också besviken på hur media hänsynslöst lade upp en videointervju med offrets uppenbart chockskadade mor direkt. Det kändes oetiskt på flera sätt

Utan att veta vad som hänt, så har vi alla diskuterat och vänt och vridit på olika scenarion. Eftersom man vill förstå. Vi har pratat om elvapen, polisens träningsmetoder, hjärnan under stress, grupptryck, etc. etc. En av släktingarna är vapeninstruktör. En annan är dialogpolis. En tredje arbetar på grova brott etc. Det har minst sagt både spekulerats och beklagats oss emellan.

Kontentan av alla diskussioner jag deltagit i nu, är att OM det är så att offret inte släppt sitt vapen på inrådan av polisen, och OM offret rört sig trots uppmaningar från polisen att vara still, så krävs ett skott för att polismannen inte skall riskera sitt egna liv. (Bägge "OM"-en är tyvärr högst sannolika iom offrets sjukdomsbild).
-De har inte tid att försöka avgöra äktheten av pistolen.
-För att avbryta den direkta faran måste gärningsmannen avväpnas. Detta görs inte med säkerhet med ett vådaskott mot t.ex. ben/fot. Någon som blivit skjuten i sitt ben kan fortfarande avlossa ett dödligt skott mot polis eller allmänhet. Även av misstag. Av samma skäl fungerar inte elpistol, eftersom du måste komma nära faran för att använda elvapen. I detta skedet är det enligt mig, och många av de poliser jag pratat med - helt oväsentligt om personen som håller i skjutvapnet inte är frisk.

Många skriver och säger "Men hur kan de inte ha sett att personen var annorlunda, och sjuk?"
Men om de nu faktiskt har sett att det är en sjuk person, men denne rör sig emot dem med pistol trots uppmaningar om att både släppa vapnet och att stå still. Skall man inte skjuta då, och riskera sitt eget liv - bara för att offret har en sjukdomsbild?

Att flera av polismännen sköt är snarare det som jag ställt mig frågande till. Många av poliserna anser att det har både med stresspåslag och träning att göra - avgör din kollega att det är fara för liv och bestämmer sig för skjuta - då är du själv väldigt beredd (och tränad för) att skjuta mot samma mål.
De är inte tränade för att skjuta mot en redan träffad liggande person. Alltså är det också sannolikt att offret stått upp och mottagit flera skott innan han föll, och så länge han står upp med pistol som han vägrar släppa utgör han ett livshot.

Vi är många som väntar på denna utredning..
Jag tänker mycket på alla inblandade. (

Jag reagerade också starkt på intervjun med den chockade modern, och jag håller med dig om att personens sjukdomar eller psykiska tillstånd inte behöver vara relevant för huruvida det finns ett reellt hot för polisen eller omgivningen eller inte.

Det är verkligen fruktansvärt det som hänt, för alla inblandade.

 

[kryddelydd]

Problemet är väl bara att polisen aldrig får agera på vad som kan vara nästa händelse, de måste agera på det de har framför sig just nu. I det här fallet en person på en treårings mentala nivå.

Men hur menar du att polisen skulle veta att den här individen var på en treårings kognitiva nivå?

 

[Lobelia]

Nu har jag gått igenom hela tråden och hittar ingen sån statistik @monster1
Jag tror säkert att allvarligt psykiskt sjuka, ofta i kombination med narkotika, är ett stort hot. Men att det skulle vara så illa att alla psykiskt sjuka bör "akta sig" för polisen... Nej jag litar på polisen.

Man bör också sätta det i relation till hur många gånger ingripande mot dessa grupper hjälper personen, åtminstone tillfälligt. Skjutsar dem till psykakuten stoppar diverse bråk och andra tillbud mm.

 

[MJLee]

Att alla situationer med psykiska funktionsnedsättningar leder till våld är absurt. En helt personlig anekdot. En släkting till mig hade valsat runt i vården, men eftersom hen inte ansåg sig ha problem och det gjordes bedömningen att hen inte var en fara för sig själv och andra så gjordes inget mer.

En dag släpar hen ut all ljudutrustning + instrument mitt på gården - hen bor på centrala Södermalm - och sätter på allt på högsta nivå. Det tar naturligtvis inte länge innan en granne ringer till polisen. Patrullen märker relativt snart att släktingen antingen är drogpåverkad/mår psykiskt dåligt. Hen har en uppenbar psykos och uppträder hotande. Trots de omhändertas hen utan dramatik, polisen tar sig tiden att långsamt tala ner hen och har för mig att de tom tog in alla instrument och annat. Släktingen togs till psykakuten där hen omedelbart LVU och man konstaterade schizofreni. Hen låg inne relativt länge innan hen bedömdes som frisk nog att släppas ut. Hen fick tabletter men tydligen ger de svåra bieffekter så det var svårt att se till att hen fortsatte ta dem. Hen körde sin ekonomi i botten betalade inte räkningar osv och var extremt nära att bli av med lägenheten och hade också regelbundna psykoser där polisen tvingades ingripa. Det verkade på hens mamma, jag hade ingen direkt kontakt med hen, att lokalpolisen efter ett tag visste vem hen var och inte uppträde hotande eller våldsamt. Möjligtvis om något slappnade de av lite för mycket.

Lyckligt slut: Hen jobbar idag med IT säkerhet (så jäkla intelligent) och går till sjukhuset var tredje månad och får en spruta vilket också gör att vården håller ett öga på hur hen mår. Hen mår nu så bra att hen avsagt sig sin halva sjukpension och jobbar heltid. Det hade kunnat gå åt helsefyr fel men polisen var skicklig och (antar jag?) välutbildad hur man agerar i situationer som dessa.

Summan av kardemumman: Att ha en psykisk funktionsnedsättning och/eller vara utåtagerande betyder verkligen inte att hen ska vara rädd för polisen.

 

[MJLee]

Det är hemskt det som hänt, jag tänker inte uttala mig om rätt eller fel i polisens agerande eftersom jag vet för lite (men utan att veta tillräckligt skulle det inte förvåna mig om utredningen kom fram till att polisen inte gjorde något direkt fel utifrån omständigheterna). Med det sagt vill jag poängtera de faktiska maktförhållandena.

Många trycker på att poliser är utsatta i sitt yrke, men det är också en grupp som har betydligt mer makt än människor i allmänhet. Det är långtifrån alla yrkesgrupper som har de befogenheter som polisen har, med det kommer förstås ett stort ansvar. Det var polisen som hade det slutgiltiga ansvaret, det var polisen som sköt en människa till döds. En människa som där och då var maktlös.
Jag funderar på vilken värld det hade varit om detta inte hade mötts av någon kritik, bestörtning eller oro, om det inte möttes av viljan att vrida och vända på det som hänt så att det inte händer igen. Jag tror det hade varit en kall värld. Om dödsskjutningar enbart möttes med förståelse för polisens agerande och allt annat tystnade, då hade jag blivit orolig på riktigt. Makten, för dit hör trots allt polisen, ska alltid både granskas och tåla kritik. Särskilt ska den granskas och tåla kritik när den har dödat en människa.

Aprpå det, i min 'suicide by cop' killes fa l så var det inte bara civila utan en av poliserna som begärde skadestånd för sveda och värk vilket avslogs med bedömningen att hen som polis i sin yrkesutövning ska/måste acceptera en högre grad av våld och hot i jobbet än en 'vanlig' civil. Polisen måste acceptera en högre grad av skarpt läge som del av sina arbetsuppgifter än inom många andra yrken.

 

[Lobelia]

Att alla situationer med psykiska funktionsnedsättningar leder till våld är absurt. En helt personlig anekdot. En släkting till mig hade valsat runt i vården, men eftersom hen inte ansåg sig ha problem och det gjordes bedömningen att hen inte var en fara för sig själv och andra så gjordes inget mer.

Är det någon som ens antytt att alla situationer med psykiska funktionsnedsättningar skulle leda till våld? Jag har inte sett att någon skulle skriva det och hade jag sett det hade jag utgått från att det var ett misstag. Det är förmodligen en främmande tanke för de flesta.

 

[Luff]

Utöver att det är en tragedi så tycker jag mest att det var en väldans massa skott som for omkring kors o tvärs. Att träffa vad man siktar på tycker jag vore det minsta i en sådan här situation.
Dom ska ju säkra omgivningen från någon som kan skjuta på allmänheten. Här verkar dom ha varit lika farliga själva. Ska bli intressant att se hur skotten gick.

 

[Niyama]

Varför det? Jag är psykiskt sjuk, min sambo är psykiskt sjuk. Ingen av oss känner att vi behöver "akta oss" för polisen.

Okej, trevligt för er. Jag har blivit väldigt brutalt hanterad av polisen vid ett tillfälle. Och nej, jag var inte påverkad av något, jag var inte psykotisk, jag var inte utåtagerande, inte hotfull. Det slutade med att jag blev nedtryckt mot golvet med en polis över mig och ett knä (?) i ryggen. Efter den händelsen är jag mer försiktig med att okritiskt försvara allt polisen gör, jag var totalt chockad för jag trodde aldrig att jag skulle behandlas så.

För övrigt antar jag att du läst om dödsfallet på psyk i Västerås?